Ur skrivblocket

Några rader ur mitt skrivblock

Pärlåker

Hela min trädgård är en pärlåker

och tiden plöjer sår och väntar

Jag behöver bara söka, spåra, se

och låta ögonen tindra glittra och be

om mörkare jord

ljusare himmel 

och upphöjda fåror av ord

som ligger i jorden och gror, slipas och glittrar

Och från din svettpärlande rygg droppar

kärleken mot jorden och jag kysser den

och saltet blir till lust och kropp

och du låter vinden förädla arbetet till

skönhet och du vandrar in i min allé 

bland muskler som vibrerar i takt med bönsyrsan

som gnider timmarna till sömn

och vi faller alla snart in i glömskan

Men nu är vi ett

Ma  11-08-31

Gräset

Nu sveper sommaren genom gräset

och stenarna väntar i andakt

gräset gulnar där solen bränt

 några småfåglar väntar ännu på mat

Snart skall vi alla tvingas söka vår egen föda

Föd skogen

Föd själen

Föd anden

Ofullgångna äpplen faller och gulnar

Vallmon tappar sin glans i gruset

Nu sveper sommaren genom gräset

och nymånen väntar på skörd.

Vi måste alla dö

falla som tunga äpplen i gryningen 

när tiden rister livets stolta träd

Lära läsa

Jag lärde läsa med händerna

genom den hårda väggen

genom ruttnande betong

genom urlakad tid

och genom ett språk

jag inte förstod

Jag lärde mig läsa tiden

genom den bultande huden i mina händer

Jag lärde mig läsa stenen

som vore den en saga om tilliten

Poeter

Ja vi är egotrippade vi poeter
vi skriver på allt om allt och det onämnbara
vi skriver för att få finnas till
för att få ge plats åt tillfälligheternas konst
vi skriver på kvitton och gamla kuvert

på hålrum i rymden och handgjorda ark
Vi skriver på tidens hud

på bladen som faller om hösten

och på livets otillräckliga gåtor
Vi kondencerar och transcherar

tills det bara finns tystnad kvar

mellan raderna på allt vi velat säga

Vi är egotrippade för vi tror att det

som finns i oss finns i er

vi tror att det som ekar i mig

ger eko i dig

Vi tror att tystnaden mellan avgrunderna

är frön till en bättre värld 

220803

Jag går som i trams

Jag går som i trams

plockar upp ett ord som fallit i glömskans träsk

filar upp håligheter som ingen längre har bruk för

och skiner ikapp med solen som bara ger och ger

Jag går som i trams

tar allvarlighten i hand

och skrattar ändå

skriver lika gärna gud som baklänges dug

Jag går som i trams

för att oron inte skall hinna i kapp mig

för att klänningen skall fladdra i vinden

och för att sidensvansarna skall äta klart

Jag går som i trams 

uppför väggen till nödvändigheten

ned till djupet av intigheten 

och landar där vi alla möts

men ingen vet var vi är

Så skrattar stegen åt oss
Vi var bara här för lek

men vi slavade mammons gula smör

som smälte i solen

som bara ger och ger  220806

Måste dö

Vi måste alla dö
falla som tunga äpplen

i gryningen
från livets träd

Ett barn vid min sida

Det vandrar ett barn vid min sida

och håller handen i min

och fjärilar fladdrar

och trollsländor föds

det vandrar ett barn vid min sida

Det sitter ett barn i min själ

och vaggar mitt eviga nu

och cyklerna kommer och 

åren de går 

Det sitter ett barn i min själ.

Det sitter ett barn i min hand

och vilar lungt mot mitt bröst

och månen vandrar

och nätterna flyr

Det sitter ett barn i min hand


Det ligger ett barn i mitt knä
och vet det är älskat och nytt
och floderna rinner och havet det svallar
det ligger ett barn i mitt knä.

