Ur skrivblocket

Några rader ur mitt skrivblock
Pärlåker
Hela min trädgård är en pärlåker
och tiden plöjer sår och väntar
Jag behöver bara söka, spåra, se
och låta ögonen tindra glittra och be
om mörkare jord
ljusare himmel
och upphöjda fåror av ord
som ligger i jorden och gror, slipas och glittrar
Och från din svettpärlande rygg droppar
kärleken mot jorden och jag kysser den
och saltet blir till lust och kropp
och du låter vinden förädla arbetet till
skönhet och du vandrar in i min allé
bland muskler som vibrerar i takt med bönsyrsan
som gnider timmarna till sömn
och vi faller alla snart in i glömskan
Men nu är vi ett
Ma 11-08-31
Gräset
Nu sveper sommaren genom gräset
och stenarna väntar i andakt
gräset gulnar där solen bränt
några småfåglar väntar ännu på mat
Snart skall vi alla tvingas söka vår egen föda
Föd skogen
Föd själen
Föd anden
Ofullgångna äpplen faller och gulnar
Vallmon tappar sin glans i gruset
Nu sveper sommaren genom gräset
och nymånen väntar på skörd.
Vi måste alla dö
falla som tunga äpplen i gryningen
när tiden rister livets stolta träd
Lära läsa
Jag lärde läsa med händerna
genom den hårda väggen
genom ruttnande betong
genom urlakad tid
och genom ett språk
jag inte förstod
Jag lärde mig läsa tiden
genom den bultande huden i mina händer
Jag lärde mig läsa stenen
som vore den en saga om tilliten
Poeter
Ja vi är egotrippade vi poeter
vi skriver på allt om allt och det onämnbara
vi skriver för att få finnas till
för att få ge plats åt tillfälligheternas konst
vi skriver på kvitton och gamla kuvert
på hålrum i rymden och handgjorda ark
Vi skriver på tidens hud
på bladen som faller om hösten
och på livets otillräckliga gåtor
Vi kondencerar och transcherar
tills det bara finns tystnad kvar
mellan raderna på allt vi velat säga
Vi är egotrippade för vi tror att det
som finns i oss finns i er
vi tror att det som ekar i mig
ger eko i dig
Vi tror att tystnaden mellan avgrunderna
är frön till en bättre värld
220803
Jag går som i trams
Jag går som i trams
plockar upp ett ord som fallit i glömskans träsk
filar upp håligheter som ingen längre har bruk för
och skiner ikapp med solen som bara ger och ger
Jag går som i trams
tar allvarlighten i hand
och skrattar ändå
skriver lika gärna gud som baklänges dug
Jag går som i trams
för att oron inte skall hinna i kapp mig
för att klänningen skall fladdra i vinden
och för att sidensvansarna skall äta klart
Jag går som i trams
uppför väggen till nödvändigheten
ned till djupet av intigheten
och landar där vi alla möts
men ingen vet var vi är
Så skrattar stegen åt oss
Vi var bara här för lek
men vi slavade mammons gula smör
som smälte i solen
som bara ger och ger 220806
Måste dö
Vi måste alla dö
falla som tunga äpplen
i gryningen
från livets träd
Ett barn vid min sida
Det vandrar ett barn vid min sida
och håller handen i min
och fjärilar fladdrar
och trollsländor föds
det vandrar ett barn vid min sida
Det sitter ett barn i min själ
och vaggar mitt eviga nu
och cyklerna kommer och
åren de går
Det sitter ett barn i min själ.
Det sitter ett barn i min hand
och vilar lungt mot mitt bröst
och månen vandrar
och nätterna flyr
Det sitter ett barn i min hand
Det ligger ett barn i mitt knä
och vet det är älskat och nytt
och floderna rinner och havet det svallar
det ligger ett barn i mitt knä.
220821
Bredvid timmarna
har evigheten lagt sig på lur
väntar i eviga under på varje nytt barn som föds
220821
Nålsögat
En vinge
kvarlämnad på stranden
av det gudomliga innanhavet
som är vårt urhem
Ilandflutna strandsatta akterseglare
från en annan tid
ett anant liv
Guldkusten stranden templet
där fyrvakterskan blinkar
åt oss i ljuset
i blänket i glittret i mörkret
så att vi alla skall kunna hitta hem
hitta ut hinna fram
genom alkemistens nålsöga 190820
Inte tid
Jag hade inte tid att vila den dagen
och storstenen skrattade åt mig
Trollsländan undervisade mig
om tystnadens väg
från gyttjan till vingarnas dans i solen. 200312
Gennyckel 55
Tyngden av nåden i tillvarons levande sköte
som en pulserande livmoder
full av födelse
Det är du som föds manas fram
ur jorden ur himlen ur alltet
en svag doft av människa blod och nåd
Så föds lycksaligheten och alltets moder
och du får vara modet som ler
i skymningen till det som var urtid
till det som är framtid
fast nu redan här
Gryningen ligger sovande och sträcker på sig
som det nyfödda människobarnet
Vägen vi gått är lång
som dna-strängarnas ryndvarv i kosmos
Men vi är här
materialiserade modersfödda
frammanade ur jordlagren
och vi borstar jorden ut ögonen och stryker himmel i pannan
och rätar ryggraden som förlängts med gudomliga kotor av ljus
Och på en bricka av tid serveras vi te och manna av otidsenliga sånger
och tar i hand alla förstföderskor, omfödeskor och samhällsmödrar och föder nya makar åt det eviga barnets bön
Du är här
vi är här
och det manligt gudomliga solar sig i gudsmoderns blick
Äntligen går scenen upp
ljuset randas och den trefaldiga tonen ljuder ur
nya instrument på gensträngarnas harpa
Bli till bli till bli till.
211111 9:15
Enkelhet
Varat i en öppen bägare utan botten
utan slut
En kalk för det heliga
En blomma av ljus
En ryggrad utan slut
Dansa tillvaron till tröst
Fyll den hungrige med tillit
den veke med mod och den håglöse med jord
Så frön
så tålamod
så varsevarande
så väntan
Så växer intigheten och sårbarheten
och blir rubiner runt tystnadens hus
Genekeys 43
Det är så mycket sol i dina händer
som smeker varat genom eonerna
Tysta hörselgångar lär sig åter att lyssna
och medan elden återhämtar solens kraft
dansar renfanan och skuggorna på templets vägg
Ur tidens täta dimma framträder ett bord
byggt av utandning inandning och tro
på det som gör det omöjliga möjligt
Glöd av ved
och liv av ord
Tiden är ett skrivbiträde åt tingen
åt det eviga ges bara symboliska element
och rörelser
Vila upprätt och ta emot det sådda fröet i din mun
Dina tappar och stavar bildar nya ord
och cyklernas väv är bundna av ljus och obeviklighet
Du bara är.
Vattengöl
På grusvägen kastar sig solen ned i första bästa vattenpöl
Speglar så lätt hela universum
Så och det gudomliga
Räds inte för din storhet
Räds inte din gudomlighet
Du är kärlek och kärleken är du
som skulle sakna dig beständigt om du inte med hela ditt liv
sa ja
ja till allt
131207
Till en vän
Kan det vara så att tilliten ligger på lur
utanför på förstukvisten
Du behöver bara bjuda in så är du redan där
Den eviga kärleken behöver inte nya föremål
inga nya lockrop
inga skrämsel eller varsel
Den nya kärleken är bara en flod
som funnit sin väg genom ditt hjärta
för att du skall älska mera
dig själv din nästa och din Gud
som skrattar åt dig
För din kärlek kan inte delas upp
inte föryngras svedjebrännas eller förintas
Ovetande om flodstränderna flyter kärleken vidare
kärlekens vida ström
Gift dig inte med morgondagen
inte ditt arbete inte ditt armod
Vig dig vid din minsta skärva av nåd
och du skall se den är den största
Vig dig vid bräckligheten att bli utelämnad
Vig dig vid ditt nu
Ty en annan dag är vi inte här
Bara nu kan vi öppna
för vida fält av nåd.
220815 Marianna Agetorp
21-10-24
55 plus
Det är vi med skoinlägg
vi som gått långt och velat så mycket.
Vi som ritat vår egen karta och dragit upp nya stigar.
Det är vi som fött både tid böcker och katedraler
systrar i den blå gemenskapen
utan pensionsförsäkring.
Det är vi som låtit brösten falla
som dyrkat madonnan i oss
fast ingen sagt att hon fanns.
Det är vi som cyklat många cykler
runt vår egen sorg
och tillslut hunnit i fatt den.
Det är vi.
2020-03-24
To bored friends in corona quarantine
You do not need to be bored. You can always do o lot of things for the love in the world.
Sing a song, write a story to whom you love, kiss the sun, bake a cake you always long for.
