Gott nytt hår
Fyra systrar, jag till höger om far som spelar psalmodikon.
Det hände rätt ofta att far flätade våra långa hår. (Tredje advent – men vilket år?)
“Håret är en kvinnas prydnad” så står det i bibeln. Så därför får kvinnor inte klippa håret. Åtminstone inte i min ursprungsfamilj, där gammelkyrkligheten rådde. Med andra ord får man inte klippa sig. Det tog många år innan jag och mina systrar gjorde det, i stark rädsla för att far och mor skulle ogilla det. (Jo jag är född på 1800-talet)
Jag har gjort mina försök – kortat det lite försiktigt, men det har tagit emot, fast jag sett mig som rebell, och minsann gjort som jag själv vill. Men det sitter i. Mycket hårt. Jag tycker långt hår är det vackraste, både på kvinnor och män (ja även finansministrar). Men i dag tog ett glädjefyllt mod tag i mig och frihetskänslan var otal. JAG kan göra det,” jag kan själv”. Att trimma sönerna och maken har jag ju klarat. Det måste gå att göra det på eget huvud. Så när jag arbetat mig trött i trädgården, med att gräva ned Valnötsträd (pyttesmå, men dock) och det bara var duschen kvar – då var det bara att greppa trimmern framför spegeln. Och kort blev det. Mycket kort. Så skönt, så härligt, så befriande. Och att duscha sen, ja allt. Nu känner jag mig sant vuxen, “flyttat hemifrån”, “förvisats från paradiset” och övervunnit ett gammalt inre tabu. Blivit av med min “oskuld”. En livsrit – ja en ceremoni, det kändes faktiskt så.
Inget hår som romantiskt längre ” flyter över hela kudden”, ingen fläta längs ryggraden, inget hår att lägga över örat när jag skall sova.
Kan det vara för att jag fyller vuxen snart. JA en ny tid väntar.
Inspirerad av b.la en mening i boken av Jane Fonda – där det stod en kort text som grep tag i mig. Där stod typ: “När man står i ett nytt skede, ny förändring, är håret den bästa sättet att visa detta på” Så är det också för mig. Äntligen vågade jag, INFÖR MIG SJÄLV stå för min längtan – att faktiskt klippa mig kort (som jag snackat om så länge). Jag gjorde det! Yes!
Vill börja om, börja på nytt, bli mer mig själv. Och nu ser jag verkligen hur jag ser ut. Spännande.
Här är jag som liten. Nu har jag inte mycket mer hår än på denna bilden.
Dags att börja på nåt nytt. “For the times they are a-changin’ “(Bob Dylan)
Ett tydligt sätt att påminna mig själv om att min “Kiron Return” leder mig vidare.
Leta gärna vidare under Sökordet Human Design
Heja, heja!!!! Cermoni i ordets rätta bemärkelse, pånyttfödd in i den nya eran efter 50. Jag längtar efter att få se dig i ditt nya jag. Kram
Fler nyskapande ceremonier för vår moderna tid tror jag vi behöver! Hälsning M@
ÅH. Jag lägger in en länk på min blogg till ditt inlägg på din blogg.
Själv kämpar jag med en annan sak – att våga ta fram mitt grå hår.
Ditt saxklipp och du är nu min förebild när det gäller mod!
/Margaretha
På va bra! Kan bara supportrar detta! Lycka till! M@
Vad härligt med att bli av med allt håret, man känner sig ren på något vis jag har gjortdet ett antal gånger när jag ledsnat på det långa, och du all gammal skit, känslor och händelser som också finns kvar i håret är borta med det… och du fixade det eftersom det var din innersta önskan och utan biverkningar….
Oj vad jag är glad för din skull…
<3
Pingback: Mer på temat hår | Marianna Agetorp – Min livsväg
Nu inser jag och förstår verkligen vilken nydanande handling du har gjort … fantastiskt!!
HEJA dig Marianna!!
Jo nog är det något med att närma sig de FEMTIO … modet liksom tar över i livet … vill inte längre stå tillbaka … vill vara HELA JAG – liksom äntligen bejaka sig själv ju!!!
(själv tog jag ju mitt MC-kortet på självaste 50-årsdagen, efter att först firat mig på lugna och sköna Stensjöäng)
Varmaste kramarna till “nya” Marianna och önskar dig ett fortsatt härligt firande inför och snart på din födelsedag!!
Anita
TACK kära Anita för ditt goda tillrop. Jag beundrade dig verkligen för ditt Mc-körkort och allt annat som är du. Ja 50 är en fantastiskt tid. Så mycket självklarare att leva utifrån hjärtat och de egna behoven. Och jag är säker på att det sprider goda ringar till alla omkring.
Kära du! Att fylla femtio är en milstolpe i livet. Som Robert Broberg uttryckte det när han vände livstrappan upp-och ner. Det är då man liksom finner fast mark via alla olika “kriser”. Tonår, 40-årskris etc. Det kommer bara att bära uppför nu mot nya rymder. Enligt Kerstin Strömberg, frissa som utvecklat utbildningen till EKO-frisörer i Östanå, så kan man se håret som “antenner ” ut mot rymden. Nu finns möjlighet att ladda ner allt gott som kommer i din livsväg. Plats för nytt!!!!!
Kramariann
Wow! Det var ett underbart sätt att se på min nya plattform! Och nu skall Gudarna veta att jag har antenner! Rätt upp står de! Mottagning pågår! Tack Mariann för att jag får hämta Andrum med dig!
Pingback: Mer om utseendet | TANT
Pingback: Kvinnans årstider – ur ett annat perspektiv på Smålands museum | Marianna Agetorp