Category Archives: 2013

Dear Cavanna Homes

Kan en dikt förändra världen. JA det är jag säker på. Varje dikt förändrar världen. Här är en Poet och andlig livsresenär som försöker ett nytt sätt, och ber om massor av nya dikter, med medkänsla, inlevelse och liv – som kan förändra hans värld
Se Richard Rudd filmvädjan på Youtube http://youtu.be/2WJF7kehehY

Vad blir ditt bidrag?
Jag skriver med hjälp av Google translate…..

Dear Cavanna Homes

Dear Cavanna home
Stop there the houses already grows freely from the earth
Stop right there, where the city already live.
Stop there, where people chose to live in amount
Stay right there where the communication is already high.
Let the open countryside to be free
Let the growing trees continue to extend towards the light.
Let freedom closest to human beings who have chosen silence and nature
spawning lustfully kiss the ground
where Mother Earth HEART STILL BREATHES

Kära Cavanna home

Stanna där, där husen redan växer fritt ur jorden
Stanna där, där staden redan lever.
Stanna där, där människor valt att att leva i mängd
Stanna där där kommunikationen redan är hög.
Låt det fria landskapet vara fritt
Låt de växande träden fortsätta att sträcka sig mot ljuset.
Låt den fria människan som valt stillheten och naturen
lekande lustfyllt få kyssa marken
där MODER JORDS HJÄRTA ÄNNU ANDAS

Marianna Agetorp Sweden Se också min Bokblogg

Hoppfull regnbåge över Stensjöäng

Hoppfull regnbåge

Det fria ordet

I helgen var det åter dags för Kronobergs bokmässa, på Växjö bibliotek, för alla oss som vill frossa i böcker. Det enda jag saknade var en efterfest för alla oss som ställde ut, för att vi skulle få en chans att mötas lite mer rejält. Men det är kanske bara jag, som eremit ute från skogen som har detta behov? Vi blir fler och fler. I morgon kommer dessutom representanter för Författarförbundet ned till Växjö, för ett möte kring Det fria ordet. Viktigare än någonsin. Den fria tanken och det fria ordet.

Nedan dagens artikel i Smp

140516 – Bilden på reportaget borttagen pga. att Smp menar att jag “kränkt upphovsrätten” genom att jag publicerat deras material på min sida. Trist.


Det här är min kyrka

Livet upphör aldrig att förvåna mig.
Inte hade jag trott att jag skulle lägga in en låt av Peter Lemarc på min blogg. Trodde hans låtvärld var lite för “gullig” för mig. Jag som hellre vill provocera än stryka medhårs. Kanske en ny tid? Efter 50?

Hur som hade jag en stark upplevelse häromdagen när en grupp på sex personer besökte min värld här på Stensjöäng. Jag kände dem inte. I min Skogskatedral bad jag som oftast, att vi skulle vandra tysta, utan frågor och guidning. Men när vi stod tysta, var och en i sin stilla värld, stämde en av besökarna upp en sång som berörde mig mycket. “Det här är min kyrka”. Den kom så spontant och enkelt som om hon skapade texten i nuets levande  ögonblick. Allt gick rakt in i mig. Ja så är det. Googlade i dag på textraden jag minns. “Det här är min kyrka” och fann en blogg, med sången, och därtill vackra bilder. TACK Johan Gustafsson.
Mig tilltalar texten mycket. Lyssna själv och känn in. Här

Skogskatedralen på Stensjöäng

Skogskatedralen på Stensjöäng

Livet är min kyrka…. och jag själv, varje människa och varje varelse är altare, för det heliga.

 

Mer på temat hår

Det blir bara bättre!
I dag ringde min älskade mor från äldreboendet och berättade hur mycket det ger henne att Kultur på Hjul (kultur i vården med “Bobbo” Barbro Waldemarsson och Gunilla Lundh-Tobiasson ) kommer till Solängen – det äldreboende där hon nu bor.
Men hon började med att säga – den där hårmaskinen du berättade om -(och nu trodde jag att jag skulle få en stark tillrättavisning eftersom jag berättat i går om min kala hjässa, dvs lilla barnet i ryggraden trodde det) – men hon sa. “Den där hårklippningsmaskinen – snälla kan du inte ta med den och klippa mig också. Jag orkar inte längre kamma mig varje dag, och mina gummiband sliter bara på det lilla hår jag har).” Javisst svarade jag….. – och satt nästan den ljuva novemberdagen i halsen.
Fortsättning följer. Det är spännande att fylla 50 – detta Jubelår. Se tidigare inlägg. Gott nytt hår

Marianna Agetorp Novemberbarn

Marianna Agetorp Novemberbarn

Gott nytt hår

Till höger om far som spelar psalmodikon. Det hände rätt ofta att far flätade våra långa hår.

Fyra systrar, jag till höger om far som spelar psalmodikon.
Det hände rätt ofta att far flätade våra långa hår. (Tredje advent – men vilket år?)

“Håret är en kvinnas prydnad” så står det i bibeln. Så därför får kvinnor inte klippa håret. Åtminstone inte i min ursprungsfamilj, där gammelkyrkligheten rådde. Med andra ord får man inte klippa sig. Det tog många år innan jag och mina systrar gjorde det, i stark rädsla för att far och mor skulle ogilla det. (Jo jag är född på 1800-talet)
Jag har gjort mina försök – kortat det lite försiktigt, men det har tagit emot, fast jag sett mig som rebell, och minsann gjort som jag själv vill. Men det sitter i. Mycket hårt. Jag tycker långt hår är det vackraste, både på kvinnor och män (ja även finansministrar). Men i dag tog ett glädjefyllt mod tag i mig och frihetskänslan var otal. JAG kan göra det,” jag kan själv”. Att trimma sönerna och maken har jag ju klarat. Det måste gå att göra det på eget huvud. Så när jag arbetat mig trött i trädgården, med att gräva ned Valnötsträd (pyttesmå, men dock) och det bara var duschen kvar – då var det bara att greppa trimmern framför spegeln. Och kort blev det. Mycket kort. Så skönt, så härligt, så befriande. Och att duscha sen, ja allt. Nu känner jag mig sant vuxen, “flyttat hemifrån”, “förvisats från paradiset” och övervunnit ett gammalt inre tabu. Blivit av med min “oskuld”. En livsrit – ja en ceremoni, det kändes faktiskt så.
Inget hår som romantiskt längre ” flyter över hela kudden”, ingen fläta längs ryggraden, inget hår att lägga över örat när jag skall sova.
Kan det vara för att jag fyller vuxen snart. JA en ny tid väntar.
Inspirerad av b.la en mening i boken av Jane Fonda – där det stod en kort text som grep tag i mig. Där stod typ: “När man står i ett nytt skede, ny förändring, är håret den bästa sättet att visa detta på” Så är det också för mig. Äntligen vågade jag, INFÖR MIG SJÄLV stå för min längtan – att faktiskt klippa mig kort (som jag snackat om så länge). Jag gjorde det! Yes!
Vill börja om, börja på nytt, bli mer mig själv. Och nu ser jag verkligen hur jag ser ut. Spännande.
Lanne som liten

Här är jag som liten. Nu har jag inte mycket mer hår än på denna bilden.
Dags att börja på nåt nytt. “For the times they are a-changin’ “(Bob Dylan)
Ett tydligt sätt att påminna mig själv om att min “Kiron Return” leder mig vidare.
Leta gärna vidare under Sökordet Human Design

Jag är den jag är

Detta mitt fyrtionionde år har inneburit många nya och nygamla upptäckter. Det är otroligt spännande. I mitt sökande efter mig själv, har jag fått leta mig längre ut i rymden och rymden har verkligen kommit närmre. Jag har länge närts och glatt mig över att vi alla, ja allt, är stjärnstoft -supernovaexplosioner . Det har fått mig att förstå min otroliga litenhet, och också min enorma oändlighet. Och under denna vår vintergata tror vi oss veta i dag, att den bara är  en av 200 miljarder galaxer i kosmos. Det mer än hisnar inom mig, när jag om natten, väl påklädd, tar plats i min “solstol” (borde kanske kalla den “stjärnsol” om vintern), under stjärnhimlen. Det har gett mig perspektiv på vem jag är, och mod att våga vara den jag är.

Det senaste i dag är detta fantastiska radioprogram, eller om du hellre vill  läsa denna  spännande radioessä om Drömmen om resan till rymden

Nej personligen har jag inget intresse att resa ut i rymden, min resa går på det mentala planet, i min fantasi, i lyrik och i sagor. Vi är stjärnbarn, och en dag kommer vi upptäcka vem vi är, förstå vårt sammanhang. I detta mitt sökande har jag funnit Human design.

Om rymden sa Goethe: – Den skjuter oss tillbaka in i oss själva,   och fortsatte: Stjärnhimlen däremot är så stor att den rycker oss ut ur oss själva. Just så har jag också känt.

Universum storUniversum – C. Flammarion, trägravyr, Paris 1888, färgläggning: Heikenwaelder Hugo, Wien 1998. Träsnittet presenterades som ett upphittat medeltida verk bland annat föreställande en platt jord, att Flammarion var upphovsman offentliggjordes först 1974.

I alla tider har vi haft våra föreställningar i himlavalvet. Som på den här vackra bilden ovan. Religionerna har gett oss sina bilder, fantasin har alltid och kommer alltid att vara större. Vi har alla vår egen bild som sen också brukar förändras.

Dessa meningar ur essän ovan älskar jag: Allt suddas ut i en statistisk osäkerhet där tingen blir verkliga först när någon iakttar dom”. 

“Vi är små men i rymden är det lilla stort, en tunn kvantväv som hänger samman utan att vi riktigt kan förstå.” 

Jag kom i “rymdåldern” när jag första gången dristade mig att våga gå ensam över min barndoms gårdsplan, i fullständigt mörker, och då jag plötsligt lyfte blicken och såg stjärnhimlen/vintergatan. Från förfäran, över mörkret, till förundran över stjärnhimlen.
I dag har jag börjat leta efter spår av stjärnhimlen inom mig. Och jag är helt övertygad om att stjärnorna, planeterna, galaxerna, och neutrinerna på ett förunderligt sätt påverkat mig, som den jag är i dag. Lär mer om neutriner
F
ör den som är mer intresserad av Human Design finne Internet som en fantastisk sökkälla. Inom dig får du söka på ett annat sätt.
Jag har sedan barnsben mycket tydligt lärt att inte tro på horoskop. Det var “från djävulen”. Att Jesusbarnet kunde hittas i ett stall,  med hjälp av vise män från östern, som kunde läsa i himlavalvet, kopplades inte ihop med “denna farliga villolära”.  Att jag är skorpion, det har jag vetat, men längre änså har jag inte fattat hur stjärntecknen påverkat mig. Aldrig har jag “vågat” ställa mitt personliga horoskop. Kanske har jag anat att inte heller de, astrologerna, hade hela sanningen.
Men nu har jag äntligen via Jovian archive fått min “livskarta” ställd över mitt liv, via Human design. Snacka om att jag gett mig ut på en helt ny resa, inåt och utåt. Som att finna en enorm guldfyndighet under sitt eget köksgolv. Du vet att du måste berätta, men du vill sannerligen inte “kasta pärlor för svin”, bli förlöjligad, hånad eller förklarad för tokig. Så tur att jag fann denna upptäckt under mitt Jubelår – på väg att bli 50 -myndig, vuxen modig och orubblig. En första sida vill jag tipsa om här för att du som finner intresse inte måste leta igenom “hela internet” på en gång. Human Design Sweden. 
Vill du läsa mer på Svenska, och komma längre i förståelsen av dig själv och din “livskarta”
vill jag med de varmaste rekommendationer länka dig vidare till Human design art – och Carin Noelius  Certifierad Living Your Design-Guide Under utbildning till Analytiker.

Avslutningsvis vill jag nämna hur stort det var för mig att läsa Karen Armstrong och hennes bok Myternas Historia – och där hon berättar om hur Homo sapiens vände sig upp mot stjärnhimlen och blev Homo erectus. (Vill du läsa mer om begreppen Människa, ur ett utvecklingsskede, läs mer under länk nedan)
För flera år sedan sökte jag domänen Homosanctus.se . Nu har jag åter påbörjat ett tänkande, sökande, frågande- utifrån – Den andliga människan, Homo sanctus, Homo Spiritus.

På väg att bli MÄNNISKA

På väg att bli MÄNNISKA

Bild: Leonardo da Vinci

Mer om detta längre fram….

Religion är för mig den som i sitt sökande efter livsmening går i någon annans fotspår. Andlighet – är den som söker och försöker finna sin egen väg/förståelse/livsmening. Det är bara att välja.
Nedan ser du min karta – hur ser din ut?

Marianna Agetorps karta

Marianna Agetorp

Homo erectus

Artikeln “A Complete Skull from Dmanisi, Georgia, and the Evolutionary Biology of Early Homo” publiceras i tidskriften Science. SLÄKTET HOMO
Människosläktet Homo härstammar från det äldre och mer primitiva släktet Australopithecus. Homo uppstod för runt 2,4 miljoner år sedan i Afrika. Totalt har minst nio arter placerats i släktet, inklusive vår egen art, Homo sapiens.

Enligt den nya hypotesen borde alla de tidiga arterna, H. habilis, H. rudolfensis, H. ergaster och H. erectus slås samman till arten Homo erectus. Från SVT:s sida Homo erectus

Tysta vandringar

Ibland vill man vandra själv, för att få ro. Men jag upplever att även om jag vandrar med andra infinner sig den där ron, om jag inte måste vara social samtidigt, berättande och lärande. Vi måste inte anstränga oss till det yttersta, motionera, inte ta in massa information och lära oss nytt. Ibland behövs energin, ja hela livskraften för oss själva. Så vill jag dela hälsovandringarna med de som kommer till Stensjöäng. Fast det är regnigt är det en behaglig temperatur i dag, det märkte jag när jag tidigt var ute för att ge vackra ardennerhästarna vatten. De går i sakta mak över mina marker och utför ett enormt arbete som jag inte själv kan göra. Äter gräs, löv och “sävje”. Håller efter grönskan, betar fram stenarna, rensar under träden och återskapar landskapet som jag minns det från förr. Är så innerligt tacksam för att vi får “låna hästar” från de som kan deras språk. Jag bara hälsar vänligt och ger dem friskt vatten – och berömmer dem med så vackra ord jag kan.

I dagens Smålandsposten på Älmhultssidorna finns en artikel om mina vandringar denna vecka.

140516 – Bilden borttagen pga. att Smp menar att jag “kränkt upphovsrätten” genom att jag publicerat deras material på min sida. Trist.


Eller kom och gå ensam en stund i Skogskatedralen eller i den mossiga storskogen.

Läs mer om Hälsovandringar på Stensjöäng

Kroppen minns alla känslor vi lagrat. Boka en massage på Stensjöäng med Mariann Simonsson. Se Andrum

Läs mer om Måbraveckan i Älmhult

Varför jag lägger ut nakenbilder

Det är alltid med viss vånda som jag lägger ut gamla klassfoton på facebook- ja nästan som om det vore “nakenbilder”.
Bilder kan avkläda oss vår nuvarande roll, och skicka oss långt tillbaka till tider då vi var “någon annan”. För en del är det bara en kul grej, ett igenkännande, för någon annan kan det vara ett trauma som blir som verkligt igen. Så lite vi visste om varandra, hur vi hade det, hur vi mådde innerst inne. Hur vi hade det hemma, i vår vardag. I skolan spelade vi den enda roll vi förmådde just då, och försökte bli “omtyckta” som den vi var. Men så mycket rädsla, osäkerhet, utsatthet och vånda det vilar i gamla gymnastiksalar, skolsalar och väntrum. JA hela skolan var för mig ett väntrum – på något annat, något bättre, en plats där hela jag fick plats, med alla mina jag, förmågor och egenskaper. Det dröjde rätt länge tills jag hittade tillbaka till en sannare syn på mig själv. Att bli myndig, att få bestämma själv, ta körkortet och köra själv, att byta namn från Marianne till Marianna – en klen förändring – men en “världsomstörtande” detalj för mig. Få ett Jobb – egna pengar. Och nu sist – ett eget företag – och få vara min egen chef på heltid. Ett oerhört viktigt steg för mig. Men denna och andra bilder då?
56an

 

Så gärna jag skulle möta er alla igen. I samtalets lyssnande värld.

Bilden ovan är skadad och nött. Väl använd, och nu funnen bland gamla brev. Förvånad är jag att vi i min familj alls hade råd att köpa något så onyttigt/världsligt som skolfoto. Men det är jag tacksam för i dag. ( att inhandla mina egna barns skolfoton har varit en kostsam historia – som jag ibland tvekat inför, men ändå gjort).

klassbildHär är det kantorn Ivar som är lärare. Snäll, men redan då från en annan tidsålder. Men eftersom jag kunde min bibel och mina psalmer flytande hade han nog inget att klaga på.

Ser att jag har randig tröja lik den jag har på fotot överst. Ja – kläder köptes inte. De ärvdes, ( i en syskonskara på sju och många kusiner i stan.) Vilken tur. Och stil försökte jag skaffa mig. Förlängde urvuxna byxor med randigt tyg, kanske för att matcha tröjan.
Men det var en kamp att gå i skolan. En främmande värld, från den jag levde i hemmavid. Som att snabbt lära sig ett nytt språk, fast ingen visste att man inte kunde. Jag försökte bevara min värdighet, och jag minns aldrig att jag mobbades, underligt nog. Men mycket ensam och utanför, det kände jag mig. De som mobbades hade det tuffare. Men inget visste vi egentligen om varandra. Bara ytan. Det som såg så bra ut på ytan, kunde kanske dölja ett helvete. De hem som såg bäst ut och var “rikast” – vad visste vi om dem, när dörren stängdes och natten tog vid.

