Söndag

Söndag förmiddag, och hushållsbestyr inför att vi väntar gäster. Radion är det självklara sällskapet – men ack det är söndag. Så fort jag sätter på dagens söndagsgudstjänst -vrider sig själen inom mig och jag stänger av direkt. Underligt – gudstjänster som varit ett självklart inslag i så gott som hela mitt liv. Nu är det stor själslig påfrestning att bara höra en psalm, en ”undervisande” predikan, en mässande bön eller ett vackert adventstycke. Rädsla, oro, ilska. Hela jag vill bara springa därifrån. Inte vuxet, modigt, men ”jag”. Och jag plågar mig inte längre, tvingar mig inte. Så oändligt många mässor har jag tvingat mig, suttit kvar, för att andra tycket, velat, tagit för självklart. Det går inte längre. Alla åldrar inom mig protesterar. ”Lanne” vägrar!
Genast byter jag kanal. Räddad. P2 och Musik!


Programmet hette: Lite senare … i väntan på något nytt. Sänds även på torsdag kl. 14.30 i P2 Musik

Det hade kunnat vara lika illa med den kanalen, för låten som spelades var ”Jesus’ Blood Never Failed Me Yet” av  Gavin Bryars

Och formuleringen ”Jesus blod” ger mig frossbrytningar, ”springaifråntendenser” och fruktansvärda olustkänslor. River min lugna världsbild mitt i tu och blir till såriga kanter. Lyckligtvis hör jag som alltid fel – och hör ”Jesus Love…” en aning lättare formulering för mig att stå ut med, även om det i min värld är kletigt, kladdigt och fullt av krav, skam och ohyggliga ”måsten”. Men jag ger ”låten” i P2 en chans – och den enkla sången och den oändliga rymden är inte tillgjord, inget ett ”utanpåverk”, inte högtravande – utan oändligt, heligt självupplevt och enkelt NAKET. Sådant klarar jag av.

Hör sen att det är Gavin Bryars som ”samplat” en hemlös tiggares enkla sång, och satt musik till. Känslan hade inte fel. En LÅNG låt. Som en rinnande stilla bäck.
De enda ”gudsord” som i dag talar till mig är det tysta och de som ur en självupplevd botten visar på något som är större – som ”berättar för en annan tiggare var det finns mat” Själens enkla näring. Läs mer här och lyssna.

http://www.gavinbryars.com/Pages/jesus_blood_never_failed_m.html

Citat från Youtube – sidan
Jesus’ Blood Never Failed Me Yet is a 1971 composition by Gavin Bryars. It is formed on a loop of an unknown homeless man singing a brief stanza. Rich harmonies, comprising string and brass, are gradually overlaid over the stanza. The piece was first recorded for use in a documentary which chronicles street life in and around Elephant and Castle and Waterloo, in London. When later listening to the recordings, Bryars noticed the clip was in tune with his piano and that it conveniently looped into 13 bars.[2] For the first LP recording, Bryars was limited to a duration of 25 minutes; with the invention of the cassette tape, Bryars was able to complete a 60-minute version of the piece; and later, with the advent of the CD, a 74-minute version. Lyssna mer här:

Nästa låt är Bryan Enos ”Music for Airports” – en musiker som jag uppskattar mycket. Musik som läker själen.

Det blev till sist en fridfull söndag – och jag kunde skala potatis, med radion som sällskap. Tack P2
mariannaagetorp

One comment

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *