new age | Marianna Agetorp

Tag Archives: new age

Att komma ut som andlig varelse

november 10, 2015 Marianna Agetorp Leave a comment

Livets väg är en ensamväg.

Vi har alla vår egen väg att gå. Men att vandra ensam är för många väldigt svårt och hotande. Vi tar till allt för att slippa vara ensamhet och att känna vår enorma ensamhet i djupet av vårt jag. Genom min uppväxt, i en stor familj, blev detta min då dyrköpta lärdom. Ensamheten och “främlingskapet” i ett trångt sammanhang, blev en del av min livsväg. Och som så ofta, tror barnet att det är – “det är något fel på mig”. Men det är jag tacksam för i dag. i dag känner jag mig som sekulär människa men jag måste hela tiden öva mig i att komma ut som ANDLIG människa. En sån som tror på tomtar och troll och spöken och energier och allsköns ovetenskapligt dravel. Lite mer om det sen.

Religionen har sin egen utvecklingsväg.

Industrialismen, naturvetenskapen och socialismen är faktorer som förändrat religionens inflytande – och MAKT inte minst. Under 1800-talet började den sekulariserade människan långsamt ta gestalt. Hon trodde inte på allt, bara för att samhället/kyrkan ville diktera normer, dogmer och rättesnören. Den nya människan gick inte längre med på att bli nedtryckt, dikterad och styrd. Individualismen fick också sitt genomslag. På gott och ont. Men vi ville värna om vår egen personliga frihet – inte minst i våra trosföreställningar, och utifrån de livserfarenheter vi fick.

Jag är inte kristen men

Ja så tror jag många säger i dag. Ändå är de sällan gudlösa, utan har kvar många av kristendomens sedvänjor och tankemönster. Själv har jag kristendomen invävd i mig, mer än vad jag önskar. Men det går inte så lätt att “hjärntvätta sig”. Så jag säger i stället: Jag är andlig, men inte kristen. Jag går inte att “kodifiera”. Jag är ett rörligt vatten som är på väg mot mitt livs källa. En kraft som är bortom ord, större än allt beskrivbart. Jesus som förebild, som historisk person är dock en förebild också för mig- men bara en av MÅNGA män och kvinnor, men inte alla de dogmerna som förstört enkelheten i Jesu rebelliska liv och budskap. Skulle Gud välja att “bli människa” i dag tror jag han kommer som flykting vandrande till fots in i vårt land. Och ja det är det han gör. Han är en främling mitt i bland oss och i OSS ALLA. På flykt i oss alla.

Det gudlösa folket?

Lyssnade nyligen på Teologiska Rummet med David Thurfjell, religionsvetare och Inga Sanner, idéhistoriker i ett samtal om “Det gudlösa folket”, och om vårt dubbeltydiga förhållande till religion.

Det jag tyckte var allra mest intressant i programmet var deras samtal kring “Skräpreligiositeten” . Det som också benämns som nyandlighet, esoteriska strömningar, teosofi,new age,Jungs andlighet, och allmän andlighet och alla som tror på spöken, kristaller och energier. Och i den kategorin hör jag hemma – men för den skull känner jag mig långt ifrån samhörig med alla strömningar och riktningar inom denna vida “skräpkammare för religionen”.
Men det är så sant att min andligheten finns rikt representerad inom vår populärkultur. I musik, filmer,romaner och allehanda uttryck. Och varför vi blir så föraktade – som jag så tydligt känner av i vissa kretsar- det är för att vi vill finnas i två läger och försöker sammanblanda/sammanföra andlighet och den senaste vetenskapsforskningen.

Och vi kallar det till och med Andlig vetenskap. “Vilken skymf”… för de “vetenskapsrättläriga”. Ja som sådan kommer jag nu ut, och skäms inte längre. Tycker inte ens att det är finare att vara en “accepterad” renlärig kulturkatolik, protestant – även om jag vet att det är finare, väcker mer vördnad och respekt. Det tror jag bla är för att kristendomen, de dogmatiska religionerna har så lång historia och min alternativa andlighet är så ny. Men det stämmer inte.

