Author Archives: Marianna Agetorp

Söndag

Söndag förmiddag, och hushållsbestyr inför att vi väntar gäster. Radion är det självklara sällskapet – men ack det är söndag. Så fort jag sätter på dagens söndagsgudstjänst -vrider sig själen inom mig och jag stänger av direkt. Underligt – gudstjänster som varit ett självklart inslag i så gott som hela mitt liv. Nu är det stor själslig påfrestning att bara höra en psalm, en ”undervisande” predikan, en mässande bön eller ett vackert adventstycke. Rädsla, oro, ilska. Hela jag vill bara springa därifrån. Inte vuxet, modigt, men ”jag”. Och jag plågar mig inte längre, tvingar mig inte. Så oändligt många mässor har jag tvingat mig, suttit kvar, för att andra tycket, velat, tagit för självklart. Det går inte längre. Alla åldrar inom mig protesterar. ”Lanne” vägrar!
Genast byter jag kanal. Räddad. P2 och Musik!

Read more

Längtan

En vän ställde en kärleksfull fråga till mig i dag. Vad är din innersta längtan i livet?
En passande fråga när ett nytt år ligger nytt och öppet. Jag vrider och vänder på svaret. Granskar orden innan jag vågar uttala dem igen. Men hur jag än frågar inåt – så kommer det gamla svaret: Jag vill få beställa själv, gå min egen väg, tänka på mitt sätt. Jag vill stå upp för min egen sanning, min egen värdighet. Jag vill få skapa mitt ”själv” och få vara människa. Jag vill få formulera och sätta ord på det jag känner och upplever. Jag vill sticka ut, höras. Jag vill vara tydlig för mig själv och för andra. Jag vill gå min egen väg.
Så har alltid svarat, mer eller mindre tydligt. Med mer eller mindre rädsla för att bli förlöjligad, tillrättavisad och hånad. ”Vad har du att komma med?” osv.
I dag och nådde denna fråga djupare in, och svaret är svårare att uttala, men jag svarar: Jag vill få känna att jag har rätt att finnas till.

För mig har det inte varit självklart – det har varit en erövrarn – en väg över en vattensjuk myrmark. Jag sjunker fortfarande ned i gamla hål och gropar. Men jag kommer alltid att ta mitt eget ansvar för mitt liv – för jag vet att jag har rätt att finnas till. En dag skall jag le – utan att behöva formulera orden. En dag skall jag inte behöva längta. En dag skall jag bara finnas till, som berget, som vinden, som fjärilen som blomman. JA redan nu. JAG ÄR. Varför vänta. Det är bara i detta nu jag är. JAG ÄR.

 

1 7 8 9