Author Archives: Marianna Agetorp

Andrum och tid för själen

Alla behöver vi andrum för kropp och själ. Ibland längre, ibland kortare. Nästa alltid är det kroppen som säger ifrån, om vi inte tar vår trötthet, värk, livssorg m.m på allvar. Av en fd lärare har jag under året fått fantastisk helkroppsmassage, vid upprepade tillfällen. Otroligt välgörande och stärkande för mig själv- för att ta till mig min trötthet, alla smärtsamma känslor som jag gömt undan och att få vara i en öppen och mottagande i någon annans helande närvaro. Jag har fått tid för ”bara mig”.

Detta vill ja nu få dela med mig av till andra.
Mariann Simonsson kommer nu under hösten att, när kunder så önskar, ge massage på Stensjöäng. Läs mer och boka här
Kombinera detta gärna med en övernattning på Stensjöäng, vandringar, skapardagar eller på det sätt som passar dig.
För priser och info: se vidare på länken Andrum

IMG_7559Att gunga sig själv och själen i en hängmatta, är ett härligt sätt att skapa andrum. Min vi behöver finna många vägar för att hitta hem till oss själva.

Kanske du vill ge bort detta som present, till någon annan.
Läs mer här om Presentkort.

Smålandsnytt-skogskatedralen

Ibland tar det tid för att kulturinslag skall få komma med på nyhetsplats i Smålandsnytt.
Men här är både bilder och film från den pågående utställningen ”Rester ur det förflutna”
med Hans Hedlund – i Skogskatedralen.

Hans Hedlund

Hans Hedlund

Se inslaget i SVT Smålandsnytt
Eller på SVT play

Utställningen håller öppet ändra fram till
Höstdagjämningen den 22 September 11-16

Paradishöst

Den ljuvligt varma sommaren 2013 fortsatte in i en paradisliknande höst, med soliga varma dagar. Men årstiderna brukar visa sitt vanliga vardagsansikte. Så också denna höst.
Vi fortsätter dock att öppethålla och välkomna besökare till Hans Hedlunds Utställning – ”Rester ut det förflutna”
Kanske är jag inte alltid på plats när du kommer, ibland följer jag med besökare och visar dem genom skogen. Vägen till Skogskatedralen är alltid öppen, och i ladans rum är de olika rummen med målningar och objekt öppna under våra öppettider.

Fram till Höstdagjämningen 22 Sept, har vi Öppet 11-16.
Välkommen att vandra i Skogskatedralens höstlika rum.

Hoppfull regnbåge över Stensjöäng

Hoppfull regnbåge över Stensjöäng

Denna sommar har jag fått se många vackra regnbågar. Och fast sommaren ebbat ut, väntar jag mig många goda möten  – här på Stensjöäng.
Och jag blir, efter den här sommaren alltmer övertygad om att det är särskilt de besökare som också bor över på Stensjöäng, som verkligen tar in, hittar egna viloplatser och finner sin själs vila här.
Övernattare på Luffarloftet eller i husets ”Hemmahosboende” – har verkligen gett mig sina övertygande berättelser.
Så välkommen du också.
Mer info på denna länk.
Boende på Stensjöäng

Stensjöäng

Ett fönster på Stensjöäng

Skymningsvernissage

Hans Hedlund

Skymningsvernissage

För att uppleva god konst och kultur är inramningen ibland en viktig förutsättning. Så när Hans Hedlund nu återigen varit här och, ur sitt rika konstföråd, berikat Stensjöäng och Skogskatedralen med sina skulpturer, konstverk och målningar, kom tanken upp att ordna en Skymningsvernissage. I skymningen, då tillvaron stannar upp en smula, innan natten och mörkret – då kan vi ges möjlighet att att  vandra över svala marker, där dimman brukar framträda över gräsängarna, och spindelnäten fäst sina egna konstverk mellan grässtrån och kärrtistlar. Så välkommen ut till Galleri Stensjöäng. Leta dig fram i de olika rummen i ladan, gunga i en gungstol på Luffarloftet, se Anders foton i galleriet – så som han ser skönheten i förfallet och skröpligheten i vår värld. Och vandra ned till Skogskatedralen där Hans Hedlunds övervintrande fjärilar vilar mot marken eller mot trädstammar. Utställningen är utspridd, för att du skall ta god tid på dig att bli berörd.