Att gå i skola var en plågsam tid – en lärdom för livet. Och hur illa vi än skadat varandra, både lärare och elever, så vill jag tro att vi alla gjorde vårt bästa – utifrån de roller vi fick och de val livet bjöd oss på. Allt har sin tid – och skoltiden var på intet sätt en lätt tid. Men vilken tid är lätt? Nu är det nya lärdomar som gäller på livets väg. Men nu väljer jag oftare mina klasskamrater och vilka lärare som ger mig den undervisning jag behöver.

Så varför lägger jag ut dessa avslöjande bilder? Ja jag vill komma åt gamla minnen, få nya pusselbitar för min livskarta och komma i kontakt med de som kanske ensamma hade de minnen som jag själv förnekat eller stoppat längst bak i sophögen av otillåtna känslor.
I bland klipper jag ur mig själv ur en bild. Har som startbild på min telefon, för att komma i kontakt med en annan del av mig, en annan tid, och starta ett nytt samtal, och ta hand om det barnet som var jag då. Det är för mig väldigt läkande. Att blogga, att ha en fb-sida – att skriva böcker, föreläsa – det är för ett sätt att “komma ut” för mig. Ändå är den bilden inte hela jag. Vi är så mycket mer än det vi visar fram. Hela livet är för mig ett “puppstadie”. Fjärilen visar sig först efter livet. Men livet i våra kroppar – är förutsättningen för att vi skall växa, bli tydliga och vara vårt sanna jag.
Nu är det höst – försoningens årstid. Allt som inte blev som vi tänkt, får förmultna och bli till ny jord att odla nya drömmar ur.

 

Marianna Agetorp

 

Höstvandringar

Härom dagen hade vi åter vandring på Stensjöäng, och  qigongövningar under stora alen nere vid Stensjön. Karin Sandelin ledde övningarna.

20131003_314

När vi kom hem ställde vi stavarna mot väggen och tackade varandra för tyst vandring, gemensamma upplevelser och nya rörelse i kroppen.
Välkommen du också till vandringar. Kortare eller längre.
Kom ensam eller med en grupp du vill vandra tillsammans med.
Aktuella vandringar i Oktober vecka 43
21 okt måndag 11-14
23 okt onsdag 11-14
24 okt torsdag 11-14
25 okt fredag 11-14
Grova skor eller stövlar. Stening och vild terräng. Ta med egen matsäck för två fikatillfällen + en lunch:  300:- / person

Anmäl dig till Marianna 070-6739916
Vill du vandra andra tider så hör av dig. Hösten har bara börjat. Kombinera gärna med en övernattning.
vandringsstavar

Bland stavarna har jag i bland ställt fram ett av mina gamla tunga järnspett.
Vi behöver ibland tänka till om vår vandringsstav är till stöd eller bara likt ett tungt ok, som inte är vårt. Vi behöver välja en stav som passar oss och en livsväg, som är vår egen. Ibland i väglöst land.

Andrum och tid för själen

Alla behöver vi andrum för kropp och själ. Ibland längre, ibland kortare. Nästa alltid är det kroppen som säger ifrån, om vi inte tar vår trötthet, värk, livssorg m.m på allvar. Av en fd lärare har jag under året fått fantastisk helkroppsmassage, vid upprepade tillfällen. Otroligt välgörande och stärkande för mig själv- för att ta till mig min trötthet, alla smärtsamma känslor som jag gömt undan och att få vara i en öppen och mottagande i någon annans helande närvaro. Jag har fått tid för “bara mig”.

Detta vill ja nu få dela med mig av till andra.
Mariann Simonsson kommer nu under hösten att, när kunder så önskar, ge massage på Stensjöäng. Läs mer och boka här
Kombinera detta gärna med en övernattning på Stensjöäng, vandringar, skapardagar eller på det sätt som passar dig.
För priser och info: se vidare på länken Andrum

IMG_7559Att gunga sig själv och själen i en hängmatta, är ett härligt sätt att skapa andrum. Min vi behöver finna många vägar för att hitta hem till oss själva.

Kanske du vill ge bort detta som present, till någon annan.
Läs mer här om Presentkort.

Smålandsnytt-skogskatedralen

Ibland tar det tid för att kulturinslag skall få komma med på nyhetsplats i Smålandsnytt.
Men här är både bilder och film från den pågående utställningen “Rester ur det förflutna”
med Hans Hedlund – i Skogskatedralen.

Hans Hedlund

Hans Hedlund

Se inslaget i SVT Smålandsnytt
Eller på SVT play

Utställningen håller öppet ändra fram till
Höstdagjämningen den 22 September 11-16

Paradishöst

Den ljuvligt varma sommaren 2013 fortsatte in i en paradisliknande höst, med soliga varma dagar. Men årstiderna brukar visa sitt vanliga vardagsansikte. Så också denna höst.
Vi fortsätter dock att öppethålla och välkomna besökare till Hans Hedlunds Utställning – “Rester ut det förflutna”
Kanske är jag inte alltid på plats när du kommer, ibland följer jag med besökare och visar dem genom skogen. Vägen till Skogskatedralen är alltid öppen, och i ladans rum är de olika rummen med målningar och objekt öppna under våra öppettider.

Fram till Höstdagjämningen 22 Sept, har vi Öppet 11-16.
Välkommen att vandra i Skogskatedralens höstlika rum.

Hoppfull regnbåge över Stensjöäng

Hoppfull regnbåge över Stensjöäng

Denna sommar har jag fått se många vackra regnbågar. Och fast sommaren ebbat ut, väntar jag mig många goda möten  – här på Stensjöäng.
Och jag blir, efter den här sommaren alltmer övertygad om att det är särskilt de besökare som också bor över på Stensjöäng, som verkligen tar in, hittar egna viloplatser och finner sin själs vila här.
Övernattare på Luffarloftet eller i husets “Hemmahosboende” – har verkligen gett mig sina övertygande berättelser.
Så välkommen du också.
Mer info på denna länk.
Boende på Stensjöäng

Stensjöäng

Ett fönster på Stensjöäng

Skymningsvernissage

Hans Hedlund

Skymningsvernissage

För att uppleva god konst och kultur är inramningen ibland en viktig förutsättning. Så när Hans Hedlund nu återigen varit här och, ur sitt rika konstföråd, berikat Stensjöäng och Skogskatedralen med sina skulpturer, konstverk och målningar, kom tanken upp att ordna en Skymningsvernissage. I skymningen, då tillvaron stannar upp en smula, innan natten och mörkret – då kan vi ges möjlighet att att  vandra över svala marker, där dimman brukar framträda över gräsängarna, och spindelnäten fäst sina egna konstverk mellan grässtrån och kärrtistlar. Så välkommen ut till Galleri Stensjöäng. Leta dig fram i de olika rummen i ladan, gunga i en gungstol på Luffarloftet, se Anders foton i galleriet – så som han ser skönheten i förfallet och skröpligheten i vår värld. Och vandra ned till Skogskatedralen där Hans Hedlunds övervintrande fjärilar vilar mot marken eller mot trädstammar. Utställningen är utspridd, för att du skall ta god tid på dig att bli berörd.

Hans Hedlund

Hans Hedlund

För berörda är just det vi blir av konst och kultur i dess olika former. Konsten får oss att känna igen oss själva, får oss att upptäcka det vi glömt, gömt undan, förbjudit oss att känna eller uppleva förut. Konsten förändrar oss, förvandlar oss, omformar oss till att bli mer MÄNNISKOR – tänkande kännande älskande människor. Det är min fulla övertygelse.
Så välkommen ut på Skymningsvernissage på Stensjöäng. Välkommen ut – och var med och förändra världen till det bättre.
Det är min högsta tanke varför jag arbetar och vill lyfta fram andra konstnärers verk – för konst förändrar oss, konst förändrar världen.
Läs mer om av av Hans Hedlund 

Om död och liv

För mig hör liv och död så intimt tillsammans. Liksom sommar och vinter och den överflödiga blomningen med kompostens förmultnande liv.

Ett sjunde sinne för det heliga

Jag har redan gått på många begravningar i mitt liv, har alltid tagit med mina barn och försökt förmedla om att döden är en självklar del av livet.
En begravning kan betyda så olika för oss, kanske att vi hedrar den som dött, kanske för att få ett eget avslut, kanske för att begrava ett minne, eller bara av sorg eller kärlek..
På sistone har jag både i radio och här fått höra att vårt deltagande i begravningar har minskat, och det det kan ha många förklaringar. För mig tror jag att det handlar om att vi behöver finna nya sätt att ta farväl, av kroppen – oavsett om vi tror på ett liv efter döden och att våt samtal fortsätter med de döda, men på ett annat plan, som är mer svårbeskrivbart. En älskad människa, bodde i en älskad kropp – som inte längre kunde tjäna livet.
Som borgerlig begravningsförättare, är min önskan att vara i tjänst när vi tar farväl av kroppen, och jag tror vi behöver finna många nya ord, formuleringar och tankesätt kring detta. (här berättar jag om en begravning)
Kanske behöver vi också finna nya platser där vi möts, för att ta farväl.
Här är en viktig artikel om vårt nya förhållningssätt till begravningar.

” I veckan visade Sveriges begravningsbyråers förbund, SBF, att antalet hedrande begravningsbesökare halverats sedan slutet av 80-talet. Välj inte bort begravningar av rädsla eller bekvämlighetsskäl.”

Läs mer i Expressens artikel. Den jobbiga döden.

Själv kommer jag fortsätta att går på begravningar – också de som inte känns värdiga de vänner som dött. Det har också hänt att jag ej kan närvara vid viktiga vänners begravningar, då har jag haft en egen ceremoni i ensamhet. JA vi behöver finna många nya former. Webb-begravningar av olika former kommer säkert att utvecklas än mer, särskilt de då sk. “live”begravningarna via webben, då vi inte har möjlighet att fysiskt vara med. Allt verkar ha sin, tid, men det är mycket i våra liv som inte “står inskrivet” i vår almanacka – men som vi måste ta oss tid till.
Döden – kommer aldrig ensam – vi får och måste alltid lämna tid för döden, eller som min far ofta påminde om “Du har tid till att dö”. Vad han menade – och säkert i första hand sa till dig själv var. Ta det lugnt, stressa inte, arbeta  inte ihjäl dig – du kommer ändå alltid att bli tvungen att ta dig tid till att dö, eller vara den som står vid en älskades dödsbädd.
I trädgården och naturen finner jag ett för mig självklart förhållningssätt till min död och mitt liv. Kretslopp, försoning, kompost och nytt liv.
Därtill är jag fullkomligt övertygad om själens  odödlighet och ständiga rörelse in och ut i den enorma väldiga världssjälen. Min droppe vatten – som går upp i det väldiga brusande livshavet – det vi alla föds ur. Nej jag är inte rädd för döden – bara för att inte tillfullo förmå leva det liv jag så gärna vill leva – men som stundtals är så svårt att finna tillit och tålamod i.
Men jag fortsätter att säga till mig själv: Allt har sin tid.

Och redan i dag kan jag ta ställning hur jag själv vill att min kropp skall tas om hand.
Måtte jag inte dö förrän Promession är en självklarhet, så min kropp på ett naturligt sätt får gå tillbaka till moder jord. På min grav hoppas jag att det vilda ogräset får sjunga och blomma om livet enorma obeskrivbara skönhet och mångfald.

Prolifera är en ideell organisation som arbetar för att ge människor möjlighet att göra egna val för egen del och för vår gemensamma miljö, nu och i framtiden.
Ta ställning du också.

En tröstande Rödhake

En tröstande Rödhake

Sommarliv – radioliv

Sommar är radiotid – ja naturligtvis inte bara sommaren. Radion är en nödvändighet för mig – en viktig del av mitt livsuniversitet.

Särskilt glad blir jag över dessa program – Den andra världen – om Tro och Konst

Och programmen Om Naturen

Äntligen slipper jag känna mig ensam, konstig underlig. Förstår att vi är många och fler som hämtar näring och skapar utifrån natur, konst och en andlig mystisk verklighet.

IMG_0021

Turkos och Guld. Marianna Agetorp

Själv medverkade jag nyligen i Radio Kronoberg utifrån min kärlek till Rosorna- här särskilt till “Seven sisters rose”

Lyssna på Radio Kronoberg här.

linnea

Kanske borde jag valt att tala om Linnéan – Smålands blyga drottning. Men i år har jag inte sett den blomma.

 

 

Midsommarvigsel på Höö

vitbukett
Att få arbeta som borgerlig vigselförrättare bjuder på många underbara upplevelser. Ett ansvarsfullt uppdrag, men allra mest känns det som att det är Kärleken med stort K som är min uppdragsgivare – kärleken som har så många namn och så många språk och så många uttryck.
Dagens vigsel i den undersköna midsommarprydda Höö Naturreservat  i Älmhults kommun, var en vigsel att verkligen minnas. Vi var alla djupt berörda. Den gamla platsen förstärkte djupet i orden och vigselformuleringen jag/vi gemensamt fick förmedla.
För att inspirera om du går i bröllopstankar – infogar jag texten här.

Vigselformulär Höö

Samling på parkering Höö.

Marianna och spelmän leder följet till platsen.
Psalm: En vänlig grönskas rika dräkt

Marianna: Inledande ord:
Jag vill på brudparets vägnar hälsa alla välkomna till denna kärlekens fest ….. lite mer om platsen…

Vi har samlats här för att viga Er, N.N och N.N  till äktenskap.

Att äktenskapa är mer än att ingå ett förbund. Det är att tillsammans med någon annan, och med sig själv skapa något – som är äkta,
och öppna livet för en djupare kärlek. Av denna kraft är Ni en del. Kärleken ville era enskilda liv. Kärleken ville ert gemensamma liv.
Den enda port som aldrig stängs är kärleken, den enda väg som alltid står öppen är kärleken.

Att älska varandra i nöd och lust blir ofta en självklarhet men att älska varandra under vardagens alla grå timmar, utdragna ögonblick och stressiga sekunder kan bara övas genom arbete och en ständigt ny vilja. Och minns – Kärleken finns i era liv också då ni inte förmår leva den eller hålla den i era händer.

Att ge varandra kärlek är en stor sak. Att tillfullo kunna ta emot är kanske ännu större. Var och en är också kallad till att älska sig själv, för att kunna ge kärleken vidare.
Trohet mot denna kärlek är både att vara trogen mot varandra och mot sin egen livsväg.

OCH till oss alla:
Kärleken är livets största gåva.

Det finns bara en kärlek
och den älskar vi alla med
Den kan inte förstöras
och den växer ju mer vi älskar

Äktenskapet bygger på kärlek och tillit.
Genom att ingå äktenskap lovar ni att respektera och stötta varandra.

Eftersom ni har förklarat att ni vill ingå äktenskap med varandra frågar jag:
Vill du NN ta NN till din hustru att älska henne i nöd och lust? (Svar: Ja)

Vill du NN ta denne NN till din man att älska honom i nöd och lust? (Svar: Ja)

Ringarna välsignas av Marianna genom att kronblad från prästkrage strös över ringarna. David och Mira växlar ringar och samtidigt ges löften.

Jag förklarar er nu för äkta makar.

 Dikt. Kärleken kommer och kärleken går…

Text och bön. Kärlekens höga visa.

Marianna:  ”Som en dialog.”
I min strävan efter att förstå mer av mig själv, fann jag dig.
I min strävan efter att finna svar på frågor som jag inte ännu ställt, fann jag dig.

I min längtan efter kärlek, fann jag dig.

I min längtan efter gemenskap, fann jag din varma famn.

För att kunna sjunga sången om mig själv, fann jag din röst, ditt mod och din vänskap.

Du bygger broar till min ensamhet, som jag sen själv vågar gå.

Du ger mig kraft när min ork sinat.

Du behöver mig för att kunna spegla dig själv och livets stora mångfald.

Livet har alltid fler sidor än två – I varandra har vi fått en ny gemenskap.

Livet har fler färger än två – tillsammans skapar vi fler nyanser

Livet har fler toner än två – tillsammans skapar vi en djupare klang.

Marianna: Sändningsord:

Låt mig önska er lycka och välgång i ert äktenskap, och jag önskar er att kärlek, glädje och lekfullhet skall fylla ert gemensamma liv och att Ni tillsammans och var för sig skall mogna, och komma närmre sanningen om er själva och kärleken.
Låt oss alla gå med frid i våra sinnen och med varsamhet och medkänsla i allt vi gör och är
Psalm: De blomster som i marken bor. Psalm av Harry Martinsson

Fiolmusik

På min väg hem kom jag att tänka på den gamla brudkronan jag fått av min goda vän och syster. Den vill jag i liknande sammanhang gärna låna ut till bröllopspar som på detta sätt vill  pryda sig. Ett smycke av samma konstnär finns också till utlåning.
Kontakta mig gärna för ett samtal om vigsel, eller andra livsceremonier du önskar få hjälp med. Hälsn. Marianna Agetorp 070-6739916

Bröllopskrona för utlåning

Bröllopskrona för utlåning Skapat av Gösta Stentoft

Bröllopssmycke för utlåning.

Bröllopssmycke för utlåning. Skapat av Gösta Stentoft.

Hälsovandringar

moderjordklot

Dra ut på Luffarvandring för en dag – i gemenskap?

Kanske är det fler än jag som vill ut och vandra – och utgå från Stensjöäng.

Aktuella hälsovandringar just nu!

4 Juni, 10 juni, 12 Juni.
Kommer du långt ifrån finna ett enkelt B&B i vårt hem – eller gratis övernattning i enkelhet (du tar med egen sovutrustning) på Luffarloftet i vår lada.

Vi börjar kl 11  och vandrar fram till ca 16. Vandringen sker i tystnad – förutom vid pauserna. Och vi avslutar med ett gemensamt samtal.

Var och en har med egen matsäck och fika. Minst tre pauser. INGEN motionsövning. Vi vandrar i lugnt tempo, njuter av vägen, av vädret (även om det regnar) och vandringen.
300:- per person. Självklart kan du ta med hunden.

Här är min sida om vandringar och natur

Anmäl dig via mail eller via min mobil: 070-6739916

IMG_2271

1 2 3