220821

Bredvid timmarna

har evigheten lagt sig på lur

väntar i eviga under på varje nytt barn som föds
220821

Nålsögat
En vinge
kvarlämnad på stranden

av det gudomliga innanhavet

som är vårt urhem
Ilandflutna strandsatta akterseglare
från en annan tid
ett anant liv
Guldkusten stranden templet

där fyrvakterskan blinkar

åt oss i ljuset

i blänket i glittret i mörkret
så att vi alla skall kunna hitta hem

hitta ut hinna fram

genom alkemistens nålsöga 190820

Inte tid
Jag hade inte tid att vila den dagen

och storstenen skrattade åt mig

Trollsländan undervisade mig 

om tystnadens väg

från gyttjan till vingarnas dans i solen.  200312

Gennyckel 55

Tyngden av nåden i tillvarons levande sköte
som en pulserande livmoder

full av födelse
Det är du som föds manas fram

ur jorden ur himlen ur alltet
en svag doft av människa blod och nåd 

Så föds lycksaligheten och alltets moder

och du får vara modet som ler

i skymningen till det som var urtid

till det som är framtid

fast nu redan här

Gryningen ligger sovande och sträcker på sig

som det nyfödda människobarnet


Vägen vi gått är lång

som dna-strängarnas ryndvarv i kosmos

Men vi är här

materialiserade modersfödda

frammanade ur jordlagren

och vi borstar jorden ut ögonen och stryker himmel i pannan

och rätar ryggraden som förlängts med gudomliga kotor av ljus

Och på en bricka av tid serveras vi te och manna av otidsenliga sånger

och tar i hand alla förstföderskor, omfödeskor och samhällsmödrar och föder nya makar åt det eviga barnets bön


Du är här

vi är här

och det manligt gudomliga solar sig i gudsmoderns blick
Äntligen går scenen upp

ljuset randas och den trefaldiga tonen ljuder ur 

nya instrument på gensträngarnas harpa

Bli till bli till bli till. 

211111 9:15

  Enkelhet

Varat i en öppen bägare utan botten
utan slut
En kalk för det heliga
En blomma av ljus

En ryggrad utan slut
Dansa tillvaron till tröst

Fyll den hungrige med tillit

den veke med mod och den håglöse med jord

Så frön

så tålamod

så varsevarande

så väntan

Så växer intigheten och sårbarheten

och blir rubiner runt tystnadens hus

Genekeys 43
Det är så mycket sol i dina händer

som smeker varat genom eonerna
Tysta hörselgångar lär sig åter att lyssna

och medan elden återhämtar solens kraft
dansar renfanan och skuggorna på templets vägg


Ur tidens täta dimma framträder ett bord

byggt av utandning inandning och tro
på det som gör det omöjliga möjligt

Glöd av ved

och liv av ord

Tiden är ett skrivbiträde åt tingen

åt det eviga ges bara symboliska element 

och rörelser

Vila upprätt och ta emot det sådda fröet i din mun

Dina tappar och stavar bildar nya ord
och cyklernas väv är bundna av ljus och obeviklighet
Du bara är.

Vattengöl

På grusvägen kastar sig solen ned i första bästa vattenpöl

Speglar så lätt hela universum

Så och det gudomliga 

Räds inte för din storhet

Räds inte din gudomlighet

Du är kärlek och kärleken är du

som skulle sakna dig beständigt om du inte med hela ditt liv

sa ja 

ja till allt

131207

Till en vän
Kan det vara så att tilliten ligger på lur 

utanför på förstukvisten
Du behöver bara bjuda in så är du redan där
Den eviga kärleken behöver inte nya föremål

inga nya lockrop
inga skrämsel eller varsel

Den nya kärleken är bara en flod
som funnit sin väg genom ditt hjärta

för att du skall älska mera

dig själv din nästa och din Gud

som skrattar åt dig

För din kärlek kan inte delas upp

inte föryngras svedjebrännas eller förintas
Ovetande om flodstränderna flyter kärleken vidare

kärlekens vida ström
Gift dig inte med morgondagen

inte ditt arbete inte ditt armod

Vig dig vid din minsta skärva av nåd

och du skall se den är den största
Vig dig vid bräckligheten att bli utelämnad

Vig dig vid ditt nu
Ty en annan dag är vi inte här

Bara nu kan vi öppna
för vida fält av nåd.


220815 Marianna Agetorp

21-10-24

55 plus

Det är vi med skoinlägg
vi som gått långt och velat så mycket.
Vi som ritat vår egen karta och dragit upp nya stigar.
Det är vi som fött både tid böcker och katedraler
systrar i den blå gemenskapen
utan pensionsförsäkring.
Det är vi som låtit brösten falla
som dyrkat madonnan i oss
fast ingen sagt att hon fanns.
Det är vi som cyklat många cykler
runt vår egen sorg
och tillslut hunnit i fatt den.
Det är vi.