Make a nice cup of tea, clean a window and hug yourself.
Take a warm bath, or call your angel. Write a dream or a prayer in the dawn och tell it to all the birds.
Feed the bumblebees with your last orange clove and build a new balcony in your mind.
Stay close to the simple things in life. Make a fire if you can or make it in your heart.
Feed yourself with gratitude, your friends with kindness. Call someone you never usually call och meditate as if you were a cat.
Sing the alphabet in a tone you never heard before, dance with your bored shadow and make love with your future.
Stay bored and say thank you to every organ in your body. Bless you
191016
Dammstoft
Dammar av min diktarkavaj
slår den mot mina ben
och dammet lossnar och flyger
i dagens starka höstvind
som små ord och stavelser
som lämnar min inre värld
och tar sig in i
någon annanstans
där ord kan lägga sig tillrätta
mellan lager av tid
Ingen mer än de som forskar
i de förlorade ögonblickens orkester
kan höra musiken från
strofernas stoft som rinner ned genom dagen

Dagens druvor
Jag har lämnat några klasar
åt fördömelsen
vindruvor med sötmans kraft
för vackra att plocka och skörda
offrade åt flygande vänner
fåglar och bevingade väsen
Som jäsande dikter hänger de
i morgonljuset
dimman marinerar dem i oskuld
Jag ville bara få finnas till
påminner de mig
Du måste inte bli älskad
av mer än av dig själv och din gud
Och det skimmret
strålar över min dag.
Fusklappar
På mina fusklappar står
Låt solen gå upp
Du är inte redo än
Manuset är inte klart
Botten ligger längre ned
Bläcket har inte torkat
Månporten har inte stelnat
Rita nya cirklar runt dig
Och Pan ristar i glöden
Du är kärlek
Konferens
Åker på konferens med mig själv
Utan agenda och föreläsningar
bara en gnutta tidlöshet som talar
med den sprakande elden röst
Och programmet är enkelt
Följ tiden vart än den för dig
Skriv långa brev till tomheten
Vira en sjal runt otåligheten
Gör bara det du ska
Den enda overhead som läggs upp är dimman utanför
och bildspelet rullar i mitt inre
Du är betrodd du är trodd du tror
Och fast korparna kluckar om avgångsvederlag letar du bara efter en annan sång som är din förlorade röst
Siri
Det bästa sättet för att förstå framtiden är att skapa den
proklamera Sirirösten för mig när
den skriver ner min röst
Så jag stänger ned
larmar intigheten så ingen kommer in
och blåser förnöjsamhet över min dag
En fjäril
En fjäril stannade intill min hand
la sig i förtroende bland mina fingrar
och jag förstod att sommaren var slut
Så jag håller dörren öppen för tårarna
öppen för sorgen smärtan och stillheten
Jag gör mig ett hem
åt mina tårar
Och jag förstod att sommaren äntligen var slut
Känn ingen stress
Känn ingen stress.
Jorden håller inte på att gå under. Det är bara vi, vi människor, vi djur, vi träd vi varelser som läser och skriver och tror och hoppas och känner medkänsla med de som gillar oss på Facebook.
Känn ingen stress
vi var inte här först. Det fanns så många före oss och de som kommer efter oss känner vi ju inte.
Känn ingen stress.
Bara du äter B-vitamin och a och b och c – se så skall du se
att vi klarar oss ur det här.
För ingen kommer ju levande härifrån
Bara du köper en ny dammsugare skall du se att allt går bra. Vi kan ju suga in koldioxiden, radioaktiviteten den plisserade plasten ja allt vi inte vill kännas vid kan vi bara suga ur och skicka ut i rymden.
Allt går att suga ur. Jorden, skogens innersta väsen, alla arter som vi inte tror oss behöva.
Ja köp en extra dammsugare. Den första kan ju tappa sugen.
Känn ingen stress.
Sitt ned i båten. Vi har redan gått under, under all värdighet. Vi har redan lånat upp framtider som vi inte vet något om
Människans moderna museum är redan utställt och klart. Vi var där före oss själva. Artutrotningen har bara börjat. Homo Ekonomikus Homo Skövlaren och Homo Utsugaren sågar frenetiskt på sin gren.
Det svider i barken på världsträdet.
Granbarkborrarna suckar och blir till fågelfröda.
Lika bra så. Mätta flyttar de vidare tills de faller döda ned.
Människan ville var herre. Det blev hon.
Vi gjorde guden till vån avbild, vår undersåte vår slav.
Bad honom sen komma och rädda oss.
Men forsen är öppen till de många tårarnas kval och ve-ropen
men om vi sätter vacker musik till hör ingen vår klagan, inte naturens klagan inte någons.
Öka gospeltakterna och du får alla övertygade.
För ingen kommer levande härifrån.
Människan är en överbliven varelse som måste resa sig trampa på hoppet och se hopplösheten i vitögat och spegla sin storhet.
Ve oss
Ve oss som skyller på vår barndom
för att vi inte är lyckliga nu
Ve oss som skövlar skogar
vi skall få sörja sen
Ve oss som flyger
vi skall få gå sen
ve oss som lånar av barnbarnen
de kommer att svälta sen
ve oss som hugger ned skog och skyller på granbarkborren
vi kommer att få sona våra brott
ve oss som offrar vår hälsa för att tjäna pengar
vi kommer att konsumera tomhet
Ve oss som köper nya bilar
vi kommer att få gå sen
Ve oss som sorterar mjölkkartonger
men kastar drömmarna i deponi
Ve oss som duschar varje dag men stinker otacksamhet
Ve oss som stänger vårt land men säljer vapen till krig
Ve oss som skriver böcker men inte läser andras
Ve oss som stoppar gruvdrift i eget land men köper batterier från annan gruvdrift
Ve oss som aldrig blir nöjda men knuttimrar våra förhoppningar och läker våra sår med skrollningar bedövningsiver och monokroma färgsättningar
ve oss vi veliga varelser
Allt är som det ska
Som en sovande järnvägsvagn
går du vid min sida.
Alltid beredd
är jag
eller är det du
Uppbrott
färd
in i det fördolda
där fransarna hålls gömda
för att ingen skall se de spår
livet lämnat efter sig
Så rid din dag till slut.
Håll tyngden framför dig
låt solen vara din vagga
månen din tysta musik
Ingen är som du
ingen är som någon annan
jag måste fatta det
du måste fatta det
Så jag lägger mig till ro
dundrar in i framtiden
med levande ljus
under purpurmattan
och flyger längre och längre inåt
dit där den heliga snön just börjat falla
så ljuvt och lätt
som tårkristaller bakom himlagardinen
Allt är som det skall
Såsom nedan så och ovan
Gått under
Vi visste inte då att vår civilisation redan hade gått under
vi pantade våra mjölkkartonger
strök våra gardiner och lyssnade
på de evigt upprepade nyheterna
Vi visste inte då att vår civilisation
redan hade gått under.
När Aylans låg död på stranden
var det fler som började ana
och tågen i Ungern hade inte längre
en destination som vi visste namnet på
Ja vi visste inte då
att vår civilisation hade gått under
Vad vi visste var att hoppet
hade tappat sitt grönaste blad
att rötterna var bruna och sjuka
och genast behövde andas ny luft
vi visste att vår mänsklighet
hade oanade möjligheter
nått ofattbara mål
men vi visste inte att vi var
inne i en återvändsgränd
redan kört in på en slutstation
och att vi alla gömt oss i en mörk garderob
Bina visste det, valarna, myrorna och antiloperna
och de överblommade sensommarängarna visste det
bara människan visste inte
att vi redan hade gått under
Prästerna profeterna politikerna och poeterna stod lika målmedvetet tysta skrikande och stammande
“VI MÅSTE GÅ ÅT DET HÄR HÅLLET”
och så gick vi alla mot vår civilisations undergång
Förödelsen var mer än stor
den var större än orden
större än jorden
större än tyngden i varje människas hjärta
Det var då jorden började sjunga sin vaggsång och vi var många som gick till den sista vilan
vi andra tappade tonen i den sång andra försiktigt tog upp
Bara humlorna visste att det omöjliga var möjligt
därför började vi åter att samla nektar åt varandra
trösta vårt trasiga hopp
och kyssa jorden med våra fötter
Träden fick oss att hålla ut
de pinade tallarna viskade sanna sagor
och havet som hela tiden andades liv och död
liv och död
lät till slut sitt salt hela våra sår
och tiden som bytte riktning
bildade en ny sträng i vårt mänskliga dna
Inte två
inte tre
bara ett
bara vi
och havet förlät oss allt
så som det alltid har gjort.
Till William Blake
Jag vill också bära inbillningenskraftens sol
och låta den gå upp över jordens stolta berg
Vänskapen
Vänskapen är en tår i det gudomligas ögonblick, surdegen i brödet och grädden i mjölken.
Vänskapen är de fattigas rikedom, fåglarnas sång och blommornas doft.
Vänskapen är den fördolda nyckeln, navet i hjulet och kraften i vågen.
Vänskapen är det mörka i rymden, pärmen i boken och vattnet i törsten.
Vänskapen är rytmen i språket, saltet i maten och knapparna i koftan.
Du är vänskapen, jag är vänskapen. Vi är varandras glödande kol.
Blås mig, livge oss och ro vår båt sakta över mörka vatten där oron, otillräckligheten och oförsonligheten bor.
Varje O kan bli Ö – där vi kan gå iland och ”hålla måltid” med varandra.
© Marianna Agetorp 150312
Till Therese
Det finns en sol som lyser i varje människobarn
En del får hålla hårt i livet för att solen skall lysa.
För andra lyser den medan barnet kan leka.
Men för de som får ett särskilt uppdrag
som prövas hårt med tung kappsäck att bära
för dem skapades fåglarnas sånger, sagorna
bilderna och dofterna i vår värld
Ur varje sten växer ljuset fram
ur varje spricka sipprar det glimrande strålar
och ur tidsrymden föds nya världar
som vi kan forma fram ur lera, med penslar, färger
och frön i jorden.
Solen är vårt sanna barndomshem
och ljuset går upp i oss
genom alla de ting vi skapar skönhet med
när vi förvandlar rädsla till mod
tråkighet till lek
brist till överflöd och mörkt till ljus
Så väver livet in oss i den större väven
vår gråt blir molltoner i ett djupare körverk
våra tårar blir till fågelbad
och när vi dör brister strängen som en frisläppt ton
Efter meditationen
Det är dig själv du måste hela Såret du tog emot har du vårdat länge nog
Sprickans sårkanter har fört dig in mot djupet i din avgrund och du är inte längre rädd för ditt fall Fallet är inget stup bara din strupe som måste få ljuda din ton ditt språk din doft Du måste likt elden ta emot syret för att brinna Låta sorgen bli vit rök som stiger ur dig och visa din själviska glädje som en vit skugga som faller längs bergssidorna likt vita snöflingor som faller likt manna över dina fårade marker Fårade, inte av sorg utan av livsglädje som spricker upp Sprickan blir ditt födande flödande våta rum där famntagens förvandling kan ske i dig för dig till dig Och det som föds faller likt stjärnor över vintergatans mörka marker och du föder mörkret med ljus och ljuset med mörker och du vet att allt hör ihop och du räds för inget och inget räds dig utan allt är mottagande och givande och kött och materia och ande En osynlig kraft som alla ser och dricker och lapar och slickar och njuter För du skapar tillåtandets konst, vägdammets lycka, rörelsens skönhet och den enda upphovsrätten är ditt liv Ditt du som ett med den andre.

Det gudomliga skötet
Hon är ditt allra heligaste
Du måste föda henne
om och om igen
in i världen genom dig
Modern förlåter alltid barnet
barnet måste förlåta sig själv
Den gudomliga modern föder allt
och föds i allt
strålar ut ur det allra heligaste
Jag är din
Jag är min
Jag är allas
Sprid ut mitt hår över jorden
Låt kosmos leka i det
och låt stjärnorna strö sitt ljus
Klä dig i den gudomliga andedräkten
vävd av ljus
Du kan inte springa ifatt henne
du kan inte springa ifrån henne
hon är du, du är jag
jag är du vi är hon
hon är hela vår värld
hon är tårarna i varje steg du tagit
hon är säden i varje tanke du sått
hon är sorgen i varje bägare du tömt
hon är nåden i varje källa som runnit upp.
Hon är
Varje flinga ohörd
Under det jag trodde var
min sista ägglossning
blev jag gravid med den sömnlösa natten
så lyser mörkret upp våra ryggsidor
medan vi på betryggande avstånd
letar upp fåfänglighetens
sista strimma av hopp
och snön föll tystare än vanligt
varje flinga ohörd
November
November håller på att rinna ut
i ett vintersolstånd
där mörker och ljus
tar varandras händer
allt växlar allt skiftar
vågens axlar bär
ljus mörker harmoni och kaos
Du är altaret
där mörker växer till ljus.
Citera gärna- men hänvisa till källan.
Marianna Agetorp