Allt har sin tid
Välkomna på Vernissage på Wrangelsborg 218 Höör
4 April, kl 15.00 – 17.00
Under vernissagen bjuds det även på livemusik av Lisbeth Westberg och
Martinus Nygård samt lättare tilltugg.
Läs mer här
Se också tidigare inlägg Mariannas Måleri och Ljusvågor och stjärnfält – Esoterisk konst
Kontakt Marianna: 070-6739916
Hur roligt får man ha det i livet? Hur underbart som helst. Jorden är inte bara en hård skola som det kan verka, utan också en helt underbar ljuvlig lekplats för människan.
De sköna pinnarna har alltid lockat mig, kallat mig att ta med dem hem. Sparat det i många år, målat på dem, guldförgyllt dem och framför allt sparat dem för att arbeta vidare med dem. Här delar jag några ocensurerade bilder från denna min lek och glädje. Och jag håller till i vår gamla gödselstad – och jag drömmer om att en dag få fönster runt hela rummet så inte snöstormen yr och fyller golvet med snö. Allt har sin tid. Tre fönster kom in 2025 och i år hoppas jag resten kommer på plats. Fönster har jag men är inte snickarkunnig för just byggnation.
Mina Pinnar, Pinnaler och skapande lek i Livsrummet – vår gamla gödselstad – gödsel behövs för att allt skall växa och bli till liv. Snart på en utställning nära dig. Konst och Kulturrundan i Spjutaretorp
Om att finna en djupare mening i den skapande processen.
Jag har under åren valt att söka mig fram på en esoterisk, andlig, och mytisk väg inom mitt konstnärskap. Många har genom historien vandrat den vägen och många gör det också i dag. Vi är många som känner en inre kallelse att finna nya vägar att uttrycka den djupast liggande förståelsen för livets mening och mål – och låta VÄGEN vara en del av målet – processen, inte bara resultatet. Söka och finna och fortsätta att söka en ännu djupare andemeningen bakom förståelsen av att vara sant mänsklig.
Att jag följer en esoterisk väg innebär för mig att utforska och söka en inre, fördold eller beslöjad värld och också tillåta mig att vara en fritänkare och inte bindas av dogmer, läror eller särskilda religiösa föreställningar. Jag söker hela tiden nya symboler och metaforer både i mitt liv, mina poetiska texter och mitt konstnärskap. För mig är det en alkemisk process – att våga stå mitt i varats eld och förädla mina skuggor, rädslor, smärtor och kamp till guld. Och i den inre alkemin är guldet för mig FRID. Att inte bara finna frid inom mig, utan vara frid – oavsett hur världen runt omkring mig ter sig eller påverkar mig. Det övar jag mig i. Med ett annat sätt att se det är det också en shamanistisk väg. Att gå in i det mörka för att finna ljuset och läkedomen.
Jag tror också det behövs ett öppet sinne hos betraktaren av konstverket för att denna konst ska beröra en åskådare på djupet. Inte via förståndet utan genom helt andra känslobaserade sinnen. Konst av detta slag kan ge insikter och visdomar som kanske rentav förändrar också betraktaren i grunden. Det är min förhoppning.
En besökare från Tyskland hittade in till mitt galleri på Stensjöäng som stod öppet utan bevakning. En tavla berörde henne så, så hon mailade mig, bad att få köpa den och vi bestämde oss för ett möte en kommande dag. Kvinnan beskrev konstverket senare när hon kommit hem till södra Tyskland:
“It is really very special and gives me moments of happiness, strength and hope every single day ❤. The healing flowers and these colours you used mean a lot to me. I still can’t believe that I could take your painting with me and have it around my mostly loud and troublesome place. It’s like meeting a bit of your soul, and my soul too, whenever I look at it. Our contact was very short, but I felt very close to you in some ways, like knowing you for ages.” Katharina
Denna hennes beskrivning berörde mig djupt och denna och liknande kommentarer får mig att måla med ny kraft. Konst kan ge läkedom på djupet om vi öppnar oss för den – precis som naturens läkande stilla närvaro, havets evigt föränderliga element, musiken eller att bara att beskåda molnen på himlen och stjärnhimlen på natten.
Jag tror och hoppas att den abstrakta konsten – den som till största delen inte är föreställande – utan “bara är”, den som inte behöver förstås, inte analyseras eller intellektualiseras – får beröra också dig. För mig är det en fördel att jag inte har någon som helst konstnärlig skolning. Jag leker som ett barn, i förtjusning över att ha färger och något att fästa närvaron och känslorna på. Jag föredrar stora ytor/dukar för då upplever jag att friheten blir större.
Målandet är en process. Ibland sitter jag på den tomma målningen och mediterar först. Jag behöver vara i frid och ro och ha “oändligt med tid” för att komma igång. Jag vet aldrig vad det ska bli för resultat och ser ofta min konst som “tillfälligheternas konst”. Precis som livet – som till slut får en form och en våg av färger och ljus.
“Fantasin är inte ett tillstånd: den är människans själva existens.”
Vilken riktning skall jag gå ifrån detta nu? Detta nya år 2026. Detta ord av Blake ger mig tröst och ledning – utan att riktigt veta varför. Som alltid har jag många olika trådar jag nystar på. Både bokstavligt och metaforiskt. Bokstavligt – jag syr och broderar konstverk – till ingen nytta och som lagning, stoppar hål och lagar det trasiga. Och metaforiskt – jag betraktar mitt liv som ett konstverk jag hela tiden måste arbeta med – ljus och skuggor, nya färger, former och ändlösa förändringar. Vilken ram vill jag ha- nej ingen passar, och det är inte heller min uppgift. Först när jag är död kan den ramen sättas och då endast av den personliga betraktaren. “Vad vi skola bliva veta vi icke ännu” ringer i mina öron sedan barndomen. (1 Johannesbrevet 3:2 1917 års översättning) Bilden nedan av William Blake är så innerlig. Vad vet larven om fjärilens liv. Allt längs innerst i kokongen – men inte uppenbart i livsprocessen. Därtill behöver vi fantasin i varje dags skapande ögonblick. Däri ligger konstnärens svåraste lärdom. Vägen mot genialiteten. Få finner den, många liv får vi öva oss. Och tills dess broderar jag med ord, med lappar, med färger och funna träbitar i skogen.
Och detta är ett annat underbart citat: Deras motto var: ‘Saliga är de som befinns studera litteratur … Sådana har sina lampor brinnande och sådana skall lysa som stjärnorna.’ – Brev från Blake till Flaxman, 1801. Se vidare på Sällskapets hemsida Ja vad har vi att göra i dessa föränderliga tider – mer än just att hålla våra lampor brinnande – förädla vårt inre – läsa, skriva, brodera, måla, kontemplera, vandra……
Konst är vad vårt inre öga ser. Fortsätt att se inåt, se djupare och sprid blicken. Vi ses i det ofullbordade. 2026-01-22