Category Archives: Livscremonier

Minneshögtid på Stensjöäng

Livet och döden hör ihop, oavsett hur långt det är mellan vårt första och vårt sista andetag.
Vi behöver finna nya ceremonier och platser att samtala kring och mötas på.
Som borgerlig begravningsförrättare är jag tacksam för att fått medverka till en ljus och innerlig minneshögtid på Stensjöäng i Skogskatedralen.
Här en kort summering hur en sådan ceremoni kan gestaltas.
Välkommen att höra av dig om jag kan vara till hjälp eller stöd – under din vandring från ”vaggan till graven” i  de Livsceremonier vi behöver för att mötas under livsvägen.

DNA – Familytree finder Påskrit

Alla har vi våra riter – och saknar vi någon så kan man finna på nya.
Att duka upp för att ta mitt eget DNA-test kändes som en helig rit i dag.
Långfredag – långsamhet och efterforskande av släktingar lååångt tillbaka i historiens rötter. Nu är det DNA-testet taget – sänder det i morgon och sen är det bara att vänta vänta vänta för att se var i världen jag ”kommer ifrån” och sen lägga in mina uppgifter i Familytree finders databaser. Fast jag ”känner ” min släkt långt tillbaka- och har en stor släkt som jag har god kontakt med – vill jag nu få en världsvitt släktträd och finna helt oväntade grenar på släktträdet och massor av nya rötter. Hoppas finna fler entusiaster längs vägen som också forskar i sina DNA-anor. Under natten som gick fascinerades jag mycket av boken Svenskarna och deras fäder av Karin Bojs och Peter Sjölund.

Varför jag alltid haft detta drivande intresse vet jag inte riktigt. Kan det vara för att jag haft svårt att känna mig hemma i olika sammanhang, känt mig som en trollunge i min familj eller ligger det bara i mina gener? Kul är det och på ”blodigt allvar” känns det som.

Vackraste frimärket – Trollslända

DNA-Test Familyfinder

Tidlösetid allhelgonahelgen

Tidlösa

Tidlösetid

Tidlösetid och trädgården är full av höst
överflöd av löv och vissna växter
Inget är för evigt
samtidigt
som allt är för evigt

Bara nu är du både lök och blomma
och frö – bara nu

Styr åt ett annat håll
det som ligger bakom framtiden
före tiden och bortom rummet
Drick solljuset direkt ur källan
gå inga omvägar
nuet har alltid
vederkvickande andetag

Gå ur tidens tröskverk
Ställ in mottagaren på nu
Inte fm inte last fm inte sen
bara nu
Där spelar
den eviga tystnadens ton

På trappan under dig
ännu värmd av solen
bor alla solkatter du inte hann smeka
Sommaren har sparat dem åt dig.

Marianna Agetorp

 

Sjung för mig i skogen

Skogskatedralen är öppen året om, alla dagar, alla årstider, dag som natt. Skogskatedralen finns inte bara här, utan överallt där vi håller skogen ”HELIG”.
Men på det lilla stycke mark, vid Stensjöns vatten där vi krattat och ”befolkat” natur till kultur hyllar jag tystnaden och naturens egen röst.

Då och då bjuder vi in trummor, röster, teater, dans, och konst.
Så blir det också i år.
Först den 11 april. Med Moa Brynell. Boka den dagen om du vill sjunga, kula, vårskrika, vara tyst eller lyssna på fåglarna. Allt har sin tid.
Själv har jag nästan tystnat, när jag är tillsammans med andra. Fick nog av gemensam sång efter alla år i kyrkan – i psalmsångens gemensamma ensamhet. Jag förväntades sjunga med, fast orden inte stämde med hjärtat, så tillslut blev det NOG. Dessvärre sjunger jag heller aldrig Allsång. ”Sångsåret” tar tid att läka. Nu sjunger jag och trallar för mig själv. Ofta och högt, när ingen hör på. Helst vill jag sjunga för att ”kalla på det heliga”. För mig blir det oftast ordlöst. Kände så väl igen mig i boken ”Samtal med änglar” när (tror det var) Lilli, får till sig ordet. ”Sjung för mig i skogen”.
Så vill jag sjunga för ”det heliga” i mig.
Och senare i sommar blir det mer kulning. Men då i samband med Gunnel Oldenmarks vernissage här på Galleri Stensjöäng 2 juli Aktuellt. Mer om det då.

Jag slutar som borgerlig vigselförrättare

kaprifol

Jag slutar som borgerlig vigselförrättare
Vilka spännande och lärorika år det har varit. Jag har haft Länsstyrelsens förordnande att vara borgerlig vigselförrättare från 2010-09-10 – 2015-02-01.

Lite modigt var det att pröva något helt nytt och massor har jag lärt. Att viga på kommunhuset och ha deras fantastiska ”tjänstekvinnor” som skötte pappersarbetet, var ju enkelt. Men att sen viga för helt egen hand, ha hand om alla papper, sända dem rätt, svara på alla frågor, skaffa internationella vigselcertifikat, viga par från norden, viga på både engelska, tyska och ibland få mina ord tolkade till annat språk har varit en utmaning för mig. Jag har dessutom varit av den åsikten att jag försökt ställa upp på alla möjliga och omöjliga tider, så jag har vigt både på midsommardagen, julafton och vid tolvslaget på nyårsnatten mm.
Vem som helst kan nog förstå att det inte är så många som ställer upp på dessa tider utanför ”kontorstiden”. Jag har också åkt iväg till många olika platser, dit bröllopsparen kallat mig, och också haft vigslar här på Stensjöäng. Särskilt fantastiskt har det varit att få viga två av mina söner vid deras ”käresta”. De har varit så fantastiskt så inte ens jag kunnat drömma om det.

Men det är ett gammalmodigt ”system” att vara borgerlig vigselförrättare. Länsstyrelsen trycker på att det är ett hedersuppdrag, så därför får jag inte ta ut någon avgift. Av länsstyrelsen får jag 110:- före skatt- 77:- när skatten är dagen.
Det kan vem som helst förstå att det inte ens räcker för bensin in till mitt kommunhus. Så det har blivit ett dyrt nöje. För mig innebär inte en vigsel en kvarts ceremoni och sen är det klart. OFTA möter jag paren, både en och två gånger. Ofta fina långa samtal. Flera, ja riktigt många mail oss emellan, för jag skriver ett personligt tal och planerar hela den omkringslutande ceremonin. Och så är det efterarbete. Ibland när paren vigts här, så är det lokal som används, smyckas och det innebär både för och efterarbete.

I senaste brevet från Länsstyrelsen, förtydligas deras bestämmelser än klarare, med att jag inte få ta några avgifter, varken före under eller efter. Citat: Regeringen har varit tydlig med att uppdraget som vigselförrättare inte får användas i kommersiell verksamhet. Det är inte tillåtet att erbjuda tjänster exempelvis ceremoni- eller festarrangemang, eller bröllopspaket som brudparet skall betala för”.

”Det är inte heller tillåtet att ta emot gåvor i samband med uppdraget”… Både förberedelser och efterarbete ingår i uppdraget för att förrätta vigseln och är inget som det utgår extra ersättning för.”

Tydligt och klart från statens sida, men sorgligt för alla par som vill göra den borgerliga vigseln till ett festligt arrangemang, och förmera den högtiden.
JA jag måste säga att det känns så gammaldags. Undra om det är så att religiösa samfund som förrättar vigseln också måste göra allt utan ersättning? Har man en kommunal anställning är det väl ok att göra det i tjänsten, men är man ”poet” och egen företagare känns det underligt. Jag har inte räknat efter, men jag har haft en stor del av de borgerliga vigslarna under dessa år.

Så därför: Så mycket tid som jag lagt på detta, och skulle behöva göra, resor inte minst, och sen betala ur egen ficka – det väljer jag nu att överlåta till andra. Troligen blir det då politiskt folkvalda, eller de som redan har en anställning av kommunen. Och färre vigslar lär det bli i privata trädgårdar, skogskatedraler, sjöstränder och kärleksplatser. För det är så som vi vill ha det i Sverige. Så många par har sökt mig, för att jag gärna går utanför ramarna och kommer till de platser dit man kallat mig. Jag lämnar mitt uppdrag med saknad, men ”allt har sin tid. ” Nu får jag mer tid för att berätta sagor…..

