Nationalsången

Så kul att Lundströms bokradio uppmärksammande mina nya verser på Sveriges nationalsång. Så oväntat. En vän uppmärksammande mig på det. Se mitt tidigare inlägg. 10 nya verser för nationalsången

Nu sjöng jag in dem själv – så den som vill kan få höra alla verserna.

Och varför håller jag på med detta? Sätter nya verser till en sång jag själv inte gillar. Jo det är nog för att orden är så viktiga för mig. Att sjunga ord jag själv inte kan ”ställa mig in under” kan jag inte sjunga. Då är jag tyst. Det gäller alla sånger, bordsböner, psalmer eller vår nationalsång. Så då är det bara att finna nya ord, dikta nya verser. Alla sånger alltifrån Leonard Cohen till Metallica har jag från tidig ålder försökt översätta och förstå. Och om de inte stämmer med mina egna övertygelser, blir ”låten” liksom inte lika bra, eller tar det hela livet för att förstå vad låtskrivaren verkligen menar. Åååå vad jag skulle vilja fråga dem ibland, vad de menar.

Fint också att höra Bo Sundströms låt i programmet. Du och jag, är ett annat slag. Undantag 

Nu sjöng jag in alla verserna och la dem på Youtube.
Lyssna på dem här.

 

Sveriges nationalsång – 10 nya verser

Det var mycket länge sedan jag sjöng med i Sveriges nationalsång. Men min mor älskade den och alla länders nationalhymner, så jag har den inympad i mig mer eller mindre frivilligt. Vår svenska hymn skulle jag idag inte alls kunna stämma in i för ordens skull, jo de sista – jag vill leva och dö i norden. För årstiderna, för yttrandefriheten, för demokratin och naturen.

Men när jag hörde Marie Lundströms jättefina program om den vietnamesisk-kanadensiska författaren Kim Thúy och Nationalsånger

blev jag inspirerad att försöka skriva en egen. 10 nya verser blev det.
Vi lever som sagt i ett fritt land, så härligt. Därför vågar jag också skriva.

Här kommer 10 nya verser till Sveriges Nationalsång.

(Sjunges på samma melodi för enkelhetens skull.)

1.Vår himmel är blå som vår längtan i nord
om frihet och vidsträckta tankar
vår jord är vårt hem och vår sol är vårt liv
Ett hem, en rymd som räcker åt oss alla

2. När markerna grönskar och åkrarna gror
när rapsen och sädesfälten mognar
då vet vi att lusten är starkare än mod
vår ängsmark är en gåva från vår moder

3. När skogarna knoppas och hagarna ler
och sjöarna glittrar under solen
då lyfts våra hjärtan och tjälen tinar upp
vi glömmer mörkrets skuggor för vår framtid

4. I fjällviddens dalar blir rymden en famn
vår storhet blir uppfylld av förundran
vid bergväggens lä stannar tiden till nu
vår höjd och våra dalar är vår styrka

5. Ett folk och en jord knäpper händer i tro
på kärlekens seger över vanmakt
en kärlek som växer är starkare än hat
vår enhet är en ton som väcker genklang

6. Så slipa din stråke och vässa din sång
låt fjällbäckar strömma genom själen
en blomma är tiden och du är dess frukt
vi lever och vi dör bland dem vi älskar

7. När årstider växlar och mörker och ljus
vävs in i vår folksjäl likt en matta
vi vågar stå stolta och värna om varann
ett folk, en värld en mänsklighet på jorden

8. Så, så all din längtan i frihetens jord
du är blott ett frö i universum
men frukten av framtidens vackraste ton
är kören utav alla våra röster

9. Låt ekarna susa och björkarna gro
låt bokarnas lövverk fylla själen
vår skog, våra fält våra insjöars djup
är bryggan mellan stad och land och världen

10. Som flyttfågeln flyger som humlan i vind
som barnen som leker genom livet
så banar vi väg bortom okända mål
vi vill vi kan vi älskar med ett hjärta.

                © Marianna Agetorp 2018-02-05

Verkligt intressant att läsa om historiken (och förvånande) om Sveriges nationalsång och att Louise Ahléns skrev tillägg 1910 . De hade jag aldrig hört. Läs mer på
wikipedia. https://sv.wikipedia.org/wiki/Du_gamla,_du_fria

Återbrukskonst på Älmhults bibliotek

Lek och skapande är en stor del av mitt liv. Och att ta vara på det andra kastat, det som varit på väg att förmultna. Det mesta går att använda igen.
Jag använder gamla lådor som andra kastat, av trä eller papp, målar, tapetserar och möblerar. Minnen som väcker nya tankar. Gamla böcker som räddats undan containern, en kofta full av hål. Allt går att reparera, eller använda igen. Innerligt kul är det.
Välkomna att se Februaris utställning på Älmhults bibliotek.

