Category Archives: Stensjöäng

VD Verkställande drömmare

Jag brukar lite skämtsamt titulera mig som VD på Stensjöäng och innehar inte bara den vanliga rollen utan fastmer Verkställande drömmare.

I dag var det så fint att återfinna detta avsnitt på youtube där vår trädgård på Stensjöäng och Skogskatedralen filmats så vackert.


Av/med Sabine Zessin

“Eine Waldkathedrale als spiritueller Ort der Meditation – ein Minihotel mitten in der Natur – Restauration schwedischer Holzhäuser im Stil des 19.Jhd.

Alle Folgen von “Landträume” gibt es hier: http://bit.ly/landtraeume
Abonniere wocomoLIVING: https://goo.gl/g1YUqT

“Mitten in einem mystisch erscheinenden Märchenwald im äußersten Süden Smålands leben Marianna Agetorp und ihr Mann Anders. Ihr rosenumranktes rotes Holzhaus liegt auf einer Lichtung, ganz in der Nähe des Sees Stensjön. Marianna ist eine spirituelle Frau, die ihre enge Verbindung zur Natur in Gedichten und Prosa ausdrückt. Die Abgeschiedenheit des Waldes ist Voraussetzung für ihr persönliches Glück; dennoch genießt sie auch die Gegenwart von Familie und befreundeten Künstlern wie Hans und Inga, deren Objekte sie gern in ihrem großen Waldgarten installiert. Zu dem gehören ein nach Farben gestalteter Garten in der Nähe des Hauses, aber auch naturbelassene Bereiche unter Bäumen und am See. In milden Sommernächten übernachtet Marianna hier gern. Ihr Mann Anders hat derweil ein neues Hobby für sich entdeckt, in dem das Element Feuer eine Rolle spielt: Er schweißt. Die Ergebnisse seiner Arbeit sollen die Wipfel der Bäume in der „Waldkathedrale“ schmücken, einem von Mariannas Lieblingsplätzen.”

Julmys tomtesmyg och midvintertack

Backstugan på Stensjöäng

Varmt och innerligt tack till alla som kom till Julmys och Tomtesmyg på Stensjöäng.
Vilken fantastisk uppslutning det blev till detta utomhusarrangemang. Och så många som smög ned till tomtens stuga, grillade korv och samtalade vid elden och njöt tystnaden i Skogskatedralen. (dessvärre hade marschallerna slocknat som Anders hade tänt i ljuskronan, måste varit något väsen som flugit förbi och släkt dem)
Stort tack också till våra fantastiska utställare 2020.
Jag planerar redan för nästa evenemang 2021. Då lär det bli några fler utställare. Min enda miss i år var att jag inte tog inträde (smile). Det är trots allt mycket förberedelser, efterarbete och ved till alla eldar (blev ett stort hål i vedboden)- bara som exempel. Till nästa år skall jag ha tomtenissar som parkeringsvakter längs vägen. Riktigt oroligt hur alla skulle få plats. Men det ordnar vi.
OBS: Jag strävar inte efter att enorma skaror kommer till Stensjöäng, men det skall kännas enkelt, lustfyllt och givande för oss alla.

Och vill du i efterhand stödja Stensjöäng sänd gärna ditt bidrag via Swish 070-6739916 eller till bankgiro 5776-5778
Naturen är alltid öppen
Kolla också gärna in taggen Stensjöäng eller följ den på Instagram. (elelr våra privata konton mariannaagetorp och andersagetorp

Nu vet vi att det finns ett stort intresse för Stensjöäng också vintertid.
Följ oss gärna på Facebook, Instagram , Youtube mm så du håller dig uppdaterad och du vet när det nästa gång blir Sagovandringar, Fullmånekvällar, konstutställningar och musikmeditationer i Skogskatedralen. Kanske är det snart dags för att sova tillsammans utomhus i Skogskatedralen – under bar himmel.?
Snart går jag ned och ser på när tomtemor tömmer säcken med alla önskelistor och ser till att tomten får dem alla. Och hann du inte ned i lörddags så står stugan öppen som vanligt ända fram till midvintersolståndet. För sen får tomten bråtton….
Må du få en ljus midvintertid.
Kom ihåg att vistas utomhus så mycket som möjligt, laga god och näringsrik mat och stärk dig själv till kropp och själ- i dessa Coronatider. Krama ett träd och finn din inre frid.
Och alltid välkommen att ta kontakt med mig eller beställa mina böcker.

Kanske är det dags för en Skrivarhelg på Stensjöäng

Magi i Skogskatedralen
Eld i Lillejans backstuga/Tomtemors och Tomtens sommarstuga på Stensjöäng. Här lägger barnen sina önskelistor under december månad.

Och sist: Glöm inte sommarsolståndet 2020! Gå ut i det fria. (20-22 Jupiter passerar som närmast under Saturnus, bara 9 bågminuter ifrån den 20/12 eller 22/12, och bara 6 bågminuter den 21/12! Titta lågt i sydväst omkring klockan 17, helst med fältkikare.)
Tänd en eld eller ett ljus där du är. Stilla dig och grunna över vilken värld du vill ha framöver och begrunda din egen roll i hur vi skall skapa en bättre värld för oss alla.
En ny sida som stöder min kontemplation i dessa tider

Med kärlek Marianna Agetorp

Julmys på Stensjöäng 2020

Välkommen till trollskogen på Stensjöäng för Tomtesmyg

Så var det december och vi öppnar upp Stensjöäng för Julemys. Utomhus i all enkelhet. Vi har bjudit in Skogstomtarna, Gubben vinter, Snödrottningen Vintervättarna och Isprinsessan. Hoppas de och många fler kommer.
Vi håller behövligt avstånd och andas utomhus i den friska luften.
Var och en går på stigarna eller köper julepresenter av utställarna.
Utställare är:

Ingvar Eriksson

Lydia Svensson

Eva Tors Art

Gullvi Garnegård och

Marianna Agetorp

Julemys på Stensjöäng

TOMTESMYG TILL TOMTENS HUS

Tomtesmyg går till som så: Följ stigen där marschallen lyser vid vändkorset, till backstugan där tomten bor. I en en grön Julklappssäck kan alla barn lägga sin önskelista till tomten.Och om du går alldeles alldeles tyst hela vägen hem tillbaka till Stensjöäng – är det mycket troligare att du får vad du vackrast önskar – och du får då också höra tystnaden och skogens eget bankande hjärta. Ta gärna med ficklampa för det mörknar hastigt om vintern. Välkomna.

Alla som kommer utklädda till Juleväsen får en av Mariannas böcker

Gullvi Garnegård
Marianna och Anders Agetorp på Stensjöäng


Anders Agetorps pepparkaksskapelser

Into the woods

Alla årstider har verkligen sin typ av arbete för mig på Stensjöäng. Även om jag gärna jobbar utomhus året om- med husrenovering, trädgård, konst och lek- förutom om det är för mycket snö- så innebär hösten också mer tid för kontemplation och inomhusskapande. Tex att göra film. Det är bara sååå kul – amatörfilmare som jag är. Med mobil, kamera, Ipad – klipp och ihopsättning i programmet Imovie. Alla enklare program har sin begränsningar – men datorna är nog den största. Filer och bilder är så “tunga”  -så det tar sådan tid – och blir en övning för tålamodet.
Sen blir filmfilerna väldigt tunga om man skall kunna sända dem vidare- även om jag har fiber installerat i huset. I-landsproblem – jag vet men jag älskar att göra film och skulle så gärna vilja visa mer av det jag ser och upplever i min värld. Drömma går varma om en fet Mac – för att göra mer film – under den mörka perioden, då jag inte arbetar lika mycket utomhus.
Men än återstår många underbara arbetsdagar utomhus i höstens ljuva tid.Men så finns ju kvällar och nätter – därför kallar jag min “Studio” för Fullmoonstudio.
Här nedan en kort trailer till den film jag skall visa under Kulturnatta i Älmhult. På en husvägg i Älmhult. Tid ca 17-24 och Plats: Eriksgatan på husvägg mitt emot Goaroije Brasseriet

Affischen för Kulturnatta i Älmhult

Affisch för utskrift Affisch Foto kulturnatta

 

Ett rullande bildspel som drar åskådaren längre in i skogens mystik bland förstenade urtidsdjur, troll, mytiska träd, vattenvyer och oklarheter. Förenar skogen med poesin i en djup omfamning.
Ett bildspel från Stensjöäng. Marianna och Anders Agetorp

