Category Archives: 2020

Hur i hela friden går man inåt?

Många skriver i dag att vi nu i Coronatider får öva oss att gå inåt? Men har man inte gjort det förut kan det vara svårt att veta hur man börjar. Det vi lärt oss är ”arbetslinjen”, ”upp och hoppa”, ”skam den som ger sig” och ”den som sover syndar inte”, ”klipp håret och börja jobba”.

Och nu skall vi dessutom utnyttja krisen och starta nya företag , lära oss videokonferenser och sända liv på nätet och lära ut allt vi kan. Allt är gott och bra för vi behöver redan nu förbereda oss på livet efter den värsta krisen är över.
Mitt stora motto i livet är ”Allt har sin tid” ( Från boken Predikaren i Bibeln. Passande läsning i Coronatider). ”Arbeta har sin tid och vila har sin tid.”
Här några enkla tips på hur man kan stödja sig själv i att börja gå en ny väg inåt.

Börja skriv dagbok – i all enkehet-berätta för dig själv vad du tänker på, vad du drömmer om, vad du längtar efter, och hur du kan bli mer sann mot dig själv.

Säg positiva ord till din spegelbild – le mot dig själv varje gång du ser dig i spegeln. Säg allt det du skulle sagt till din bästa vän, som du skulle sagt till dig själv när du var ett litet barn.

Ligg kvar lite längre i sängen på morgonen – vad vill du verkligen göra under dagen. Gå i den riktningen.
Ge akt på dina nattliga drömmar– Berätta dem, skriv ned dem – leta budspak i dem

Skriv ett kärleksbrev till dig själv – Kanske är det första gången. Hedra dig själv för alla steg du hittills gått i vår värld och gjort ditt bästa. Läs här

Öva dig i att känna efter vad du behöver – för att sen kunna vara till hjälp också för andra.

Börja meditera – I alla enkelhet. Du måste inte gå massa dyra kurser, inte lässa massa böcker, köpa ”meditationssaker”. Börja där du är med det du har. Sätt dig i en stol du där du kan sitta bekvämt, på en pall, på en sten i skogen, på en tom brygga, på en stubbe i skogen….. Är du inomhussätt en ”äggklocka på 10 min” om du vill ha stöd i att sitta kvar så länge du tänkt att öva dig i stillhet och tystnad. Följ din andning. Följ inte dina tankar, men när du gör det, följ åter din andning.

Be en bön – från ditt innersta hjärta.

Sjung en sång – som du kanske lärde som barn.

Vistas ute i naturen – vandra ensam i naturen utan anledning, utan mål utan fast tid.

Andas djupt, ta en paus, slå armarna omkring dig själv och tacka för allt i ditt liv som lett dig ända hit.

Ta en paus! Foto : James Wang

Fru Corona har satt världen på paus

Omärkligt som ett vårregn

Lika mjukt och omärkligt som ett vårregn när du sitter i lugn och ro och njuter av den begynnande våren, lika omärkligt smög de första nyheterna om Coronaviruset in i vår värld. Långsamt börjar vi alla vakna upp till en annan verklighet än det vi trott att vi levde i. Inte nog med att vi får möta vår egen dödsrädsla utan vi får också se hur vårt ekonomiska system runt om i vår värld rasar samman, och vi kan bara titta på. Alla bara nickar och tvingas inse vilket korthus vi byggt upp.

Vem hade trott att det minsta kunde störta det starka? Eller var vårt finansiella system inte så starkt?

En ny världs fosterhinna

Vi har en finansiell kris som orsakas av ett virus. En såpbubbla som sprack, eller är det något annat som skall födas. Är det en fosterhinna just innan vi inser att mänskligheten står inför enorma födslovåndor?
Så tror jag att det är. Det både triggar mina gamla rädslor men allra mest matas min fasta övertygelse om att en annan värld är möjlig och vi måste drömma oss in i en ny, för hur den skall se ut vet vi inte ännu.

Jag arbetar som alltid med vårarbetet i min trädgård denna ljuva marsmånad när den så kallade Coronakrisen letar sin väg genom alla våra trygghetssystem.

Ord som används är börskrasch, ekonomisk härdsmälta, krispaket, historiskt, Europa krackelerar, 500 miljarder för att rädda företagen, 54000 fångar i Iran släpps fria för att förhindra ytterligare smitta. Långtradare med mat stoppas på gränsen, och kan inte komma vidare genom olika länder. Skolor stängs runt om i Europa, gränser stängs och folk och läder. Krugerkraschen hålls som jämförelse, sjukvårdsmaterial och mediciner kan bli bristvaror, sjukvårdspersonal sätts i karantän, myndigheter och regeringar möts numera bara via web och telefonkonferenser. Mängder av människor varslas från sina jobb. Människor börjar hamstra som aldrig förr. Experter inom alla områden kommer med mer eller mindre kloka och underbyggda råd.

En stor ny förändring är möjlig

Men trots allt detta börjar en ny ton höras om jag lyssnar. En ton i dur, en klang som ljuder om förändring, om nya möjligheter, nytt hopp och att en stor förändring är möjlig.

Medan ekonomiska institutioner oroas och börjar söka åtgärder för att få hjulen att snurra, få folk att konsumera igen, börjar allt fler tänka efter hur vi kan minska vår konsumtion, släng mindre, res mindre, handla lokalt, odla själva, tillverka själva och tänka själva för att se ett nytt mål att sträva efter. Ett mål där vi har tid att vara hemma med våra barn, vårda det vi har istället för att köpa nytt, och återanvända istället för att återvinna. Människor börjar inse att möten är viktiga, ju mer vi hålls ifrån varandra och i karantän. Vi längtar ut till det sociala livet, till föreläsningar, kulturmöten, film och teater. Vi inser att vi måste stödja det som vi tycker är viktigt, och behöver spridas till fler.

Ord som aldrig blir förgamla

Och jag lyfter en hand full av multnande löv från i fjol och lägger på komposten. Vissna, uttjänta. Som de gamla tankesätten som funnits som löv på världsträdet. Våra gamla tankesätt får vi också lägga på världens stora förmultnande kompost. En ny vår väntar, men vi behöver gå inåt i våra innersta djup för att finna den gamla drömmen om de enda sanna värdena. Kärlek, frid och frihet. Ord som aldrig blir förgamla, men som vi måste fylla med ny mening, ny förståelse och glöd. Det tycks mig som om mänskligheten så smått börjar inse vilket enormt stort personligt ansvar vi var och en har för vår värld. Det är kanske viktigast av allt. Vi får den värld vi förtjänar. Vi skapar den tillsammans. Men vi måste ta en lång, lång paus, och lära oss att ständigt och jämt ta små pauser i världen för att inte tappa bort oss själva, riktningen och målet. Öva oss i ”konsten att göra ingenting” The art of doing noting.
I denna nyfödelse av vår värld fick jag ännu en underbar gåva, ett nytt barnbarn. Släkten kommer och släkten går. Så har det alltid varit och vi får möta livets alla under med öppen famn.

Världen är satt på paus – the art of doing nothing

Tack för allt stöd

Sedan jag gick ut -starx före jul – med att jag ämnar publicera min bok som tar sitt avstamp i att min förmoder dödade sitt eget barn (läs mer här) – har det varit en mycket pressad tid för mig. Jag har många gånger tvekat om jag hade gjort rätt, jag har dömt mig själv för mitt bristande tålamod och överhuvudtaget tvivlat på att den bok jag skrivit har något som helst värde för någon annan än mig själv. Den senaste månaden har varit mycket pressad.
Men jag kan också se att det är ett gammalt mönster i mitt liv. Jag jobbar med ett ”omöjligt projekt”, jag brinner för det, jag berättar om det och jag får ett stort stöd från människor som tror på mig – och jag lyckas på ett förunderligt sätt komma vidare och driva projektet i hamn.
Så – utan er vore jag mycket ensam, ”bara en drömmare” och likt ett fruktlöst träd.
Nej – jag är inte i hamn ännu. Många fantastiska pengabidrag har kommit in och nu vågar jag tro på att det är möjligt att kunna sända boken till tryck i år. Jag har också sökt tryckbidrag från några offentliga organisationer och hoppas fortfarande på stöd från dem också , för att kunna nå ända fram.


Så – jag vill nu bara berätta – jag jobbar på – jag söker nya vägar och jag är er evigt TACKSAM!
Och om någon undrar – så vill jag bara försäkra er: Skulle jag inte nå målet hela vägen fram – alltså inte kunna få boken i tryck – kommer jag återbetala alla era bidrag. Men den farhågan finns egentligen inte på min karta.
Däremot längtar jag efter att bjuda in er alla till bokrelease!

Lydia Svensson Vägen hem efter 28 år i kloster

Lydia Svenssons sida

Lämnade klostret – Mitt livs svåraste beslut
Läs artikeln i Norra Skåne. Länk nedan

https://www.nsk.se/2019/11/20/lamnade-klostret-mitt-livs-svaraste-beslut/

Vägen hem – efter 28 år i kloster

För er som vill veta var Lydia Svensson föreläser näst.

Du får själv kontakta arrangörerna och fråga om det är möjligt att komma.

Under 2019 höll jag 25 föreläsningar.
Under 2020 kan du möta mig på följande platser

2020

2020-02-01 Församlingshemmet Agunnaryd kl 9:00

2020-02-13 Immanuelskyrkan Strandgatan 20 kl 19:00 Halmstad

2020-02-28 Folkets hus i Gränum Olofström kl 19

2020-03-05 SPF Ronneby Ågårdsgatan 6 14.00

2020-03-11 Karlshamns Yrkeskvinnor Tekniska Högskolan 20.00

2020-04-22 Ringsjö. Kyrkovägen 4 i Hurva

2020-05-05 Växjö SPF Pensionärernas hus Skyttegatan 13

2020-05-27 Församlingsafton i Församlingshemmet Billa Åryd

2020-06-28  EFS församling Eljalt Röke 18:00

2020-08-05 Tallnäs Stiftsgård  Skillingarys kl 15:00

2020-08-11 SPF Algutsboda Emmaboda Kommun kl 14.00

2020-08-26 ”Kyrkfolket” Kyrkbacken 2 Hässleholm kl 19.00 Svenska lekmannaförbundet.

2020-09-12 Lördagsfrukost kl 9.00 Skatelöv Församlingshemmet

2020-09-19 Hedbergshuset Storgatan 14.Vinslöv  Kvinnofrukost kl 9:00

2020-09-10 SPF  Sölvesborg

2020-10-07 SPF Hässleholm Kl 14:00

2020-10-14  SPF kl 18.30 Backsvalan. Rottne

2020-11-07 Sösdala, Kyrkans hus. Kvinnofrukost 9.00

2020-11-10 SPF Verum Församlingshennet kl. 14.00

2020-11-19 Tallklinten Bygdegården Odensjö kl 17.00

2021-01-11 SPF Seniorerns i Älmhult Församlingshemmet Kl 14.00

Vill du komma i kontakt med Lydia Klicka här:  Mail: 


Tidigare 2019

Från senaste tillfället då Lydia föreläste på Stensjöäng

Lydia Svensson