Återbrukskonst på Älmhults bibliotek

Marianna Agetorp

Lagat, kastat återanvänt. Återbrukskonst.

Ingvar Kamprad död och dubbelmoralens brytpunkt

Frid över Ingvar Kamprads minne

Frid över Ingvar Kamprads minne

Via Instagram fick jag igår vetskap om Ingvar Kamprads död, och det gjorde mig oerhört berörd, mer än vad jag kunnat tänka mig.

Och allteftersom dagen gick och alla nyhetsflöden rullat igenom mig blev jag allt mer sorgsen. I dag lyser vi inte frid, när någon har dött, vi hedrar inte. Vi kastar upp allt allt som den människan stod för, i ett enda gytter av skuld, sanningar, osanningar, avundsjuka, svartsjuka och personliga minnen och känslor. Men även sådant klarar Ingvar Kamprad. Han och hans världsgärning håller för mer än människors tyckande och personliga omdömen.
Varför blir jag så berörd? Ja jag har i hemlighet tänkt tanken att jag skulle vilja få vara officiant vid hans begravning. För att på så sätt få hedra hans minne. Naturligtvis utan att veta något om han var medlem i någon kyrka eller annan sammanslutning, eller hur han planerat din sista resa.Men jag hade velat få formulera de sista orden, överräcka honom tillbaka åt den småländska jorden och lysa frid över hans minne. För att han varit den gamla stränga far han varit och är för oss alla entreprenörer och ”Smålandsbrukare”.

Jag har alltid undrat över vad han hade för personlig innersta tro och föreställning om livet och döden. Om han alls haft någon relation till en frånvarande eller närvarande gud. Vad låg det för böcker på hans nattduksbord, vad läste han för litteratur, hur planerade han sin sista resa? Han föddes säkert lika obemärkt som vi alla. Hans första andetag var säkert inte lättare än någon annans. Och i det sista andetaget är vi alla nybörjare.
Och jag blir berörd när jag hör berättas om Ingvar Kamprads barndom, hans stränge far och det som alltid kommer att svärta hans minne. I sanning ett ”lik i garderoben” som luktar illa. Men det talar också om komplexiteten i hur vi formar vår världsbild, och hur vi som barn indoktrineras, oavsett om vi växer upp med nazistiska föräldrar, eller i ”vänsterreligiösa” sammanhang eller i radikala fundamentalistiska religioner och sekter.
Vi blir nedsvärtade i vårt intellekt, vi fastnar i stadfäst tro och får svårt att ta oss därifrån. Ingvar Kamprad var dubbelsidig som de flesta. Skuggorna i våra liv gör sig alltid påminda förr eller senare. De kommer ikapp oss.

Ingvar Kamprads ”Lillasyster”

Inte vet jag om Ingvar hade några syskon, men inom mig har jag känt mig som en frände, en liten och okänd ”lillasyster,” rebellisk som han och med stor tro på sig själv och med orubblig tro på det omöjliga. Sen är jag väl medveten om att ”alla jämförelser” slutar där. Vi valde helt olika produkter. Jag valde det osynliga, jag valde det som få människor ens känns vid, att de behöver. Han valde de platta paketen, jag valde orden, poesin, stämningarna, ”inombordet” det som ingen annan ser och som nästan inte går att sälja, även om boken också är ett ”platt paket”. Jag valde att locka ut människan i naturen, in i konsten, kulturen – det som nästan alltid tas för givet, är gratis och som inte kan köpas för pengar. Det gjorde mig inte förmögen, bara rik på att få bestämma över min egen tid, älska det jag gör i varje minut och att bygga upp relationer till läsare och vänner. Det gav mig välstånd och ”passionsförsäkring” och när jag dör lämnar jag efter mig ett imperium av tystnad, mellanrum och spridda ord i vinden.

