Author Archives: Marianna Agetorp

Hur i hela friden går man inåt?

Många skriver i dag att vi nu i Coronatider får öva oss att gå inåt? Men har man inte gjort det förut kan det vara svårt att veta hur man börjar. Det vi lärt oss är ”arbetslinjen”, ”upp och hoppa”, ”skam den som ger sig” och ”den som sover syndar inte”, ”klipp håret och börja jobba”.

Och nu skall vi dessutom utnyttja krisen och starta nya företag , lära oss videokonferenser och sända liv på nätet och lära ut allt vi kan. Allt är gott och bra för vi behöver redan nu förbereda oss på livet efter den värsta krisen är över.
Mitt stora motto i livet är ”Allt har sin tid” ( Från boken Predikaren i Bibeln. Passande läsning i Coronatider). ”Arbeta har sin tid och vila har sin tid.”
Här några enkla tips på hur man kan stödja sig själv i att börja gå en ny väg inåt.

Börja skriv dagbok – i all enkehet-berätta för dig själv vad du tänker på, vad du drömmer om, vad du längtar efter, och hur du kan bli mer sann mot dig själv.

Säg positiva ord till din spegelbild – le mot dig själv varje gång du ser dig i spegeln. Säg allt det du skulle sagt till din bästa vän, som du skulle sagt till dig själv när du var ett litet barn.

Ligg kvar lite längre i sängen på morgonen – vad vill du verkligen göra under dagen. Gå i den riktningen.
Ge akt på dina nattliga drömmar– Berätta dem, skriv ned dem – leta budspak i dem

Skriv ett kärleksbrev till dig själv – Kanske är det första gången. Hedra dig själv för alla steg du hittills gått i vår värld och gjort ditt bästa. Läs här

Öva dig i att känna efter vad du behöver – för att sen kunna vara till hjälp också för andra.

Börja meditera – I alla enkelhet. Du måste inte gå massa dyra kurser, inte lässa massa böcker, köpa ”meditationssaker”. Börja där du är med det du har. Sätt dig i en stol du där du kan sitta bekvämt, på en pall, på en sten i skogen, på en tom brygga, på en stubbe i skogen….. Är du inomhussätt en ”äggklocka på 10 min” om du vill ha stöd i att sitta kvar så länge du tänkt att öva dig i stillhet och tystnad. Följ din andning. Följ inte dina tankar, men när du gör det, följ åter din andning.

Be en bön – från ditt innersta hjärta.

Sjung en sång – som du kanske lärde som barn.

Vistas ute i naturen – vandra ensam i naturen utan anledning, utan mål utan fast tid.

Andas djupt, ta en paus, slå armarna omkring dig själv och tacka för allt i ditt liv som lett dig ända hit.

Ta en paus! Foto : James Wang

Ni är så fantastiska

Kära älskade vänner som är så viktiga i mitt liv. Vad vore jag utan er? Som många av er hört är jag i färd med att ge ut min bok och jag hade ett orimligt mål vad gällde summan att samla in för att min roman skulle kunna tryckas. Nu ser jag målet och jag känner stor ödmjukhet inför att det är möjligt att be om hjälp, att få hjälp och komma vidare.
Jag hoppas fler skall våga be om hjälp, inte minst i dessa #coronatider. Och jag hoppas jag kan hjälpa er på olika sätt när ni presenterar era projekt.
Min roman är nu hos en korrekturläsare och sen skall jag gå in och ”rätta” och tänka till ännu en gång om val av ord och formulering. Det tar tid. Sen har jag fått löfte om sättning och layouthjälp, så det blir nästa steg. Sen kommer jag välja att trycka boken via Författarnas bokmaskin – om inget annat bättre alternativ dyker upp. Det verkar som om jag dessutom kan utöka upplagan något. Jag känner stor tillförsikt.

STORT tack – du vet själv vem du är – som kommer att göra detta projekt möjligt. Om inte förr så presenteras boken på Kronobergs bokmässa i November – men alla som förköpt boken skall få sitt ex så snart den är möjligt. Det går fortfarande att förköpa ex. så jag får ett om om hur många ex jag skall trycka. Läs mer här

Varmaste hälsningar Marianna

Vad vore jag utan mina vänner.

Fru Corona har satt världen på paus

Omärkligt som ett vårregn

Lika mjukt och omärkligt som ett vårregn när du sitter i lugn och ro och njuter av den begynnande våren, lika omärkligt smög de första nyheterna om Coronaviruset in i vår värld. Långsamt börjar vi alla vakna upp till en annan verklighet än det vi trott att vi levde i. Inte nog med att vi får möta vår egen dödsrädsla utan vi får också se hur vårt ekonomiska system runt om i vår värld rasar samman, och vi kan bara titta på. Alla bara nickar och tvingas inse vilket korthus vi byggt upp.

Vem hade trott att det minsta kunde störta det starka? Eller var vårt finansiella system inte så starkt?

En ny världs fosterhinna

Vi har en finansiell kris som orsakas av ett virus. En såpbubbla som sprack, eller är det något annat som skall födas. Är det en fosterhinna just innan vi inser att mänskligheten står inför enorma födslovåndor?
Så tror jag att det är. Det både triggar mina gamla rädslor men allra mest matas min fasta övertygelse om att en annan värld är möjlig och vi måste drömma oss in i en ny, för hur den skall se ut vet vi inte ännu.

Jag arbetar som alltid med vårarbetet i min trädgård denna ljuva marsmånad när den så kallade Coronakrisen letar sin väg genom alla våra trygghetssystem.

Ord som används är börskrasch, ekonomisk härdsmälta, krispaket, historiskt, Europa krackelerar, 500 miljarder för att rädda företagen, 54000 fångar i Iran släpps fria för att förhindra ytterligare smitta. Långtradare med mat stoppas på gränsen, och kan inte komma vidare genom olika länder. Skolor stängs runt om i Europa, gränser stängs och folk och läder. Krugerkraschen hålls som jämförelse, sjukvårdsmaterial och mediciner kan bli bristvaror, sjukvårdspersonal sätts i karantän, myndigheter och regeringar möts numera bara via web och telefonkonferenser. Mängder av människor varslas från sina jobb. Människor börjar hamstra som aldrig förr. Experter inom alla områden kommer med mer eller mindre kloka och underbyggda råd.