En tredje väg

Jag vill mena att det ALLTID funnits de som varit rebeller, som opponerat sig, som sökt sig en egen väg- genom och bortom religionen för att finna en väg till transformation och livsförvandling för sitt eget liv. Det har alltid funnits en tredje väg. Och i dag finns det många inom kultureliten som befinner sig utanför, och det skrivs, läses och säljs enorma mängder av denna typ av läror, men det talar vi knappt om. Det är lika pinsamt som det förut var att säga att man var med i pingstkyrkan, livets ord, eller att man som jag gick till rastandakt under högstadiet eller gymnasiet. Religion och andlighet är pinsamt. Men det är också-vill jag mena- en klar klassindelning – utifrån vilken position man har och hur aktad “kändis” man är. Hur mycket “min andliga väg” än hänvisas till Skräpkategorierna – som går att skratta åt och som inte passar in någonstans-är det min ERFARENHET av livet som är den bärande. Den tredje vägen är inte kristen, inte judisk inte stadfäst och har ingen färdig religion bakom sig.

Läs gärna mer om de Esoteriska lärorna, som ett exempel. I vid bemärkelse används begreppet esoterism för allt från frimureri, teosofi, ockultism och alkemi till parapsykologi, efemerider, rollspel, yoga och tarot, och är dessutom ett bärande tema i fantasylitteraturen.
Jag och inte minst kvinnor, väljer en ny världsbild som inte styrs av makt, dogmer och patriarkala strukturer. Den vägen är en frukt av ett långvarigt inre uppror och en bekräftelse av mig själv och min inre verklighet. “Jag kommer aldrig mer att svika mig själv eller min egen övertygelse”. Jag tror inte längre på Gud som jag gjorde förut som kristen. I dag är jag övertygad.

Mystik

Men inom alla religioner finns det en mystik gren. Där kan, vill jag mena alla religioner och de esoteriska religionerna mötas. Där är det den egna erfarenheten som är bärande, det innerliga relationen till ett högre jag som bär och där är dogmerna underordnade.

Alternativ religiositet

Ja jag vill inte ens hävda att jag är religiös längre, fast jag varit en trogen kyrkkristen anhängare, som inte gick ur kyrkan förrän efter 47 år. Hela uppväxten var gammalkyrklig, men jag har prövat både väckelsefromhet och högkyrklighet. Ja jag räknade mig till de mycket innerligt troende. Det enda jag aldrig varit så är det ateist.
Jag tror också att fler och fler söker sig till olika s k. humanitetsreligioner, som tror på MÄNNISKAN. Den uppstod tidigt som ett alternativ till kristendomen. Och när andlighet klassas som naturen, trygghet, etik, bön och vördnad tror jag att många kan skriva under på den. Men vill inte vara bundna. Vi behöver obundenhet för att lösgöra oss själva. Ändå vill en del ha ett större sammanhang, en gemenskap. Då blir det genast svårt för mig. Jag behöver ingen kyrkbänk, ingen högmässa. Jag söker mig inte ens till “Arenarocken” dyrkan av musikgrupper och nyandliga möten. Ja jag är ju inte ens med i Svenska kyrkan.Går inte ens dit när det är jul och varmt och mysigt. Och jag citerar Carl Olof Rosenius som lär ha sagt om de svenskkyrkliga – “De är horder av döpta hedningar som rusar mot fördärvet.” Så vad hade han då inte sagt om mig?

På mina andra bloggar har jag skrivit mer om den ensamma väg jag funnit. Genekeys.
Läs gärna mer om det intresserar dig. Eller Homosanctus.

Och nu under helgen den 14-15 november skall jag och en vän finnas med under Harmonimässan i Stockholm. Ett gigantiskt hopkop av nyandliga tankar och erfarenheter.
Så det är bara att lyfta på hatten och KOMMA UT. Hoppas vi ses där.

”En enda insikt från ditt eget hjärta är värt mer än visdomen från alla vishetslärare från tidens begynnelse.”

Richard Rudd, Grundare och författare till Gene Keys

Naturen har plats för alla religioner.

Foto: Marianna Agetorp Stensjöäng

Kroppens sakrament

januari 31, 2014 Marianna Agetorp One comment

Jag blev taggad på Facebook av en väninna som är djupt engagerad i FALUN GONG rörelsen. En bild som var tagen i Kinaparken i Bastedalen, när parken firade 50 -årsjubileum, och en av aktiviteterna där var just Falun Gong.
(en bok som jag är medförfattare till se vidare Den Harmoniska Dalen)

En kommentar som jag fick på den taggningen var ungefär – ”skall du inte vara försiktig med i vilket sammanhang du finns med i.” Underförstått – en tveksamhet till Falun Gong. Särskilt enligt den här sidan som jag fick mig tillsänd, där Falun Gong beskrivs som en tvivelaktig sekt. Läs mer här (för att förstå fortsättningen av min text)
Denna ”frisida” kan vara värdefull, för den som verkligen fastnat i en sekt och behöver bli fri – men den har samma unkna doft/undermening för mig, som alla de böcker som försökt snedvrida övertolka och smutskasta de flesta uttryck i hela New Age-begreppet. (Först läste jag dem som den varning de var – sen tog jag till mig deras information som ledning upplysning – om vad New Age ville lära ut).

JA det finns många fortfarande som är ”rädda” för Yoga, Qi-gong, mindfulnes mm. – just för att det ses som andligt. OCH JA, för mig och de flesta vill jag tro, är det andligt, men det måste inte vara det. Yogaövningar är mycket verksamma tex. oavsett vad vi lägger in för tankar i dem. Numera finns också Medicinsk Yoga te.x. för den som inte vill ha den andliga tankesättet. Bra med valmöjlighet tycker jag, på alla plan.

Tillbaka till Falun Gong
Först är det så, vad gäller Falun Gong, att regimen i Kina under åratal har spridit negativ och förvriden info om Falun Gongs läror. Därför är det svårt att med några rader ge en rättvisande information om min förståelse av läras mer filosofiska del. (det får ni söka på andra sidor jag ger länkar till längre ned) Men det är (precis som artikeln menar) delvis riktigt att många kommer till övningsplatserna för rörelserna och känner att de mår mycket bra av dessa och ser Falun Gong- övningen mer som ett sätt att slappna av och må gott i kropp och själ, de tar till sig orden Sanning Godhet Tålamod och applicerar det i sitt eget liv utifrån sin egen förståelse.
Sen finns det andra som går vidare och lär sig mer och låter dessa rörelser bli en rörelse inåt, bli till meditation, till andlighet, uppbyggelse. Andlighet ja – kanske kan det på ett enkelt sätt sägas vara vår längtan och sökande efter att förstå oss själva, våra relationer och ett högre , heligt sammanhang – ja att försöka förstå universum

Om Falun Gong Mästaren/Läraren Li Hongzhi sägs att han betonar att varje utövare/människa måste ha sin egen förståelse och att vi sedan, var och en själva kultiverar(förädlar) oss själva utifrån dessa begrepp – Sanning Godhet Tålamod. Dessa begrepp kan sägas utgöra universums grundläggande principer- och det är inget jag eller någon annan kan bevisa. I ett annat ord kan vi säga att allt är byggt av kärlek. Bevisa gärna det den som kan. Men vi kan erfara det, uppleva det och leva efter den sanningen med hela vår vilja, hängivenhet och intention.

Detta med definition om vad som är en ”religion” är inte helt lätt men enligt ett sätt att se det, är det människan som skapat begreppet och de ritualer som förknippas med religion såsom tempel, kyrkor, byggnader, prästerskap/personal, hierarki m.m. Oftas utifrån egna inre erfarenheter, uppenbarelser etc.

Enligt vad jag fått lära, så finns det andlighet i Falun Gong och man tror på flera liv och andra existensformer som de benämner på olika sätt, Buddhor, Bodisattva, Gudar, Gudinnor, änglar, Dao, Fairies etc – ja detta tillhör ju människans egen privata tro och är svåra att bevisa med den västerländska empiriska vetenskapen.

Vad jag fått kunskap om, så är Nils-Olof Ericsson maoist och ateist (rätta mig om jag har fel) och då är det naturligtvis mycket svårt för honom, att ta till sig andliga tankesätt om Falun Gong -rörelsen överhuvudtaget.

Min önskan är att varje människa skall sätta sig in i saker och ting och försöka att bilda sig en egen uppfattning och följa sin inre röst om sanning och villfarelse. Jag har full tro på att de flesta av oss har denna urskiljningsförmåga, om vad som är ont och gott.

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna bör vi alltid ha som grundregler, och jag strävar efter att varje människa fritt ska få uttrycka sig, tänka och tro på vad vi vill (så länge det inte skadar andra).

I Kina idag dödas och förföljs inte bara Falun Gong-utövare utan också Tibetaner, Uyigrer, kristna, demokratiförespråkare etc. Den kinesiska kommunistregimen eliminerar de som de anser hota dess makt.
För den som vill du ha mer information se Facebook-sidan; Friendsof Falun Gong, Södra Närke Sweden.
De har också en sida som är under uppbyggnad: www.friendsoffalungong.se
Läs också mer här på Wikipedia

Sök det som de stora mästarna sökte, men våga gå i dina egna fotspår, med blicken vänd inåt mot din egen sanning.
Vi i Väst har länge glömt bort andligheten i våra kroppar. Det har andra traditioner börjat lära oss. Kroppen har sitt eget sakrament. (helig handling)
Se också fler inlägg i denna tråd.

Livsvägen – diken och fallgropar

februari 21, 2013 Marianna Agetorp 8 comments

Marianna Agetorp i rosengången
Foto: Lars Torstensson

Det finns bara en väg att gå för mig – men tiden gräver gropar, jag gräver mina egna skyttegravar och dikena längs vägen är stundtals mycket skrämmande och spännande.
Ja jag tänker och skriver i bilder – för att förstå själv hur jag känner det.
Min första sträcka av livet, tycks det mig som om ett av dikena var min livsväg, något jag tillsynes inte hade valt själv. (Barndom/ungdomstid)
“Diket” var familjen, släkten med dess givna ordningar och lagar, regler och livsdogmer – Mycket av detta fick sin energi från en sträng kyrka, Kristendomen, “rätta och sanna” lärare och historiens och släktens alla mer eller mindre påtvingade och självpåtagna “famntag”.

Det som jag kan kalla min livsväg då – som var “eget val” var naturen, skogen, ängen, leken – korta ögonblick av upplevd frihet. Som små rastplatser – där det bjöds smultorn, körsbär, äpplen mossa och blåbär. Att klättra i träd gav frihet, utsikt och tillhörighet med något annat. Naturen som rastplats är självklart lika värdefull- och en förutsättning för min överlevnad och lycka i dag.

Men jag upplever att livsvägen i dag har två rejäla diken. Ett av dikena är kyrkan, den gamla övermakten, den gamla gudsdyrkan, den gamla tron på makten och hoten mellan himmel och helvete.

Fast jag tycker mig länge ha gått stadigt på min egen väg, halkar jag lätt ned i det gamla diket. Hjärnan är alltför inprogrammerad på “gamla sanningar”. I det diket sitter all guldförgyllda påvar, präster, prelater, gudabilder, Jeusustavlor, Lutherdomar, regler, skuldsedlar, … ja ja jag känner mig helt “överbemannad”(ja det är främst män) på all eländespropaganda som väller upp ur det diket och skrämmer och skymmer min sikt. Hela det diket är kantat av höga offerkullar, golgatahöjder, helvetesprofetsior och dödsbeskuggade dalar. Och det är bara att klättra upp, och jag gör det igen och igen.
På andra sidan om min livsväg finns ett annat dike, och jag upplever att det mest är andra som verkar tycka att det finns risk att jag halkar ned i det. Det är New age -diket. (läs gärna på den infogade länken. Se gärna också texten om Willian Bl akesom bla skriver “Fantasin är inte ett tillstånd: den är människans själva existens.” ( ack om ändå Blake hade illustrerat min barndoms biblar! Se mer av hans bildvärld här)

Och det är säkert välmenat och vältänkt. För det är oerhört lätt att halka från en fundamentalistisk syn till en annan fundamentalistisk form. Men risken är för mig inte hotande eller lockande. Jag har varit tillräckligt hjärntvättad (dåligt begrepp för Indoktrinering- min hjärna är istället totalt nedskräpad, belamrad och sotad och stundtals känns det som om alla goda kloka tankar är brända till sot och aska,) för att inte känna av när det börja stinka av övertygelser, övermakt, lockelser, indoktrinering, smicker, “paradisskildringar” och “kom till oss vi vet allt” -lockrop. Från “New age – diket” har jag funnit oändligt många vänner, OVÄRDERLIGA böcker och fått tips på “livskartor från andra som gått sin egen väg”.
Jag har fått nog av både himlar och nya helveten.
Vad är det då jag behöver, vad är det då jag söker mig till. Jag söker friskt vatten, klara källor, närande föda för sinnena – för kropp själ och ande. Jag önskar rena mitt eget liv, jag strävar efter att min egen andning och andedräkt skall vara klar och levande. Jag söker gemenskaper där det är högt i tak, där allt får sägas och uttalas, men där ingen har den “ultimata sanningen.”
Min egen väg, min egen gudomliga livsgnista är glädje nog och det är ett livslångt arbete att slipa min gudomliga inre diamant/prisma – efter alla år av svärta.
Min själ har ett särskilt doftsinne för odör, svavelosande predikningar, för låtsasparfymer, för över dimridåer och glittrande “utanpåverk.”

Jag blev tidigt utsatt för en andlig “våldtäkt”. Jag känner igen dess språk, dess doft och dess fruktan. Jag är inte längre inlåst en kyrkans vämenande, utsmyckade guldglitterbur. Men dess svarta kappor, manliga förkläden och gudomliga ensamrätt har jag fortfarande en stor skräck för, en lätt uppblossande själslig allergi för. Jag hör direkt när det “rasslas med nyckelknippan”- hur vackra och guldglänsande nycklarna än ser ut. Kyrkans och religionens tal och antydningar om skuld, smicker, blod, synder, korsfästelser och slaktade lamm – metaforer – är fortfarande tortyr för min barnasjäl.
Och lika stor avsmak har jag för samtliga religioner som lockar med himlar och paradisutfästelser – men som vill stänga in människorna/mig i dogmer, lagar, paragrafer och Sanningar.
Därför är också rabiatateister, vetenskapsfundamentalister, försäkringskassor politiskapåvar och sjukvårdsinstanser som enligt vetenskapen eller sin egen ideologi VET vad skadade, sargade människor behöver – istället för att se till helheten, sammanhanget och människans hela begreppsvärld – lika vådliga och skrämmande för mig.

På så sätt kan jag bara gå min egen väg – ofta ingen väg alls, utan en stig -i bland inte ens en stig utan i väglöst land. Ibland blir det totalstopp, bara återvändsgränder. I bland öppnar sig fantastiska gläntor där jag och det gudomliga finner andrum och spirande lekplatser. Ofta är det människor som är dessa gläntor – där jag kan känna frihet, finna mening och hitta tröst och tro att också jag har arvsrätt till det levande livet. Inte i ett annat liv, annan himmel. Utan där himmelriket är inom mig, här och nu på jorden. Nu i dag när solen skiner och glasverandan värms och tiden kommer till mig varm och i överflödande skönhet.

Mina diken är just mina – och ingen annans. Det finns de som behöver diken – och ibland har de varit lärorika och berikande för just den livsfasen.
Men jag älskar vägrenarna – längs min väg, nära dikena, där det växer blåklockor, Linnéor, nävor, brudborstar, vivor, väddar, tistlar, vildrosor och törnen. Allt är vacker och skönt på sitt sätt.
Allt behövs i mitt livspussel. gamla koraler och enstaka ord plockar jag från “kyrkan och helveteshimladiket”.
Böcker, erfarenheter, livsvisdomar, berättelser själs-och kroppsläkande redskap från det andra diket.
Och de egna fallgroparna som jag själv alltför ofta gräver ned mig i, de får jag tålmodigt fylla igen , läka, omvandla till livsspeglande vattenpölar eller värmande solgropar när det blåser.
“Allt har sin tid” -det är mitt mantra. Det uttrycket lånar jag från bibelns predikare. Resten får livet själv predika för mig.

Foto: Eva S Andersson
Marianna Agetorp