Så vad består då syskonskapet i? Jo i lyckan att få stå på mina egna ben och kämpa för det jag brinner för. Inte på bekostnad av andra. Inte utan att se att jag är beroende av andra. Men jag har alltid, sen barnsben haft som mantra ”Lanne kan, Lanne vill Lanne gör.” Jag vill inte be om tillåtelse, inte vänta bara sätta igång och skapa.
Och då är vi företagare – skapande kreativa människor. Om det inte redan finns det vi vill förmedla- då skapar vi det. Behöver jag det, så behöver säkert andra det. Sen vet jag att det är en LÅÅÅNG väg som leder till kapitalism och utsugande och naturförstörande. IKEA var en del i den utvecklingen av vårt samhälle – och det är vi alla. Alla de som nu skriker och beklagar IKEAS roll i förstörelsen av vår handelskultur, i hur småsnickerier gått under på grund av IKEA:s övertag och fula metoder, men det är som om de inte inser att vi alla är med i samma jaktlag. Det är vi vanliga som jagar de låga priserna, de lockande slit-och släng erbjudanden, och köper och slänger. Och tror oss vara fria från ansvar. Lägger ansvaret uppåt. Vi har var och en vårt ansvar vilket bord vi beställer, vilket bord vi skapar själva eller om vi handlar det på loppis och återbrukar. Det är inte företagarens fel det är vårt eget. Skulden måste läggas på oss alla. Vi får de entreprenörer vi förtjänar. Om jag går till IKEA och känner det osmakliga i att handla dessa superbilliga julgransprodukter, och jag inser att de som suttit och tillverkat dem inte kan ha fått mycket av vinsten, kan jag välja att handla och fylla på mitt onödiga förråd av prylar, eller att gå hem och sätta in några hundralappar istället och stödja en organisation som hjälper människor ut ur fattigdomen. Det är vi enskilda som väljer vilket samhälle vi vill ha, vilka ledare vi vill ha som bestämmer över oss och vilka företagare vi vill stödja. Det är smärtsamt, men vårt eget ansvar är enligt mig TOTALT. Jag kan inte skylla på någon. Vi står inför dubbelmoralens brytpunkt – varje dag i våra liv. Nu r den tydligare än någonsin.
Så för mig, som Älmhultsbo, som strävsam Smålänning och entreprenör i fädernejorden, kan jag bara känna saknad, och förnyad inspiration att kämpa vidare med det jag tror på, det jag vill sälja och mina egna platta bokpaket.

Så vad hade jag velat säga på Ingvar Kamprads begravning

Ja det lär jag inte få veta, hur denna högfärdiga önskan om att få vara officiant hade kunnat ta sig uttryck. Men Vila i frid är en vackert önskan, för alla de som lämnat oss.

Så jag säger
Vila i frid – vi skall fortsätta att borsta skorna på framtiden.
Vi skall bygga bord och skruva lådor.
Vi kommer att fortsätta i våra egna fotspår, men inte glömma dina.
Din själ var lika fri, lika oskrynklad som ljuset vi alla är en stråle av
Du spände bågen, du skar pilarna ut världsträdet, du cyklade den extra milen, du gav bort din sista skjorta att förmultna i jorden.
Ditt sista andetag var vårt och det som fuktade dina läppar
skall bli en berättelse för framtiden.
Kom tillbaka.Börja om.
Alla skall vi bli jord igen, aska och ljus. Och ljus igen.
Kärleken du lämnat blir det enda som evigt blir kvar.

Frid över Ingvar Kamprads minne.

 

Kulturnatten i Växjö

Ses vi på Kulturnatten i Växjö?

För många är det mycket läskigt att framföra eller bara läsa högt ur sina egna texter. Det har jag erfarit på alla skrivarkurser, skrivarklubbar eller på olika typer av framträdanden! Så har jag också själv känt det, men samtidigt är det en stor lust att ha tillfälle att få göra det. Att nå ut till fler- inte bara till ”byrålådans” mörka vrår!

Nu utmanar jag mig själv ytterligare ett steg- genom att sjunga mina texter själv, med min egen tonsättning! Helt utan instrument – a capella. Jag tröstar mitt oroliga hjärta att ingen, mig veterligt har dött av det… Det värsta som kan hända är att jag tappar bort mig i texten, förlorar rösten, börjar gråta av egen rörelse mm Men allt hör människosläktet till! Vill jag nå ut- så är det bara att tillåta nya former att få blomma ur mig. Hoppas vi ses då! Och visst drömmer jag om att få spelande vänner, att körer skall sjunga mina sånger! Allt har sin tid! Så jag fortsätter att drömma.

Lyssna gärna på mina sånger under Mariannas Visor

Och se programmet nedan över Växjö kulturnatt den 27 Januari. 2018

Gott nytt 2018

Ny epok utan synlig ram

När stenarna vaknar
gungar marken under våra tankar

När träden vaknar
blåser vinden på gamla sår

När vattnet vaknar
vågar vi mera

När människan vaknar
vaknar stjärnorna i dem

Så rör på dig och
håll ömt om framtiden

i ett nytt tidevarv runt vår värld

Marianna Agetorp

Sten med okänt namn

Förnyelse av äktenskapslöften

Jag har hört flera par som av olika anledningar vill förnya sina äktenskapslöften med varandra. Det kan vara efter olyckor, svåra sjukdomar eller helt enkelt för att fira att man hållit ihop länge och vill fortsätt med ny glöd. Ett fint sätt att hålla kärleken levande.
I dag har jag för första gången fått vara del i en sådan ceremoni här ute på Stensjöäng.
I all enkelhet hade jag tänt upp en eld uti i snön som ännu ligger kvar och tänt många ljus ute i ladan där ceremonin hölls.
Jag känner tacksamhet för att jag får vara med och formulera ord och tankar för denna högtid.
Här är en dikt jag skrev till detta tillfälle.


Vintersolståndet 2017

Jag håller din hand och du håller min hand
våra hjärtan vilar i varandras längtan
efter mer kärlek, mer kärlek
Vi blir aldrig mätta.
Vi behöver alltid mer.
Kärlekens språk kan bara älskas fram
dess frö gror ur våra skuggor
de vi inte vill kännas vid
de vi inte vill se

det som plågar oss
Kärleken kan bara växa av kärlek

kärlek som längtar

vill mer

vill starkare

Ditt hjärta är en ö mitt hjärta simmar till
efter långa resor av ensamhet
efter sårbara drömmar jag hade glömt
Mitt hjärta är en sten ute i en brusande fors
orubblig men översköljd
utsatt men förankrad

Ditt hjärta slår med samma kraft som mitt
mitt hjärta slår i takt med ditt
När du ser mig
älskar jag mig själv mer
när jag ser dig älskar du dig själv mer
och i varandras blick föds ett nytt ljus

som lyser upp vår gemensamma väg

och gör vår väg

till en kärlekens väg
där vi kan älska varandra

2017-12-21 Marianna Agetorp

 

Skrivarliv- Skrivkraft och Skrivarkurs

Skrivkurser med Marianna Agetorp

Din skrivarpärla

Jag har under flera år, från tid till en annan fått frågan om jag inte bjuder in till skrivarkurser och jag har haft ett fåtal, med få deltagare- och det har känts mycket bra. Något jag verkligen velat fortsätta med. Men borde jag inte vara en stor och verkligt framgångsrik författare för att få ge skrivarkurser? Det är upp till var och en att besvara den frågan. Även om jag inte själv ännu har kommit ut med min roman som jag skrivit på SÅ LÄNGE nu, så vet jag ändå ett och annat om skrivande. Och det jag VERKLIGEN vet- är hur enormt förlösande det är att gå på skrivarkurs. Jag har själv gått på två skrivarkurser innan jag förlöstes. Jag hade den inneboende övertygelsen att inte visa någon levande människa vad jag skrev – alltså en enorm blygsel och vånda och otillräcklighetstänkande kring mina innersta texter. Men efter första kursen var jag redo att visa ALLT. Inget ville jag längre ha fördolt. Jag visst att det kunde komma till nytta, att mina texter togs emot och jag öppnade upp oceaner inom mig att skrivarlust och att jag faktiskt ”hade rätt att finnas till som människa”. JA det var enormt stort. Jag gick första skrivarkursen på Sundsgårdens folkhögskola

Den ligger i det lilla samhället Rå utanför Helsingborg. Barnen var ännu små och jag fick åka iväg själv och ha fullt fokus på mina texter. Ja det blev mitt himmelrike den sommaren. Sen den dagen förändrades allt.

Efter det började jag publicera mina texter i Smålandsposten, gick med i en skrivarklubb, sände in till olika tidskrifter, antologier mm. Och det var fantastiskt kul och utmanande. Resten är en för mig underbar historia om hur mitt författarliv utvecklades, hur mina första böcker kom ut och hur jag blev medlem i Författarförbundet.

Läs mer på min särskilda Författarblogg – om mina böcker med mera.

Därför kommer jag i sommar 2018 att bjuda in till Skrivarkurser både här på Stensjöäng och eventuellt på andra platser, som lämpar sig för skrivarliv och som ger Skrivkraft
Så håll utkik på denna blogg- eller kontakta mig här för att hålla dig uppdaterad.
På min Facebook kan du läsa om mina böcker och mer från mitt skrivarliv.

Vad är då utmärkande för mina skrivarkurser.