Se hela programmet för Kulturnatta i Älmhult Program Kulturnatta 2019

 

Tillgänglig natur

Det är fantastiskt roligt att ha kommit en god bit på vägen mot ett efterlängtat mål. I år hösten 2019 blev vi klara med en viktig etapp i vår tillgänglighet på Stensjöäng. Vägen som är farbar för rullstolar, rullatorer, barnvagnar mm når nu ända ner till Skogskatedralen. En bedrift vi själva inte vågat tro skulle bli klar redan i år. Anders har varit otroligt hängiven som vägbyggare och vi kämpar väl tillsammans. Det är också roligt att fler och fler rullstolsburna och de med rullatorstöd finner vägen till Stensjöäng. Och det har vi upplevt denna höst.

Till vår glädje har Personskadeförbundets medlemstidning uppmärksammat vår strävan och skrivit och fotograferat för en mycket trevlig artikel.
Vi har också fått tillstånd att dela med oss av denna artikel här och av Astrid Källströms fina bilder. Klicka på länken nedan för att lära PDF-filen eller gå till hemsidan och läs tidningen där.

Anders och Marianna Agetorp Foto: Astrid Källström

Anders och Marianna Agetorp Foto: Astrid Källström

Anders och Marianna Agetorp Foto: Astrid Källström

 

Anders och Marianna Agetorp
Foto: Astrid Källström

 

Medlemstidningen Liv

Läs hela artikeln här nedan som pdf

StensjoangLiV_2019_3_L

Vi har en lång bit kvar i vår dröm om att tillgängliggöra Stensjöäng, inte minst att kunna bygga en ramp ut i sjön. Men för den behöver vi finna nya vägar för att samla in pengar och krafter som hjälper oss att komma vidare. Allt har sin tid. Vi tar tacksamt emot gåvor till vårt fortsatta arbete.

 

I Oxögat

Inte har jag läst boken I oxögat än än – men nu är boken klar som Ida Andersen sov i backstugan för – för att hämta inspiration.
Bokrelease blir det på fredag 16-18 på kulturparken Småland i Växjö
Hoppas vi ses där.

Ida Andersen

Eld i Lille Jans backstuga

Vad behöver vi landsbygden till?

Konst- och kulturrundan i Spjutaretorpsbygden

Vad behöver vi landsbygden till? För råvaror , avkoppling och för arbetskraft in till storstäderna?
Ja så snävt skulle man kunna se på glesbygden och i bland känns det som att det är så många ser på landsbygden. Men vi som bor här året om vet att ”livet på landet”  är så oändligt mycket mer och att vi är många som inte kan tänka oss att bo i staden på heltid utan behöver skogen, byarna och det kreativa lugnet. Vi har allt vi behöver, det tar bara lite längre tid och vi får öva oss i tålamod, i enkelhet och att samarbeta i vardagen.
I Spjutaretorpsbygden i Älmhults kommun har vi inte mycket att klaga på. Här bor många med glöd, och ”då gör vi det själva” anda. I ”centralorten” Häradsbäck finns till och med en välsorterad butik, postutlämning, café och mat och eldsjälarna bakom det adderar ständigt servicen. Vår bygd är en enhet med stor mångfald.
I Spjutaretorpsbygden någon mil bort från kyrkbyn drar vi vårt strå till stacken för att levandegöra vår bygd. Vi satsar på konst, kultur, samtal och mötesplatser.

I år det är sjätte året i rad som vi ordnar Konst-och kulturrunda under tre dagar under Kristihimmelfärdshelgen.
Årets konstrunda har 12 utställarplatser, med akvareller, mathantverk, loppis, trädgård, naturkonstverk, skulpturer, måleri och flera överraskningar. Flera tillfälliga kaféer håller öppet och vi hoppas på varmt väder för att locka ut besökare i skog och trädgårdar.

I år har Härlunda hembygdsförening startat upp flera grupper som samlats för att minnas, märka ut och leta fram de gamla platserna för backstugor, torp, tjärbrännor, kolbottnar mm. Dessa vandringar har ökat gemenskapen och kunskapen om byn.
I vår förening har vi också en intention om att markera ut en vandringsled till gränsstenen där Småland, Skåne och Blekinge möts. Detta år har vår bygd också kommit med i Älmhults kommuns satsning på cykelleder. Hitut heter den ”Trollskogsrundan”.

Alla är varmt välkomna till vår Konst- och kulturrunda.

Landsbygden är öppen året om hela dygnet.

Hem

Att försonas med sitt storhetsvansinne

I trädgården föds livet

Det är en ganska enkel sak att skriva ned några rader om min trädgårdspassion, ord som doftar lavendel, sena kvällar under fullmånen i min natträdgård och varför vi behöver umgås mer med vår trädgård. För mig var det länge en skillnad mellan nyttoträdgården och lustträdgården. Om vi odlade för födan eller för glädjen. Många har numera kunnat sammanföra detta perspektiv och blandar blommor och mat hejvilt – och det är oerhört positivt.

Varför skall vi ha en trädgård?
Men nu hade jag tänkt gå ett steg djupare. Varför skall vi över huvudtaget ha en trädgård, om vi nu inte bara drabbats av en modenyck, vill ”ligga rätt i tiden” och göra som alla andra villaägare som spenderar massor av tid, pengar och hängivenhet  på den lilla ytan som omger våra bostäder. Det allra enklaste och det mest vinnande konceptet har i långliga tider varit att anlägga en grön gräsmatta och sätta upp ett litet staket stort nog för att själv skall kunna se in till grannen och för att grannen skall kunna se in till mig hur ordentligt jag har det. Förlåt nu hårddrar jag villaområdets ”myt.

Men är det något som det gått mode i så är det våra trädgårdar och det följs ofta åt med hur vi har det inrett hos oss inomhus.

Trädgården blir ett ytterligare rum som vi vill inreda, visa upp och vistas i, även om det oftast är när vi arbetar där- som vi har tid att vara där. Sen går vi in, om det nu inte råkar vara grillväder.

Nu raljerar jag inte enbart, jag tror verkligen det är så. Våra lusthus och trädgårdshörnor är rätt outnyttjade under våra nordiska breddgrader, ändå älskar vi trädgård och investerar massor av tid och pengar i dem. Och jag vill verkligen framhålla att vår stora trädgårdspassion är ett utlopp för vår kreativitet, vår kärlek till naturen och vår längtan efter ledighet och avkoppling. Sen blir det inte alltid som vi tänkt. Är det inte myggen som oroar oss, så är det grannen som klipper gräset på fel dag, eller har för vilda fester eller har en trädgård som vi själva måste se ut över och som inte passar oss alls utan väcker irritation. Men andra ord. Vi har oss själva med oss ut i också detta rum, och det svåraste av allt är att trivas med sig själv, sin skröplighet, sin latmask, våra drömmar, vår intolerans och vår eviga längtan efter frihet, kärlek och sann gemenskap.

Treklöver

Så vad finns det i trädgården som kan stödja denna ”treklöver” – frihet, kärlek och gemenskap? Ja för mig allt. Trädgården är för mig ett rum som stödjer mig i all denna längtan. Jag kommer hem till mig själv i den skapande övningen, i det hårda arbetet, i kampen, mödan och längan. Jag kommer nära mig själv, känner och upplever vad jag har för sanna behov, får kontakt med min trötthet, min arbetande kropp, och mitt behov av egen tid, stillhet och närvaro. Och skall jag vara sann, måste jag också nämna den totala utmattning som trädgården ger upphov till ibland, när det bara inte går att sluta, det är bara för roligt, och jag har så innerligt många drömmar som jag försöker förverkliga.


Ogrästyngd trädgård
Jag har valt ett trädgårdsrum som inga grannar har insyn till, så jag har inte det ”kravet på mig” att jag skall klippa gräset och uppfylla alla skrivna och oskrivna regler – men jag har under olika perioder i mitt liv haft min trädgård öppen för besökare, både enskilda och ”busslass” – så jag har fått svälja min ogrästyngda trädgård och dra av på kraven hur jag skulle vilja visa upp den. Med ålder och mognad har jag också valt att stå för den jag är och den trädgård jag har. Bett alla pedanter att gå in på egen risk och påtalat att de kan öva sig i att kunna njuta av det tysta ,det enkel och det osynliga.