Jag brukade säga att jag har ”Kärleken som uppdragsgivare”. Så kände jag det verkligen, när jag fick viga dessa bröllopspar. Men det var staten som var den formella uppdragsgivaren.
Nu får jag återgå till andra riter och ceremonier, där det inte är några juridiska protokoll och bevis som är inblandade och övergå till anda livsceremonier som namngivning av barn, förnyande av äktenskapslöften, begravningar, ”skilsmässoritualer”, minnesceremonier, pensionsavgångar, avslut, mm. Ett otroligt spännande och kreativt fält. Och nu har jag bara människorna och ”kärleken” som uppdragsgivare. Naturen kommer i allt större utsträckning bli mitt ”samfund”. Där är jag hemma – i liv, död och i kärlekens alla ceremonier. Sist: Ett stort tack till alla er jag fått viga under dessa år. ”Det finns bara en kärlek, och den älskar vi alla med. Den kan aldrig förstöras, och den växer ju mer vi älskar”. Marianna Agetorp

Stensjöäng i  Nymånetid. 2015-01-20

Den ljuvaste av årstider

I den vackraste, ljusaste och ljuvligaste av årstider kommer döden för mig. Kanske för att livet är fyllt av dessa kontraster, mörkt ljust – men vad jag förstår mer och mer finns det alltid ett tredje betraktelsesätt. Ljus och mörker tillsammans – livets alla färger. Att jag går och tänker på döden och begravningar är också för att jag får fler och fler samtal runt döden, begravningar och Promession. Läs mer om Promessa En miljöanpassad begravning också kallad Ekologisk beravning.

Döden - ett inslag i livets gobeläng

Döden – ett inslag i livets gobeläng

Breven och telefonsamtalen till mig handlar om att människor redan nu vill skriva ned hur de vill ha sin begravning, och i flera fall, att de vill uppge att de vill ha mig som officiant vid sin borgerliga begravning. Läs mer här. Om detta finns mycket mer att tillägga, än det jag redan skrivit, och jag tror också att vi kommer att se att de borgerliga begravningarna ökar stadigt eftersom fler går ur Svenska Kyrkan. Jag tror verkligen vi behöver fler officianter för begravningar och tror att jag kommer få fler förfrågningar framöver, även från dem jag inte känner. En roll som jag känner mig hemma i.
Men behöver vi kalla det begravning? Är inte minnesstund bättre? Ja det tycker jag själv, för det är verkligen ett tillfälle att minnas den som lämnar livet. Minnesstunder kan vara innerliga och ljusa, men också mycket svåra och fyllda av smärta, och allt annat än ”goda minnen”. Som officiant behöver jag också vara medveten om att ”den vi minns” kan ha gett efterklang av totalt olika karaktär. Den jag älskar – kanske min ”bänkgranne” haft det smärtsammaste avståndstagandet till, ja ett oförsonligt hat. Därför är min intention att låta minnesstunden vara öppen i sin form, och att inte endast en ”anhörigs röst” skall få förnimmas. Svårt men viktigt.
”Under hela min uppväxt brukade min far påminna oss om att ”du har tid till att dö”. Ja inte skriver vi in varken sjukdom, smärta eller död i almanackan. Den bara kommer, överrumplar oss. Men att sörja tar tid, och vi kan vara hjälpta av att våga tänka till om vår död, även i den ljusaste årstid. Allting har sin tid.

IMG_0039
Många frågar mig också – måste en begravning vara så dyr? Hörde just att en borgerlig begravning kostar runt 40.00. Om det är sant är det en gigantisk summa för mig, och jag tänker ”vilka har råd med det”? Jag tror därför att det behövs fler alternativa begravningsbyråer, som ger också mycket enkla prisvärda alternativ, och som stöder oss i att göra mycket av arbetet själva. Enkelhet – kommer att vara ett viktigt ledord för dessa nya begravningsbyråer – som dessutom vågar ställa sig utanför de etablerade kedjorna.
Under stjärnhimlen är vi alla lika. Häromnatten sov jag utomhus under stjärnhimlen. Den enorma tystnaden kallade ut mig. Önskar att fler skulle lockas ut under ”vintergatan” under denna ljusa tid.
Vi får livet, och måste ge det tillbaka i en sista utandning. Vår föreställningar om döden varierar. Som borgerlig officiant känner jag mig mycket fri att ta in alla önskemål om hur minnesstunden skall utformas – och sjävklart är jag mycket öppen för att ta in andliga inslag – från olika traditioner. Så låt oss tala om livet – där döden är ett inslag och en självklar del – i den stora livsgobelängen. En dag skall vi alla omslutas av Moder Jord.

 

Döden döden döden

IMG_1742
Döden min vän – är väl få att de mänskliga erfarenheter vi alla kommer att uppleva. Ändå har vi så olika förhållningssätt, inte minst inför vår egen död. Ännu har jag inte fyllt i Livsarkivet – väntar nog på ett alternativ, som jag vet kommer och som en vän är i färd med att lägga fram på nätet. Annars är det hög tid, för oss alla, oavsett ålder. Det blir så lätt försent….. Och visst kan vi låta alla planer överlåtas till våra efterlevande – men jag tror att som anhörig läser vi tacksamt våra käras ”sista önskan”.
Själv vet jag bara att jag vill begravas via Promession och helst får ett träd som ”Gravsten”.
I tanken skrev en vän sin egen dödsruna, för att ta ut en tydlig riktning i sitt liv. Hur ville hon bli ihågkommen? Vad ville hon lämna efter sig? Själv har jag alltid haft ett stort intresse av att läsa och höra berättas om nära-döden-upplevelser, och Elisabeth Kübler-Ross har jag alltid läst med största beundran och intresse. Hennes bok Livshjulet – en sorts självbiografi – är särskilt viktig – och visar på hela hennes liv och forskning.
Elisabeth Kübler Ross dog 2004.
Mer om henne här

I kväll skall jag se på filmen Avsked på svt 2 kl 22.45 Okuribito – som originaltitel
Allt har sin tid

Mer på temat hår

Det blir bara bättre!
I dag ringde min älskade mor från äldreboendet och berättade hur mycket det ger henne att Kultur på Hjul (kultur i vården med ”Bobbo” Barbro Waldemarsson och Gunilla Lundh-Tobiasson ) kommer till Solängen – det äldreboende där hon nu bor.
Men hon började med att säga – den där hårmaskinen du berättade om -(och nu trodde jag att jag skulle få en stark tillrättavisning eftersom jag berättat i går om min kala hjässa, dvs lilla barnet i ryggraden trodde det) – men hon sa. ”Den där hårklippningsmaskinen – snälla kan du inte ta med den och klippa mig också. Jag orkar inte längre kamma mig varje dag, och mina gummiband sliter bara på det lilla hår jag har).” Javisst svarade jag….. – och satt nästan den ljuva novemberdagen i halsen.
Fortsättning följer. Det är spännande att fylla 50 – detta Jubelår. Se tidigare inlägg. Gott nytt hår

Marianna Agetorp Novemberbarn

Marianna Agetorp Novemberbarn

Gott nytt hår

Till höger om far som spelar psalmodikon. Det hände rätt ofta att far flätade våra långa hår.

Fyra systrar, jag till höger om far som spelar psalmodikon.
Det hände rätt ofta att far flätade våra långa hår. (Tredje advent – men vilket år?)

”Håret är en kvinnas prydnad” så står det i bibeln. Så därför får kvinnor inte klippa håret. Åtminstone inte i min ursprungsfamilj, där gammelkyrkligheten rådde. Med andra ord får man inte klippa sig. Det tog många år innan jag och mina systrar gjorde det, i stark rädsla för att far och mor skulle ogilla det. (Jo jag är född på 1800-talet)
Jag har gjort mina försök – kortat det lite försiktigt, men det har tagit emot, fast jag sett mig som rebell, och minsann gjort som jag själv vill. Men det sitter i. Mycket hårt. Jag tycker långt hår är det vackraste, både på kvinnor och män (ja även finansministrar). Men i dag tog ett glädjefyllt mod tag i mig och frihetskänslan var otal. JAG kan göra det,” jag kan själv”. Att trimma sönerna och maken har jag ju klarat. Det måste gå att göra det på eget huvud. Så när jag arbetat mig trött i trädgården, med att gräva ned Valnötsträd (pyttesmå, men dock) och det bara var duschen kvar – då var det bara att greppa trimmern framför spegeln. Och kort blev det. Mycket kort. Så skönt, så härligt, så befriande. Och att duscha sen, ja allt. Nu känner jag mig sant vuxen, ”flyttat hemifrån”, ”förvisats från paradiset” och övervunnit ett gammalt inre tabu. Blivit av med min ”oskuld”. En livsrit – ja en ceremoni, det kändes faktiskt så.
Inget hår som romantiskt längre ” flyter över hela kudden”, ingen fläta längs ryggraden, inget hår att lägga över örat när jag skall sova.
Kan det vara för att jag fyller vuxen snart. JA en ny tid väntar.
Inspirerad av b.la en mening i boken av Jane Fonda – där det stod en kort text som grep tag i mig. Där stod typ: ”När man står i ett nytt skede, ny förändring, är håret den bästa sättet att visa detta på” Så är det också för mig. Äntligen vågade jag, INFÖR MIG SJÄLV stå för min längtan – att faktiskt klippa mig kort (som jag snackat om så länge). Jag gjorde det! Yes!
Vill börja om, börja på nytt, bli mer mig själv. Och nu ser jag verkligen hur jag ser ut. Spännande.
Lanne som liten

Här är jag som liten. Nu har jag inte mycket mer hår än på denna bilden.
Dags att börja på nåt nytt. ”For the times they are a-changin’ ”(Bob Dylan)
Ett tydligt sätt att påminna mig själv om att min ”Kiron Return” leder mig vidare.
Leta gärna vidare under Sökordet Human Design

Midsommarvigsel på Höö

vitbukett
Att få arbeta som borgerlig vigselförrättare bjuder på många underbara upplevelser. Ett ansvarsfullt uppdrag, men allra mest känns det som att det är Kärleken med stort K som är min uppdragsgivare – kärleken som har så många namn och så många språk och så många uttryck.
Dagens vigsel i den undersköna midsommarprydda Höö Naturreservat  i Älmhults kommun, var en vigsel att verkligen minnas. Vi var alla djupt berörda. Den gamla platsen förstärkte djupet i orden och vigselformuleringen jag/vi gemensamt fick förmedla.
För att inspirera om du går i bröllopstankar – infogar jag texten här.

Vigselformulär Höö

Samling på parkering Höö.

Marianna och spelmän leder följet till platsen.
Psalm: En vänlig grönskas rika dräkt

Marianna: Inledande ord:
Jag vill på brudparets vägnar hälsa alla välkomna till denna kärlekens fest ….. lite mer om platsen…

Vi har samlats här för att viga Er, N.N och N.N  till äktenskap.

Att äktenskapa är mer än att ingå ett förbund. Det är att tillsammans med någon annan, och med sig själv skapa något – som är äkta,
och öppna livet för en djupare kärlek. Av denna kraft är Ni en del. Kärleken ville era enskilda liv. Kärleken ville ert gemensamma liv.
Den enda port som aldrig stängs är kärleken, den enda väg som alltid står öppen är kärleken.

Att älska varandra i nöd och lust blir ofta en självklarhet men att älska varandra under vardagens alla grå timmar, utdragna ögonblick och stressiga sekunder kan bara övas genom arbete och en ständigt ny vilja. Och minns – Kärleken finns i era liv också då ni inte förmår leva den eller hålla den i era händer.

Att ge varandra kärlek är en stor sak. Att tillfullo kunna ta emot är kanske ännu större. Var och en är också kallad till att älska sig själv, för att kunna ge kärleken vidare.
Trohet mot denna kärlek är både att vara trogen mot varandra och mot sin egen livsväg.

OCH till oss alla:
Kärleken är livets största gåva.

Det finns bara en kärlek
och den älskar vi alla med
Den kan inte förstöras
och den växer ju mer vi älskar

Äktenskapet bygger på kärlek och tillit.
Genom att ingå äktenskap lovar ni att respektera och stötta varandra.

Eftersom ni har förklarat att ni vill ingå äktenskap med varandra frågar jag:
Vill du NN ta NN till din hustru att älska henne i nöd och lust? (Svar: Ja)

Vill du NN ta denne NN till din man att älska honom i nöd och lust? (Svar: Ja)

Ringarna välsignas av Marianna genom att kronblad från prästkrage strös över ringarna. David och Mira växlar ringar och samtidigt ges löften.

Jag förklarar er nu för äkta makar.

 Dikt. Kärleken kommer och kärleken går…

Text och bön. Kärlekens höga visa.

Marianna:  ”Som en dialog.”
I min strävan efter att förstå mer av mig själv, fann jag dig.
I min strävan efter att finna svar på frågor som jag inte ännu ställt, fann jag dig.

I min längtan efter kärlek, fann jag dig.

I min längtan efter gemenskap, fann jag din varma famn.

För att kunna sjunga sången om mig själv, fann jag din röst, ditt mod och din vänskap.

Du bygger broar till min ensamhet, som jag sen själv vågar gå.

Du ger mig kraft när min ork sinat.

Du behöver mig för att kunna spegla dig själv och livets stora mångfald.

Livet har alltid fler sidor än två – I varandra har vi fått en ny gemenskap.

Livet har fler färger än två – tillsammans skapar vi fler nyanser

Livet har fler toner än två – tillsammans skapar vi en djupare klang.

Marianna: Sändningsord:

Låt mig önska er lycka och välgång i ert äktenskap, och jag önskar er att kärlek, glädje och lekfullhet skall fylla ert gemensamma liv och att Ni tillsammans och var för sig skall mogna, och komma närmre sanningen om er själva och kärleken.
Låt oss alla gå med frid i våra sinnen och med varsamhet och medkänsla i allt vi gör och är
Psalm: De blomster som i marken bor. Psalm av Harry Martinsson

Fiolmusik

På min väg hem kom jag att tänka på den gamla brudkronan jag fått av min goda vän och syster. Den vill jag i liknande sammanhang gärna låna ut till bröllopspar som på detta sätt vill  pryda sig. Ett smycke av samma konstnär finns också till utlåning.
Kontakta mig gärna för ett samtal om vigsel, eller andra livsceremonier du önskar få hjälp med. Hälsn. Marianna Agetorp 070-6739916

Bröllopskrona för utlåning

Bröllopskrona för utlåning Skapat av Gösta Stentoft

Bröllopssmycke för utlåning.

Bröllopssmycke för utlåning. Skapat av Gösta Stentoft.

Hållbar vigsel

Jag fick en fråga: Stämmer det att du håller på med ”hållbara vigslar”? I så fall, hur funkar de?
En bra fråga. Det lär vara 40 % alla vigslar i Sverige som leder till skilsmässa? Vilken skillnad det är mellan borgerliga och ”kyrkliga” vet jag ej.

Hållbara vigslar?

Hållbara vigslar?

Och jag svarade ungefär såhär:

Tack för frågan. Kanske en provocerande beteckning ”hållbara vigslar” – men för mig är det självklart att försöka tänka i hushållningstermer och hållbarhet i livets alla skeden. För mig började det först i tanke på vigseln som sådan, fest, kläder, förberedelser mat, vin, presenter mm. Se här i bifogad Ecovigsel 2013

Men hållbarhet – innebär också för mig att formulera orden väl på vigseln, de löften man ev. ger, hela inramningen, och de förberedande samtalen som sker med mig, före bröllopet. Ofta väldigt värdefulla, får jag bekräftat. Desamma gäller för andra livsceremonier självklart. Ännu har jag inte skrivit ihop något för hållbara begravningar, men det kommer.
Jag bruka också säga, när det passar,  att jag är öppen för efterföljande samtal i livet. Som vigselförrättare är jag en enormt lite pusselbit i ett vigt pars liv, ett ynka schackdrag, men det vill jag göra med omsorg.

Vad skulle en hållbar vigsel innebära för dig? Tacksam för många tankar.

Varma hälsningar Marianna