  • Jag har ingen teknik eller metod. Jag arbetar för att locka ut skrivaren som bor i varje längtande skrivare. Jag arbetar för att göra trösklarna låga, målen nåbara och att lusten och själens eget språk skall komma fram.
  • Jag övar deltagaren att hämta kraft ur naturen, ur den ekande tystnaden, av språket mellan meningarna och att ösa ur sina egna personliga sår, sin egen kärlekslängtan och att finna sin egen ton i språket.
  • Jag uppmuntrar till att vara personlig och självbiografisk.
  • Mina övningar utgår från arbete i helgrupp och ensamma skrivuppgifter- som vi sen arbetar med i helgrupp.
  • Jag utgår från våra kroppar, hur vi mår, våra skuggor- för att få kontakt med sidor oss själva och utifrån bilder, foton och våra sinnens drivkrafter.
  • Skrivande är för mig inte en tävling-utan en inre övning i sanning, tålamod och att bli mer människa.

Praktisk information priser mm som pdf  Läkande Skrivande 2018 0208

Kryptiskt? Nej inte alls. Jag kommer att lotsa dig ut till andra sidan om din otillräcklighet och du kommer att finna Pärlan i ditt inre- och nya ord för att beskriva den.

Välkommen att ta kontakt med mig. Vi ses 2018

Är universum vänligt

Einsteins fråga. Tavlan är gjord av Annemarie Gunnardotter

Det lär vara så att någon bad  Einstein att formulera den fråga som han ansåg vara den viktigaste, för att förstå universum. Är universum vänligt”?  En värdefull fråga. Vi kan ha olika svar. Själv tror och upplever jag Universum/Kosmos som mycket vänligt, som vill allas bästa men som har mycket större och helt andra tankar än vad vi i stunden kan se.

Einstein sa också att Gud inte spelar tärning – att livet inte är en slump. Så länge som vi bara tror på slumpen blir mycket svårhanterligt, men om vi tror att allt vill mig något blir allt mycket mer förståligt. Vi vill gärna tolka allt exakt personligt. Men jag tror att allt händer och sker eller ”tillåts” ske för vårt gemensamma högre syfte. Som vi inte ännu kan överblicka. Ja också det mest mörka, ”onda” som kommer i vår väg.
Ja jag är dessutom övertygad att min inställning till universum förändrar vårt universum. Jag kan inte lägga skulden på någon annan. Allt är ett samarbete, en samsyn på hur vi vill att verkligheten skall te sig. Allt är en återverkan.

Se fler konstverk av Annemarie och hennes pågående utställning – som pågår till 30 september.
Annemarie Gunnarsdotter

Nattens Prinsessa

Jag har inte alltid varit en trogen bärare av tålamodets rika gåva – men jag övar mig. För jag vet att ”allt har sin tid”. Det har i alla år varit mitt mantra. Allt kommer till mig, livet kommer mot mig. Jag dricker och tar emot.

En kaktus har tid att vänta. Många många år tog det innan mitt lilla bladskott behagade att blomma. Jag själv skulle sovit djupt den natten – men min älskade syster Lydia såg dess blomma, gick inte förbi utan gav den sin fulla uppmärksamhet och kallade på mig.

Vi alla behöver varandra – för att orka leva, för att orka blomma och bli dem vi är.
Varje blomning är ett sakrament- Kroppens Sakrament. Ett mysterium. Som kärleken själv. Varje blomma – liksom vi människor, frambär våra kroppar som ett heligt sakrament – när vi älskar oss själva och varandra utan förbehåll, utan att kräva något tillbaka.

Se också sakrament

Romarbrevet 12:1: ”Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst.”

På den tid jag läste bibeln var detta ett viktigt ord. I dag tolkar jag det annorlunda. Att älska – i kroppen, med kroppen och alla dess sinnen – med mig själv och med min älskade – är att frambära min kropp – välbehagligt.
En dag , frisläppta från kroppen, kommer vi förstå det oerhörda och heliga i att få vara kropp, materia – ande och jord i ett. Som blomman – Nattens Prinsessa. Och vilken doft – vilket välbehagligt ”offer”….

Nattens Prinsessa Foto: Marianna Agetorp

Nattens Prinsessa Foto: Marianna Agetorp

Konstsymposium

21-28 Maj 2017 på Stensjöäng

I skiftande miljöer och med många olika teman har Tingsrydsgruppens konstnärer bjudit in till Konstsymposium under ca 10 års tid.

I år är det Stensjöäng i Älmhults kommun som står som värd och Landart och skapande projekt i naturen är tema och i fokus 2017.

Ett symposium är ett sätt för konstnärer att utforska i grupp och enskilt nya verksamhetsfält, lära av varandra, testa nya material och fördjupa sin egen konstarts utforskande möjligheter och sätt att gestalta.

De platsspecifika konstverken som skapas i och av naturen i denna unika miljö på Stensjöäng är tänkt att bidra till att utveckla vår unika plats på ett nytt sätt. Det känns också mycket intressant att se vad vi kan skapa tillsammans på plats.

2017 års konstsymposium pågår delvis samtidigt och ingår i Konst & Kulturrunda i Spjutaretorpsbygden där allmänheten kan få stifta bekantskap med professionella konstnärer från Sverige och Europa, följa deras arbete på plats och kanske själv bli involverad i processen. www.spjutaretorpsbygden.wordpress.com

 

I år är ett 20-tal konstnärer anmälda har rötter från bl a Schweiz, Sverige, Tyskland, Italien och Serbien.

Varmt välkommen att besöka detta konstprojekt på plats- för allmänheten är det öppet 11-16 under Kristihimmelfärdshelgen -Torsdag till Söndag.

Minneshögtid på Stensjöäng

Livet och döden hör ihop, oavsett hur långt det är mellan vårt första och vårt sista andetag.
Vi behöver finna nya ceremonier och platser att samtala kring och mötas på.
Som borgerlig begravningsförrättare är jag tacksam för att fått medverka till en ljus och innerlig minneshögtid på Stensjöäng i Skogskatedralen.
Här en kort summering hur en sådan ceremoni kan gestaltas.
Välkommen att höra av dig om jag kan vara till hjälp eller stöd – under din vandring från ”vaggan till graven” i  de Livsceremonier vi behöver för att mötas under livsvägen.

Välsignad vardag

Möten är ofta oväntade och känns som ”gåvor”. Möten kan ske i verkligheten eller via ”internet” eller via telefon. I dag är det en sådan dag – då möten verkligen berikat mitt liv. Ett telefonsamtal kan förändra och lyfta en tung dag.

I dag fick vi nya vänner från Kina. Ett land som följt mig genom livet på olika sätt. Alltid lika fint att få se mer, lära mer och vilket gott te vi fick i dag. Ett heligt te för själ och sinnen. En helig dag – då vårens värme kom i rikt mått, vinden hade stillnat och sjön glittrade.

 

Liv och lust på landsbygden

Liv och lust på landsbygden

 

Vårsolen är lika ljuvlig var man än befinner sig i våra bygder. Vi som är glesbygdsbor ser det dock tydligare än någonsin- att våren är en tid att åka ut på landsbygden. Under vårhelgerna kliver stadsborna ur sina ”gömmen” och tar vägarna ut till småbyarna, sommarstugorna, insjöarna och de grönskande hagarna och skogarna. Och precis som naturen är vi ”åretruntboende”öppna och generösa och delar glatt med oss av allt det sköna gröna.

Vi som bor och njuter av Spjutaretorpsbygden började uppmärksamma att Kristi himmelsfärdshelgen kanske var den helg då flest stugor i bygden stod öppna, sängkläderna vädrades, båtarna satts i sjön och människor stod och pratade med varandra. Och för att öka öppenheten och gemenskapen i bygden testade vi att ordna en Konst- och kulturrunda – som en sorts hemvändarfest.

I tre år har gensvaret varit mycket stort och nu fortsätter vi så länge vi orkar och människor fortsätter att komma. Vi känner oss helt fria att ordna det som vi som utställare själva känner lust för, och vem som vill får visa och ordna sitt öppethållande.
Därför har vi med både konstgallerier, trädgårdar, hantverk, kulturhus, hembygdsförening, loppis, vandringsstigar och några av utställarna ordnar kaféverksamhet eller annan servering.
Till vår stora glädje har detta årliga evenemang verkligen ökat gemenskapen i bygden året om, och de som aldrig tidigare mötts eller talat med varandra känner nu varandra och samarbetar när så behövs, och gemenskapen är större under hela året.

För att landsbygden skall hållas levande och lustfyll behövs vi alla – vi som ”håller ställningarna” året om, alla sommarstugeägare som kommer med nya tankar, seder och glädjeämnen men också alla tillfälliga hus- eller rumshyrare som kanske bara stannar en vecka, men som gläds över att möta öppenhet och som kan förmedla nya berättelser från sina hembygder. Och vi ”på landet lockas till nya platser och nya länder. Vi behöver alla varandra för att livslusten skall råda på landsbygden såväl som i stan.

