Author Archives: Marianna Agetorp

Kroppens sakrament

kina1

Jag blev taggad på Facebook av en väninna som är djupt engagerad i FALUN GONG rörelsen. En bild som var tagen i Kinaparken i Bastedalen, när parken firade 50 -årsjubileum, och en av aktiviteterna där var just Falun Gong.
(en bok som jag är medförfattare till se vidare Den Harmoniska Dalen)

En kommentar som jag fick på den taggningen var ungefär – ”skall du inte vara försiktig med i vilket sammanhang du finns med i.” Underförstått – en tveksamhet till Falun Gong. Särskilt enligt den här sidan som jag fick mig tillsänd, där Falun Gong beskrivs som en tvivelaktig sekt. Läs mer här (för att förstå fortsättningen av min text)
Denna ”frisida” kan vara värdefull, för den som verkligen fastnat i en sekt och behöver bli fri – men den har samma unkna doft/undermening för mig, som alla de böcker som försökt snedvrida övertolka och smutskasta de flesta uttryck i hela New Age-begreppet. (Först läste jag dem som den varning de var – sen tog jag till mig deras information som ledning upplysning – om vad New Age ville lära ut).

JA det finns många fortfarande som är ”rädda” för Yoga, Qi-gong, mindfulnes mm. – just för att det ses som andligt. OCH JA, för mig och de flesta vill jag tro, är det andligt, men det måste inte vara det. Yogaövningar är mycket verksamma tex. oavsett vad vi lägger in för tankar i dem. Numera finns också Medicinsk Yoga te.x. för den som inte vill ha den andliga tankesättet. Bra med valmöjlighet tycker jag, på alla plan.

Tillbaka till Falun Gong
Först är det så, vad gäller Falun Gong, att regimen i Kina under åratal har spridit negativ och förvriden info om Falun Gongs läror. Därför  är det svårt att med några rader ge en rättvisande information om min förståelse av läras mer filosofiska del. (det får ni söka på andra sidor jag ger länkar till längre ned) Men det är (precis som artikeln menar) delvis riktigt att många kommer till övningsplatserna för rörelserna och känner att de mår mycket bra av dessa och ser Falun Gong- övningen mer som ett sätt att slappna av och må gott i kropp och själ, de tar till sig orden Sanning Godhet Tålamod och applicerar det i sitt eget liv utifrån sin egen förståelse.
Sen finns det andra som går vidare och lär sig mer och låter dessa rörelser bli en rörelse inåt, bli till meditation, till andlighet, uppbyggelse. Andlighet ja – kanske kan det på ett enkelt sätt sägas vara vår längtan och sökande efter att förstå oss själva, våra relationer och ett högre , heligt sammanhang – ja att försöka förstå universum

Om Falun Gong Mästaren/Läraren Li Hongzhi sägs att han betonar att varje utövare/människa måste ha sin egen förståelse och att vi sedan, var och en själva kultiverar(förädlar) oss själva utifrån dessa begrepp –  Sanning Godhet Tålamod. Dessa begrepp kan sägas utgöra universums grundläggande principer- och det är inget jag eller någon annan kan bevisa. I ett annat ord kan vi säga att allt är byggt av kärlek. Bevisa gärna det den som kan. Men vi kan erfara det, uppleva det och leva efter den sanningen med hela vår vilja, hängivenhet och intention.

Detta med definition om vad som är en ”religion” är inte helt lätt men enligt ett sätt att se det, är det människan som skapat begreppet och de ritualer som förknippas med religion såsom tempel, kyrkor, byggnader, prästerskap/personal, hierarki m.m. Oftas utifrån egna inre erfarenheter, uppenbarelser etc.

Enligt vad jag fått lära, så finns det andlighet i Falun Gong och man tror på flera liv och andra existensformer som de benämner på olika sätt, Buddhor, Bodisattva, Gudar, Gudinnor, änglar, Dao, Fairies etc  – ja detta tillhör ju människans egen privata tro och är svåra att bevisa med den västerländska empiriska vetenskapen.

Vad jag fått kunskap om, så är Nils-Olof Ericsson maoist och ateist (rätta mig om jag har fel) och då är det naturligtvis mycket svårt för honom, att ta till sig andliga tankesätt om Falun Gong -rörelsen överhuvudtaget.

Min önskan är att varje människa skall sätta sig in i saker och ting och försöka att bilda sig en egen uppfattning och följa sin inre röst om sanning och villfarelse. Jag har full tro på att de flesta av oss har denna urskiljningsförmåga, om vad som är ont och gott.

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna bör vi alltid ha som grundregler, och jag strävar efter att varje människa fritt ska få uttrycka sig, tänka och tro på vad vi vill (så länge det inte skadar andra).

I Kina idag dödas och förföljs inte bara Falun Gong-utövare utan också Tibetaner, Uyigrer, kristna, demokratiförespråkare etc. Den kinesiska kommunistregimen eliminerar de som de anser hota dess makt.
För den som vill du ha mer information se Facebook-sidan; Friendsof Falun Gong, Södra Närke Sweden.
De har också en sida som är under uppbyggnad: www.friendsoffalungong.se
Läs också mer här på Wikipedia

Sök det som de stora mästarna sökte, men våga gå i dina egna fotspår, med blicken vänd inåt mot din egen sanning.
Vi i Väst har länge glömt bort andligheten i våra kroppar. Det har andra traditioner börjat lära oss. Kroppen har sitt eget sakrament. (helig handling)
Se också fler inlägg i denna tråd.

harmoniskadalen

Meditera mera

Målning och text:  Marianna Agetorp

Skrift i blått vatten.
Marianna Agetorp

Jag har inte gett några nyårslöften, har ändå en tillitsfull syn på att 2014 kommer bli ett underbart år i mitt liv. Och för att jag verkligen skall få uppleva det, vara närvarande vet jag att om jag mediterar mera, så löser det de gamla svårigheterna som ännu inte släppt, och som, utan att jag vill, följer med mig in i detta nya år. Vi kämpar så lätt, tror att det är det enda sättet att komma vidare. Kämpar uppströms. Men jag övar mig i att släppa paddeln, vända kanoten och flyta med floden – så livet självt får leda mig dit jag skall. Inte likt mig. Min vilja har fått mig att kämpa på, kämpa hårdare och kämpa lite till. Nu har jag lagt ”paddeln på hyllan”, och tackar för att livsströmmen vänt kanoten, av egen kraft, och nu flyter jag med. Nej inte som en död sill. Jag iakttar, ser, tackar och övar mig att allt som jag behöver kommer till mig. Jag behöver inte kämpa. Jag vill fortsätta måla skriva, vandra, läsa, föreläsa och viga människor. Som jag gjorde förra året. Liksom förra året vill jag arbeta i min trädgård, kratta i Skogskatedralen och njuta av det ännu mer. Vara närvarande i det jag gör, är, ta fler pauser och njuta av varje varande nu. För att ”vara detta” i varje nu behöver jag meditation. Ju mer jag har att göra, ju mer behöver jag meditera. Ju mindre jag har att göra (uppdrag som ger mig inkomst) ju mer behöver jag meditera i tillit, ju lyckligare jag blir – ju mer behöver jag meditera. Som att skriva ord i havets blå vatten – och låta vågorna sudda ut dem igen. Ändå fortsätta skriva, det som är mitt liv.

Hur gör man då? För mig är det viktigt att göra det enkelt. Jag sätter mig ned på pall, kudde eller stol. Rak och upprätt rygg, fötterna stadigt i marken, långsam medveten andning, som jag följer. Vänder mig inte mot någon Gudom utanför mig, utan stillar mig inför den Gudom som finns i allt, i mig, i alla. Låter ljuset ta plats i mig, vilar andas, andas andas.
neon4
Jag tänker att jag är en sjö, ett hav, en vattenyta – och låter allt falla till ro, bli stilla. Vattenytan runt mig blir till en spegelyta som kan reflektera mitt högre jag, det jag verkligen tycker är värdefullt, det som är mitt inre och yttre liv.

Vad jag verkligen är- ja det vet jag ännu inte, men min yta, min vardag, min kamp, mina misslyckanden är inte allt. Jag är så mycket mer. En andlig varelse. Så jag fortsätter att meditera, och meditera ännu mera. Meditationen hjälper mig att vara där jag är, den jag är. Detta oavsett om jag skall lyfta stenar i min trädgård, föreläsa för en större publik, renovera fallfärdiga hus eller röja nya lekplatser i skogen. Också under arbetet kan jag stilla mig. Vara där. Så kommer mitt nya år att bli. Oavsett yttre omständigheter.
malus
Och om trädgården grönskar och blommorna blommar – är det utan min ”förskyllan”. Allt är en gåva, ett samspel och en övning i att se på världen med tacksamhetens ögon.

Dear Cavanna Homes

Kan en dikt förändra världen. JA det är jag säker på. Varje dikt förändrar världen. Här är en Poet och andlig livsresenär som försöker ett nytt sätt, och ber om massor av nya dikter, med medkänsla, inlevelse och liv – som kan förändra hans värld
Se Richard Rudd filmvädjan på Youtube http://youtu.be/2WJF7kehehY

Vad blir ditt bidrag?
Jag skriver med hjälp av Google translate…..

