Tag Archives: marianna agetorp

Läsarkommentarer Din skugga står ännu lutad mot mig

Det är verkligen spännande och utmanande att skriva bok och sen sprida den till dess intresserade läsare. Tidigare har jag berättat här på min blogg om några läsarkommentarer – och nu delar jag några fler här:
Kan det vara så att de som verkligen inte gillade boken inte alls hör av sig? Det är möjligt, men ockå deras kommentarer är jag villig att ta emot.


Läsarkommentarer

Tack för din bok! Jag kände igen mig väldigt mycket i sökandet efter min egen sanning. Är också uppfostrad med kristendom men inte lika uttalat som du beskriver utan snarare mer religiöst än vad min familj själva velat medge. Jag har med åren insett att mycket av grunden till min psykiska ohälsa har rötter i syndatänkande. Jag har haft någon slags hopplös bild av människan och att jag bara är någon slags besvikelse i en guds ögon. Än idag efter omfattande arbete med mig själv och många timmars hjälp i terapi kan jag hitta beteenden och tankesätt med ett slags religiöst ursprung. Det var vad jag mest tog till mig i din bok, jag kände igen mig i att söka efter något som aldrig lämnat mig men som andra velat få mig att glömma. Sökandet tillbaka till sig själv och ljuset, rent medvetande. Jag tycker att du är modig som vågar sätta ord på så personliga reflektioner och känner stor tacksamhet för att du gör det. Genom dina ord förstår jag att jag är på rätt väg för att jag är på min egen väg nu och den som är rätt för mig.Jag har också tänkt “är det rätt att skriva ned detta?” Och det blir med ens klart för mig att det måste till något mycket starkt för att ha lyckas rucka på mina när och när inte. Det är skickligt men också lite skrämmande att få världen att lyssna och höra upp. Du gör det genom din mänsklighet och sårbarhet.”

Jag närmar mig nu slutet på din bok. …..Din bok inte en bok som man sträckläser. Stora delar av den är ju närmast som poesi, även om det ser ut som prosa.Igår slog (en i och för sig självklar sak) mig att en läsare kan spegla sig i en text på två sätt: dels genom att dela de erfarenheter som författaren beskriver, men också genom att texten kontrasterar mot läsarens egna erfarenhet. Det slog mig igår att där jag läser din bok så skedde båda sakerna samtidigt, och båda är lika värdefulla. Min uppväxt är ju t ex helt väsensskild från din uppväxt (land-stad, kristet-oreligiöst, oakademiskt-akademiskt…), men många av de känslor som du beskriver, t ex när du var på Strand och när du kom hem från Strand delar jag. En författare skriver kanske ofta för att en författare behöver skriva, som ett sätt att förstå sig själv, sortera minnen, tydliggöra saker… , dvs skriver för sig själv. Sedan blir texten offentlig och andra gläds åt den och då har författaren skrivit för andra också.”

Varför säger jag inget om din bok?
Jag vet inte var jag skall säga…..
Jag tänker och tänker.
Hur har du haft det.
Hur kunde det vara så
Jag skall inte säga att jag förstår… för det kan jag inte
Du har ibland antytt att det var svårt i din barndom
Jag tycker du har varit SÅ stark som kan skriva, både
boken,, men framförallt din  dikter som jag har läst
sedan 2007.
Jag blev så tagen Hur har du orkat igenom livet…
att dela med dig av alla dina ord, jag tycker du skriver
SÅ bra, ibland har jag fått läsa om ett stycke, är glad att jag har boken
det är ju inte länge sedan.”

Tack Marianna för en stark läsupplevelse!! Det har tagit tid att läsa boken, först kom det annat emellan, sen märkte jag när jag började läsa att ditt språk var så mättat och fyllt av bilder och tankar och formuleringar att varje sida var som en prosadikt som måste begrundas och få vila i sig innan jag gick vidare. 
Så många tunga, smärtsamma, framvärkta minnen och reflektioner, sökande efter mening! Jag beundrar din helgjutenhet och ärlighet. Du är en sann mystiker och konstnär på alla plan. Mina egna ord blir futtiga i jämförelse med den rika ord- och bildskatt du delar med dig av från en outsinlig källa. Bara: stort TACK !!”