Välkomna ut i naturen också i år säger vi i Spjutaretorpsbygden utanför Häradsbäck i Älmhults kommun. Vi bor där gränserna mötas. Vi har ”Gränsstenen Grytehall” i vår bygd – där Småland, Blekinge och Skåne möts.

DNA – Familytree finder Påskrit

Alla har vi våra riter – och saknar vi någon så kan man finna på nya.
Att duka upp för att ta mitt eget DNA-test kändes som en helig rit i dag.
Långfredag – långsamhet och efterforskande av släktingar lååångt tillbaka i historiens rötter. Nu är det DNA-testet taget – sänder det i morgon och sen är det bara att vänta vänta vänta för att se var i världen jag ”kommer ifrån” och sen lägga in mina uppgifter i Familytree finders databaser. Fast jag ”känner ” min släkt långt tillbaka- och har en stor släkt som jag har god kontakt med – vill jag nu få en världsvitt släktträd och finna helt oväntade grenar på släktträdet och massor av nya rötter. Hoppas finna fler entusiaster längs vägen som också forskar i sina DNA-anor. Under natten som gick fascinerades jag mycket av boken Svenskarna och deras fäder av Karin Bojs och Peter Sjölund.

Varför jag alltid haft detta drivande intresse vet jag inte riktigt. Kan det vara för att jag haft svårt att känna mig hemma i olika sammanhang, känt mig som en trollunge i min familj eller ligger det bara i mina gener? Kul är det och på ”blodigt allvar” känns det som.

Vackraste frimärket – Trollslända

DNA-Test Familyfinder

Det tredje världskriget är här

Det tredje världskriget har börjat- det är mitt ibland oss! Dess första vittne är inte sanningen! Dess första offer är friheten! Lika gammalt som döden, är rädslan för döden! Den går mitt ibland oss! Sitter bredvid oss på lekplatsen, köar med oss i rest-resans incheckningskö. Den ligger bredvid oss på badstranden, i toalettkön på bokmässan, i ankomsthallen och i påskhandeln! Den hoppar med oss runt midsommarstången, simmar bredvid oss i bassängen, cyklar med oss i rusningstrafiken! Dess bomber briserar i våra tv-apparater, i radion när du lagar mat inför dotterns studentfest, när du läser din mobil, strax innan din älskade kryper ned bredvid dig i sängen! Det tredje världskriget har börjat, inte som en ton utan som en hel symfoni av rädslotoner! Du kan inte värja dig, inte besvärja dig fri, inte hyckla dig ur det, inte engagera dig fri från det. Det går inte att debattera eller twittra sig orädd, inte klimatkompensera sig ur det. För de som sitter på knappen, de som väntar med fingret på knapparna och gaspedalerna är själva offrens rädslolakejer insnärjda i sina bombers och fordons tysta förspel. Du tror du ser dem över allt, de blickar mot dig i rädslans välporlerade spegel, i vattenledningsrören, i sommartorkan, och springer fatt dig i elljusspåret. Du behöver inte vara gammal för att kunna stava till detta krig! Du får det genom navelsträngen, modersmjölken och fadersblicken som inte låter dig gå till skolan utan följer dig ända in! Vi gör allt vi kan för att hjälpa varandra! Dela-knappen sitter i ögonlocken, i den strama mungipan som inte vågar le, i kramen vi ger varandra efter gudstjänsten! ”Var rädd om dig” ekar över gatorna, blandar sig med glädjen över dansgolvet och solar sig med oss när vi vänder ansiktet i tyst bön. Rädslan är vår största fiende. Mot den råder inga poliser, inga försvarsstrateger, inga internationella fredsklausuler inga rymdprogram. Det finns bara en väg och den är stängd!

Så vi måste gå inåt, gå långsamt, gå stadigt och andas med hela vår kropp! Det tredje kriget kan inte räkna offer i miljoner! Alla är vi redan dess slagna hjältar, dess tystade intet-sägare, dess lyssnande flygsoldater dess stammande ordbajsare! Mer poliser, mer vakter, fler försvarsberedningar, övervakningskameror, drönare och civilgarden! Det finns ingen bot! Det hjälper inte att tagga den #fuckrädslan. Det hjälper inte med all världens droger sömnmedel och lyckopiller! Du kan försöka vända dig mot alla världens religioner och Gudar – men blir snart varse att de har annat för sig, och dess präster verkar inte funnit knepet än!

Vi behöver en ny berättelse, om vilka vi faktiskt är och vi behöver alla vara med och formulera den för att orka vidare.  Vi behöver alla finna kärleken inom oss, inte göda rädslans hungriga vargar.
Hur bråttom vi än har – för att rädda världen, värna friheten, välja kärleken – behöver vi alltid ha tid för att hejda tiden, kyssa dem vi älskar och le och visa medkänsla mot alla vi möter. / Marianna Agetorp

 

Pissed Elin Invigning 2017

Jag har tidigare skrivit om min syn på konstverket Pissed Elin.

I kväll var jag kallad in till invigningen av konstverket. Vi var förutom Konst-kultur och politiker – sex personer i en Talstafett – som fick uttrycka vår mening. Det var ord och ”inga visor”. Somliga lite stötande – väldigt rigida, fastlåsta åsikter om konst och konstverket. Men men. Ordet var fritt.Ett fantastiskt vackert konstverk. Mångtydigt och innerligt. Verkligt roligt var att så många kom för att vara med på invigningen. Rekordet för konstinvigningar i Växjö.

Och härligt sång och musik av Justine Her / Leona Frantzich, musik.

16.10. Gunilla Friman, förvaltningschef, kultur- och fritidsförvaltningen, hälsar välkommen.

16.15. Invigningstal av Eva Johansson (C), ordförande kultur- och fritidsnämnden.

16.20. Nicolas Hansson, avdelningschef kultur och konst, om Pissed Elin.

16.25. Marie Eriksson, universitetslektor, institutionen för socialt arbete vid Linnéuniversitetet, om kvinnlig vrede som drivkraft.

16.40 Talstafett: Olika Växjöbor säger sin mening om Pissed Elin.

17.00–17.10. Justine Her / Leona Frantzich, musik.

Själv fick jag avsluta – och då passade jag på att lägga in en Tyst minut för Elin Wägner, för konsten , vår värld och Moder jord.
Och några bilder finns här nedanför.

Tal till Pissed Elin


Hur skall man kunna skildra en så stor och värdefull människa som Elin Wägner?
Vad hade vi själva gjort för skulptur? Vad hade jag gjort?
När vi nu haft så många åsikter om denna skulptur och dess namn, är det en intressant fråga.
För vi är alla med i livets stora ”konsttävling”, om hur vi bäst kan påverka och förändra världen.

Vi är själva den skulptur som står i vår vardag och skall påminna oss andra om det som förändrar, det som förvandlar, det som rymmer – det som ger rymd.
Vad hade vi själva gjort för skulptur?


Jag älskar konst när den får oss på fall, sätter krokben för oss. När den blottlägger våra innersta känslor, fördomar – när den får oss att gråta, skratta eller äcklas.

Vad är det vi är så rädda för?

Konst är inte farligt, vill bara öppna oss, vill bara knäcka oss, så vi aldrig mera blir som förut.

Konsten vill öppna oss så att ljuset kan komma in i en av våra största rädslor – nämligen vår tro på att inte duga, ha en plats och va bra nog.

Vi är alla bra nog!

Låt denna skulptur öppna oss. Låt den knäcka oss, få oss på fall- så ljuset kan flöda in i alla våra rädslor.
Tystnaden är en oerhörd kraft! Låt oss stilla oss i en tyst minut för

KONSTEN, FÖR VÅR ÄLSKADE ELIN WÄGNER OCH FÖR VÄRLDEN.

Brev är bröd för själen

Det är spännande att få brev på posten. Ibland är de mer välkomna än annars, kanske helt oväntade eller bara som en nåd som lyfter och leder vidare.
Härom dagen fick jag en verkligt vacker brevgåva. En hel bok med ord och bilder – infogade på det enklaste men mest smakfulla sätt som man tänka.
”Helt utan förskyllan”.
Och i min hand ligger en hel bok fylld med kloka livsord – innerliga trädgårdsbilder.
Jo- jag har mött människan som sände mig detta. Men vi känner inte varandra. Men ändå vet hon min inriktning i livet. Och hon följer vår hemsida och det som händer på vår gård.
Tänk- just så  kan man sända ”sig själv” till varandras världar.

Jag skriver och postar, och fotograferar och delar på ”nätet” i alla möjliga sammanhang – men älskar dessa stunder då brevlådans ”fysiska” brev kommer till mina händer och ”förenar” den digitala världen med den ”verkliga”. Heliga stunder.
Det talas om ”parallella universum” och jag upplever ofta att jag lever, och pendlar mellan olika världar. Så innerligt rikt det är att ha tillgång till många världar, många vänner – verkliga vänner, brevvänner och digitala vänner. Och ofta sammanfaller alla tre i samma person.
Brev är bröd för själen.

Tack du goda brevmänniska!

1 2 3 8