Dear Cavanna Homes

Dear Cavanna home
Stop there the houses already grows freely from the earth
Stop right there, where the city already live.
Stop there, where people chose to live in amount
Stay right there where the communication is already high.
Let the open countryside to be free
Let the growing trees continue to extend towards the light.
Let freedom closest to human beings who have chosen silence and nature
spawning lustfully kiss the ground
where Mother Earth HEART STILL BREATHES

Kära Cavanna home

Stanna där, där husen redan växer fritt ur jorden
Stanna där, där staden redan lever.
Stanna där, där människor valt att att leva i mängd
Stanna där där kommunikationen redan är hög.
Låt det fria landskapet vara fritt
Låt de växande träden fortsätta att sträcka sig mot ljuset.
Låt den fria människan som valt stillheten och naturen
lekande lustfyllt få kyssa marken
där MODER JORDS HJÄRTA ÄNNU ANDAS

Marianna Agetorp Sweden Se också min Bokblogg

Hoppfull regnbåge över Stensjöäng

Hoppfull regnbåge

Det fria ordet

I helgen var det åter dags för Kronobergs bokmässa, på Växjö bibliotek, för alla oss som vill frossa i böcker. Det enda jag saknade var en efterfest för alla oss som ställde ut, för att vi skulle få en chans att mötas lite mer rejält. Men det är kanske bara jag, som eremit ute från skogen som har detta behov? Vi blir fler och fler. I morgon kommer dessutom representanter för Författarförbundet ned till Växjö, för ett möte kring Det fria ordet. Viktigare än någonsin. Den fria tanken och det fria ordet.

Nedan dagens artikel i Smp

140516 – Bilden på reportaget borttagen pga. att Smp menar att jag ”kränkt upphovsrätten” genom att jag publicerat deras material på min sida. Trist.


Det här är min kyrka

Livet upphör aldrig att förvåna mig.
Inte hade jag trott att jag skulle lägga in en låt av Peter Lemarc på min blogg. Trodde hans låtvärld var lite för ”gullig” för mig. Jag som hellre vill provocera än stryka medhårs. Kanske en ny tid? Efter 50?

Hur som hade jag en stark upplevelse häromdagen när en grupp på sex personer besökte min värld här på Stensjöäng. Jag kände dem inte. I min Skogskatedral bad jag som oftast, att vi skulle vandra tysta, utan frågor och guidning. Men när vi stod tysta, var och en i sin stilla värld, stämde en av besökarna upp en sång som berörde mig mycket. ”Det här är min kyrka”. Den kom så spontant och enkelt som om hon skapade texten i nuets levande  ögonblick. Allt gick rakt in i mig. Ja så är det. Googlade i dag på textraden jag minns. ”Det här är min kyrka” och fann en blogg, med sången, och därtill vackra bilder. TACK Johan Gustafsson.
Mig tilltalar texten mycket. Lyssna själv och känn in. Här

Skogskatedralen på Stensjöäng

Skogskatedralen på Stensjöäng

Livet är min kyrka…. och jag själv, varje människa och varje varelse är altare, för det heliga.

 

Mer på temat hår

Det blir bara bättre!
I dag ringde min älskade mor från äldreboendet och berättade hur mycket det ger henne att Kultur på Hjul (kultur i vården med ”Bobbo” Barbro Waldemarsson och Gunilla Lundh-Tobiasson ) kommer till Solängen – det äldreboende där hon nu bor.
Men hon började med att säga – den där hårmaskinen du berättade om -(och nu trodde jag att jag skulle få en stark tillrättavisning eftersom jag berättat i går om min kala hjässa, dvs lilla barnet i ryggraden trodde det) – men hon sa. ”Den där hårklippningsmaskinen – snälla kan du inte ta med den och klippa mig också. Jag orkar inte längre kamma mig varje dag, och mina gummiband sliter bara på det lilla hår jag har).” Javisst svarade jag….. – och satt nästan den ljuva novemberdagen i halsen.
Fortsättning följer. Det är spännande att fylla 50 – detta Jubelår. Se tidigare inlägg. Gott nytt hår

Marianna Agetorp Novemberbarn

Marianna Agetorp Novemberbarn

Gott nytt hår

Till höger om far som spelar psalmodikon. Det hände rätt ofta att far flätade våra långa hår.

Fyra systrar, jag till höger om far som spelar psalmodikon.
Det hände rätt ofta att far flätade våra långa hår. (Tredje advent – men vilket år?)

”Håret är en kvinnas prydnad” så står det i bibeln. Så därför får kvinnor inte klippa håret. Åtminstone inte i min ursprungsfamilj, där gammelkyrkligheten rådde. Med andra ord får man inte klippa sig. Det tog många år innan jag och mina systrar gjorde det, i stark rädsla för att far och mor skulle ogilla det. (Jo jag är född på 1800-talet)
Jag har gjort mina försök – kortat det lite försiktigt, men det har tagit emot, fast jag sett mig som rebell, och minsann gjort som jag själv vill. Men det sitter i. Mycket hårt. Jag tycker långt hår är det vackraste, både på kvinnor och män (ja även finansministrar). Men i dag tog ett glädjefyllt mod tag i mig och frihetskänslan var otal. JAG kan göra det,” jag kan själv”. Att trimma sönerna och maken har jag ju klarat. Det måste gå att göra det på eget huvud. Så när jag arbetat mig trött i trädgården, med att gräva ned Valnötsträd (pyttesmå, men dock) och det bara var duschen kvar – då var det bara att greppa trimmern framför spegeln. Och kort blev det. Mycket kort. Så skönt, så härligt, så befriande. Och att duscha sen, ja allt. Nu känner jag mig sant vuxen, ”flyttat hemifrån”, ”förvisats från paradiset” och övervunnit ett gammalt inre tabu. Blivit av med min ”oskuld”. En livsrit – ja en ceremoni, det kändes faktiskt så.
Inget hår som romantiskt längre ” flyter över hela kudden”, ingen fläta längs ryggraden, inget hår att lägga över örat när jag skall sova.
Kan det vara för att jag fyller vuxen snart. JA en ny tid väntar.
Inspirerad av b.la en mening i boken av Jane Fonda – där det stod en kort text som grep tag i mig. Där stod typ: ”När man står i ett nytt skede, ny förändring, är håret den bästa sättet att visa detta på” Så är det också för mig. Äntligen vågade jag, INFÖR MIG SJÄLV stå för min längtan – att faktiskt klippa mig kort (som jag snackat om så länge). Jag gjorde det! Yes!
Vill börja om, börja på nytt, bli mer mig själv. Och nu ser jag verkligen hur jag ser ut. Spännande.
Lanne som liten