Flera är de som tackat för att jag vågat visa, trots min trädgårds ofullkomlighet och det bjuder jag så gärna på.
Men så här i gryende sjudande vårtid, när naturen ännu ligger naken och trädgården morgnar sig i vårsolen tycker jag min steniga trädgård är som vackrast ( ja jag erkänner – ibland säger jag det året om, även i november)- naken och yrvaken som citronfjärilarna som sveper över de tidiga vårblommorna.

Jag har fortfarande drömmarna kvar om att jag skall hinna kratta alla stigarna, alla avdelningarna, rensa dammen på löv och och flytta alla växter som spridit sig till fel ställen. Det har ännu inte lyckats. Lär aldrig lyckats.

Jag har inte heller hunnit komma ned till bästa trivselvikten, börjat jogga, stoppat alla strumpor, lagat alla trasiga kläder. Ja inget är fullkomnat än.

Att försonas med sitt storhetsvansinne

Men trädgården lär mig att försonas med min skröplighet, mitt storhetsvansinne, min svaghet och min litenhet. Allt får jag framemot hösten återigen lägga på min inre och min yttre kompost och låta det bli till nytt liv igen, ny jord och ny mylla till nästa år.
Precis så är det. I trädgården gror livet, livet föds på nytt och på nytt. Att arbeta i trädgården är att gå i livslång skola av förlåtelse, förnyelse och livskraft. Såsom ovan så och nedan som de gamla alkemisterna sa. Inom dig så också runt dig.

Naturen är nog

Kanske kan trädgården också lära oss att öppna för det oväntade, det omöjliga, undret och det långa evighetsperskektivet. Är det någonstans som den sakrala evighetskänslan infinner sig hos mig så är det i naturen och i trädgården- om det vilda tillåts få tala sitt språk. Naturen är inte till för människan. Naturen är sig själv nog, har ett egenvälde och har en större betydelse för hela ekosystemet än att jag skall ha rätt att vattna min gräsmatta, när markerna runt omkring ligger uttorkade och törstiga. Vi behöver läsa oss se på naturens eget återhämtningssystem, hur naturen skyddar sig mot torka och näringsförlust. Vi behöver tänka om och fråga oss hur vi kan samarbeta bäst med jorden för att få en hållbar trädgård, med bördiga jordar också för sju generationer framåt.

Trädgård från vaggan till graven


I trädgården är både döden och livet ständigt närvarande och naturen och trädgården kan vara en stor tröst för oss som människor från vaggan till graven och i både med och motgång, hälsa och sjukdom.
Naturen är den plats där trädgården hämtar sitt liv. Vi bara lånar en stycke mark, leker en stund under solen och lämnar vidare till nästa ägare. Men glöm inte, att allt är ett lån av daggmasken, tordyveln, guldbaggen, skogsmusen och lodjuret.


Marianna Agetorp Stensjöäng Spjutaretorp

Föreläsning på Stensjöäng

Svanarna har alltid haft en stor och rörande betydelse för mig i kontakt med min syster som varit nunna. 28 år stannade hon i klostret. Nu har hon tagit Vägen hem.
Redan är 50 personer anmälda till hennes föreläsning här på Stensjöäng.
Och svanarna landade som ett ytterligare berörande bevis på min sjö. Men i år sjunger inte sångsvanarna sin sorgesång. I år är det hemvändartoner de sjunger i min själ.

Svanfamiljen på Stensjön. Mor, far och två gråskimrande ungar.

Ametisterna-höstutställning 2018

Ibland sker goda möten som leder vidare. Mitt möte med konstnärsgruppen Ametisterna blev ett sådant möte när de besökte Stensjöäng.
Nu ställer de ut på Galleri Stensjöäng. Varmt välkommen på Vernissage eller någon dag när det passar dig.

13-28 Oktober 2018 Öppet : 11-18 alla dagarna.

Lite mer om

Ametisterna

Rose-Marie Jonasson : Hon växte upp i Småland och Blekinge där hon bott större delen av sitt liv, omväxlat med några år utomlands. Efter pensioneringen har hon alltmer ägnat mig åt konsten. Är intresserad av olika tekniker, främst olja och akryl men även monotypi, träsnitt och grafik. Rose-Marie har gått 2-årig utbildning på Folkhögskolan i Bräkne-Hoby.  Har varit med i grupputställningar samt haft en separatutställning på Kulturhuset i Bräkne-Hoby.  Jag inspireras av djur, människor och natur som ofta får en surrealistisk touch.