2020-03-24

To bored  friends in corona quarantine

You do not need to be bored. You can always do o lot of things for the love in the world.
Sing a song, write a story to whom you love, kiss the sun, bake a cake you always long for.
Make a nice cup of tea, clean a window and hug yourself.
Take a warm bath, or call your angel. Write a dream or a prayer in the dawn och tell it to all the birds.
Feed the bumblebees with your last orange clove and build a new balcony in your mind.
Stay close to the simple things in life. Make a fire if you can or make it in your heart.
Feed yourself with gratitude, your friends with kindness. Call someone you never usually call och meditate as if you were a cat.
Sing the alphabet in a tone you never heard before, dance with your bored shadow and make love with your future.
Stay bored and say thank you to every organ in your body. Bless you

191016

Dammstoft

Dammar av min diktarkavaj
slår den mot mina ben

och dammet lossnar och flyger

i dagens starka höstvind

som små ord och stavelser

som lämnar min inre värld

och tar sig in i

någon annanstans

där ord kan lägga sig tillrätta

mellan lager av tid

Ingen mer än de som forskar

i de förlorade ögonblickens orkester

kan höra musiken från

strofernas stoft som rinner ned genom dagen

Dagens druvor

Jag har lämnat några klasar
åt fördömelsen
vindruvor med sötmans kraft
för vackra att plocka och skörda
offrade åt flygande vänner
fåglar och bevingade väsen

Som jäsande dikter hänger de
i morgonljuset
dimman marinerar dem i oskuld

Jag ville bara få finnas till
påminner de mig
Du måste inte bli älskad
av mer än av dig själv och din gud

Och det skimmret
strålar över min dag.

Fusklappar

På mina fusklappar står

Låt solen gå upp

Du är inte redo än

Manuset är inte klart

Botten ligger längre ned

Bläcket har inte torkat

Månporten har inte stelnat

Rita nya cirklar runt dig

Och Pan ristar i glöden

Du är kärlek

Konferens

Åker på konferens med mig själv

Utan agenda och föreläsningar

bara en gnutta tidlöshet som talar

med den sprakande elden röst

Och programmet är enkelt

Följ tiden vart än den för dig

Skriv långa brev till tomheten

Vira en sjal runt otåligheten

Gör bara det du ska

Den enda overhead som läggs upp är dimman utanför

och bildspelet rullar i mitt inre

Du är betrodd du är trodd du tror

Och fast korparna kluckar om avgångsvederlag letar du bara efter en annan sång som är din förlorade röst

Siri

Det bästa sättet för att förstå framtiden är att skapa den

proklamera Sirirösten för mig när

den skriver ner min röst

Så jag stänger ned

larmar intigheten så ingen kommer in

och blåser förnöjsamhet över min dag

En fjäril

En fjäril stannade intill min hand

la sig i förtroende bland mina fingrar

och jag förstod att sommaren var slut

Så jag håller dörren öppen för tårarna

öppen för sorgen smärtan och stillheten

Jag gör mig ett hem

åt mina tårar

Och jag förstod att sommaren äntligen var slut

Känn ingen stress

Känn ingen stress.

Jorden håller inte på att gå under. Det är bara vi, vi människor, vi djur, vi träd vi varelser som läser och skriver och tror och hoppas och känner medkänsla med de som gillar oss på Facebook.

Känn ingen stress

vi var inte här först. Det fanns så många före oss och de som kommer efter oss känner vi ju inte.

Känn ingen stress.

Bara du äter B-vitamin och a och b och c – se så skall du se

att vi klarar oss ur det här.

För ingen kommer ju levande härifrån

Bara du köper en ny dammsugare skall du se att allt går bra. Vi kan ju suga in koldioxiden, radioaktiviteten den plisserade plasten ja allt vi inte vill kännas vid kan vi bara suga ur och skicka ut i rymden.

Allt går att suga ur. Jorden, skogens innersta väsen, alla arter som vi inte tror oss behöva.

Ja köp en extra dammsugare. Den första kan ju tappa sugen.

Känn ingen stress.

Sitt ned i båten. Vi har redan gått under, under all värdighet. Vi har redan lånat upp framtider som vi inte vet något om

Människans moderna museum är redan utställt och klart. Vi var där före oss själva. Artutrotningen har bara börjat. Homo Ekonomikus  Homo Skövlaren och Homo Utsugaren sågar frenetiskt på sin gren.

Det svider i barken på världsträdet.

Granbarkborrarna suckar och blir till fågelfröda.

Lika bra så. Mätta flyttar de vidare tills de faller döda ned.