Här är jag som liten. Nu har jag inte mycket mer hår än på denna bilden.
Dags att börja på nåt nytt. ”For the times they are a-changin’ ”(Bob Dylan)
Ett tydligt sätt att påminna mig själv om att min ”Kiron Return” leder mig vidare.
Leta gärna vidare under Sökordet Human Design

Jag är den jag är

Detta mitt fyrtionionde år har inneburit många nya och nygamla upptäckter. Det är otroligt spännande. I mitt sökande efter mig själv, har jag fått leta mig längre ut i rymden och rymden har verkligen kommit närmre. Jag har länge närts och glatt mig över att vi alla, ja allt, är stjärnstoft -supernovaexplosioner . Det har fått mig att förstå min otroliga litenhet, och också min enorma oändlighet. Och under denna vår vintergata tror vi oss veta i dag, att den bara är  en av 200 miljarder galaxer i kosmos. Det mer än hisnar inom mig, när jag om natten, väl påklädd, tar plats i min ”solstol” (borde kanske kalla den ”stjärnsol” om vintern), under stjärnhimlen. Det har gett mig perspektiv på vem jag är, och mod att våga vara den jag är.

Det senaste i dag är detta fantastiska radioprogram, eller om du hellre vill  läsa denna  spännande radioessä om Drömmen om resan till rymden

Nej personligen har jag inget intresse att resa ut i rymden, min resa går på det mentala planet, i min fantasi, i lyrik och i sagor. Vi är stjärnbarn, och en dag kommer vi upptäcka vem vi är, förstå vårt sammanhang. I detta mitt sökande har jag funnit Human design.

Om rymden sa Goethe: – Den skjuter oss tillbaka in i oss själva,   och fortsatte: Stjärnhimlen däremot är så stor att den rycker oss ut ur oss själva. Just så har jag också känt.

Universum storUniversum – C. Flammarion, trägravyr, Paris 1888, färgläggning: Heikenwaelder Hugo, Wien 1998. Träsnittet presenterades som ett upphittat medeltida verk bland annat föreställande en platt jord, att Flammarion var upphovsman offentliggjordes först 1974.

I alla tider har vi haft våra föreställningar i himlavalvet. Som på den här vackra bilden ovan. Religionerna har gett oss sina bilder, fantasin har alltid och kommer alltid att vara större. Vi har alla vår egen bild som sen också brukar förändras.

Dessa meningar ur essän ovan älskar jag: Allt suddas ut i en statistisk osäkerhet där tingen blir verkliga först när någon iakttar dom”. 

”Vi är små men i rymden är det lilla stort, en tunn kvantväv som hänger samman utan att vi riktigt kan förstå.” 

Jag kom i ”rymdåldern” när jag första gången dristade mig att våga gå ensam över min barndoms gårdsplan, i fullständigt mörker, och då jag plötsligt lyfte blicken och såg stjärnhimlen/vintergatan. Från förfäran, över mörkret, till förundran över stjärnhimlen.
I dag har jag börjat leta efter spår av stjärnhimlen inom mig. Och jag är helt övertygad om att stjärnorna, planeterna, galaxerna, och neutrinerna på ett förunderligt sätt påverkat mig, som den jag är i dag. Lär mer om neutriner
F
ör den som är mer intresserad av Human Design finne Internet som en fantastisk sökkälla. Inom dig får du söka på ett annat sätt.
Jag har sedan barnsben mycket tydligt lärt att inte tro på horoskop. Det var ”från djävulen”. Att Jesusbarnet kunde hittas i ett stall,  med hjälp av vise män från östern, som kunde läsa i himlavalvet, kopplades inte ihop med ”denna farliga villolära”.  Att jag är skorpion, det har jag vetat, men längre änså har jag inte fattat hur stjärntecknen påverkat mig. Aldrig har jag ”vågat” ställa mitt personliga horoskop. Kanske har jag anat att inte heller de, astrologerna, hade hela sanningen.
Men nu har jag äntligen via Jovian archive fått min ”livskarta” ställd över mitt liv, via Human design. Snacka om att jag gett mig ut på en helt ny resa, inåt och utåt. Som att finna en enorm guldfyndighet under sitt eget köksgolv. Du vet att du måste berätta, men du vill sannerligen inte ”kasta pärlor för svin”, bli förlöjligad, hånad eller förklarad för tokig. Så tur att jag fann denna upptäckt under mitt Jubelår – på väg att bli 50 -myndig, vuxen modig och orubblig. En första sida vill jag tipsa om här för att du som finner intresse inte måste leta igenom ”hela internet” på en gång. Human Design Sweden. 
Vill du läsa mer på Svenska, och komma längre i förståelsen av dig själv och din ”livskarta”
vill jag med de varmaste rekommendationer länka dig vidare till Human design art – och Carin Noelius  Certifierad Living Your Design-Guide Under utbildning till Analytiker.

Avslutningsvis vill jag nämna hur stort det var för mig att läsa Karen Armstrong och hennes bok Myternas Historia – och där hon berättar om hur Homo sapiens vände sig upp mot stjärnhimlen och blev Homo erectus. (Vill du läsa mer om begreppen Människa, ur ett utvecklingsskede, läs mer under länk nedan)
För flera år sedan sökte jag domänen Homosanctus.se . Nu har jag åter påbörjat ett tänkande, sökande, frågande- utifrån – Den andliga människan, Homo sanctus, Homo Spiritus.

På väg att bli MÄNNISKA

På väg att bli MÄNNISKA

Bild: Leonardo da Vinci

Mer om detta längre fram….

Religion är för mig den som i sitt sökande efter livsmening går i någon annans fotspår. Andlighet – är den som söker och försöker finna sin egen väg/förståelse/livsmening. Det är bara att välja.
Nedan ser du min karta – hur ser din ut?

Marianna Agetorps karta

Marianna Agetorp

Homo erectus

Artikeln ”A Complete Skull from Dmanisi, Georgia, and the Evolutionary Biology of Early Homo” publiceras i tidskriften Science. SLÄKTET HOMO
Människosläktet Homo härstammar från det äldre och mer primitiva släktet Australopithecus. Homo uppstod för runt 2,4 miljoner år sedan i Afrika. Totalt har minst nio arter placerats i släktet, inklusive vår egen art, Homo sapiens.

Enligt den nya hypotesen borde alla de tidiga arterna, H. habilis, H. rudolfensis, H. ergaster och H. erectus slås samman till arten Homo erectus. Från SVT:s sida Homo erectus

Tysta vandringar

Ibland vill man vandra själv, för att få ro. Men jag upplever att även om jag vandrar med andra infinner sig den där ron, om jag inte måste vara social samtidigt, berättande och lärande. Vi måste inte anstränga oss till det yttersta, motionera, inte ta in massa information och lära oss nytt. Ibland behövs energin, ja hela livskraften för oss själva. Så vill jag dela hälsovandringarna med de som kommer till Stensjöäng. Fast det är regnigt är det en behaglig temperatur i dag, det märkte jag när jag tidigt var ute för att ge vackra ardennerhästarna vatten. De går i sakta mak över mina marker och utför ett enormt arbete som jag inte själv kan göra. Äter gräs, löv och ”sävje”. Håller efter grönskan, betar fram stenarna, rensar under träden och återskapar landskapet som jag minns det från förr. Är så innerligt tacksam för att vi får ”låna hästar” från de som kan deras språk. Jag bara hälsar vänligt och ger dem friskt vatten – och berömmer dem med så vackra ord jag kan.

I dagens Smålandsposten på Älmhultssidorna finns en artikel om mina vandringar denna vecka.

140516 – Bilden borttagen pga. att Smp menar att jag ”kränkt upphovsrätten” genom att jag publicerat deras material på min sida. Trist.


Eller kom och gå ensam en stund i Skogskatedralen eller i den mossiga storskogen.

Läs mer om Hälsovandringar på Stensjöäng

Kroppen minns alla känslor vi lagrat. Boka en massage på Stensjöäng med Mariann Simonsson. Se Andrum

Läs mer om Måbraveckan i Älmhult

Varför jag lägger ut nakenbilder

Det är alltid med viss vånda som jag lägger ut gamla klassfoton på facebook- ja nästan som om det vore ”nakenbilder”.
Bilder kan avkläda oss vår nuvarande roll, och skicka oss långt tillbaka till tider då vi var ”någon annan”. För en del är det bara en kul grej, ett igenkännande, för någon annan kan det vara ett trauma som blir som verkligt igen. Så lite vi visste om varandra, hur vi hade det, hur vi mådde innerst inne. Hur vi hade det hemma, i vår vardag. I skolan spelade vi den enda roll vi förmådde just då, och försökte bli ”omtyckta” som den vi var. Men så mycket rädsla, osäkerhet, utsatthet och vånda det vilar i gamla gymnastiksalar, skolsalar och väntrum. JA hela skolan var för mig ett väntrum – på något annat, något bättre, en plats där hela jag fick plats, med alla mina jag, förmågor och egenskaper. Det dröjde rätt länge tills jag hittade tillbaka till en sannare syn på mig själv. Att bli myndig, att få bestämma själv, ta körkortet och köra själv, att byta namn från Marianne till Marianna – en klen förändring – men en ”världsomstörtande” detalj för mig. Få ett Jobb – egna pengar. Och nu sist – ett eget företag – och få vara min egen chef på heltid. Ett oerhört viktigt steg för mig. Men denna och andra bilder då?
56an

 

Så gärna jag skulle möta er alla igen. I samtalets lyssnande värld.

Bilden ovan är skadad och nött. Väl använd, och nu funnen bland gamla brev. Förvånad är jag att vi i min familj alls hade råd att köpa något så onyttigt/världsligt som skolfoto. Men det är jag tacksam för i dag. ( att inhandla mina egna barns skolfoton har varit en kostsam historia – som jag ibland tvekat inför, men ändå gjort).

klassbildHär är det kantorn Ivar som är lärare. Snäll, men redan då från en annan tidsålder. Men eftersom jag kunde min bibel och mina psalmer flytande hade han nog inget att klaga på.

Ser att jag har randig tröja lik den jag har på fotot överst. Ja – kläder köptes inte. De ärvdes, ( i en syskonskara på sju och många kusiner i stan.) Vilken tur. Och stil försökte jag skaffa mig. Förlängde urvuxna byxor med randigt tyg, kanske för att matcha tröjan.
Men det var en kamp att gå i skolan. En främmande värld, från den jag levde i hemmavid. Som att snabbt lära sig ett nytt språk, fast ingen visste att man inte kunde. Jag försökte bevara min värdighet, och jag minns aldrig att jag mobbades, underligt nog. Men mycket ensam och utanför, det kände jag mig. De som mobbades hade det tuffare. Men inget visste vi egentligen om varandra. Bara ytan. Det som såg så bra ut på ytan, kunde kanske dölja ett helvete. De hem som såg bäst ut och var ”rikast” – vad visste vi om dem, när dörren stängdes och natten tog vid.

Att gå i skola var en plågsam tid – en lärdom för livet. Och hur illa vi än skadat varandra, både lärare och elever, så vill jag tro att vi alla gjorde vårt bästa – utifrån de roller vi fick och de val livet bjöd oss på. Allt har sin tid – och skoltiden var på intet sätt en lätt tid. Men vilken tid är lätt? Nu är det nya lärdomar som gäller på livets väg. Men nu väljer jag oftare mina klasskamrater och vilka lärare som ger mig den undervisning jag behöver.

Så varför lägger jag ut dessa avslöjande bilder? Ja jag vill komma åt gamla minnen, få nya pusselbitar för min livskarta och komma i kontakt med de som kanske ensamma hade de minnen som jag själv förnekat eller stoppat längst bak i sophögen av otillåtna känslor.
I bland klipper jag ur mig själv ur en bild. Har som startbild på min telefon, för att komma i kontakt med en annan del av mig, en annan tid, och starta ett nytt samtal, och ta hand om det barnet som var jag då. Det är för mig väldigt läkande. Att blogga, att ha en fb-sida – att skriva böcker, föreläsa – det är för ett sätt att ”komma ut” för mig. Ändå är den bilden inte hela jag. Vi är så mycket mer än det vi visar fram. Hela livet är för mig ett ”puppstadie”. Fjärilen visar sig först efter livet. Men livet i våra kroppar – är förutsättningen för att vi skall växa, bli tydliga och vara vårt sanna jag.
Nu är det höst – försoningens årstid. Allt som inte blev som vi tänkt, får förmultna och bli till ny jord att odla nya drömmar ur.

 

Marianna Agetorp

 

Höstvandringar

Härom dagen hade vi åter vandring på Stensjöäng, och  qigongövningar under stora alen nere vid Stensjön. Karin Sandelin ledde övningarna.

20131003_314

När vi kom hem ställde vi stavarna mot väggen och tackade varandra för tyst vandring, gemensamma upplevelser och nya rörelse i kroppen.
Välkommen du också till vandringar. Kortare eller längre.
Kom ensam eller med en grupp du vill vandra tillsammans med.
Aktuella vandringar i Oktober vecka 43
21 okt måndag 11-14
23 okt onsdag 11-14
24 okt torsdag 11-14
25 okt fredag 11-14
Grova skor eller stövlar. Stening och vild terräng. Ta med egen matsäck för två fikatillfällen + en lunch:  300:- / person

Anmäl dig till Marianna 070-6739916
Vill du vandra andra tider så hör av dig. Hösten har bara börjat. Kombinera gärna med en övernattning.
vandringsstavar

Bland stavarna har jag i bland ställt fram ett av mina gamla tunga järnspett.
Vi behöver ibland tänka till om vår vandringsstav är till stöd eller bara likt ett tungt ok, som inte är vårt. Vi behöver välja en stav som passar oss och en livsväg, som är vår egen. Ibland i väglöst land.

Andrum och tid för själen

Alla behöver vi andrum för kropp och själ. Ibland längre, ibland kortare. Nästa alltid är det kroppen som säger ifrån, om vi inte tar vår trötthet, värk, livssorg m.m på allvar. Av en fd lärare har jag under året fått fantastisk helkroppsmassage, vid upprepade tillfällen. Otroligt välgörande och stärkande för mig själv- för att ta till mig min trötthet, alla smärtsamma känslor som jag gömt undan och att få vara i en öppen och mottagande i någon annans helande närvaro. Jag har fått tid för ”bara mig”.

Detta vill ja nu få dela med mig av till andra.
Mariann Simonsson kommer nu under hösten att, när kunder så önskar, ge massage på Stensjöäng. Läs mer och boka här
Kombinera detta gärna med en övernattning på Stensjöäng, vandringar, skapardagar eller på det sätt som passar dig.
För priser och info: se vidare på länken Andrum

IMG_7559Att gunga sig själv och själen i en hängmatta, är ett härligt sätt att skapa andrum. Min vi behöver finna många vägar för att hitta hem till oss själva.

Kanske du vill ge bort detta som present, till någon annan.
Läs mer här om Presentkort.

Smålandsnytt-skogskatedralen

Ibland tar det tid för att kulturinslag skall få komma med på nyhetsplats i Smålandsnytt.
Men här är både bilder och film från den pågående utställningen ”Rester ur det förflutna”
med Hans Hedlund – i Skogskatedralen.

Hans Hedlund

Hans Hedlund

Se inslaget i SVT Smålandsnytt
Eller på SVT play

Utställningen håller öppet ändra fram till
Höstdagjämningen den 22 September 11-16

Paradishöst

Den ljuvligt varma sommaren 2013 fortsatte in i en paradisliknande höst, med soliga varma dagar. Men årstiderna brukar visa sitt vanliga vardagsansikte. Så också denna höst.
Vi fortsätter dock att öppethålla och välkomna besökare till Hans Hedlunds Utställning – ”Rester ut det förflutna”
Kanske är jag inte alltid på plats när du kommer, ibland följer jag med besökare och visar dem genom skogen. Vägen till Skogskatedralen är alltid öppen, och i ladans rum är de olika rummen med målningar och objekt öppna under våra öppettider.

Fram till Höstdagjämningen 22 Sept, har vi Öppet 11-16.
Välkommen att vandra i Skogskatedralens höstlika rum.

Hoppfull regnbåge över Stensjöäng

Hoppfull regnbåge över Stensjöäng

Denna sommar har jag fått se många vackra regnbågar. Och fast sommaren ebbat ut, väntar jag mig många goda möten  – här på Stensjöäng.
Och jag blir, efter den här sommaren alltmer övertygad om att det är särskilt de besökare som också bor över på Stensjöäng, som verkligen tar in, hittar egna viloplatser och finner sin själs vila här.
Övernattare på Luffarloftet eller i husets ”Hemmahosboende” – har verkligen gett mig sina övertygande berättelser.
Så välkommen du också.
Mer info på denna länk.
Boende på Stensjöäng

Stensjöäng

Ett fönster på Stensjöäng

Skymningsvernissage

Hans Hedlund

Skymningsvernissage

För att uppleva god konst och kultur är inramningen ibland en viktig förutsättning. Så när Hans Hedlund nu återigen varit här och, ur sitt rika konstföråd, berikat Stensjöäng och Skogskatedralen med sina skulpturer, konstverk och målningar, kom tanken upp att ordna en Skymningsvernissage. I skymningen, då tillvaron stannar upp en smula, innan natten och mörkret – då kan vi ges möjlighet att att  vandra över svala marker, där dimman brukar framträda över gräsängarna, och spindelnäten fäst sina egna konstverk mellan grässtrån och kärrtistlar. Så välkommen ut till Galleri Stensjöäng. Leta dig fram i de olika rummen i ladan, gunga i en gungstol på Luffarloftet, se Anders foton i galleriet – så som han ser skönheten i förfallet och skröpligheten i vår värld. Och vandra ned till Skogskatedralen där Hans Hedlunds övervintrande fjärilar vilar mot marken eller mot trädstammar. Utställningen är utspridd, för att du skall ta god tid på dig att bli berörd.

Hans Hedlund

Hans Hedlund

För berörda är just det vi blir av konst och kultur i dess olika former. Konsten får oss att känna igen oss själva, får oss att upptäcka det vi glömt, gömt undan, förbjudit oss att känna eller uppleva förut. Konsten förändrar oss, förvandlar oss, omformar oss till att bli mer MÄNNISKOR – tänkande kännande älskande människor. Det är min fulla övertygelse.
Så välkommen ut på Skymningsvernissage på Stensjöäng. Välkommen ut – och var med och förändra världen till det bättre.
Det är min högsta tanke varför jag arbetar och vill lyfta fram andra konstnärers verk – för konst förändrar oss, konst förändrar världen.
Läs mer om av av Hans Hedlund 

Om död och liv

För mig hör liv och död så intimt tillsammans. Liksom sommar och vinter och den överflödiga blomningen med kompostens förmultnande liv.