 

Inga Johnsson

Kommer från Trensum i Blekinge. Hon har varit gymnasielärare i engelska och tyska och också studerat konstvetenskap.
På Blekinge Folkhögskola i Bräkne-Hoby har hon gått Konstlinjen och Textillinjen.
Under senaste åren har hon haft flera separatutställningar både i Blekinge och i Småland.

Hennes målningar är i akryl och också tavlor i Nåltovning.
Inga har ställt ut i Blekinges samtliga kommuner och i Småland. Hon har också deltagit i den jurybedömda utställningen Blekingar under 2016 och 2018.

 

Anna Swanholm-Rasmussen

I slutet av 1980-talet var hon elev hos konstnär Ulrik Hoff, Charlottenlund Danmark. Senare målade hon några år med konstnär Anders Fouckt, Växjö
Därefter 2-årig konstutbildning vid Blekinge Folkhögskola där hon målat för Per-Åke Foglert och Ola Karlsson. Anna har deltagit i sommarkurser på folkhögskolor i Sverige och i Danmark med lärare bland andra Konstnärerna Håkan Nyström, Jobim Jochumsen och Pia Fonnesbech.
Anna har haft separatutställningar och deltagit i samlingsutställningar i Sverige, Danmark och Tyskland och deltog vid Nordic Art Festival i Pisa, Italien 2014. Deltagit i jurybedömd utställning 2016 på Galleriet i Bjernum Skåne.  Anna målar i akryl eller olja och ofta med blandteknik.

 

Danièle M. Labole Thurbin

En liten medeltida by omringad av böljande kullar täckta med doftande meloner och gyllenfärgade solrosor. Där, i denna kryddoftande och starkt färgade del av Syd Frankrike finns hennes rötter, upplevelser och källan till  Danièles konst. Hennes brinnande intresse för konst under sitt liv och en lång karriär har fört henne på den målande banan och kreativiteten har äntligen fått ett uttryck . Hennes bilder föreställer drömmar, overkliga landskap ur

själens djup, känslor och berättelser. Hon målar i akryl, akvarell,

blandteknik och olja. Hennes bilder är både figurativa och abstrakta.

A4-affisch Höstutställning Ametisterna För utskrift

Ametisterna

Lions Clubs stipendium 2018

SÅ FINT. STORT TACK. I dag fick jag och Anders Agetorp motta Lions Clubs stipendium för 2018 – för vår gärning på Stensjöäng och för vårt arbete med att hålla landsbygden levande och tillgängliggörandet här på Stensjöäng. 5000 kronor fick vi, så nu kan vi beställa mer väggrus och stenmjöl så vi kommer ett steg längre på vägen mot Skogskatedralen.

Stipendieutdelning under Älmhultsfestivalen 2018

 

Tack för vackra blommor som klarade värmen!

Tack för er motivering. Ni har verkligen läst på om vad vi verkar för.

Tack Valter Kroon för att du lyfte fram oss som Härlundabor. Anders Agetorp, Marianna Agetorp och Valter Kroon.

 

 

Femte året i rad

Femte året för Konst- och kulturrundan

I år när snöovädret virvlade runt oss under påskhelgen förstod jag att vi i Spjutaretorpsbygden valt rätt helg för vår konst- och kulturrunda. Inte påsk som på Österlen utan Kristi himmelsfärdshelgen. I år öppnar vi våra gallerier, gårdsplaner, verkstäder, kulturhus och hem för femte året i rad. Få saker som jag gjort inom föreningsvärlden är så roligt som detta och har fått bygden att leva upp och människor att vända tillbaka och hitta fram till naturen och kulturlivet ute i glesbygden.

Så medan de sista snöhögarna smälter på läsidan i skogen förbereder sig bygden. Vi målar, snider, smider och snickrar. Vi virkar och stickar och väver och hamrar och fotograferar, ramar in och krattar och limmar och svetsar och bakar och donar – allt för att vi skall kunna dela med oss och visa fram vår kreativitet och våra individuella uttryckssätt.

Och solen sprider äntligen värme över vintertrötta kroppar och knoppar och har vi säregen tur strålar solen över hela Kristi himmelfärdshelgen och livar upp oss alla. Spjutaretorpsbygdens konst- och kulturrunda håller öppet den 10-13 maj. Flertalet har öppet 11-16 dagligen, men vissa avvikelser förekommer. Se vår karta på hemsidan www.spjutaretorp.com.
Två nya hållpunkter har vi på vår karta i år och ännu fler gästutställare under dessa dagar. Nytt för i år är att vi nu startat en kulturförening för att gynna bygden och dess folk året om. En förening för alla som vill stötta vårt initiativ och vår bygd. Alla nya medlemmar deltar i år i ett lotteri där vinsten är inköpt av en av årets utställare. I år är det en ljuskrona i metall som Simon Holgersson gjort i sin verkstad – lika vacker för utomhus- som inomhusbruk. Bli medlem och du också – och framför allt, kom till vår bygd i Spjutaretorp i Härlunda församling – på den småländska gränsen men nära både Blekinge och Skåne. Många utställare har också öppnat sina serveringar, så det är bara att sjunka ned i gräset och låta sig omfamnas av vår steniga natur, våra mossiga skogar och glittrande sjöar. Kom i år och hjälp oss att slå rekordet i glada tillrop, njutningsfulla leenden, kramar och otvungen gemenskap över alla gränser. Kultur är vår gemensamma odling av liv, relationer och all den skapande kreativitet som gör oss till människor. Varmt välkomna!

Som PDF Karta 2018-04-10

Älmhults kommuns tillgänglighetspris 2017

Tillgänglighetspriset 2017 tilldelas Marianna och Anders Agetorp
Motivering: Marianna och Anders agetorp arbetar med att tillgänglighetsanpassa ”Skogsträdgården” i Spjutaretorp. Genom arbetet har de vid sitt vackra Stensjöäng åstadkommit en fantastisk möjlighet för personer med funktionsvariation att komma ut i skog och mark. De har även lagt ner stort arbete på att tillgängliggöra lada och utställningslokal bland annat genom att bygga nya vägar och stigar. För att möjliggöra för alla finns även tillgänglighetsanpassad toalett och nya parkeringsplatser. Detta mångåriga arbete gör Marianna och Anders mycket välförtjänta av 2017 års tillgänglighetspris.
Se sida på för Älmhults Kommun.

Tillgänglighetspris 2017

Akvarell Hans Hedlund

Är universum vänligt

Einsteins fråga. Tavlan är gjord av Annemarie Gunnardotter

Det lär vara så att någon bad  Einstein att formulera den fråga som han ansåg vara den viktigaste, för att förstå universum. Är universum vänligt”?  En värdefull fråga. Vi kan ha olika svar. Själv tror och upplever jag Universum/Kosmos som mycket vänligt, som vill allas bästa men som har mycket större och helt andra tankar än vad vi i stunden kan se.

Einstein sa också att Gud inte spelar tärning – att livet inte är en slump. Så länge som vi bara tror på slumpen blir mycket svårhanterligt, men om vi tror att allt vill mig något blir allt mycket mer förståligt. Vi vill gärna tolka allt exakt personligt. Men jag tror att allt händer och sker eller “tillåts” ske för vårt gemensamma högre syfte. Som vi inte ännu kan överblicka. Ja också det mest mörka, “onda” som kommer i vår väg.
Ja jag är dessutom övertygad att min inställning till universum förändrar vårt universum. Jag kan inte lägga skulden på någon annan. Allt är ett samarbete, en samsyn på hur vi vill att verkligheten skall te sig. Allt är en återverkan.

Se fler konstverk av Annemarie och hennes pågående utställning – som pågår till 30 september.
Annemarie Gunnarsdotter

Konstsymposium

21-28 Maj 2017 på Stensjöäng

I skiftande miljöer och med många olika teman har Tingsrydsgruppens konstnärer bjudit in till Konstsymposium under ca 10 års tid.

I år är det Stensjöäng i Älmhults kommun som står som värd och Landart och skapande projekt i naturen är tema och i fokus 2017.

Ett symposium är ett sätt för konstnärer att utforska i grupp och enskilt nya verksamhetsfält, lära av varandra, testa nya material och fördjupa sin egen konstarts utforskande möjligheter och sätt att gestalta.

De platsspecifika konstverken som skapas i och av naturen i denna unika miljö på Stensjöäng är tänkt att bidra till att utveckla vår unika plats på ett nytt sätt. Det känns också mycket intressant att se vad vi kan skapa tillsammans på plats.

2017 års konstsymposium pågår delvis samtidigt och ingår i Konst & Kulturrunda i Spjutaretorpsbygden där allmänheten kan få stifta bekantskap med professionella konstnärer från Sverige och Europa, följa deras arbete på plats och kanske själv bli involverad i processen. www.spjutaretorpsbygden.wordpress.com

 

I år är ett 20-tal konstnärer anmälda har rötter från bl a Schweiz, Sverige, Tyskland, Italien och Serbien.

Varmt välkommen att besöka detta konstprojekt på plats- för allmänheten är det öppet 11-16 under Kristihimmelfärdshelgen -Torsdag till Söndag.

Liv och lust på landsbygden

Liv och lust på landsbygden

 

Vårsolen är lika ljuvlig var man än befinner sig i våra bygder. Vi som är glesbygdsbor ser det dock tydligare än någonsin- att våren är en tid att åka ut på landsbygden. Under vårhelgerna kliver stadsborna ur sina ”gömmen” och tar vägarna ut till småbyarna, sommarstugorna, insjöarna och de grönskande hagarna och skogarna. Och precis som naturen är vi ”åretruntboende”öppna och generösa och delar glatt med oss av allt det sköna gröna.

Vi som bor och njuter av Spjutaretorpsbygden började uppmärksamma att Kristi himmelsfärdshelgen kanske var den helg då flest stugor i bygden stod öppna, sängkläderna vädrades, båtarna satts i sjön och människor stod och pratade med varandra. Och för att öka öppenheten och gemenskapen i bygden testade vi att ordna en Konst- och kulturrunda – som en sorts hemvändarfest.

I tre år har gensvaret varit mycket stort och nu fortsätter vi så länge vi orkar och människor fortsätter att komma. Vi känner oss helt fria att ordna det som vi som utställare själva känner lust för, och vem som vill får visa och ordna sitt öppethållande.
Därför har vi med både konstgallerier, trädgårdar, hantverk, kulturhus, hembygdsförening, loppis, vandringsstigar och några av utställarna ordnar kaféverksamhet eller annan servering.
Till vår stora glädje har detta årliga evenemang verkligen ökat gemenskapen i bygden året om, och de som aldrig tidigare mötts eller talat med varandra känner nu varandra och samarbetar när så behövs, och gemenskapen är större under hela året.

För att landsbygden skall hållas levande och lustfyll behövs vi alla – vi som ”håller ställningarna” året om, alla sommarstugeägare som kommer med nya tankar, seder och glädjeämnen men också alla tillfälliga hus- eller rumshyrare som kanske bara stannar en vecka, men som gläds över att möta öppenhet och som kan förmedla nya berättelser från sina hembygder. Och vi ”på landet lockas till nya platser och nya länder. Vi behöver alla varandra för att livslusten skall råda på landsbygden såväl som i stan.

Välkomna ut i naturen också i år säger vi i Spjutaretorpsbygden utanför Häradsbäck i Älmhults kommun. Vi bor där gränserna mötas. Vi har “Gränsstenen Grytehall” i vår bygd – där Småland, Blekinge och Skåne möts.

På knä för fullmånen nu äntligen i napsack

Så var det fullmånetid igen. Om natten står den så högt, men tidigt på kvällen är det enklare att fånga månen på bild – även om trädraden är tät över Stensjöäng.

Jag smyger ut för en kortare samvaro med måneljuset. Ser den inte alls först, men så- där bakom träden strålar den. I kväll har jag äntligen min Napsack som jag kan gå ut i. Bra “fotoutrustning” kalla kvällar och tidiga morgnar när det är bäst att sova på plats.

I kväll rusar influensafebern i kroppen så det är gott att komma in i sängen igen.
Och jag är så glad för att jag valde kamera med bra zoom och inte bara en kikare. För mig är det en “livslust” att få dela det vackra jag ser i livet.

1 2 3