En stor ny förändring är möjlig

Men trots allt detta börjar en ny ton höras om jag lyssnar. En ton i dur, en klang som ljuder om förändring, om nya möjligheter, nytt hopp och att en stor förändring är möjlig.

Medan ekonomiska institutioner oroas och börjar söka åtgärder för att få hjulen att snurra, få folk att konsumera igen, börjar allt fler tänka efter hur vi kan minska vår konsumtion, släng mindre, res mindre, handla lokalt, odla själva, tillverka själva och tänka själva för att se ett nytt mål att sträva efter. Ett mål där vi har tid att vara hemma med våra barn, vårda det vi har istället för att köpa nytt, och återanvända istället för att återvinna. Människor börjar inse att möten är viktiga, ju mer vi hålls ifrån varandra och i karantän. Vi längtar ut till det sociala livet, till föreläsningar, kulturmöten, film och teater. Vi inser att vi måste stödja det som vi tycker är viktigt, och behöver spridas till fler.

Ord som aldrig blir förgamla

Och jag lyfter en hand full av multnande löv från i fjol och lägger på komposten. Vissna, uttjänta. Som de gamla tankesätten som funnits som löv på världsträdet. Våra gamla tankesätt får vi också lägga på världens stora förmultnande kompost. En ny vår väntar, men vi behöver gå inåt i våra innersta djup för att finna den gamla drömmen om de enda sanna värdena. Kärlek, frid och frihet. Ord som aldrig blir förgamla, men som vi måste fylla med ny mening, ny förståelse och glöd. Det tycks mig som om mänskligheten så smått börjar inse vilket enormt stort personligt ansvar vi var och en har för vår värld. Det är kanske viktigast av allt. Vi får den värld vi förtjänar. Vi skapar den tillsammans. Men vi måste ta en lång, lång paus, och lära oss att ständigt och jämt ta små pauser i världen för att inte tappa bort oss själva, riktningen och målet. Öva oss i ”konsten att göra ingenting” The art of doing noting.
I denna nyfödelse av vår värld fick jag ännu en underbar gåva, ett nytt barnbarn. Släkten kommer och släkten går. Så har det alltid varit och vi får möta livets alla under med öppen famn.

Världen är satt på paus – the art of doing nothing

Tack för allt stöd

Sedan jag gick ut -starx före jul – med att jag ämnar publicera min bok som tar sitt avstamp i att min förmoder dödade sitt eget barn (läs mer här) – har det varit en mycket pressad tid för mig. Jag har många gånger tvekat om jag hade gjort rätt, jag har dömt mig själv för mitt bristande tålamod och överhuvudtaget tvivlat på att den bok jag skrivit har något som helst värde för någon annan än mig själv. Den senaste månaden har varit mycket pressad.
Men jag kan också se att det är ett gammalt mönster i mitt liv. Jag jobbar med ett ”omöjligt projekt”, jag brinner för det, jag berättar om det och jag får ett stort stöd från människor som tror på mig – och jag lyckas på ett förunderligt sätt komma vidare och driva projektet i hamn.
Så – utan er vore jag mycket ensam, ”bara en drömmare” och likt ett fruktlöst träd.
Nej – jag är inte i hamn ännu. Många fantastiska pengabidrag har kommit in och nu vågar jag tro på att det är möjligt att kunna sända boken till tryck i år. Jag har också sökt tryckbidrag från några offentliga organisationer och hoppas fortfarande på stöd från dem också , för att kunna nå ända fram.


Så – jag vill nu bara berätta – jag jobbar på – jag söker nya vägar och jag är er evigt TACKSAM!
Och om någon undrar – så vill jag bara försäkra er: Skulle jag inte nå målet hela vägen fram – alltså inte kunna få boken i tryck – kommer jag återbetala alla era bidrag. Men den farhågan finns egentligen inte på min karta.
Däremot längtar jag efter att bjuda in er alla till bokrelease!

Din skugga står ännu lutad mot mig Barnamord af wansinnig


Min självbiografiska roman

Barnamord af vansinnig – hon var min förmoder

Boken om min  hembygd – Spjutaretorp Stensjöäng
Härlunda/ Häradsbäck i Älmhults kommun i Kronobergs län

Ända sedan jag var  barn, har jag vetat att jag hade en förmoder som dödade sitt barn. (född 1843) Det har sporrat mig att släktforska om min bygd.
Min förmoder – vad jag hörde då –  hade kastat in barnet i den stora vedeldade bakugnen. Jag minns så tydligt var jag står på köksgolvet och ser ugnens tydliga eldslågor i mitt eget barndomskök. Den uppgiften skulle senare visa sig vara osann.
I år är det 135 årsedan min förmoder dödade sitt barn. 1884 20 december kl 5 på morgonen Barnet var 10 månader 29 dagar gammal. Modern var  42
Släktleden har vandrat genom min kropp och först i dag kan jag känna att jag fått någon sorts frid i denna vetskap.
I den gammalkyrkliga och fundamentalistiska tradition som jag växte upp i blev jag tidigt medveten om att Gud är en sträng och hämnande Gud och att arvssynden var verklig.
I bibeln är “Herren är en nitälskande Gud som hemsöker fädernas missgärningar på barn och efterkommande, i tredje och fjärde led”.
Därför har jag har i hela mitt vuxen liv bearbetat detta och skrivit på en självbiografisk roman, och jag vet inte om jag någonsin når slutmålet. Därför ber jag nu om din hjälp!
Nu är manuset klart – en självbiografisk roman- om hur jag brottats med mina förfäders/mödrars skam och skuld, hur jag burit den som min tyngsta börda, men kanske allra mest hur jag försonats med mitt öde och lärt mig att älska mitt liv.
Den handlar också om min barndom och uppväxt och hur jag hämtat näring ur mina förfäders livsöden i den bygd jag ännu bor och verkar i. 

Idag kan jag se mig i spegeln och säga att det var min fars mormor som dödade sitt barn och jag känner sorg över hur fattiga och eländiga gamla tiders livsförhållanden var, men också hur våra bygder vuxit fram ur dessa rötter och våra förfäders mödor och ibland tragiska liv.

Jag hoppas att min berättelse skall inspirera fler att våga berätta om sina släktens tragiska livsöden och våga se på dem med nya ögon och möta den skam som kanske döljer sig där.
För det är som om historiens människor, deras sorg och svårigheter måste komma fram i ljuset och genomlevas, för att vi själva skall växa och nå våra mål i livet.

I min ursprungsfamilj var vi sju barn. Sex systrar och en border.
Vi var oerhört viktiga för varandra. En av dem, var den som kom betyda mest för mig. Hon, Elisabeth,  dog i en tragisk bilolycka. Hon var 21 jag var 15 år då.
Det blev min stora initiering i ensamhet, vuxenskap och att klara sig själv.


Kanske var det då författaren föddes i mig. Att skriva är mitt liv.

Boken behandlar också mitt högst personliga liv under uppväxt, skolgång och mitt nutida liv.
Vill du läsa min bok? Vill du stödja tryckningen av min bok?
Jag heter Marianna Agetorp och är poet. Jag bor i mina förfäders och förmödrars hembygd i Spjutaretorp, Häradsbäck i Älmhults kommun.


Jag samlar nu in ca 50 000 som tryckbidrag till min kommande bok:
Jag har förlagskontakt med ett så kallat hybridförlag.
Det är bara läsare, förskottsbetalare och sponsorbidrag jag behöver.
Jag vill tro att din gåva kan komma att bli värdefull också för dig själv.
För när vi delar våra liv, blir vår samlade världsbild mer sann och kärleken och medkänslan växer.

Fakta om boken som jag strävar mot:

  • Titel- Din skugga står ännu lutad mot mig
  • Boken trycks under 2020 – 300 exemplar
  • Stödjande styckpris förhandsköp 300:- st Köparen får ett signerat ex. Hämtas på Stensjöäng eller Handelsboden i Häradsbäck när boken är tryckt.
  • Om du sponsrar boken med 1000:- Du får 5 signerade böcker att ge bort eller sälja vidare till pris du bestämmer själv.
  • Om du sponsrar boken med 5000:- Du får 10 böcker och ditt namn på min hemsida.
  • Om du sponsrar boken med 10000:- kommer ditt namn med i boken under TACK liksom på hemsidan, du får 20 signerade böcker att ge bort eller sälja vidare till pris du bestämmer själv.
  • Både privatpersoner, företag och föreningar är välkomna som sponsorer.
  • Eller kom gärna med förslag på hur just du kan sponsra boken.

Om det, mot förmodan, blir några pengar över förutom “tryckbidraget” kommer de tillfalla mig som författararvode för många års forskning och skrivande på min självbiografiska roman.

Vill du vara med och hjälpa mig mot det målet?

Du kan sponsra och bli läsare av boken

Swish – 070-6739916           Bankgiro: 5776-5778
Från annat land: Ibannummer SE4780000800690031016553
BIC 8 tecken SWEDSESS
BIC (11 tecken) SWEDSESSXXX
Obs! Skriv ditt namn och telefonnummer när du betalar in och BOKEN så jag kan förmedla boken till dig när den är klar.

Självklart kan du också stödja mig kontant.
Hälsningar Marianna AgetorpSpjutaretorp
Stensjöäng  343 92 Häradsbäck
Tel: 070-6739916 Mobil: 070-6739916

Manuskommentarer av manuskonsult Jenny Bäfving


Citat: ”Jag brukar ju säga att det ibland om än väldigt sällan händer att man känner sig privilegierad som får läsa ett visst manus och ditt hör på alla sätt dit. Det är ett överväldigande material, komplext, mångfacetterat, rikt. Det är verkligen en konstnär som skriver men som samtidigt har en bländande språkhantering och man njuter av att bli uppslukad av eller indragen i din värld med dess ljus och mörker.
Jag brukar ha en lästakt på ungefär hundra sidor om dagen men här fick jag ta det betydligt lugnare, läste nog femtio sidor istället. Det är en text med hög densitet, täthet och du har ju också ett otroligt bild-och symbolspråk. Ditt eget sökande är helt klart universellt samtidigt som det är djupt personligt. 
Det är här verkligen en författare med den underbara förmågan att göra allting intressant. Små detaljer som vigselringarnas bakteriekultur som går in i brödbaket…
Även om den utveckling och resa du skildrar har förankring främst i dina egna föräldrar och deras religiösa tro så tror jag alla kan relatera till processen att ”ömsa skinn” och den djupt mänskliga strävan efter att frigöra sig från bördor som uppväxt och barndom lägger på en. Det som handlar om dina föräldrar och hur präglade de är av en ålderdomlig, skambeläggande tro hör nog till något av det mest intressanta jag läst, en inblick i en främmande värld. Skildringen av den och av dem är dock fri från bitterhet eller hämndlystnad från din sida; du skildrar dem avklarnat, empatiskt, inkännande och som gestalter som själva bär ett tungt ok.
Som människan Marianna är det så uppenbart att du erövrat din plattform, din horisont, din frihet – nu är det kanske självbiografiska romanförfattaren Marianna som ska bli till, träda fram med samma styrka, utvecklas och blomma ut. 
Under läsningen kommer jag att tänka på det som kallas för ”psychogeography”; det som från början var en strömning inom ockultismen där man kartlade och utforskade de osynliga spår som fanns knutna till en viss plats; lager på lager av det förflutna, minnen, händelser, förändringar, omstöpningar; ett slags metafysiskt grävande i tiden. På sätt och vis får man säga att du gör just psykogeografens arbete här; men det är inte en fysisk plats som utforskas och kartläggas utan ditt eget inre landskap, din egen resa, din självbild och identitet och hur den formats, arv från just osynliga spår och avtryck som avtäcks och blottläggs. Ett grävande bakåt i tiden med fokus på din förhistoria i form av familj och kvinnliga släktingar. Av alla teman som cirkulerar i manus så är det detta som är det detta med religionen och det religiösa oket av skam och livsfientlighet och även kärlekslöshet, som har tydligast kontur och som du vänder och vrider på, utforskar och som sätter ditt eget andliga sökande i relief. 
Skildringen av den här tunga arkaiska religiösa arvet liksom från en sorts förhistorisk tid, dess kärna av skam och hur skammen kväver livet, är bokens mest framträdande berättelse. Om man ska försöka sammanfatta vad det handlar om så är det kanske mest av allt hur du erövrar ditt jag.
Slut på citat.

Vi är alla del av ett väldigt nätverk.