Ett sjunde sinne för det heliga

Jag har redan gått på många begravningar i mitt liv, har alltid tagit med mina barn och försökt förmedla om att döden är en självklar del av livet.
En begravning kan betyda så olika för oss, kanske att vi hedrar den som dött, kanske för att få ett eget avslut, kanske för att begrava ett minne, eller bara av sorg eller kärlek..
På sistone har jag både i radio och här fått höra att vårt deltagande i begravningar har minskat, och det det kan ha många förklaringar. För mig tror jag att det handlar om att vi behöver finna nya sätt att ta farväl, av kroppen – oavsett om vi tror på ett liv efter döden och att våt samtal fortsätter med de döda, men på ett annat plan, som är mer svårbeskrivbart. En älskad människa, bodde i en älskad kropp – som inte längre kunde tjäna livet.
Som borgerlig begravningsförättare, är min önskan att vara i tjänst när vi tar farväl av kroppen, och jag tror vi behöver finna många nya ord, formuleringar och tankesätt kring detta. (här berättar jag om en begravning)
Kanske behöver vi också finna nya platser där vi möts, för att ta farväl.
Här är en viktig artikel om vårt nya förhållningssätt till begravningar.

” I veckan visade Sveriges begravningsbyråers förbund, SBF, att antalet hedrande begravningsbesökare halverats sedan slutet av 80-talet. Välj inte bort begravningar av rädsla eller bekvämlighetsskäl.”

Läs mer i Expressens artikel. Den jobbiga döden.

Själv kommer jag fortsätta att går på begravningar – också de som inte känns värdiga de vänner som dött. Det har också hänt att jag ej kan närvara vid viktiga vänners begravningar, då har jag haft en egen ceremoni i ensamhet. JA vi behöver finna många nya former. Webb-begravningar av olika former kommer säkert att utvecklas än mer, särskilt de då sk. ”live”begravningarna via webben, då vi inte har möjlighet att fysiskt vara med. Allt verkar ha sin, tid, men det är mycket i våra liv som inte ”står inskrivet” i vår almanacka – men som vi måste ta oss tid till.
Döden – kommer aldrig ensam – vi får och måste alltid lämna tid för döden, eller som min far ofta påminde om ”Du har tid till att dö”. Vad han menade – och säkert i första hand sa till dig själv var. Ta det lugnt, stressa inte, arbeta  inte ihjäl dig – du kommer ändå alltid att bli tvungen att ta dig tid till att dö, eller vara den som står vid en älskades dödsbädd.
I trädgården och naturen finner jag ett för mig självklart förhållningssätt till min död och mitt liv. Kretslopp, försoning, kompost och nytt liv.
Därtill är jag fullkomligt övertygad om själens  odödlighet och ständiga rörelse in och ut i den enorma väldiga världssjälen. Min droppe vatten – som går upp i det väldiga brusande livshavet – det vi alla föds ur. Nej jag är inte rädd för döden – bara för att inte tillfullo förmå leva det liv jag så gärna vill leva – men som stundtals är så svårt att finna tillit och tålamod i.
Men jag fortsätter att säga till mig själv: Allt har sin tid.

Och redan i dag kan jag ta ställning hur jag själv vill att min kropp skall tas om hand.
Måtte jag inte dö förrän Promession är en självklarhet, så min kropp på ett naturligt sätt får gå tillbaka till moder jord. På min grav hoppas jag att det vilda ogräset får sjunga och blomma om livet enorma obeskrivbara skönhet och mångfald.

Prolifera är en ideell organisation som arbetar för att ge människor möjlighet att göra egna val för egen del och för vår gemensamma miljö, nu och i framtiden.
Ta ställning du också.

En tröstande Rödhake

En tröstande Rödhake

Sommarliv – radioliv

Sommar är radiotid – ja naturligtvis inte bara sommaren. Radion är en nödvändighet för mig – en viktig del av mitt livsuniversitet.

Särskilt glad blir jag över dessa program – Den andra världen – om Tro och Konst

Och programmen Om Naturen

Äntligen slipper jag känna mig ensam, konstig underlig. Förstår att vi är många och fler som hämtar näring och skapar utifrån natur, konst och en andlig mystisk verklighet.

IMG_0021

Turkos och Guld. Marianna Agetorp

Själv medverkade jag nyligen i Radio Kronoberg utifrån min kärlek till Rosorna- här särskilt till ”Seven sisters rose”

Lyssna på Radio Kronoberg här.

linnea

Kanske borde jag valt att tala om Linnéan – Smålands blyga drottning. Men i år har jag inte sett den blomma.

 

 

1 4 5 6 7 8 9