Hans Hedlund

Hans Hedlund

För berörda är just det vi blir av konst och kultur i dess olika former. Konsten får oss att känna igen oss själva, får oss att upptäcka det vi glömt, gömt undan, förbjudit oss att känna eller uppleva förut. Konsten förändrar oss, förvandlar oss, omformar oss till att bli mer MÄNNISKOR – tänkande kännande älskande människor. Det är min fulla övertygelse.
Så välkommen ut på Skymningsvernissage på Stensjöäng. Välkommen ut – och var med och förändra världen till det bättre.
Det är min högsta tanke varför jag arbetar och vill lyfta fram andra konstnärers verk – för konst förändrar oss, konst förändrar världen.
Läs mer om av av Hans Hedlund 

Om död och liv

För mig hör liv och död så intimt tillsammans. Liksom sommar och vinter och den överflödiga blomningen med kompostens förmultnande liv.

Ett sjunde sinne för det heliga

Jag har redan gått på många begravningar i mitt liv, har alltid tagit med mina barn och försökt förmedla om att döden är en självklar del av livet.
En begravning kan betyda så olika för oss, kanske att vi hedrar den som dött, kanske för att få ett eget avslut, kanske för att begrava ett minne, eller bara av sorg eller kärlek..
På sistone har jag både i radio och här fått höra att vårt deltagande i begravningar har minskat, och det det kan ha många förklaringar. För mig tror jag att det handlar om att vi behöver finna nya sätt att ta farväl, av kroppen – oavsett om vi tror på ett liv efter döden och att våt samtal fortsätter med de döda, men på ett annat plan, som är mer svårbeskrivbart. En älskad människa, bodde i en älskad kropp – som inte längre kunde tjäna livet.
Som borgerlig begravningsförättare, är min önskan att vara i tjänst när vi tar farväl av kroppen, och jag tror vi behöver finna många nya ord, formuleringar och tankesätt kring detta. (här berättar jag om en begravning)
Kanske behöver vi också finna nya platser där vi möts, för att ta farväl.
Här är en viktig artikel om vårt nya förhållningssätt till begravningar.

” I veckan visade Sveriges begravningsbyråers förbund, SBF, att antalet hedrande begravningsbesökare halverats sedan slutet av 80-talet. Välj inte bort begravningar av rädsla eller bekvämlighetsskäl.”

Läs mer i Expressens artikel. Den jobbiga döden.

Själv kommer jag fortsätta att går på begravningar – också de som inte känns värdiga de vänner som dött. Det har också hänt att jag ej kan närvara vid viktiga vänners begravningar, då har jag haft en egen ceremoni i ensamhet. JA vi behöver finna många nya former. Webb-begravningar av olika former kommer säkert att utvecklas än mer, särskilt de då sk. ”live”begravningarna via webben, då vi inte har möjlighet att fysiskt vara med. Allt verkar ha sin, tid, men det är mycket i våra liv som inte ”står inskrivet” i vår almanacka – men som vi måste ta oss tid till.
Döden – kommer aldrig ensam – vi får och måste alltid lämna tid för döden, eller som min far ofta påminde om ”Du har tid till att dö”. Vad han menade – och säkert i första hand sa till dig själv var. Ta det lugnt, stressa inte, arbeta  inte ihjäl dig – du kommer ändå alltid att bli tvungen att ta dig tid till att dö, eller vara den som står vid en älskades dödsbädd.
I trädgården och naturen finner jag ett för mig självklart förhållningssätt till min död och mitt liv. Kretslopp, försoning, kompost och nytt liv.
Därtill är jag fullkomligt övertygad om själens  odödlighet och ständiga rörelse in och ut i den enorma väldiga världssjälen. Min droppe vatten – som går upp i det väldiga brusande livshavet – det vi alla föds ur. Nej jag är inte rädd för döden – bara för att inte tillfullo förmå leva det liv jag så gärna vill leva – men som stundtals är så svårt att finna tillit och tålamod i.
Men jag fortsätter att säga till mig själv: Allt har sin tid.

Och redan i dag kan jag ta ställning hur jag själv vill att min kropp skall tas om hand.
Måtte jag inte dö förrän Promession är en självklarhet, så min kropp på ett naturligt sätt får gå tillbaka till moder jord. På min grav hoppas jag att det vilda ogräset får sjunga och blomma om livet enorma obeskrivbara skönhet och mångfald.

Prolifera är en ideell organisation som arbetar för att ge människor möjlighet att göra egna val för egen del och för vår gemensamma miljö, nu och i framtiden.
Ta ställning du också.

En tröstande Rödhake

En tröstande Rödhake

Sommarliv – radioliv

Sommar är radiotid – ja naturligtvis inte bara sommaren. Radion är en nödvändighet för mig – en viktig del av mitt livsuniversitet.

Särskilt glad blir jag över dessa program – Den andra världen – om Tro och Konst

Och programmen Om Naturen

Äntligen slipper jag känna mig ensam, konstig underlig. Förstår att vi är många och fler som hämtar näring och skapar utifrån natur, konst och en andlig mystisk verklighet.

IMG_0021

Turkos och Guld. Marianna Agetorp

Själv medverkade jag nyligen i Radio Kronoberg utifrån min kärlek till Rosorna- här särskilt till ”Seven sisters rose”

Lyssna på Radio Kronoberg här.

linnea

Kanske borde jag valt att tala om Linnéan – Smålands blyga drottning. Men i år har jag inte sett den blomma.

 

 

Midsommarvigsel på Höö

vitbukett
Att få arbeta som borgerlig vigselförrättare bjuder på många underbara upplevelser. Ett ansvarsfullt uppdrag, men allra mest känns det som att det är Kärleken med stort K som är min uppdragsgivare – kärleken som har så många namn och så många språk och så många uttryck.
Dagens vigsel i den undersköna midsommarprydda Höö Naturreservat  i Älmhults kommun, var en vigsel att verkligen minnas. Vi var alla djupt berörda. Den gamla platsen förstärkte djupet i orden och vigselformuleringen jag/vi gemensamt fick förmedla.
För att inspirera om du går i bröllopstankar – infogar jag texten här.

Vigselformulär Höö

Samling på parkering Höö.

Marianna och spelmän leder följet till platsen.
Psalm: En vänlig grönskas rika dräkt

Marianna: Inledande ord:
Jag vill på brudparets vägnar hälsa alla välkomna till denna kärlekens fest ….. lite mer om platsen…

Vi har samlats här för att viga Er, N.N och N.N  till äktenskap.

Att äktenskapa är mer än att ingå ett förbund. Det är att tillsammans med någon annan, och med sig själv skapa något – som är äkta,
och öppna livet för en djupare kärlek. Av denna kraft är Ni en del. Kärleken ville era enskilda liv. Kärleken ville ert gemensamma liv.
Den enda port som aldrig stängs är kärleken, den enda väg som alltid står öppen är kärleken.

Att älska varandra i nöd och lust blir ofta en självklarhet men att älska varandra under vardagens alla grå timmar, utdragna ögonblick och stressiga sekunder kan bara övas genom arbete och en ständigt ny vilja. Och minns – Kärleken finns i era liv också då ni inte förmår leva den eller hålla den i era händer.

Att ge varandra kärlek är en stor sak. Att tillfullo kunna ta emot är kanske ännu större. Var och en är också kallad till att älska sig själv, för att kunna ge kärleken vidare.
Trohet mot denna kärlek är både att vara trogen mot varandra och mot sin egen livsväg.

OCH till oss alla:
Kärleken är livets största gåva.

Det finns bara en kärlek
och den älskar vi alla med
Den kan inte förstöras
och den växer ju mer vi älskar

Äktenskapet bygger på kärlek och tillit.
Genom att ingå äktenskap lovar ni att respektera och stötta varandra.

Eftersom ni har förklarat att ni vill ingå äktenskap med varandra frågar jag:
Vill du NN ta NN till din hustru att älska henne i nöd och lust? (Svar: Ja)

Vill du NN ta denne NN till din man att älska honom i nöd och lust? (Svar: Ja)

Ringarna välsignas av Marianna genom att kronblad från prästkrage strös över ringarna. David och Mira växlar ringar och samtidigt ges löften.

Jag förklarar er nu för äkta makar.

 Dikt. Kärleken kommer och kärleken går…

Text och bön. Kärlekens höga visa.

Marianna:  ”Som en dialog.”
I min strävan efter att förstå mer av mig själv, fann jag dig.
I min strävan efter att finna svar på frågor som jag inte ännu ställt, fann jag dig.

I min längtan efter kärlek, fann jag dig.

I min längtan efter gemenskap, fann jag din varma famn.

För att kunna sjunga sången om mig själv, fann jag din röst, ditt mod och din vänskap.

Du bygger broar till min ensamhet, som jag sen själv vågar gå.

Du ger mig kraft när min ork sinat.

Du behöver mig för att kunna spegla dig själv och livets stora mångfald.

Livet har alltid fler sidor än två – I varandra har vi fått en ny gemenskap.

Livet har fler färger än två – tillsammans skapar vi fler nyanser

Livet har fler toner än två – tillsammans skapar vi en djupare klang.

Marianna: Sändningsord:

Låt mig önska er lycka och välgång i ert äktenskap, och jag önskar er att kärlek, glädje och lekfullhet skall fylla ert gemensamma liv och att Ni tillsammans och var för sig skall mogna, och komma närmre sanningen om er själva och kärleken.
Låt oss alla gå med frid i våra sinnen och med varsamhet och medkänsla i allt vi gör och är
Psalm: De blomster som i marken bor. Psalm av Harry Martinsson

Fiolmusik

På min väg hem kom jag att tänka på den gamla brudkronan jag fått av min goda vän och syster. Den vill jag i liknande sammanhang gärna låna ut till bröllopspar som på detta sätt vill  pryda sig. Ett smycke av samma konstnär finns också till utlåning.
Kontakta mig gärna för ett samtal om vigsel, eller andra livsceremonier du önskar få hjälp med. Hälsn. Marianna Agetorp 070-6739916

Bröllopskrona för utlåning

Bröllopskrona för utlåning Skapat av Gösta Stentoft

Bröllopssmycke för utlåning.

Bröllopssmycke för utlåning. Skapat av Gösta Stentoft.

Hälsovandringar

moderjordklot

Dra ut på Luffarvandring för en dag – i gemenskap?

Kanske är det fler än jag som vill ut och vandra – och utgå från Stensjöäng.

Aktuella hälsovandringar just nu!

4 Juni, 10 juni, 12 Juni.
Kommer du långt ifrån finna ett enkelt B&B i vårt hem – eller gratis övernattning i enkelhet (du tar med egen sovutrustning) på Luffarloftet i vår lada.

Vi börjar kl 11  och vandrar fram till ca 16. Vandringen sker i tystnad – förutom vid pauserna. Och vi avslutar med ett gemensamt samtal.

Var och en har med egen matsäck och fika. Minst tre pauser. INGEN motionsövning. Vi vandrar i lugnt tempo, njuter av vägen, av vädret (även om det regnar) och vandringen.
300:- per person. Självklart kan du ta med hunden.

Här är min sida om vandringar och natur

Anmäl dig via mail eller via min mobil: 070-6739916

IMG_2271

Hållbar vigsel

Jag fick en fråga: Stämmer det att du håller på med ”hållbara vigslar”? I så fall, hur funkar de?
En bra fråga. Det lär vara 40 % alla vigslar i Sverige som leder till skilsmässa? Vilken skillnad det är mellan borgerliga och ”kyrkliga” vet jag ej.

Hållbara vigslar?

Hållbara vigslar?

Och jag svarade ungefär såhär:

Tack för frågan. Kanske en provocerande beteckning ”hållbara vigslar” – men för mig är det självklart att försöka tänka i hushållningstermer och hållbarhet i livets alla skeden. För mig började det först i tanke på vigseln som sådan, fest, kläder, förberedelser mat, vin, presenter mm. Se här i bifogad Ecovigsel 2013

Men hållbarhet – innebär också för mig att formulera orden väl på vigseln, de löften man ev. ger, hela inramningen, och de förberedande samtalen som sker med mig, före bröllopet. Ofta väldigt värdefulla, får jag bekräftat. Desamma gäller för andra livsceremonier självklart. Ännu har jag inte skrivit ihop något för hållbara begravningar, men det kommer.
Jag bruka också säga, när det passar,  att jag är öppen för efterföljande samtal i livet. Som vigselförrättare är jag en enormt lite pusselbit i ett vigt pars liv, ett ynka schackdrag, men det vill jag göra med omsorg.

Vad skulle en hållbar vigsel innebära för dig? Tacksam för många tankar.

Varma hälsningar Marianna

Jag älskar reklam

syrener
Den rosa syrenen blommar

Inte hela sanningen, men en början. Allt har MINST två sidor. Reklamen förpestar, förstör, förfular, förringar, klär av, ljuger men ger också upplysningar som vi verkligen behöver. Så att vi finner det vi söker. Vägen till den plats vi söker, det mål vi söker efter.

Jag har lätt för att falla ned i diket ”förakt”. Förkasta allt, allt som jag inte vill ha, inte söker eller inte förstår.
Många blir upprörda för att Facebook gör så mycket reklam, smyger in det över allt. Vad hade vi väntat oss, att socialt nätverk, helt gratis, utan att vi behöver betala på något sätt? Naivt, verkligen naivt. Många slutar använda facebook av den anledningen, och den ryggmärgsreaktionen drabbas jag också av, men så tänker jag till. Dagstidningen – ja massor av reklam – men jag slutar inte läsa, plockar upp morgontidningen nåd. Tidningar hemsidor på nätet, OTREVLIGT mycket reklam, men nog läser jag ändå. Har tackat nej till reklam i brevlådan ,  för den pappersmängden vill jag skall vara kvar i ”skogen”, hellre reklam på nätet, än som pappersreklam.
Det finns reklam jag verkligen älskar, ja som får mig berörd och som får mig att börja gråta. Naturskyddsföreningens reklam kan vara mitt i prick. Många hjälporganisationers reklam. Reklam som inte får mig att vilka konsumera, utan som får mig att tänka till, engagera mig och börja tänka på nytt sätt.
Men om ni ser mig göra reklam för underkläder, ting, resor, hotell eller dyligt via bloggen här eller via facebook – SÅ ÄR DET INTE JAG! Det är systemet som nyttjar  (utnyttjar) min kommunikationsglädje-strävan. Gratis blogg – nej tusan – vi får betala, via massa reklam som inte stämmer med vår övertygelse. Ändå älskar jag sociala medier, hur oärliga de än kan tyckas. Jag blir lätt antingen eller. Är uppfostrad med tvåpoligt tänkande. Gud-Djävulen, himmel-helvete, got ont, liv-död, älska-hata, bra-dåligt.

I dag försöker jag komma fram till en tredje väg, en för mig mer sann väg. På stan är det massor av reklam – som jag som ovan lantis – inte kan värja mig mot, ser, tittar, läser och tror att det gäller mig. Är inte lika avtrubbad som de som bor i staden alltid. Förr hade jag protesterat och velat åka hem direkt – vill inte bli påverkad, men självklart älskar jag staden, all den mänskliga energin där – men ack så trött jag blir, av alla ljud, av alla bilder, allt som ”vill mig”.
I skogen och på ängarna är det annorlunda. Ett annat tempo, helt andra synintryck. Men nog tusan har också naturen ”sina reklampelare” – allt säger något, berättar och vill förföra mig. Kom ut till oss!!! Häggen berättar med dofter, blommor och blad, gullvivan ropar mig längre ned i fruktträdgården, göken fångar min uppmärksamhet, sjön glittrar, alpklematisen täcker hela fält med sin blå färg och säger kom, kom nu, i morgon kan det vara försent. Och ramslöken ropar: ät mig, och syrenen – kom och älska med mig, och snart börjar rosorna förföra mig rejält, ja berusa mig, och jag vet somliga dar inte vilket ben jag skall stå på. Blir yr av fröjd. Så jag sätter mig ned i solstolen och låter alla sinnen bara ta in, låter allt ha sin tid. Låter årstiderna ha sin gång genom mitt liv och min dag. Jag älskar reklam, som får mig att gråta, som får mig att byta till nya positiva tankar. Älskar reklam som får mig att vilja ÅTERANVÄNDA, öppna mitt hjärta eller börja tänka nytt. Reklam för mer konsumtion av onödiga prylar, det behöver jag inte! Men fortsätt att göra reklam för att leva Nu, älska mer och stressa mindre. Och genast dyker den tredje tanken upp – jamen vadå? – jag är inte bättre jag – jag gör reklam för att jag vill sälja mina tavlor, och mina böcker vill jag verkligen sälja. Instängda i lådor gör mina böcker ingen nytta. Att göra reklam för sig själv är inte lätt, ofta ett nödvändigt ont, för en skapande människa. Men JAG VILL OCKSÅ SÄLJA. Så med andra ord, reklam är dubbelbottnat och omöjligt att värja sig mot. Men det gäller att öva sig, se igenom, tänka ett varv till – och sen sjunka ned i sig själv och konsumera allt det som är gratis – SJÄLVKÄRLEK, solsken, vind, och doften från en annan värld som vi bara anar.

Turkos och Guld – utställning på Galleri Stensjöäng

Galleri Stensjöäng

Galleri Stensjöäng

Vandringen på min livsväg har länge handlat om att gå över mina egna eller andras skapade gränser. Att börja måla var för mig att gå över en enorm tröskel, gå utanför min egen ram om vad jag kunde eller skulle våga.
Min väg in var att våga umgås med färger, njuta av färger, svara an på vilka färger jag behövde i mitt liv. Leka, måla med ”hela kroppen”. (Därför behöver jag stora dukar.) Stort underbart och revolutionerande för mig. Jag har ingen konstnärlig utbildning – och i mitt liv ger det frihet och öppenhet för lek.

Men jag älskar att dela med mig om vad jag är och gör. Därför visar jag nu mina senaste målningar i en utställning som jag kallar Turkos och Guld.
Utställningen öppnar på (Mors dag 2013) 26 maj. Kl 11-16 och har öppet följande dagar   31 maj, 1 Juni, 2 Juni, 7 Juni, 9 Juni och 14 juni.
Samma tider 11-16.
Övriga dagar och i veckorna är utställningen öppen när du ringt och meddela att du vill komma. Jag är hemma så gott som hela dagarna, men vill känna frihet och inte sitta och ”passa en utställning” utan arbeta i min trädgård, kratta i Skogskatedralen, sola på bryggan och njuta av våren på alla de otaliga sätt som livet bjuder på nu. Känn aldrig att du ”stör mig” när du ringer. Jag älskar att få dela med mig av min lek och min värld här ute på Stensjöäng.

Det nya för i år var att jag bad en vän om hjälp med prissättningen. Det var otroligt skönt.
Ca 20 verk är till salu. Dessutom mina foton på canvas, och svartvita foton på handgjort papper.

Självklart har jag alla mina böcker till salu att inhandla, och i år också många antikvariska böcker till försäljning.
IMG_0049

Detta bildspel kräver JavaScript.

Rensar bland gamla böcker mm

Vintern har varit längre än någonsin. Såg att det är Loppis i Väckelsång på söndag 14 april!
I Björkeborg  kl.10-14. Fika serveras.Kanske detta möte kan pigga upp. Vårvärmen lär komma på söndag.

Loppis kan vara innerligt tråkigt, men jag gillar starkt tanken att sälja vidare det man själv inte har bruk för. Hoppas på flera spännande utställare som ger variation i utbudet. Själv har jag mest utrensade böcker. Hoppas vi ses där.
Välkommen att boka bord hos: Linda Pettersson tel 0477-40170

Se hemsidan
loppis

Livsvägen – diken och fallgropar

marianna agetorp

Marianna Agetorp i rosengången
Foto: Lars Torstensson

Det finns bara en väg att gå för mig – men tiden gräver gropar, jag gräver mina egna skyttegravar och dikena längs vägen är stundtals mycket skrämmande och spännande.
Ja jag tänker och skriver i bilder – för att förstå själv hur jag känner det.
Min första sträcka av livet, tycks det mig som om ett av dikena var min livsväg, något jag tillsynes inte hade valt själv. (Barndom/ungdomstid)
”Diket” var familjen, släkten med dess givna ordningar och lagar, regler och livsdogmer – Mycket av detta fick sin energi från en sträng kyrka, Kristendomen, ”rätta och sanna” lärare och historiens och släktens alla mer eller mindre påtvingade och självpåtagna ”famntag”.

Det som jag kan kalla min livsväg då – som var ”eget val” var naturen, skogen, ängen, leken – korta ögonblick av upplevd frihet. Som små rastplatser – där det bjöds smultorn, körsbär, äpplen mossa och blåbär. Att klättra i träd gav frihet, utsikt och tillhörighet med något annat. Naturen som rastplats är självklart lika värdefull- och en förutsättning för min överlevnad och lycka i dag.

droppe1

 

Men jag upplever att livsvägen i dag har två rejäla diken. Ett av dikena är kyrkan, den gamla övermakten, den gamla gudsdyrkan, den gamla tron på makten och hoten mellan himmel och helvete.

Fast jag tycker mig länge ha gått stadigt på min egen väg, halkar jag lätt ned i det gamla diket. Hjärnan är alltför inprogrammerad på ”gamla sanningar”. I det diket sitter all guldförgyllda påvar, präster, prelater, gudabilder, Jeusustavlor, Lutherdomar, regler, skuldsedlar, … ja ja jag känner mig helt ”överbemannad”(ja det är främst män) på all eländespropaganda som väller upp ur det diket och skrämmer och skymmer min sikt. Hela det diket är kantat av höga offerkullar, golgatahöjder, helvetesprofetsior och dödsbeskuggade dalar. Och det är bara att klättra upp, och jag gör det igen och igen.
På andra sidan om min livsväg finns ett annat dike, och jag upplever att det mest är andra som verkar tycka att det finns risk att jag halkar ned i det. Det är New age -diket. (läs gärna på den infogade länken. Se gärna också  texten om Willian Blakesom bla skriver ”Fantasin är inte ett tillstånd: den är människans själva existens.” ( ack om ändå Blake hade illustrerat min barndoms biblar! Se mer av hans bildvärld här)

Och det är säkert välmenat och vältänkt. För det är oerhört lätt att halka från en fundamentalistisk syn till en annan fundamentalistisk form.  Men risken är för mig inte hotande eller lockande. Jag har varit tillräckligt hjärntvättad (dåligt begrepp för Indoktrinering- min hjärna är istället totalt nedskräpad, belamrad och sotad och stundtals känns det som om alla goda kloka tankar är brända till sot och aska,) för att inte känna av när det börja stinka av övertygelser, övermakt, lockelser, indoktrinering, smicker, ”paradisskildringar” och ”kom till oss vi vet allt” -lockrop. Från ”New age – diket” har jag funnit oändligt många vänner, OVÄRDERLIGA böcker och fått tips på ”livskartor från andra som gått sin egen väg”.
Jag har fått nog av både himlar och nya helveten.
Vad är det då jag behöver, vad är det då jag söker mig till. Jag söker friskt vatten, klara källor, närande föda för sinnena – för kropp själ och ande. Jag önskar rena mitt eget liv, jag strävar efter att min egen andning och andedräkt skall vara klar och levande. Jag söker gemenskaper där det är högt i tak, där allt får sägas och uttalas, men där ingen har den ”ultimata sanningen.”
Min egen väg, min egen gudomliga livsgnista är glädje nog och det är ett livslångt arbete att slipa min gudomliga inre diamant/prisma – efter alla år av svärta.
Min själ har ett särskilt doftsinne för odör, svavelosande predikningar, för låtsasparfymer, för över dimridåer och glittrande ”utanpåverk.”

prisma

 

Jag blev tidigt utsatt för en andlig ”våldtäkt”. Jag känner igen dess språk, dess doft och dess fruktan. Jag är inte längre inlåst en kyrkans vämenande, utsmyckade guldglitterbur. Men dess svarta kappor, manliga förkläden och gudomliga ensamrätt har jag fortfarande en stor skräck för, en lätt uppblossande själslig allergi för. Jag hör direkt när det ”rasslas med nyckelknippan”- hur vackra och guldglänsande nycklarna än ser ut.  Kyrkans och religionens tal och antydningar om skuld, smicker, blod, synder, korsfästelser och slaktade lamm – metaforer – är fortfarande tortyr för min barnasjäl.
Och lika stor avsmak har jag för samtliga religioner som lockar med himlar och paradisutfästelser – men som vill stänga in människorna/mig i dogmer, lagar, paragrafer och Sanningar.
Därför är också rabiatateister, vetenskapsfundamentalister, försäkringskassor  politiskapåvar och sjukvårdsinstanser som enligt vetenskapen eller sin egen ideologi VET vad skadade, sargade människor behöver – istället för att se till helheten, sammanhanget och människans hela begreppsvärld – lika vådliga och skrämmande för mig.

På så sätt kan jag bara gå min egen väg – ofta ingen väg alls, utan en stig -i bland inte ens en stig utan i väglöst land. Ibland blir det totalstopp, bara återvändsgränder. I bland öppnar sig fantastiska gläntor där jag och det gudomliga finner andrum och spirande lekplatser. Ofta är det människor som är dessa gläntor – där jag kan känna frihet, finna mening och hitta tröst och tro att också jag har arvsrätt till det levande livet. Inte i ett annat liv, annan himmel. Utan där himmelriket är inom mig, här och nu på jorden. Nu i dag när solen skiner och glasverandan värms och tiden kommer till mig varm och i överflödande skönhet.

Mina diken är just mina – och ingen annans. Det finns de som behöver diken – och ibland har de varit lärorika och berikande för just den livsfasen.
Men jag älskar vägrenarna – längs min väg, nära dikena, där det växer blåklockor, Linnéor, nävor, brudborstar, vivor, väddar, tistlar, vildrosor och törnen. Allt är vacker och skönt på sitt sätt.
Allt behövs i mitt livspussel. gamla koraler och enstaka ord plockar jag från ”kyrkan och helveteshimladiket”.
Böcker, erfarenheter, livsvisdomar, berättelser själs-och kroppsläkande redskap från det andra diket.
Och de egna fallgroparna som jag själv alltför ofta gräver ned mig i, de får jag tålmodigt fylla igen , läka, omvandla till livsspeglande vattenpölar eller värmande solgropar när det blåser.
”Allt har sin tid” -det  är mitt mantra. Det uttrycket lånar jag från bibelns predikare. Resten får livet själv predika för mig.

Foto: Eva S AnderssonMarianna Agetorp

Foto: Eva S Andersson
Marianna Agetorp

Vardagsbilder

Just hemkommen från underbart möte i Skåneland.
Fint att mötas här hemma av reportage i Smålandspostens – Älmhultssidor av Filip Sjöfors. Ett bildreportage från min vardag i skogen. Känns just så innerligt och skogsnära som jag upplever att jag får leva mitt liv. Tacksamhet och tillit – får också i fortsättningen bli mina ”vandringsstavar”
Och i Skåne fick jag innerliga möten med Rödhaken. Det kommer en vår.

140516 – Bilderna borttagna pga. att Smp menar att jag ”kränkt upphovsrätten” genom att jag publicerat deras material på min sida. Trist.

Smålandsposten 11 feb 2013
1 5 6 7 8 9