Social, öppen eller bara ”mig själv”

Fick en fråga i dag.

Hej Marianna, när jag ser hur många vänner du har på facebook så blir jag nyfiken på hur du förhåller dig till dem eller hur du använder facebook snarare?
Mitt svar nedan:

IMG_2267

Jag bor på landsbygden, i glesbygden, i gränsbygden. Älskar ensamheten, tystnaden och alla mina kollegor i skogen i form av granar, tallar, ekar, bokar, skalbaggar, grässtrån, pelargonior, rödhakar, korpar mm. Men Jag älskar möten, samtal, input från varma, nära, fjärran, kända, okända mänskliga levande varelser. Jag tycker om att berätta, om vad jag vill och tänker, och tycker om att lyssna till hur andra lyfter fram sina liv. Därför är Facebook, bloggar, Instagram, Twitter mm  härligt, främmande, skrämmande, eldigt, svalt och helt enkelt bara fint – att vila huvudet mot, i vardags -som i fest. I sorg som i glädje. Och jag vill visa fram allt vackert jag ser, finner, drömmer om mm. Därför älskar jag alla appar – med fotofunktioner av olika slag. Fotar hej vilt – frågar ingen om lov – och tröttnar mina vänner på alla inlägg-så får de väl ”blocka mig”. Livet är för kort för att inte våga visa fram vem man är. Det jag lägger ut på Fb, mina bloggar, hemsidor, instagram, twitter och annat ”livskvitter” ger kanske ingen HEL bild. Men åtminstone mer sann om jag inte skulle berättat något.

JA och jag försöker och vill – vara personlig, öppen. Inte utlämnande som skulle kunna såra någon, inte utlämnande om vänner barn make. En viktig gräns – hårfin ibland.

Min absoluta gräns för allt jag skriver är – Att det är sant för mig och att jag med glädje skulle kunna stå upp i vilken domstol som helst – och försvara det, eller lägga två fingrar på vilken helig bok man begär av mig. Jag strävar efter att inte kränka någons åsikt …och jag strävar efter att inte såra någon – bara att vara mig själv -och inte blygas – över att vara jag! Därför lägger jag med nöje till alla som ber om vänskap – förutom när det uppenbart är ”ragg”. Det behöver jag inte fler  Det finns ingen gräns för hur många som ev. vill ”ha mig till vän”. Det är enkelt – vi är bara levande lekande människor – en stund på jorden. Om inte nu – när skall vi då visa vilka vi är.

Kanske jag svarar ”uppnosigt” och för enkelt. Jag kan ibland tycka det är svårare att vara öppen med de ”närmaste” än det tex. kan vara inför de som läser mina böcker och som ärligt frågar. Tack för denna fråga.

Ja jag vill beröra – hellre än uppröra. Det är så jag hoppas att människor i mina sociala nätverk skall reagera på det jag skriver, gör säger, föreläser om. Men ibland vet jag att jag upprör. Normen kanske är att man inte skall vara öppen, personlig ärlig, men jag är sån här. Trots att jag i barndomen var en ”tyst grå liten mus” – eller kanske just därför.

huldran 400

Och blir det för många sociala kontakter – är det bara att vandra ut i skogen igen – som den Skogshuldra jag är.

Öppna händer

I dag är en dag att sitta med öppna händer. Att vara mottaglig, mottaglig för alla – allt som kommer och allt som bara är i varande. I går var det Dagledigträff i Häradsbäck/Härlunda församling. Jag var kallad dit att hålla föredrag och visa bilder – från ”Småland till Kina”. Tänk att det är så mycket svårare att föreläsa där ”hemmavid”-än i Norrköping? Ja här känner alla mitt ursprung – det jag med så kluvna känslor känner innerligaste tacksamhet och glädje inför -men också en svårgripbar skam, skuld och rädsla inför. Jag önskar mig inget annat liv än det jag fått -har säkert själv önskat och valt det i tidernas morgon – men ursprung, hemhörighet och hembygd öppnar också för andra känslor. Utanförskap, annorlundaskap och ändå viljan och modet att stå upp för mig själv. Och jag är trogen mig själv – men ibland är det ett arbete, en bergsbestigning med hala, skarpa bergssidor, och vandringsstaven känns gammal och alltför nött. Ändå öppnar jag min berättelse med denna bild. Och jag berättar om min livsväg – om vad som fört mig dit där jag är i dag.

familjen svensson

Familjen Svensson – Far och mor – och alla syskonen. Marianna med svart/vit kanin.

Jag berättar också om mitt altre i trädgården och vad det betytt för mig.

Foto:Gunnel Carlsson

Altaret i natträdgården

Och som alltid talar jag om skogen skogen skogen – ”min törst, min tröst och mitt sätt att förhålla mig till tid och mina egna tidsåldrar”

anton pettersson
Min käre granne Anton Pettersson – som jag samåkt med till denna föreläsning
fick naturligtvis också komma med på bild. Här omfamnar han en av sina granar som han planterat själv som barn. Mycket mer sa jag om skogen – och ”om konsten att trösta ett kalhygge”. Nej jag uppgav inga siffror, inga hållbarhetskalkyler eller skogsbruksplaner. Jag lyfte bara fram nyttan med skogen, mångas kärlek till skogen och att skogen är värd guld där den står.

Skogens guldvärde där den står.

Skogens guldvärde där den står.

Hur mycket vi än säger att vi äger skogen – kan våra marker inte ägas. Vi bara lånar för framtiden. Skogen tillhör lika mycket granarna, tallarna, mossorna, lavarna, spillkråkorna, spindlarna, ugglorna och tidsåldrarna som rullar fram genom dem.
Naturligtvis talade jag om Kina också och dess trädgårdar. Men en timme går fort.

Kina - affärsgata i Shanghai

Kina – affärsgata i Shanghai

Samkvämet avslutade jag med att lära min dikt i boken; Trädgårdens innersta rum

minbok
Du är min trädgårdsmästare

Många fler bilder hade jag i mitt bildspel – och som vanligt hann jag inte ens med hälften.

Min första bok

Min första bok

Hur Bönbok för utmatade kom till och var den skrevs hann jag också berätta.
I samtalet efter med Härlundas präst – hann jag få ett viktigt ord mig till livs – ”Det är till slut skönheten  som skall rädda världen”. Ett Citat av Dostojevskijs
Detta apropå min bok – Till Skönhetens lov.
innefonstercollage

Några fönsterbilder ur min bok. Till skönhetens lov.

 

Genbruk – återbruk -recycling – återanvändning

IMG_2040

Genbruk – återbruk -recycling – återanvändning

Jag är i röjartagen – älskar ordning och reda- men älskar också återanvändning – och att förmedla saker och ting till människor som behöver dem bättre än jag själv. Jag mår dåligt av att kasta, sådant som kan återbrukas.
För mig är det en stor skillnad mellan att återvinna och att återbruka. Återbruket innebär att  vi avvänder varan, produkten tills den är ”slut”. Sen kan den återvinnas. En T-shirt, tex kan användas så länge den är hel, självklart också lagas i sömmar som går upp – lindriga skador mm. Sen kan den återbrukas -som mattrasor, som tvättlappar, som skurtrasor. Ja det kräver tid och engagemang! Efter – när trasan också är slut, mattan trasig mm. då är det dags för återvinning. Men vem samlar in lump i dag. Det hoppas jag kommer åter.

Det som upprör mig mest är alla dessa stora och enorma förpackningar, ibland med ”blandmaterial” som gör dem svåra att återvinna.

Efter att jag nu sporadiskt röjt i några veckor – har jag samlat på mig ett helt billass, som jag skall ta med mig till Älmhults återvinningscentral när ajg ändå har ärende in- Älmhult som har fler sorteringsfraktioner än de mindre uppsamlingsplatserna.
Här är mina olika uppdelningar:

Pappförpackningar
Mjukplastförpackningar
Hårdplast
Kemikalier
Färgat-ofärgat glas.
Tidningar/papper
Metallförpackningar
Metall
Elektronik.
Kläder för återbruk
Porslin
Lysrör/glödlampor
Wellpapp
Pelletssäckar
Tryckimpregnerat trä
Prylar att skänka till Loppis
och säkert någon uppdelning till….som jag inte minns

Komposten komposterar jag hemma.

Det som går till skräp/brännbart (vi har bara ett litet  sopkärl – som sällan blir fullt) – är tex. trasiga gummi stövlar, kuvert, trasiga pärmar,filförpackningar som jag är för lat att diska och som har skruvkork, uttjänta trasor, bindor, tamponger, blöta plastförpackningar och ett ock annat som jag inte minns….

JA detta tar tid- kräver omsorg. Jag gör det inte för att klappa mig på bröstet – och döma de som inte gör som jag. Men det är en omsorg för moder jord, vår värld och VÅRA GEMENSAMMA RESURSER. Det är liksom inympat i mig, detta tankesätt från min mor och min i flera stycken torftiga barndom. För att familjens resurser skulle räcka, måste allt användas igen. Uppfinningsrikedomen blev stor. Detta ”måste” pga knappa resurser vill jag inte försköna, bara se som en lärdomstid.
I dagens Epstein och Nordegren i P1 var Sopsortering ett tema. Tack för det. För kort som alltid. Medverkade gjorde också sopsorteraren Bertil Hedman. Han är som alltid enormt inspirerande att lyssna till.

Fler program om du googlar på hans namn.
Bertil Hedman
Att genbruka – som det heter i Danmark och att återbrukar – det gillar jag. Och alla loppisar av olika slag. De har börjat bli rumsrena även för de som förf såg ned på fenomenet. Men en god regel är – ta med dig dit och skänk – lika mycket som du köper med dig hem – om du inte vill utöka prylmängden i ditt hem.

”Här röjs för att få luft och ljus” skrev skalden. JA men tänkvärt i programmet var vad Mimmi Bissmont sa, (som jobbar som utvecklingsingenjör på avfallsavdelningen på VA Syd i Malmö.) ”Sopor skall synas, för de är en del av vår vardag” Så klokt – vi vill så gärna forsla bort allt – så vi slipper se. Men om vi skall ta ansvar för vad vi förbrukar – måste vi ta in med alla sinnen och förståndsmekanismer – så vi handlar och agerar medvetet.

Fler bra initiativ är alla butiker som Röda korset har ”Kupan” och alla andra loppisar mm.

Ett bra initiativ är också-via facebook ä Tingsryds loppis och Givebox Älmhult – som Blocket – men på nära håll. Och skänk hellre än att kasta.

 

Skogskatedralen

skogakatedralen3

För mig är varje skog – en skogskatedral. Träden förbinder himmel och jord. Får mig som människa att stå med fötterna stadigt i mossan – och sträcka mig mot ljuset – en annan verklighet. Sedan flera år började jag leka och kratta och såga (med handsåg) fram en Skogskatedral, nere vid Stensjön, en bit bort från vårt hus. Där Skogskatedralen ligger har det tidigare varit sjö, (stensjön är sänkt) och i min barndom var den platsen en äng/mosse där vi skördade hö, och där korna sen betade. Träden – nästan bara granar vandrade in – och tog över. Att området plötsligt en dag förvandlades  – från att ha varit Skuggornas skog – till att i mina ögon bli en Skogskatedral, var det flödande kvällsljuset som letade sig in mellan stammarna. Så letar sig ljuset in också genom våra inre skuggiga skogar och otillgängliga marker – och skapar nya katedraler och mötesplatser inom oss – för det heliga. Skogskatedralen är för mig ett heligt rum – öppet alla dagar året om. I Skogskatedralen behövs inget särskilt altare – där är varje människa är ett altare för det heliga.
Skogskatedralen har en egen påbörjad sida – och fler bilder mm finns här.

I min bok Helande trädgård – berättar jag mer om Skogskatedralens tillkomst.

I min bok – Trädgårdens innersta rum – finns en tidig bild när Skogskatedralen var ”Skuggornas skog”

IMG_1953

Detta bildspel kräver JavaScript.

Natt – och pelargondrömmar

Natten är bra för mycket. Drömmar arbete vila och ostört arbete. Ja just detta, ”att inte bli störd” – att sitta och gå in i det jag gör. Särskilt när barnen var små – var natten enda tillfället då jag kunde umgås med egna tankar, egen tid, egna behov, egen inre rymd.
Nu har jag suttit en god stund och letat bilder för olika projekt. Det har blivit många foto genom åren – och vissa bilder behöver jag se på nytt sätt för att verkligen se dem. Innan jag stängde fotoprogrammet – fann jag några pelargonbilder. Jag har en enorm mängd. Och de blir bara fler – för jag har tro för att jag lyckas övervintra mina gamla moderplantor också denna vinter och leda dem fram mot vårljuset. Ännu är det inte tid att klippa ned dem. Somliga klipper jag inte alls, utan låter dem bli stora och lite gängliga. Det känns som om vissa växter vill växa fritt. Inte tuktas hela tiden. Några bilder, med känsla i – här nedan. Pelargoner som längtar ljus, längtar ut, pelargonblommor på väg att dö. Andra drömmer om värme och att den gamla skraltiga glasverandan skall värmas upp, så de får komma ut till sitt sommarrum.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Mörker korpar och skönhet

IMG_2139

Ny programserie Skönheten

Äntligen ett nytt program av Eric Schüldt

”I det första programmet, om mörkrets skönhet, handlar det om att hitta hem: En mörk musik som ger tröst i sorgen, det arktiska mörkret där den stora friheten finns samt ett inre mörker som blir till bilder och målningar”.
Jag skulle behöva sitta med pennan i hand och anteckna, men jag har annat hantverk framför mig. Bara ett sådant uttryck ”Svidande skönhet” ”vi föddes med en oerhörd saknad”. Och musiken… TACK.

I programmet medverkar också Ellen Nystedt med många kloka goda ord.

I morgon lördag är det dags för nästa program i serien Gryningen

Radions program P1 – har alltid på otaliga sätt hjälpt, tröstat, väglett, lyft upp, berikat och upphöjt mitt liv till en högre livsnivå. Ibland lyssnar jag med ett halvt öra, ibland med kroppen, men väldigt ofta med själen, med sinnena, med minnena och hela min historia, mitt nu och modet inför min framtid. Vi lever i ett fantastiskt land. Vi vår säga vad vill vill. Vi får lyssna, lära och tänka själva. Vilken räddning – när så mycket annat vill kväva fördumma och söva oss. P1 är räddningen. Så många ovärderliga program.

Programmet ovan – och programledaren – gör mig alltid glad till beströtning – att man bara kan göra så kloka, vackra, meningsfulla program. JA produktionsbolaget Filt i sig – är ett bolag värt att uppmärksamma, med många värdefulla produktioner och program.

Tack för Alakoski – Klokt inlägg

sign

Det kryper i hela kroppen när jag tar del av Uppdrag Gransknings program som ”sågar barnfattigdomen”. Ja grävande Journalistik är bra – men inte som Janne Josefsson så gärna går på – gräver massor av gropar – som helst alla skall trilla ned i – för att hans egen tes skall framstå som briljant. Låt människor tala till punkt. Ställ inte allt mot vartannat – starta inte krig- mellan de olikas åsikter.
I dag finner jag äntligen två inlägg som säger det jag önskar skall komma fram i sammanhanget.
Läs Susanna Alakoskis inlägg
Ja – all fattigdom syns inte genast på ytan. Ett fattigt barn kan ha hela skor. Det vet alla vi som själva vuxit upp i fattiga, torftiga och dysfunktionella familjer – av olika slag. Ett barn gör allt det kan för att slippa skammen, utanförskapet och ”fattigstämpeln”. Brist, sprukenhet och svåra hemförhållanden täcks över med alla tillbuds stående medel. Uppfinningsrikedomen är stor. Barnet tar ett enormt eget ansvar – och lägger sällan föräldrarna detta till last. Blandar inte alls in dem, eller berättar sina behov.

Barnfattigdomen skall inte överdrivas – nej självklart inte – men skall inte skambeläggas ytterligare – och för allt i världen inte glömmas bort.
Om Janne Josefsson och Uppdrag gransknings program i detta fall kan bara sägas och jag citerar här Göran Greider- ”hans problem är alltid att han är helt oförmögen att hantera sammanhang och komplexitet”.
Läs Greiders artikel här

Härligt med männikor som KAN hantera komplexa frågor. TACK.

Marianna Agetorp

Bilder för Moder Jord

Foto: Marianna Agetorp mossjordklot

Mossjordklot gjort av Monica Ågren

Bilder för själen och sinnena behöver vi alla. Dessa bilder är tänkta för alla som söker skönheten i naturen, det enkla och i trädgårdens skönhet. Jag säljer också bilder i storformat, tryckt på canvas.

Dessa bilder har som mål att inspirera till kärlek och ansvar för MODER JORD och vår värld och för att öka varje människas eget inre välbefinnande.
Bilderna är i första hand tänkta att finnas i offentliga miljöer, företagsrum, konferensrum, i vård och omsorgs-sammanhang, i väntrum och flygplatser mm – överallt där vi väntar och längtat efter det gröna sköna. Bilderna är en del av ett större sammanhang under namnet Instant Garden – Hälsofrämjande bildspel för offentliga miljöer.

Litet smakprov. Välkommen att kontakta mig för att just din innemiljö skall ge livslust och skönhet i vardagen.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Etty Hillesum – födelsedag i dag 15 Jan

etty_hillesum

”JA må hon leva, ja må hon leva….” en sång jag gärna stämmer in i när jag hör den i denna Radioteater när jag äter min lunch. Men jag sjunger inte, jag gråter stilla och tårarna droppar ned i min min goda vegetariska lasagne och i mitt hemgjorda Porsmjöd. Äntligen, fler uppmärksammar Etty. Etty som jag levt med i så många år och som varit så viktigt för min livsväg, och för mitt skrivande. En skrivande kämpande syster.
Vilken tur att min kloka dotter tipsade mig denna morgon, om att programmet skulle sändas.
Dags att uppdatera min sida om Etty Hillesum.
http://www.ettyhillesum.se/

Etty Hillesum är i koncentrationslägret. Hennes vänner gömmer sig i Amsterdam. Och idag är det Ettys födelsedag.

Lyssna och läs. Radiolänk nedan.
Den 15 januari 1914 föds författaren och mystikern Etty Hillesum, vars dagböcker skildrar den tyska ockupationen av Holland. I stället för att gömma sig väljer Hillesum att stödja andra judar som deporteras, eftersom hon vill ”dela sitt folks öde”. Hon blir själv deporterad och dör i Auschwitz i november 1943.

Med skådespelare från Scenkonst Sörmland. De gömda spelades av Ingela Schela Berghagen och Tove Edfeldt.

Manus och regi Augustin Erba. Ljud och mix: Jan Cruseman

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=965&artikel=5408254&play=4361882&playtype=Ljudklipp

De svåröversatta grönsakerna

De svåröversatta grönsakerna – Som alltid en härlig krönika av Hanna Sahlberg. Sedan jag nu varit i Kina  lyssnar jag än mer uppmärksamt på allt vad som rör Kina.
Särskilt kul är det att jag fått lämna mina böcker på Shanghai bibliotek – Shanghai Library

Hör Krönikan av Hanna Sahlberg här, eller läs den
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=5409678
sign

Skogen och Stensjöäng

huldra

Den moderna Skogshuldran – som vill locka ut människan i skogen.

Småland har alltid varit ett mycket positivt begrepp för mig, liksom skog, natur och Moder Jord. Alla dessa ord har varit besjälade och fulla av liv.
I min barndom skrämdes jag aldrig av det som fanns i naturen. Det var helt andra saker som jag var rädd för.
Väsen i skogen fanns då bara i sagorna – även att jag kände att allt var besjälat.
Så att jag i vuxen ålder började kalla mig ”Den moderna Skogshuldran, Skogsrået” -som ville locka ut MÄNNISKAN i skogen (inte mannen som i sagorna) – var helt naturligt.
Jag känner mig hemma i skogsvarlesernas värld, och tittar gärna fram bakom trädstammarna, som här i min makes  Anders bild.

Skog för mig är tröst, lek och tid.
Blev utvald till Skogsförebild. Det kändes förvånande, och som en stor ära. Den rollen vill jag gärna ha.
För mig är skogen värd guld där den står – inte när den är nedhuggen

Här finns mer att läsa.
http://www.smalandsentreprenor.se/skogsforetagare/mariannaagetorp.html

Titta på filmen direkt

http://www.smalandsentreprenor.se/skogsforetagare/mariannaagetorp_film.html

Söndag

Söndag förmiddag, och hushållsbestyr inför att vi väntar gäster. Radion är det självklara sällskapet – men ack det är söndag. Så fort jag sätter på dagens söndagsgudstjänst -vrider sig själen inom mig och jag stänger av direkt. Underligt – gudstjänster som varit ett självklart inslag i så gott som hela mitt liv. Nu är det stor själslig påfrestning att bara höra en psalm, en ”undervisande” predikan, en mässande bön eller ett vackert adventstycke. Rädsla, oro, ilska. Hela jag vill bara springa därifrån. Inte vuxet, modigt, men ”jag”. Och jag plågar mig inte längre, tvingar mig inte. Så oändligt många mässor har jag tvingat mig, suttit kvar, för att andra tycket, velat, tagit för självklart. Det går inte längre. Alla åldrar inom mig protesterar. ”Lanne” vägrar!
Genast byter jag kanal. Räddad. P2 och Musik!

Read more

Längtan

En vän ställde en kärleksfull fråga till mig i dag. Vad är din innersta längtan i livet?
En passande fråga när ett nytt år ligger nytt och öppet. Jag vrider och vänder på svaret. Granskar orden innan jag vågar uttala dem igen. Men hur jag än frågar inåt – så kommer det gamla svaret: Jag vill få beställa själv, gå min egen väg, tänka på mitt sätt. Jag vill stå upp för min egen sanning, min egen värdighet. Jag vill få skapa mitt ”själv” och få vara människa. Jag vill få formulera och sätta ord på det jag känner och upplever. Jag vill sticka ut, höras. Jag vill vara tydlig för mig själv och för andra. Jag vill gå min egen väg.
Så har alltid svarat, mer eller mindre tydligt. Med mer eller mindre rädsla för att bli förlöjligad, tillrättavisad och hånad. ”Vad har du att komma med?” osv.
I dag och nådde denna fråga djupare in, och svaret är svårare att uttala, men jag svarar: Jag vill få känna att jag har rätt att finnas till.

För mig har det inte varit självklart – det har varit en erövrarn – en väg över en vattensjuk myrmark. Jag sjunker fortfarande ned i gamla hål och gropar. Men jag kommer alltid att ta mitt eget ansvar för mitt liv – för jag vet att jag har rätt att finnas till. En dag skall jag le – utan att behöva formulera orden. En dag skall jag inte behöva längta. En dag skall jag bara finnas till, som berget, som vinden, som fjärilen som blomman. JA redan nu. JAG ÄR. Varför vänta. Det är bara i detta nu jag är. JAG ÄR.

 

1 5 6 7