Det sitter en Gud förklädd

Marianna Agetorp
Marianna Agetorp hos Mare Hilstra på Galleri Fyra Vindar i Loshult.
Foto: Anders Agetorp

Det sitter en Gud en Gud förklädd

som i sången som i visan, som i arian som i eposet

Det sitter en Gud förklädd 

Som i bibeln, som i Koranen som i Bhagavad-Gita

Det sitter en Gud förklädd 

i stenen i trädet i svampen

i drogen i bilen i bussen på tåget

Det sitter en Gud förklädd

i berget i havet  vid graven 

Det sitter en Gud förklädd

Det är Gud som går bredvid dig 

före dig på stigen

plockar alla kantareller

på dina hemliga ställen

Det är Gud som går bredvid dig

som knuffar ned dig från dina höga höjder

och förlåter all din styrka

Det är Gud som går bredvid dig 

i den mjukaste av mossa

i det grönaste av gräs

Det är Gud som går bredvid dig 

när du vågar gå ensam

Det är Gud som går bredvid dig 

när fickorna är tomma

när kontot är tomt

när skulderna överstiger din värsta rädsla 

Det är Gud som går förbi

det är Gud som går bredvid 

i den tysta skogen 

i den utmätta tiden i den och lånade sorgen

Det är Gud som går förbi dig

på den djupa myren

Det är Gud som väntar i det utkylda huset

på den tomma stationen i det slocknade ljuset

Det är Gud som skrämmer dig i mörkret

Det är Gud som går in i väggen

in i den mörka tunneln

och blir våldtagen med dig

Ut ur ljuset

in i svärtan

upp genom golvet

Det är Gud 

det är nåden det är alltet är intet

Det är Gud 

det är jag 

det är vi 

det är allt som någonsin funnits

Det är Gud som brinner i skogen

Det är Gud som lämnar det bästa smultronstället orört

det är Gud som får dig på fall

sätter krokben och håller dig vaken om natten 

Det är Gud som väcker dig, som drar sig undan som jagar dig

Det är Gud i månen i skymningsljuset och middagens starkaste hetta

Det är Gud

The Lost garden of Stensjöäng

Don’t ask me any longer the names of the Roses! Ask them and they will know! Ask the Butterflies where they get their wings broken, ask the wind from who’s desert they blowed up from!

Ask the white flowers from    which dark night they was born out from

Ask the stones from which galaxy they have falling from

Ask the weed from which heaven they grow from 

Dont ask me the names – they are blessed in silence

Don’t ask me for my name

I fall from heaven

as all sacred stars.

My hair is old like the moss on the stones

My tears just fall from a hill eons ago

Don’t ask me of my religion

Life is my religion

And my God is crowed in everything and all.

I have only one cat in my garden

and he is my lover

You may call him God

And do so or which name you prefers

Just call him

the only work you had to do

All his angels do the rest

Into the woods

Alla årstider har verkligen sin typ av arbete för mig på Stensjöäng. Även om jag gärna jobbar utomhus året om- med husrenovering, trädgård, konst och lek- förutom om det är för mycket snö- så innebär hösten också mer tid för kontemplation och inomhusskapande. Tex att göra film. Det är bara sååå kul – amatörfilmare som jag är. Med mobil, kamera, Ipad – klipp och ihopsättning i programmet Imovie. Alla enklare program har sin begränsningar – men datorna är nog den största. Filer och bilder är så ”tunga”  -så det tar sådan tid – och blir en övning för tålamodet.
Sen blir filmfilerna väldigt tunga om man skall kunna sända dem vidare- även om jag har fiber installerat i huset. I-landsproblem – jag vet men jag älskar att göra film och skulle så gärna vilja visa mer av det jag ser och upplever i min värld. Drömma går varma om en fet Mac – för att göra mer film – under den mörka perioden, då jag inte arbetar lika mycket utomhus.
Men än återstår många underbara arbetsdagar utomhus i höstens ljuva tid.Men så finns ju kvällar och nätter – därför kallar jag min ”Studio” för Fullmoonstudio.
Här nedan en kort trailer till den film jag skall visa under Kulturnatta i Älmhult. På en husvägg i Älmhult. Tid ca 17-24 och Plats: Eriksgatan på husvägg mitt emot Goaroije Brasseriet

Affischen för Kulturnatta i Älmhult

Affisch för utskrift Affisch Foto kulturnatta

 

Ett rullande bildspel som drar åskådaren längre in i skogens mystik bland förstenade urtidsdjur, troll, mytiska träd, vattenvyer och oklarheter. Förenar skogen med poesin i en djup omfamning.
Ett bildspel från Stensjöäng. Marianna och Anders Agetorp

Se hela programmet för Kulturnatta i Älmhult Program Kulturnatta 2019

 

Tillgänglig natur

Det är fantastiskt roligt att ha kommit en god bit på vägen mot ett efterlängtat mål. I år hösten 2019 blev vi klara med en viktig etapp i vår tillgänglighet på Stensjöäng. Vägen som är farbar för rullstolar, rullatorer, barnvagnar mm når nu ända ner till Skogskatedralen. En bedrift vi själva inte vågat tro skulle bli klar redan i år. Anders har varit otroligt hängiven som vägbyggare och vi kämpar väl tillsammans. Det är också roligt att fler och fler rullstolsburna och de med rullatorstöd finner vägen till Stensjöäng. Och det har vi upplevt denna höst.

Till vår glädje har Personskadeförbundets medlemstidning uppmärksammat vår strävan och skrivit och fotograferat för en mycket trevlig artikel.
Vi har också fått tillstånd att dela med oss av denna artikel här och av Astrid Källströms fina bilder. Klicka på länken nedan för att lära PDF-filen eller gå till hemsidan och läs tidningen där.

Anders och Marianna Agetorp Foto: Astrid Källström

Anders och Marianna Agetorp Foto: Astrid Källström

Anders och Marianna Agetorp Foto: Astrid Källström

 

Anders och Marianna Agetorp
Foto: Astrid Källström

 

Medlemstidningen Liv

Läs hela artikeln här nedan som pdf

StensjoangLiV_2019_3_L

Vi har en lång bit kvar i vår dröm om att tillgängliggöra Stensjöäng, inte minst att kunna bygga en ramp ut i sjön. Men för den behöver vi finna nya vägar för att samla in pengar och krafter som hjälper oss att komma vidare. Allt har sin tid. Vi tar tacksamt emot gåvor till vårt fortsatta arbete.

 

Att finna sin plats

Berndt verkar liksom jag funnit sin plats tidigt i livet. Och han brann för det han gjorde och vågade tydligt arbeta mot de mål han hade. Jag vet att han har inspirerat många många genom åren.
Mig inspirerade han också mycket, bekräftade det jag gjorde och trodde på att den plats jag arbetade med och drev vidare, och att det var en värdefull plats. Han fick verkligen övertyga mig och övertala mig om att våga föreläsa en första gång i mitt liv – på Mundekulla gård, och föreslog att kalla mig TRÄDGÅRDSENTUSIAST. Året var 2000. Och direkt kände jag mig hemma i detta ”ord”. ”med Gud”. Det blev många föreläsningar efter det och jag är honom mycket tacksam för att jag vågade ”komma ut”. ( Se mer av mina Föreläsningar )

 

Vi behöver inspirera och tro på varandra. Vila i frid!

 

Lydia Svensson Vägen hem efter 28 år i kloster

Lydia Svenssons sida

Lämnade klostret – Mitt livs svåraste beslut
Läs artikeln i Norra Skåne. Länk nedan

https://www.nsk.se/2019/11/20/lamnade-klostret-mitt-livs-svaraste-beslut/

Vägen hem – efter 28 år i kloster

För er som vill veta var Lydia Svensson föreläser näst.

Du får själv kontakta arrangörerna och fråga om det är möjligt att komma.

Under 2019 höll jag 25 föreläsningar.
Under 2020 kan du möta mig på följande platser

2020

2020-02-01 Församlingshemmet Agunnaryd kl 9:00

2020-02-13 Immanuelskyrkan Strandgatan 20 kl 19:00 Halmstad

2020-02-28 Folkets hus i Gränum Olofström kl 19

2020-03-05 SPF Ronneby Ågårdsgatan 6 14.00

2020-03-11 Karlshamns Yrkeskvinnor Tekniska Högskolan 20.00

2020-04-22 Ringsjö. Kyrkovägen 4 i Hurva

2020-05-05 Växjö SPF Pensionärernas hus Skyttegatan 13

2020-05-27 Församlingsafton i Församlingshemmet Billa Åryd

2020-06-28  EFS församling Eljalt Röke 18:00

2020-08-05 Tallnäs Stiftsgård  Skillingarys kl 15:00

2020-08-11 SPF Algutsboda Emmaboda Kommun kl 14.00

2020-08-26 ”Kyrkfolket” Kyrkbacken 2 Hässleholm kl 19.00 Svenska lekmannaförbundet.

2020-09-12 Lördagsfrukost kl 9.00 Skatelöv Församlingshemmet

2020-09-19 Hedbergshuset Storgatan 14.Vinslöv  Kvinnofrukost kl 9:00

2020-09-10 SPF  Sölvesborg

2020-10-07 SPF Hässleholm Kl 14:00

2020-10-14  SPF kl 18.30 Backsvalan. Rottne

2020-11-07 Sösdala, Kyrkans hus. Kvinnofrukost 9.00

2020-11-10 SPF Verum Församlingshennet kl. 14.00

2020-11-19 Tallklinten Bygdegården Odensjö kl 17.00

2021-01-11 SPF Seniorerns i Älmhult Församlingshemmet Kl 14.00

Vill du komma i kontakt med Lydia Klicka här:  Mail: 


Tidigare 2019

Från senaste tillfället då Lydia föreläste på Stensjöäng

Lydia Svensson

I Oxögat

Inte har jag läst boken I oxögat än än – men nu är boken klar som Ida Andersen sov i backstugan för – för att hämta inspiration.
Bokrelease blir det på fredag 16-18 på kulturparken Småland i Växjö
Hoppas vi ses där.

Ida Andersen

Eld i Lille Jans backstuga

Från mörkrädd mus till ståuppkomiker

Aniara/Marianna

Det är verkligen att utmana mig själv att ställa mig upp och föreläsa om min egen livsväg här hemma på Stensjöäng – på hemmaplan. En aning lättare är det att göra reklam för mitt ”Alter Ego” Aniara så jag får hålla fram henne.
Men jag älskar själv att höra människor berätta om sina liv, ur ett enkelt, sårbart, ärligt perspektiv – så då försöker jag föregå med eget exempel. Och när min syster Lydia Svensson med kort mellanrum föreläst här har många suttit och lyssnat med deltagande.
Jag har många jag vill kalla hit för att föreläsa under samlingsrubriken:

Min livsväg

Varmt välkomna till Stensjöäng söndagen den 2 Juni kl 14:00

Inträde 50:-
Anmälan 070-6739916

eller marianna.agetorp@gmail.com

 

Vad behöver vi landsbygden till?

Konst- och kulturrundan i Spjutaretorpsbygden

Vad behöver vi landsbygden till? För råvaror , avkoppling och för arbetskraft in till storstäderna?
Ja så snävt skulle man kunna se på glesbygden och i bland känns det som att det är så många ser på landsbygden. Men vi som bor här året om vet att ”livet på landet”  är så oändligt mycket mer och att vi är många som inte kan tänka oss att bo i staden på heltid utan behöver skogen, byarna och det kreativa lugnet. Vi har allt vi behöver, det tar bara lite längre tid och vi får öva oss i tålamod, i enkelhet och att samarbeta i vardagen.
I Spjutaretorpsbygden i Älmhults kommun har vi inte mycket att klaga på. Här bor många med glöd, och ”då gör vi det själva” anda. I ”centralorten” Häradsbäck finns till och med en välsorterad butik, postutlämning, café och mat och eldsjälarna bakom det adderar ständigt servicen. Vår bygd är en enhet med stor mångfald.
I Spjutaretorpsbygden någon mil bort från kyrkbyn drar vi vårt strå till stacken för att levandegöra vår bygd. Vi satsar på konst, kultur, samtal och mötesplatser.

I år det är sjätte året i rad som vi ordnar Konst-och kulturrunda under tre dagar under Kristihimmelfärdshelgen.
Årets konstrunda har 12 utställarplatser, med akvareller, mathantverk, loppis, trädgård, naturkonstverk, skulpturer, måleri och flera överraskningar. Flera tillfälliga kaféer håller öppet och vi hoppas på varmt väder för att locka ut besökare i skog och trädgårdar.

I år har Härlunda hembygdsförening startat upp flera grupper som samlats för att minnas, märka ut och leta fram de gamla platserna för backstugor, torp, tjärbrännor, kolbottnar mm. Dessa vandringar har ökat gemenskapen och kunskapen om byn.
I vår förening har vi också en intention om att markera ut en vandringsled till gränsstenen där Småland, Skåne och Blekinge möts. Detta år har vår bygd också kommit med i Älmhults kommuns satsning på cykelleder. Hitut heter den ”Trollskogsrundan”.

Alla är varmt välkomna till vår Konst- och kulturrunda.

Landsbygden är öppen året om hela dygnet.

Hem

Att försonas med sitt storhetsvansinne

I trädgården föds livet

Det är en ganska enkel sak att skriva ned några rader om min trädgårdspassion, ord som doftar lavendel, sena kvällar under fullmånen i min natträdgård och varför vi behöver umgås mer med vår trädgård. För mig var det länge en skillnad mellan nyttoträdgården och lustträdgården. Om vi odlade för födan eller för glädjen. Många har numera kunnat sammanföra detta perspektiv och blandar blommor och mat hejvilt – och det är oerhört positivt.

Varför skall vi ha en trädgård?
Men nu hade jag tänkt gå ett steg djupare. Varför skall vi över huvudtaget ha en trädgård, om vi nu inte bara drabbats av en modenyck, vill ”ligga rätt i tiden” och göra som alla andra villaägare som spenderar massor av tid, pengar och hängivenhet  på den lilla ytan som omger våra bostäder. Det allra enklaste och det mest vinnande konceptet har i långliga tider varit att anlägga en grön gräsmatta och sätta upp ett litet staket stort nog för att själv skall kunna se in till grannen och för att grannen skall kunna se in till mig hur ordentligt jag har det. Förlåt nu hårddrar jag villaområdets ”myt.

Men är det något som det gått mode i så är det våra trädgårdar och det följs ofta åt med hur vi har det inrett hos oss inomhus.

Trädgården blir ett ytterligare rum som vi vill inreda, visa upp och vistas i, även om det oftast är när vi arbetar där- som vi har tid att vara där. Sen går vi in, om det nu inte råkar vara grillväder.

Nu raljerar jag inte enbart, jag tror verkligen det är så. Våra lusthus och trädgårdshörnor är rätt outnyttjade under våra nordiska breddgrader, ändå älskar vi trädgård och investerar massor av tid och pengar i dem. Och jag vill verkligen framhålla att vår stora trädgårdspassion är ett utlopp för vår kreativitet, vår kärlek till naturen och vår längtan efter ledighet och avkoppling. Sen blir det inte alltid som vi tänkt. Är det inte myggen som oroar oss, så är det grannen som klipper gräset på fel dag, eller har för vilda fester eller har en trädgård som vi själva måste se ut över och som inte passar oss alls utan väcker irritation. Men andra ord. Vi har oss själva med oss ut i också detta rum, och det svåraste av allt är att trivas med sig själv, sin skröplighet, sin latmask, våra drömmar, vår intolerans och vår eviga längtan efter frihet, kärlek och sann gemenskap.

Treklöver

Så vad finns det i trädgården som kan stödja denna ”treklöver” – frihet, kärlek och gemenskap? Ja för mig allt. Trädgården är för mig ett rum som stödjer mig i all denna längtan. Jag kommer hem till mig själv i den skapande övningen, i det hårda arbetet, i kampen, mödan och längan. Jag kommer nära mig själv, känner och upplever vad jag har för sanna behov, får kontakt med min trötthet, min arbetande kropp, och mitt behov av egen tid, stillhet och närvaro. Och skall jag vara sann, måste jag också nämna den totala utmattning som trädgården ger upphov till ibland, när det bara inte går att sluta, det är bara för roligt, och jag har så innerligt många drömmar som jag försöker förverkliga.


Ogrästyngd trädgård
Jag har valt ett trädgårdsrum som inga grannar har insyn till, så jag har inte det ”kravet på mig” att jag skall klippa gräset och uppfylla alla skrivna och oskrivna regler – men jag har under olika perioder i mitt liv haft min trädgård öppen för besökare, både enskilda och ”busslass” – så jag har fått svälja min ogrästyngda trädgård och dra av på kraven hur jag skulle vilja visa upp den. Med ålder och mognad har jag också valt att stå för den jag är och den trädgård jag har. Bett alla pedanter att gå in på egen risk och påtalat att de kan öva sig i att kunna njuta av det tysta ,det enkel och det osynliga.

Flera är de som tackat för att jag vågat visa, trots min trädgårds ofullkomlighet och det bjuder jag så gärna på.
Men så här i gryende sjudande vårtid, när naturen ännu ligger naken och trädgården morgnar sig i vårsolen tycker jag min steniga trädgård är som vackrast ( ja jag erkänner – ibland säger jag det året om, även i november)- naken och yrvaken som citronfjärilarna som sveper över de tidiga vårblommorna.

Jag har fortfarande drömmarna kvar om att jag skall hinna kratta alla stigarna, alla avdelningarna, rensa dammen på löv och och flytta alla växter som spridit sig till fel ställen. Det har ännu inte lyckats. Lär aldrig lyckats.

Jag har inte heller hunnit komma ned till bästa trivselvikten, börjat jogga, stoppat alla strumpor, lagat alla trasiga kläder. Ja inget är fullkomnat än.

Att försonas med sitt storhetsvansinne

Men trädgården lär mig att försonas med min skröplighet, mitt storhetsvansinne, min svaghet och min litenhet. Allt får jag framemot hösten återigen lägga på min inre och min yttre kompost och låta det bli till nytt liv igen, ny jord och ny mylla till nästa år.
Precis så är det. I trädgården gror livet, livet föds på nytt och på nytt. Att arbeta i trädgården är att gå i livslång skola av förlåtelse, förnyelse och livskraft. Såsom ovan så och nedan som de gamla alkemisterna sa. Inom dig så också runt dig.

Naturen är nog

Kanske kan trädgården också lära oss att öppna för det oväntade, det omöjliga, undret och det långa evighetsperskektivet. Är det någonstans som den sakrala evighetskänslan infinner sig hos mig så är det i naturen och i trädgården- om det vilda tillåts få tala sitt språk. Naturen är inte till för människan. Naturen är sig själv nog, har ett egenvälde och har en större betydelse för hela ekosystemet än att jag skall ha rätt att vattna min gräsmatta, när markerna runt omkring ligger uttorkade och törstiga. Vi behöver läsa oss se på naturens eget återhämtningssystem, hur naturen skyddar sig mot torka och näringsförlust. Vi behöver tänka om och fråga oss hur vi kan samarbeta bäst med jorden för att få en hållbar trädgård, med bördiga jordar också för sju generationer framåt.

Trädgård från vaggan till graven


I trädgården är både döden och livet ständigt närvarande och naturen och trädgården kan vara en stor tröst för oss som människor från vaggan till graven och i både med och motgång, hälsa och sjukdom.
Naturen är den plats där trädgården hämtar sitt liv. Vi bara lånar en stycke mark, leker en stund under solen och lämnar vidare till nästa ägare. Men glöm inte, att allt är ett lån av daggmasken, tordyveln, guldbaggen, skogsmusen och lodjuret.


Marianna Agetorp Stensjöäng Spjutaretorp

Föredrag/föreläsningar av Marianna Agetorp

Ibland behöver man se tillbaka för att se framåt. I år har jag utmanat mig själv genom att börja ge ”Ståupp” föreställningar. Det var verkligen nervöst – mycket värre än att ge vanliga föreläsningar till alla möjliga skilda former av publik.
Att överhuvud taget föreläsa, att ställa mig på en scen har varit en ENORM utmaning för mig. Jag har alltid varit superblyg. Men allt går visst att övervinna.

Min första föreläsning var på Mundekullafestivalen –  den 23 juli år 2000. Jag hade tackat ja – (och ångrat mig djupt). Så för att inte dö av skräck och tunghäfta och total minnesförlust om vad jag kunde ha att säga, kom jag på att jag skulle plocka med mig den vackraste blombuketten från min trädgård och ha den som sällskap, bisittare och minnesbank. Jag stod som ”Trädgårdsentusiast” i programmet och vad jag minns kom det både människor som lyssnade på mig och någonstans överlevde jag och kom sen att svara ja många gånger till när människor bad mig föreläsa om trädgård, lust och om min livsväg ur olika perspektiv. Så det går att komma över trösklar, massor av trösklar.
När jag drar mig till minnes alla föreläsningar jag hållit, visade det sig vara ett antal.  Det är också roligt att se att somliga församlingar/föreningar har kallat mig att föreläsa upprepade gånger. Se några av mina föreläsningsämnen

Därtill har jag medverkat i ett flertal radioprogram på bland annat på temat Trädgårdslust. Även Tv-inspelningar med inriktning på Trädgård, kultur och natur.
Så vad har jag kvar?

Ja nu har jag börjat med ”ståuppföreställningar” som Aniara och det lär fortsätta att kännas som en stor utmaning, men bollen är i rullning. Att sjunga på scen är inte heller enkelt, men de få gånger jag gjort, det har känts som om det lockat till mer.

Här är förteckningen på de sammanhang jag varit föreläsare i. 121 stycken. Och fler är planerade. (Se Aktuellt)

Hållna föreläsningar Marianna

  1. Virestads folkdanslag 2019 ”ståupp som Aniara Persson”
  2. SLU Alnarp Omvärld 2018
  3. Café Åryd Rottne församling Hemmesjö Furuby församling 2018
  4. Helsingborgs Bibliotek 2018
  5. Vederslövs församling 2017
  6. Teleborgs församling Växjö 2017
  7. Kyrkhults församling 2017
  8. Berättar festivalen Ljungby Sagomuseet 2017
  9. Urshults Trädgårdsförening 201
  10. Lönashults bibliotek 2016
  11. Kyrkhults föreläsningaförening 2015
  12. Hembygdsföreningen Gamla Urshult 2015
  13. Smålands Museum. Växjö 2015 Panelsamtal
  14. Härlunda Kvinnofrukost 2014
  15. Härnösand Inspirationshelg Vårsta 2014
  16. Linköpings trädgårdsförening Blåklinten 2014
  17. Tranås Kommun Biblioteket 2014
  18. Teleborgs församling Växjö 2014
  19. Elisabeth Bergstrand-Poulsen Sällskapet Långasjö 2014
  20. Lönashults Kvinnofrukost 2013
  21. PRO Ljungby 2013
  22. Teater Tribunalen Stockholm 2013
  23. Föreläsning Församlingsträff Härlunda 2013
  24. Långasjö Dagledigträff
  25. Biblioteket Linköping Linköpings föreläsningsförening 2012
  26. Nässjö Trädgårdsförening 2012
  27. Trollhättans Kyrkliga samfällighet Lextorpskyrkan 2012
  28. Virestads församlingsträff 2012
  29. Älghult Söraby, Tolgs och Tjureda församling 2012
  30. Föreläsning Berga församling Lagan 2012
  31. Rosfesten Trädgårdsföreningen i Göteborg 2012
  32. Lördagsfrukost i S:t Johannes församlingshem Norrköping 2012
  33. Föreläsning på församlingsträff i Ryssby 2012
  34. Föreläsning i samband med pensionsavgång Landstinget Kronoberg 2011
  35. Lagans bibliotek Åbyskolan Ljungby kommun 2011
  36. ”Love your mother” Anförande FilmfestivalfinalenÄlmhults kommun 2011
  37. Pelargon Oscar. Döderhults församlingshem. 2011
  38. Linnebygdens Naturskyddsförening. 2011
  39. Utbildningsdag i Växjö Kunskapsutveckling Syd, Landstinget Kronoberg 2011
  40. Medverkan/ Föreläsning vid Skogsdag Östanå 2011
  41. Dagledig träff i Almundsryd 2011
  42. Luleå Trädgårdssällskap 2010
  43. Föreläsning om Drömmar på Älmhults Bibliotek 2010
  44. Huskvarna Trädgårdsförening 2010
  45. Luleå Kyrkliga Samfällighet Örnäsets församling 2010
  46. Skellefteå och Byskebygdens trädgårdssällskap 2010
  47. Kulturcafé på Linnés Kunskapscenter Möckelsnäs 2010
  48. Träff Succéteam. Kristianstad 2010
  49. Utbildningsdag i Växjö Kunskapsutveckling Syd 2010
  50. Medverkande vid Världens fest Växjö Stift 2010
  51. Årsmöte. LRF Almundsryd 2010
  52. Grön kultur i vården Älmhults Kommun 2010
  53. Härnösand. På Vårsta Stiftsgård 2009
  54. MIMT Kristianstad 2009
  55. Grön kultur i vården Studieförbundet Vuxenskolan 2009
  56. KVISK Jönköping 2009
  57. Linneryds församling 2009
  58. CG Jungföreningen Skåne 2009
  59. Norrköpingsträdgårdssällskap 2009
  60. Föreläsning Fridafors 2009
  61. Kvinnofrukost Urshult 2009
  62. Diakonigruppen Väckelsång 2009
  63. Nätverket Grön Hälsa Kronoberg 2009
  64. Västerås Kyrkliga Samfällighet 2009
  65. Kvinnor i Svenska kyrkan Lund 2009
  66. Forserums församling Kontraktssyföreningsdag 2009
  67. Värnamo församling 2008
  68. Växjö Stift Jubileum 2008
  69. Tofteryds församling 2008
  70. Sofiero Slott & Slottsträdgård ”Trädgårdsfesten” 2008
  71. Emmaboda bibliotek 2008
  72. Forserums kyrkliga samfällighet Barkeryds församling 2008
  73. Västra Tunhems Prästgård Skara 2008
  74. Ryssby församling 2008
  75. Tutaryds församling 2008
  76. Elin Wägners Lilla Björka 2008
  77. Föreläsning Tallnäs stiftsgård 2007
  78. Föreläsning Jönköping Sveriges ekumeniska kvinnoråd 20072
  79. Olofströms Trädgårdsförening 2007
  80. Rimforsa Hembygd/Trädgårdsförening 2007
  81. Dagledigträff Almundsryd 2007
  82. Tallnäs Stiftsgård 2007
  83. Hovmantorps Trädgårdsförening 2007
  84. Växjö domkyrkoförsamling 2007
  85. Tingsås församling 2007 Invigning park
  86. Ljuders församling 2007
  87. Tingsås Diakonigrupp 2007
  88. Harplinge och Steninge församlingar 2007
  89. Lessebo Trädgårds & Villaförening 2007
  90. Voxtorps kyrkliga samfällighet Bor 2007
  91. Hultsfred SV
  92. Lekamannakommitté i Ingelstad Östra torsås församling 2007
  93. Malmö Europaporten KVISK 2007
  94. Seminarium på Trädgårdsmässan 2007
  95. Helgmålsbön Ljuder församling 2007
  96. Olofströms Trädgårdsförening 2006
  97. Kulturnämnden Säffle kommun 2006
  98. Urshults församling / Konga kontrakt 2006
  99. Trädgårdsklubben Blåklinten Linköping 2006
  100. Furuby församling 2006
  101. Växjö Grönare stad 2006
  102. Länsstyrelsen Kronobergs län LVE 2006
  103. Leva Bomässan Kalmar 2006
  104. Ljungby församling 2006
  105. Trädgårdsföreningen Lyckeby 2006
  106. Härlunda Kvinnofrukost 2006
  107. Trädgårdsföreningen Ljungby Karlskrona 2006
  108. Rydaholms Trädgårdsförening 2005
  109. Kulturcafé i Älmhult 2005
  110. Föreläsning Osaby Musik i Syd 2005
  111. Möckelsnäs Herrgård 2005
  112. IKEA Aktivitetshus 2005
  113. Ådalsliden  Design 2005
  114. Föreläsning Rosensällskapet HGB 2004
  115. Trädgårdsföreningen Göteborg 2004
  116. Emmaboda kommun Landsbygdskonferensen 2004
  117. NV Skånes trädgårdsförening Krapperup 2004
  118. Trädgårdsmässan Riksförbundet svensk Trädgård Älmhult 2004
  119. St: Sigfrids Folkhögskola ”Himmelska Jordiska trädgårdar ” 2002
  120. Älmhults Missionsförsamling 2001
  121. Mundekulla 2000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Magi i vardagen. Foto: Marianna Agetorp

Aniara Harry Martinsson

Så fint att få lyssna igenom dessa program igen.
Ack – tänk att kunna eposet Aniara utantill som Siv Minell! Henne vill jag möta.

Lyssna till detta avsnitt och de andra från Lundströms Bokradio.

Som personlig kuriosa blir jag ibland kallad Aniara och det är också mitt ”ståuppnamn”.

Dessutom är jag släkt med Harry Martinsson, på min fars sida.

HARRY Edmund Martinson är morfars mosters dotterdotters dotterdotters son till Hanna Jönsdotter. Hanna Jönsdotter är min Farfars mor. Via denna förmoder är jag också släkt med Sven Edvin Salje
Här är hemsidan från Harry Martinsson Sällskapet

Harry Martinssons olika poetiska hyllningar till det minsta och det största i naturen är helt fantastiska.

Trollslända mot björkstam

 

Har man en gång hört Harry Martinssons Ringaren och sett blåklockans storhet ur hans perspektiv glömmer man den inte.

Gott nytt 2019

Å så härligt att skriva in ett nytt år. Det gamla var det sannerligen inget fel på, men jag älskar nystarter.
Jag hade en förhoppning om att FN utsett Skogen, till året för 2019.
Men det var året för Periodiska systemet. Har har jag många luckor även om det var intressant det lilla jag lärde i skolan.
Inte visste jag att alla landskap har ett Landskapsgrundämne.
Småland har Kalium K19
Och enligt Wikipedia  finns det månne en koppling, till varför småland fick Kalium. Kalium kommer från arabiskans لْيَه al-qalyah, ’aska från plantor’, genom ombildning från alkali. Ett äldre tekniskt namn på kalium är potassium (av pottaska), som fortfarande används på bland annat engelska. I Småland har vi kokat mycket pottaska genom åren. Mina föräldrar gjorde det också vid något tillfälle. Ett utmärkt tvättmedel bla.

Här kan du beställa affischen

 

Marianna Agetorp i Elleholmseken

För mig är det alltid Skogens år och Trädets år

Välkommen ut till Stensjöäng 2019

Anders och Marianna Agetorp på Stensjöäng

1 2 3 9