Människan ville var herre. Det blev hon.
Vi gjorde guden till vån avbild, vår undersåte vår slav.

Bad honom sen komma och rädda oss. 

Men forsen är öppen till de många tårarnas kval och ve-ropen

men om vi sätter vacker musik till hör ingen vår klagan, inte naturens klagan inte någons.

Öka gospeltakterna och du får alla övertygade.

För ingen kommer levande härifrån.

Människan är en överbliven varelse som måste resa sig trampa på hoppet och se hopplösheten i vitögat och spegla sin storhet.

Ve oss

Ve oss som skyller på vår barndom

för att vi inte är lyckliga nu

Ve oss som skövlar skogar

vi skall få sörja sen

Ve oss som flyger

vi skall få gå sen

ve oss som lånar av barnbarnen

de kommer att svälta sen

ve oss som hugger ned skog och skyller på granbarkborren

vi kommer att få sona våra brott

ve oss som offrar vår hälsa för att tjäna pengar

vi kommer att konsumera tomhet

Ve oss som köper nya bilar
vi kommer att få gå sen

Ve oss som sorterar mjölkkartonger

men kastar drömmarna i deponi

Ve oss som duschar varje dag men stinker otacksamhet

Ve oss som stänger vårt land men säljer vapen till krig

Ve oss som skriver böcker men inte läser andras

Ve oss som stoppar gruvdrift i eget land men köper batterier från  annan gruvdrift

Ve oss som aldrig blir nöjda men knuttimrar våra förhoppningar och läker våra sår med skrollningar bedövningsiver och monokroma färgsättningar

ve oss vi veliga varelser

Allt är som det ska

Som en sovande järnvägsvagn
går du vid min sida.
Alltid beredd
är jag
eller är det du
Uppbrott
färd
in i det fördolda
där fransarna hålls gömda
för att ingen skall se de spår
livet lämnat efter sig


Så rid din dag till slut.
Håll tyngden framför dig
låt solen vara din vagga

månen din tysta musik
Ingen är som du
ingen är som någon annan
jag måste fatta det
du måste fatta det


Så jag lägger mig till ro
dundrar in i framtiden
med levande ljus
under purpurmattan
och flyger längre och längre inåt
dit där den heliga snön just börjat falla
så ljuvt och lätt
som tårkristaller bakom himlagardinen

Allt är som det skall

Såsom nedan så och ovan

Gått under

Vi visste inte då att vår civilisation redan hade gått under
vi pantade våra mjölkkartonger
strök våra gardiner och lyssnade
på de evigt upprepade nyheterna
Vi visste inte då att vår civilisation
redan hade gått under.

När Aylans låg död på stranden
var det fler som började ana
och tågen i Ungern hade inte längre
en destination som vi visste namnet på
Ja vi visste inte då
att vår civilisation hade gått under

Vad vi visste var att hoppet
hade tappat sitt grönaste blad
att rötterna var bruna och sjuka
och genast behövde andas ny luft
vi visste att vår mänsklighet
hade oanade möjligheter
nått ofattbara mål
men vi visste inte att vi var
inne i en återvändsgränd
redan kört in på en slutstation
och att vi alla gömt oss i en mörk garderob

Bina visste det, valarna, myrorna och antiloperna
och de överblommade sensommarängarna visste det
bara människan visste inte
att vi redan hade gått under

Prästerna profeterna politikerna och poeterna stod lika målmedvetet tysta skrikande och stammande
“VI MÅSTE GÅ ÅT DET HÄR HÅLLET”
och så gick vi alla mot vår civilisations undergång

Förödelsen var mer än stor
den var större än orden
större än jorden
större än tyngden i varje människas hjärta

Det var då jorden började sjunga sin vaggsång och vi var många som gick till den sista vilan
vi andra tappade tonen i den sång andra försiktigt tog upp

Bara humlorna visste att det omöjliga var möjligt
därför började vi åter att samla nektar åt varandra
trösta vårt trasiga hopp
och kyssa jorden med våra fötter

Träden fick oss att hålla ut
de pinade tallarna viskade sanna sagor
och havet som hela tiden andades liv och död
liv och död
lät till slut sitt salt hela våra sår
och tiden som bytte riktning
bildade en ny sträng i vårt mänskliga dna
Inte två
inte tre
bara ett
bara vi
och havet förlät oss allt
så som det alltid har gjort.