“Nu har jag läst din bok! Jag tycker att den är väldigt innehållsrik och förstår att ett så här digert material måste ta lång tid att få ner på pränt. Det slarvläser man inte heller bara igenom. Jag tycker mycket om både ditt ämne och ditt sätt att uttrycka det, Grattis till din romandebut!”

Att försonas med sitt storhetsvansinne

I trädgården föds livet

Det är en ganska enkel sak att skriva ned några rader om min trädgårdspassion, ord som doftar lavendel, sena kvällar under fullmånen i min natträdgård och varför vi behöver umgås mer med vår trädgård. För mig var det länge en skillnad mellan nyttoträdgården och lustträdgården. Om vi odlade för födan eller för glädjen. Många har numera kunnat sammanföra detta perspektiv och blandar blommor och mat hejvilt – och det är oerhört positivt.

Varför skall vi ha en trädgård?
Men nu hade jag tänkt gå ett steg djupare. Varför skall vi över huvudtaget ha en trädgård, om vi nu inte bara drabbats av en modenyck, vill ”ligga rätt i tiden” och göra som alla andra villaägare som spenderar massor av tid, pengar och hängivenhet  på den lilla ytan som omger våra bostäder. Det allra enklaste och det mest vinnande konceptet har i långliga tider varit att anlägga en grön gräsmatta och sätta upp ett litet staket stort nog för att själv skall kunna se in till grannen och för att grannen skall kunna se in till mig hur ordentligt jag har det. Förlåt nu hårddrar jag villaområdets ”myt.

Men är det något som det gått mode i så är det våra trädgårdar och det följs ofta åt med hur vi har det inrett hos oss inomhus.

Trädgården blir ett ytterligare rum som vi vill inreda, visa upp och vistas i, även om det oftast är när vi arbetar där- som vi har tid att vara där. Sen går vi in, om det nu inte råkar vara grillväder.

Nu raljerar jag inte enbart, jag tror verkligen det är så. Våra lusthus och trädgårdshörnor är rätt outnyttjade under våra nordiska breddgrader, ändå älskar vi trädgård och investerar massor av tid och pengar i dem. Och jag vill verkligen framhålla att vår stora trädgårdspassion är ett utlopp för vår kreativitet, vår kärlek till naturen och vår längtan efter ledighet och avkoppling. Sen blir det inte alltid som vi tänkt. Är det inte myggen som oroar oss, så är det grannen som klipper gräset på fel dag, eller har för vilda fester eller har en trädgård som vi själva måste se ut över och som inte passar oss alls utan väcker irritation. Men andra ord. Vi har oss själva med oss ut i också detta rum, och det svåraste av allt är att trivas med sig själv, sin skröplighet, sin latmask, våra drömmar, vår intolerans och vår eviga längtan efter frihet, kärlek och sann gemenskap.

Treklöver

Så vad finns det i trädgården som kan stödja denna ”treklöver” – frihet, kärlek och gemenskap? Ja för mig allt. Trädgården är för mig ett rum som stödjer mig i all denna längtan. Jag kommer hem till mig själv i den skapande övningen, i det hårda arbetet, i kampen, mödan och längan. Jag kommer nära mig själv, känner och upplever vad jag har för sanna behov, får kontakt med min trötthet, min arbetande kropp, och mitt behov av egen tid, stillhet och närvaro. Och skall jag vara sann, måste jag också nämna den totala utmattning som trädgården ger upphov till ibland, när det bara inte går att sluta, det är bara för roligt, och jag har så innerligt många drömmar som jag försöker förverkliga.


Ogrästyngd trädgård
Jag har valt ett trädgårdsrum som inga grannar har insyn till, så jag har inte det ”kravet på mig” att jag skall klippa gräset och uppfylla alla skrivna och oskrivna regler – men jag har under olika perioder i mitt liv haft min trädgård öppen för besökare, både enskilda och ”busslass” – så jag har fått svälja min ogrästyngda trädgård och dra av på kraven hur jag skulle vilja visa upp den. Med ålder och mognad har jag också valt att stå för den jag är och den trädgård jag har. Bett alla pedanter att gå in på egen risk och påtalat att de kan öva sig i att kunna njuta av det tysta ,det enkel och det osynliga.

Flera är de som tackat för att jag vågat visa, trots min trädgårds ofullkomlighet och det bjuder jag så gärna på.
Men så här i gryende sjudande vårtid, när naturen ännu ligger naken och trädgården morgnar sig i vårsolen tycker jag min steniga trädgård är som vackrast ( ja jag erkänner – ibland säger jag det året om, även i november)- naken och yrvaken som citronfjärilarna som sveper över de tidiga vårblommorna.

Jag har fortfarande drömmarna kvar om att jag skall hinna kratta alla stigarna, alla avdelningarna, rensa dammen på löv och och flytta alla växter som spridit sig till fel ställen. Det har ännu inte lyckats. Lär aldrig lyckats.

Jag har inte heller hunnit komma ned till bästa trivselvikten, börjat jogga, stoppat alla strumpor, lagat alla trasiga kläder. Ja inget är fullkomnat än.

Att försonas med sitt storhetsvansinne

Men trädgården lär mig att försonas med min skröplighet, mitt storhetsvansinne, min svaghet och min litenhet. Allt får jag framemot hösten återigen lägga på min inre och min yttre kompost och låta det bli till nytt liv igen, ny jord och ny mylla till nästa år.
Precis så är det. I trädgården gror livet, livet föds på nytt och på nytt. Att arbeta i trädgården är att gå i livslång skola av förlåtelse, förnyelse och livskraft. Såsom ovan så och nedan som de gamla alkemisterna sa. Inom dig så också runt dig.

Naturen är nog

Kanske kan trädgården också lära oss att öppna för det oväntade, det omöjliga, undret och det långa evighetsperskektivet. Är det någonstans som den sakrala evighetskänslan infinner sig hos mig så är det i naturen och i trädgården- om det vilda tillåts få tala sitt språk. Naturen är inte till för människan. Naturen är sig själv nog, har ett egenvälde och har en större betydelse för hela ekosystemet än att jag skall ha rätt att vattna min gräsmatta, när markerna runt omkring ligger uttorkade och törstiga. Vi behöver läsa oss se på naturens eget återhämtningssystem, hur naturen skyddar sig mot torka och näringsförlust. Vi behöver tänka om och fråga oss hur vi kan samarbeta bäst med jorden för att få en hållbar trädgård, med bördiga jordar också för sju generationer framåt.

Trädgård från vaggan till graven


I trädgården är både döden och livet ständigt närvarande och naturen och trädgården kan vara en stor tröst för oss som människor från vaggan till graven och i både med och motgång, hälsa och sjukdom.
Naturen är den plats där trädgården hämtar sitt liv. Vi bara lånar en stycke mark, leker en stund under solen och lämnar vidare till nästa ägare. Men glöm inte, att allt är ett lån av daggmasken, tordyveln, guldbaggen, skogsmusen och lodjuret.


Marianna Agetorp Stensjöäng Spjutaretorp

Vernissage Vandalorum Åke Bergqvist

Ibland måste jag bara lämna mina egna domäner och hämta inspiration för Galleri Stensjöäng och hela det inre livet. Vandalorum lämnar mig aldrig oberörd, utan får mig att känna mig som en liten kugge i det stora väldiga sammanhang som länkar oss alla konstintresserade, utövare och kreatörer tillsammans.
Först äter vi utsökt måltid på Syltan (årets kulturrestaurang dessutom 2018) och blickar ut genom de stora rutorna och konsten utomhus – (som jag vet för lite om. Måste kolla upp det nästa gång).
Målet för min dagsutflykt med vännerna Hans Hedlund och Inga Leo är Åke Bergqvists  utställning Betraktelser från en oduglig mosse. Sällan har jag blivit så tagen av en utställning som av denna. Den ligger så nära mina egna tankar, mina egna inre färger och min begreppsvärd. Känns som ett heligt möte, som det kan kännas ute i skogen där heliga möten mellan människa och vatten, snårskog, trädskelett, moss-smek och skriftlav sker. Tillsammans med en mycket välarbetad utställningskatalog var utställningen fulländad. Det jag möjligtvis hade förväntat mig och hoppades på var fler foton som växte fram ur golvet, ur väggarna och från taket. Foton som rullar och föser oss ut i mossmarken, myrhålen och lavblommingen ute på mossen. Fotona i utställningskatalogen gav dock en mersmak om att i hemlighet söka sig ut i mossens  obevekliga omfamning när novemberljuset ligger som en smekning och öppnar huden för närkontakt inåt.
Läs mer på Åke Bergqvists egen hemsida om Den odugliga mossen 

Till min lycka fanns också de båda utställningarna kvar som jag
trodde jag missat i år.

Åk till Vandalorum – åk sen hem, ge dig ut på mossarna, myrarna och de gröna mossornas förvandlande marker. Låt dig omvandlas, omfamnas och förvandlas. Bli mer människa.

Wasteland – från avfall till arkitektur 16.6 2018 – 20.1 2019

OCH

Signe Persson-Melin: Tingen måste ha utstrålning 2.6 – 2.12

2018

För er som ev. inte kan se bildspelet ovan lägger jag in bilderna som klickbart galleri.

Läkande skrivande Hösten 2018

Läkande skrivande –
är ett äkta möte med dig själv.

Fira hösten och ge dig en dag med skrivande och självreflexion.
Höstdagjämning Läkande Skrivande 2018

Foto: Marianna Agetorp

Blåvinge

Vi övar på att:
Våga börja. (Inga förkunskaper behövs.)

Skriva i vår egen takt.
Söka vår egen röst, är trogna mot orden – och övar trohet mot vår inre röst.

Skriva en hel roman – kort som en dikt.

Vi inspireras av varandras texter.

Vi skriver om det fasansfulla, det obeskrivbara och hur det låter när vår kropps minns.

Vi övar oss att skriva alla de ord som inte blev sagda.

Vi övar oss på metaforer.


Hög gärna av dig med frågor.

Vi böjar dagen med en tyst meditativ vandring.

Kursledare: Marianna Agetorp,
poet och författare

Anmälan:  marianna@agetorp.se
Mobiltelefon 070-6739916
För mer info: www.marianna.agetorp.se

OBS: Kursdagarna blir av
även med ett fåtal deltagare.

Foto: Marianna Agetorp

Skrivkraft

Att skriva är som att breda ut vingarna och våga flyga.
Ge dig själv den glädjen i tacksamhet över din stund på jorden.

Femte året i rad

Femte året för Konst- och kulturrundan

I år när snöovädret virvlade runt oss under påskhelgen förstod jag att vi i Spjutaretorpsbygden valt rätt helg för vår konst- och kulturrunda. Inte påsk som på Österlen utan Kristi himmelsfärdshelgen. I år öppnar vi våra gallerier, gårdsplaner, verkstäder, kulturhus och hem för femte året i rad. Få saker som jag gjort inom föreningsvärlden är så roligt som detta och har fått bygden att leva upp och människor att vända tillbaka och hitta fram till naturen och kulturlivet ute i glesbygden.

Så medan de sista snöhögarna smälter på läsidan i skogen förbereder sig bygden. Vi målar, snider, smider och snickrar. Vi virkar och stickar och väver och hamrar och fotograferar, ramar in och krattar och limmar och svetsar och bakar och donar – allt för att vi skall kunna dela med oss och visa fram vår kreativitet och våra individuella uttryckssätt.

Och solen sprider äntligen värme över vintertrötta kroppar och knoppar och har vi säregen tur strålar solen över hela Kristi himmelfärdshelgen och livar upp oss alla. Spjutaretorpsbygdens konst- och kulturrunda håller öppet den 10-13 maj. Flertalet har öppet 11-16 dagligen, men vissa avvikelser förekommer. Se vår karta på hemsidan www.spjutaretorp.com.
Två nya hållpunkter har vi på vår karta i år och ännu fler gästutställare under dessa dagar. Nytt för i år är att vi nu startat en kulturförening för att gynna bygden och dess folk året om. En förening för alla som vill stötta vårt initiativ och vår bygd. Alla nya medlemmar deltar i år i ett lotteri där vinsten är inköpt av en av årets utställare. I år är det en ljuskrona i metall som Simon Holgersson gjort i sin verkstad – lika vacker för utomhus- som inomhusbruk. Bli medlem och du också – och framför allt, kom till vår bygd i Spjutaretorp i Härlunda församling – på den småländska gränsen men nära både Blekinge och Skåne. Många utställare har också öppnat sina serveringar, så det är bara att sjunka ned i gräset och låta sig omfamnas av vår steniga natur, våra mossiga skogar och glittrande sjöar. Kom i år och hjälp oss att slå rekordet i glada tillrop, njutningsfulla leenden, kramar och otvungen gemenskap över alla gränser. Kultur är vår gemensamma odling av liv, relationer och all den skapande kreativitet som gör oss till människor. Varmt välkomna!

Som PDF Karta 2018-04-10

Älmhults kommuns tillgänglighetspris 2017

Tillgänglighetspriset 2017 tilldelas Marianna och Anders Agetorp
Motivering: Marianna och Anders agetorp arbetar med att tillgänglighetsanpassa ”Skogsträdgården” i Spjutaretorp. Genom arbetet har de vid sitt vackra Stensjöäng åstadkommit en fantastisk möjlighet för personer med funktionsvariation att komma ut i skog och mark. De har även lagt ner stort arbete på att tillgängliggöra lada och utställningslokal bland annat genom att bygga nya vägar och stigar. För att möjliggöra för alla finns även tillgänglighetsanpassad toalett och nya parkeringsplatser. Detta mångåriga arbete gör Marianna och Anders mycket välförtjänta av 2017 års tillgänglighetspris.
Se sida på för Älmhults Kommun.

Tillgänglighetspris 2017

Akvarell Hans Hedlund

Kulturnatten i Växjö

Ses vi på Kulturnatten i Växjö?

För många är det mycket läskigt att framföra eller bara läsa högt ur sina egna texter. Det har jag erfarit på alla skrivarkurser, skrivarklubbar eller på olika typer av framträdanden! Så har jag också själv känt det, men samtidigt är det en stor lust att ha tillfälle att få göra det. Att nå ut till fler- inte bara till “byrålådans” mörka vrår!

Nu utmanar jag mig själv ytterligare ett steg- genom att sjunga mina texter själv, med min egen tonsättning! Helt utan instrument – a capella. Jag tröstar mitt oroliga hjärta att ingen, mig veterligt har dött av det… Det värsta som kan hända är att jag tappar bort mig i texten, förlorar rösten, börjar gråta av egen rörelse mm Men allt hör människosläktet till! Vill jag nå ut- så är det bara att tillåta nya former att få blomma ur mig. Hoppas vi ses då! Och visst drömmer jag om att få spelande vänner, att körer skall sjunga mina sånger! Allt har sin tid! Så jag fortsätter att drömma.

Lyssna gärna på mina sånger under Mariannas Visor

Och se programmet nedan över Växjö kulturnatt den 27 Januari. 2018

Nattens Prinsessa

Jag har inte alltid varit en trogen bärare av tålamodets rika gåva – men jag övar mig. För jag vet att “allt har sin tid”. Det har i alla år varit mitt mantra. Allt kommer till mig, livet kommer mot mig. Jag dricker och tar emot.

En kaktus har tid att vänta. Många många år tog det innan mitt lilla bladskott behagade att blomma. Jag själv skulle sovit djupt den natten – men min älskade syster Lydia såg dess blomma, gick inte förbi utan gav den sin fulla uppmärksamhet och kallade på mig.

Vi alla behöver varandra – för att orka leva, för att orka blomma och bli dem vi är.
Varje blomning är ett sakrament- Kroppens Sakrament. Ett mysterium. Som kärleken själv. Varje blomma – liksom vi människor, frambär våra kroppar som ett heligt sakrament – när vi älskar oss själva och varandra utan förbehåll, utan att kräva något tillbaka.

Se också sakrament

Romarbrevet 12:1: ”Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst.”

På den tid jag läste bibeln var detta ett viktigt ord. I dag tolkar jag det annorlunda. Att älska – i kroppen, med kroppen och alla dess sinnen – med mig själv och med min älskade – är att frambära min kropp – välbehagligt.
En dag , frisläppta från kroppen, kommer vi förstå det oerhörda och heliga i att få vara kropp, materia – ande och jord i ett. Som blomman – Nattens Prinsessa. Och vilken doft – vilket välbehagligt “offer”….

Nattens Prinsessa Foto: Marianna Agetorp

Nattens Prinsessa Foto: Marianna Agetorp

Fotograf i makro marianna agetorp

Kanske lyckligaste dagen i mitt fotoliv, även om jag haft många många genom åren. Att avbilda, återge det jag själv ser, anar och vill berätta om, är bara så underbart. Det lilla, det enkla det skröpliga, det rostiga – det som andra går förbi.

I dag fick jag äntligen hem mitt makroobjektiv från Fotokungen.
Nu gäller det också att sälja några bilder, så objektivet “betalar sig. Sen kan jag “leka” med ännu större glädje.
Första bilden jag lägger in blir på det nyutslagna boklövet i mitt köksfönster.
Känns tidigt, även om det är varmt inomhus. Har flera trädplantor inomhus, och det är så fint att möta och läsa årstiderna i dem.

Och varje morgon när ljuset tränger upp ur januarinatten tänker och känner jag högst påtagligt – att det är nu det är tid att samla ljus, det är nu det vänt, och blir bara ljusare och ljusare för varje dag. Ända fram till midsommar och sommarsolståndet. Så det är bara att njuta på, fotografera och leka med allt som livet erbjuder.

Och så skall jag lära mig hur jag fotar med makro. Säkert massor att lära, som med allt nytt.

Naturens läkande kraft

En sparad bild, en artikel som vi fångas av – och tiden vandrar vidare till nya möten.

Birgit Ziegel hade sparat en bild från en artikel – fångats av den och började måla av den.

Några år senare fick jag ett mail, från en väninna i Säffle att hon sett målningen på en konstutställning, och hon frågade om jag kände igen bilden. Självkart kände igen bilden och “mig själv” i den. Fick begärelse, ville undersöka möjligheten att köpa tavlan. Och det var möjligt. Men hur skulle jag få ner tavlan från Säffle till Stensjöäng. Och få råd att köpa den….
Jag bjöd in konstnären Birgit Ziegel och hennes make till vårt Bed & Breakfast.
Så spännande det var när de sen kom hit sommaren 2015. Ett drygt år sedan nu.
Några bilder från vårt möte.

Birgit Ziegei och Marianna Agetorp

Birgit Ziegei och Marianna Agetorp

Den helande kraften.

Så löd rubriken i ICA-kurirens artikel om vår trädgård på Stensjöäng.

Madeleine Appelgren skrev texten.

För ordningens skull, har jag frågat och fått tillstånd från Fotografen Mats Samuelsson – som tog det första fotot. Både fotograf och Målande konstnär har gett sitt medgivande till att jag får använda bilden som vykort. Som det kan bli.

Målning av Birgit Ziegel

Målning av Birgit Ziegel

Kvinnans årstider – ur ett annat perspektiv på Smålands museum

Bildvävnader har jag bara flyktigt prövat på. Men väver mitt liv gör jag jämt, varje dag, som vi alla. Så när jag fått möjligheten att göra en parafras över Elisabeth Bergstrand-Poulsens Gobeläng “Kvinnans årstider”, är det mina inre årstider jag vill skapa mönster ur.
Här ett par foto då jag föreläste i Långasjö. Målningen är bakom ryggen. (rätt nyklippt var jag då, se “Ett helt hår sen“).
Kvinnans årstider är ett tema jag känner mig hemma i, även om jag helst föreläser om Människans Livsårstider. Våra livscykler ser så olika ut. Sällan är våra “livsår” 365 dagar. Så mycket händer och sker i våra kroppar och främst i våra inre liv, och det är så mycket som inte syns på utsidan. Denna sommar 2015 känns som ett helt år, som en livsomfamning, där liv och död, glädje och sorg så synligt vävts samman. Och det är så lite som syns på utsidan.

Foto: Melsene Laux

Foto: Melsene Laux

marianna 2

Foto: Melsene Laux

Min dikt till min målning “Inre årstider”

Jag är ett blomblad
fallen från gudomlig rymd
nåd på alla språk
själen kan förstå
Ett heligt frö
som bara kan födas genom mörker.
Gudomen som stavas hon
men som bara är en annan sida av han
Kärnan av diamanten
kraften i ljuset
smärtat i det bländande skenet
signetringen på den dolda
handen som skapar
nåden ur tomma intet
mellan tyngden och tystnaden
utan tid “inte två”bara ett vi.

Jag är min egen årstid
Skimrar gör allt det
som inte lyser igenom
Men inombords lyser en annan glöd
som är min stämpel
Nåd – rätt att finnas till
utan att be om lov
Mitt spegelglas av guld
reflekterar ett större jag
-som är vi alla

Min årstid är inte samtidigt som din

men vi föds alla under stjärnornas tystnad

utan språk för vad vi inte förstår.

Varmt välkomna på Vernissage på Smålands Museum 29/8 14.00

vernissage

Marianna Agetorp poet och skapande människa

Min text till utställningen.

Jag är jätte tacksam för att det här projektet har kommit till, för redan tidigt hade jag en relation till Elisabeth. Jag kan själv inte måla föreställande som hon gjorde, jag målar i ord, men hennes bilder visade på en skönhet, en väg att följa, skönheten, inspirationen att göra det vackert.

Då jag fick frågan om att delta i projektet, så tänkte jag direkt på våra, mina inre årstider. ”Inre årstider” kallar jag min målning och jag började måla guld, en romb, jag tror det heter så, två trekanter som bildar en enhet – i bladguld. Och sen har jag målat på den här målningen och den har förändrat sig och jag har skrivit på den och till slut ser jag den som en spegel med en dubbel triangel. Men just eftersom det är en gobeläng så valde jag att måla på båda sidor av den här linneduken. På ena sidan så har jag målat mitt liv som en traditionell trasmatta, en livsväv, där jag vävde med sorg och med lycka och eld och glöd och saknad och åtrå och allt som livet innehåller. Det som är osynligt, det som är min inre årstid, det som är det viktigaste i mitt liv. Och allra innerst i den kärnan finns det en gudomlighet, som kan stavas på så många olika sätt, och jag är helt övertygat om att varje människa och varje levande väsen bär spår av den här gudomligheten och det är det jag har försökt att skildra i min målning.

”Inre årstider” – tvåsidig gobeläng

akryl på linneduk 157 x 97 cm

Se också Aktuellt

Vårutställning i Galleri Stensjöäng med Therese Hägeby

Gläntor och ord ur vinden.
Det är så innerligt berikande med nya människor som bara dyker in i ens liv. Therese Hägeby är en sådan kontakt som genast blev en vän och “kollega” i skapandets och livets konst. Känner både vördnad och tacksamhet.
Jag skriver sagor och Therese illustrerar.Vi ger och tar och berika varandras skapande.
Och nu kommer Therese med sina för mig fullkomligt magiska målningar till Galleri Stensjöäng. Varje målning är en hel värld och fylld av berättelser. Jag har dess-utom förmånen att få skriva korta bildtexter till målningarna i denna utställning utifrån min tankevärld. Självklart bör var och en beröras av bilderna utifrån sin inre värld.

Jag vill varm och innerligt rekommendera dig att komma .
Efter vernissagen är det dessutom en Visstuga på Stensjöäng.

Therese Hägeby på Galleri Stensjöäng

A4-affisch Therese Hägeby

Grön hälsa

Första åtagandet utåt i år blir ett Studiebesök på Stensjöäng. Två personer. En lagom grupp för ett lugnt samtal. Grön Hälsa är temat – utifrån Skog, natur och trädgård. Å så rätt. Detta talar jag gärna kring. Men “rehabilitering” vill jag egentligen inte använda i dessa sammanhang – hellre nyorientering, nystart och omstart.
Och vi kan bara lära ut det vi själva lärt. Och är det något jag vet att jag behöver så är det naturen och dess läkande gröna kraft. Särskilt efter förra årets olycka/lycka.
Välkommen du också. Stensjöäng är öppet alla årstider. Varma hälsningar Marianna Agetorp

Grind på stensjöäng

Grön hälsa på Stensjöäng. Grinden är alltid öppen ut mot naturen.

Grönt tips: Min bok Helande trädgård kan du köpa här i min Webbutik.

Vardagsbilder

Just hemkommen från underbart möte i Skåneland.
Fint att mötas här hemma av reportage i Smålandspostens – Älmhultssidor av Filip Sjöfors. Ett bildreportage från min vardag i skogen. Känns just så innerligt och skogsnära som jag upplever att jag får leva mitt liv. Tacksamhet och tillit – får också i fortsättningen bli mina “vandringsstavar”
Och i Skåne fick jag innerliga möten med Rödhaken. Det kommer en vår.

140516 – Bilderna borttagna pga. att Smp menar att jag “kränkt upphovsrätten” genom att jag publicerat deras material på min sida. Trist.

Smålandsposten 11 feb 2013