Till William Blake

Jag vill också bära inbillningenskraftens sol
och låta den gå upp över jordens stolta berg


Vänskapen

Vänskapen är en tår i det gudomligas ögonblick, surdegen i brödet och grädden i mjölken.

Vänskapen är de fattigas rikedom, fåglarnas sång och blommornas doft.

Vänskapen är den fördolda nyckeln, navet i hjulet och kraften i vågen.

Vänskapen är det mörka i rymden, pärmen i boken och vattnet i törsten.

Vänskapen är rytmen i språket, saltet i maten och knapparna i koftan.

Du är vänskapen, jag är vänskapen. Vi är varandras glödande kol.

Blås mig, livge oss och ro vår båt sakta över mörka vatten där oron, otillräckligheten och oförsonligheten bor.
Varje O kan bli Ö – där vi kan gå iland och ”hålla måltid” med varandra.

© Marianna Agetorp 150312

Till Therese

Det finns en sol som lyser i varje människobarn
En del får hålla hårt i livet för att solen skall lysa.
För andra lyser den medan barnet kan leka.
Men för de som får ett särskilt uppdrag
som prövas hårt med tung kappsäck att bära
för dem skapades fåglarnas sånger, sagorna
bilderna och dofterna i vår värld
Ur varje sten växer ljuset fram
ur varje spricka sipprar det glimrande strålar
och ur tidsrymden föds nya världar
som vi kan forma fram ur lera, med penslar, färger
och frön i jorden.
Solen är vårt sanna barndomshem
och ljuset går upp i oss
genom alla de ting vi skapar skönhet med
när vi förvandlar rädsla till mod
tråkighet till lek
brist till överflöd och mörkt till ljus

Så väver livet in oss i den större väven
vår gråt blir molltoner i ett djupare körverk
våra tårar blir till fågelbad
och när vi dör brister strängen som en frisläppt ton

Efter meditationen
Det är dig själv du måste hela Såret du tog emot har du vårdat länge nog
Sprickans sårkanter har fört dig in mot djupet i din avgrund och du är inte längre rädd för ditt fall Fallet är inget stup bara din strupe som måste få ljuda din ton ditt språk din doft Du måste likt elden ta emot syret för att brinna Låta sorgen bli vit rök som stiger ur dig och visa din själviska glädje som en vit skugga som faller längs bergssidorna likt vita snöflingor som faller likt manna över dina fårade marker Fårade, inte av sorg utan av livsglädje som spricker upp Sprickan blir ditt födande flödande våta rum där famntagens förvandling kan ske i dig för dig till dig Och det som föds faller likt stjärnor över vintergatans mörka marker och du föder mörkret med ljus och ljuset med mörker och du vet att allt hör ihop och du räds för inget och inget räds dig utan allt är mottagande och givande och kött och materia och ande En osynlig kraft som alla ser och dricker och lapar och slickar och njuter För du skapar tillåtandets konst, vägdammets lycka, rörelsens skönhet och den enda upphovsrätten är ditt liv Ditt du som ett med den andre.


Marianna Agetorp
Det gudomliga skötet

Hon är ditt allra heligaste
Du måste föda henne
om och om igen
in i världen genom dig
Modern förlåter alltid barnet
barnet måste förlåta sig själv
Den gudomliga modern föder allt
och föds i allt
strålar ut ur det allra heligaste

Jag är din
Jag är min
Jag är allas
Sprid ut mitt hår över jorden
Låt kosmos leka i det
och låt stjärnorna strö sitt ljus
Klä dig i den gudomliga andedräkten
vävd av ljus
Du kan inte springa ifatt henne
du kan inte springa ifrån henne
hon är du, du är jag
jag är du vi är hon
hon är hela vår värld
hon är tårarna i varje steg du tagit
hon är säden i varje tanke du sått
hon är sorgen i varje bägare du tömt
hon är nåden i varje källa som runnit upp.
Hon är


Varje flinga ohörd

Under det jag trodde var
min sista ägglossning
blev jag gravid med den sömnlösa natten
så lyser mörkret upp våra ryggsidor
medan vi på betryggande avstånd
letar upp fåfänglighetens
sista strimma av hopp
och snön föll tystare än vanligt
varje flinga ohörd

November

November håller på att rinna ut
i ett vintersolstånd
där mörker och ljus
tar varandras händer
allt växlar allt skiftar
vågens axlar bär
ljus mörker harmoni och kaos
Du är altaret
där mörker växer till ljus.

Citera gärna- men hänvisa till källan.
Marianna Agetorp

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *