Category Archives: Vandringar

Brobygge i gränsland

Brobyggandets konst- Grytesundsbron i Snapphaneland

Gamla drömmar går till slut i uppfyllelse. Min barndomsdröm om att kunna gå över sundet mellan Norra- och Södra Grytsjön och passera gränsstenen Grytehall har äntligen blivit verklighet. Och det är inte vilken gränssten som helst. Det är gränsstenen där Småland, Skåne och Blekinge möts. En plats inte så många besökt men nu kan man komma till den från två håll. I grunden är jag en eremit och ingen föreningsmänniska, men en lokal förening är ett fantastiskt redskap för att skapa nya möten i gamla bygder och för att engagera likasinnade i gemensamma projekt. 2014 startade en grupp kulturentusiaster en Konst- och Kulturrunda i Spjutaretorpsbygden. Varje år under Kristi himmelfärdshelgen äger den rum. Också i år håller vi den traditionen vid liv. Men under Coronaåret lades den på is och vi la kraft på att bygga en bro – Grytesundsbron. Inte att förväxla med Öresundsbron. Men även en liten bro hoppas vi kommer att få en viktig betydelse för våra byars gemenskap. Att bygga en bro har också en djupare, ja rent av läkande betydelse. I dessa gamla Snapphanebygder där stridigheter ägt rum, när gränsen delade våra bygder i Sverige och Danmark – kan vi nu verka för gemensamma mål, kulturevenemang och vänskapliga relationer. Än är inte själva leden så väl uppmärkt, men vi arbetar stadigt vidare. Farabols byalag har i många år arbetat för att göra Grytleden uppmärkt och vackert utstakad. Nu får vår förening arbeta vidare för att fortsätta leden in i Småland och Älmhults kommun.

I många år ordnades det uppe på en höjd i närheten till Gränsstenen en så kallad Gränsgudstjänst ute i det fria. Denna plats är inte bara där tre landskap möts utan det är också mötespunkten för tre län, Kronoberg, Skåne och Blekinge, för två stift, Lund och Växjö, samt för tre församlingar, Härlunda, Kyrkhult och Örkened.
När den gamla traditionen togs upp under tidigt 60-tal var det en närmre 100-årig tradition som man återuppväckte, enligt en artikel i Smålandsposten 1966. Nya försök att återuppliva traditionen har gjorts också under 2000-talet och det är en trevlig tradition att samlas under den fria himlen vilket passar utmärkt också i Coronatider. Bron är nu på plats och det är bara att ta fram vandringsstaven och vandra vidare. Väl mött ute i det fria. © Marianna Agetorp



Norra Grytleden
https://naturkartan.se/sv/almhult/norra-grytleden

Stensjöäng Digital bildberättelse 3

Under 2016 började vi tillgängliggöra Stensjöäng för att även rullstolsburna och alla med rörelsehinder skall kunna besöka Stensjöäng i framtiden.
Vi kom en bit på väg i vår strävan och fortsätter så långt våra krafter räcker.
Här en bildberättelse med ord och bilder som besökare bidragit med 2016.

Se mer på Youtube

Här nedan finns de dikter, och textreflektioner som besökare velat dela under året. 

“Tack för en oförglömlig promenad i underbar natur, som vi berikat ytterligare, utan att göra intrång på den.”

”Tack för en avstressande dag”.

”Tack för att vi fick låna er natur”

“Vi var här och fick en härlig promenad till allas belåtenhet. Vi tackar för besöket”

”We have all great fun here”

“Fantastiskt rofyllt och vackert”

“Jag smakar atmosfären”

lars-erik-andreasson-jpeg

Foto:Lars-Erik Andréasson

“En vandring genom en fantastisk natur. Här finns mystik, ro och inspiration.”

”Underbart TACK”

“En annorlunda trädgård, tystna och lugnt. ”Massor med pappebarn”. Tack för upplevelsen.”

”Tack för alla upplevelser i skogen och häromkring. Vi kommer tillbaka!”

Foto: Lars-Erik Andréasson

Foto: Lars-Erik Andréasson

”En  utfärd – där vi inte visste varthän. Vi kom hit och det blev en stark och fridfull upplevelse.”


lars-erik-andreasson

Foto: Lars-Erik Andréasson

Stenarna

ger stöd för en vacklande

Dammen

en vattenspegel växer fram

för den vilsne att hitta sig själv i

Skogen

en skyddande trygghet

som vaggar vandrarens ängslan till ro

Köksbordet

märkt av ålder och småbarnsår

där människor bjudits med

att dela måltid och tankar

Vännerna

som möter dig med kärlek

sätter ett redskap i din förlamade hand

Kramar i en famn

som bara vill gott

Stensjöäng

ger dig plats och mull

att växa på nytt

Jonas Holm, Dalby april -16

ma76


dsc_0100

Mossan rinner nerför storstenen

ett grönt vattenfall

hänger som en mjuk matta på tork

 

Klangfärgerna är djupa

Rören spelar

Jag leker

Stenarna längs stigen

sjunger för oss

välkomna

Sjunger ger ro

vinkar vidare

Vassen och vattnet sorlar

porsen fyller mitt andetag

ytan är gråsvart

lite dagg

anar regnet

långt borta

Tunn är järntråden

som fångar rutorna i portalens vägg

sträv av rost

lågmält brun

I fyrkantens titthål

lyser det rosa

äppelträdet

Snuffa


Stenblocket

från en annan tid

lyft av en större hand

rofyllt

nedsjunket i vårgrönskan

smyckat

med en slintande vit klematis

en krona över toppen

Göken kastar ut tydliga vårtons

som blandas med humlekören

i kastanjens blomtak

ett helande

i in tillfälliga gästnärvaro i en lånad stol på Stensjöäng. Mona Waldemar

733

Stenblocket
En gång buret hit
av en större hand
Mossklätt
rofyllt nedsjunken
med en vårlig klädsel
av slingrande vit kaprifol
på toppen
vårliv på Stensjöäng
Mona Waldemar

Med ett steg in i Mariannas helande trädgård Det är vår maj 2016 Tingsryds skrivarklubb är på väg till Mariannas trädgårds Stensjöäng. Vi är inbjudna till ett möte med ord emellan och en återblick på Maj 1987 – vår förra resa hit. Vi gör en repris i minnesbilder, jämförda med de kamerafångade. “Å titta där är Mariannas stora vackra fat med de underbara bullarna. Mariannabomärket.”

I dag får vi varsin vandringskäpp – alla ger sig av till Katedralen- i tystnad. Jag tar mina käppar, kamera och ger mig ut på min pilgrimsfärd i tystnad.

Sa jag något om ord – de kommer senare.

Nu möter mitt hjärta ett stenblock i grönskan – orubbligt vilande med minnen från en annan tid, ditlyft av en större hand. Stenen smyckad med en vit klematis som slingrar över toppen – till en krona.Jag tar ett steg in i trädgården och möter en ormslå. Den lyfter huvudet, som ville den tala om tidlösheten. Jag sätter mig under den 100-åriga kastanjen, som ger mig ro.

Jag hör göken gala, han kastar ut en tydlig vårton som blandas med humlesurret i kastanjens blomklasar som bildar tak över min tillfälliga gästplats i en lånad stol på Stensjöäng.

”Gångarna” från stenskogen är tillbaka och jag delar med mig: Hör ni göken. Nej de gör inte det nu, längre. Plötsligt förstår jag min lilla pilgrimsfärd: Jag har kört bilen hit, tagit bilderna på stenen, hört göken. Gör det något att jag går dåligt? ( frågan ställd till mig själv)
Mona Waldemar


Promenaden

Jag är naturvetare och intresset för biologin, har oftast tagit över andra upplevelser. När jag var ute med mina barn, ville jag lära dem namnet på växterna.

–  Nu kommer han med blasten igen, suckade de.

En gång sade min son.

– Pappa, du kan ju inte se det fina i en blomma, du bara räknar ståndare och pistiller.

Det gav mig en tankeställare.

Under vår tysta promenaden, upptäckte jag bland annat, granrötter strax under markytan. De bildade intressanta streck, figurer och skrivtecken, som jag kanske skulle

försökt skriva en dikt om, men jag kom att tänka på en bok, som jag läst för många år sedan. Jag vill berätta om den

Boken Fåglarna av Tarjej Vesaas

Tufsen eller Mattis var en medelålders förståndshandikappad man som bodde hos sin syster Hege. Hon försökte aktivera brodern, få honom i arbete. Hon sände honom till en gård att gallra betor tillsammans med andra. Det gick bra en liten stund, men så glömde Tufsen tid och rum och började samtala med betplantorna.

Han hade en gammal båt, som han rodde ut i och metade. Det var ett arbete, det var viktigt, med eller utan mask och fisk. En dag upptäckte han i den våta leran, vid stranden avtryck av fågelfötter. De var som skrivtecken. Fåglarna skrev brev till honom. Han tog en pinne och svarade på deras brev. Nästa dag hade de svarat.

Så kom det som förändrade hans liv. Systern Hege träffade en man. De var tre i stugan. Han var i vägen, överflödig. Han rodde ut på sjön, slog ut bottnen på båten. Han var inte simkunnig. Det skulle tolkas som en olyckshändelse. Han hade råkat trampa igenom den ruttna båtbottnen.
– Denna bok betydde mycket för mig. Den förändrade min syn på dessa vi kallar  förståndshandikappade. Jag tror att Vesaas vill ha sagt att vi har samma människo­värde, men de passar inte riktigt in i vårt effektiva samhälle. Vi skall inte tycka synd om dem, vi skall acceptera dem, kanske ibland avundas ve deras fantasi. Det har jag gjort ibland, när jag sett dem på en konstutställning i biblioteket.
Hans Billman


Vandring i sagoskog

Från gårdsplanen börjar gruppen sin vandring i Mariannas sagoskog.

Mellan  himmelskupan och sjöytan, en konsertsal för fågelkören.  Tankfulla träd

bugar  sitt bifall.

Testar klanginstrumenten.  Ljudvågor fyller luften.

Skogskatedralens vidöppna famn inbjuder till stillhet och reflektion. En kvinna börjar sjunga. Med mjuk och klar sopranstämma. Stilla flyter sången mellan trädstammarna, stiger upp mot  det blå. Vad är det? En bön kanske. Sången klingar sakta av.

Går  den  smala stigen mot Backstugan. Stöder  mig då och då, mot stenblockens gröna päls.

Stormfällda träd är avsågade och årsringarnas hemligheter blottlagda.

Småtrollen har gömt sig  i stenarnas skrevor och gömslen.

Luften doftar av solvarm skog.

Ett vitblommande äppelträdet hälsar välkommen åter.

Tack Marianna för att vi fick komma och vandra i din fantastiska sagoskog.

Varma hälsningar

Elsa Engnell


Att få fira min födelsdag hos Marianna och Anders på Stensjöäng blev en stor upplevelse för mig. Hit kom vi längs slingriga skogsvägar. I en glänta ligger denna kulturplats. Då i juni var det fullt av blomster kring husen.

Min dotter Eva och jag hade en berättarföreställning i skogskatedralen,i backstugan, vid källan. Här finns sagoplatser, en del urtida, andra har uppstått i samspel människa/natur. Ibland vet jag ej om det är av människohand eller av naturens väsen.

Det jag vet är att det är en unik plats med två människor, Marianna och Anders, som insett naturens läkande kraft och vill bjuda på den. Bjuda in oss.

Tack än en gång , jag bär minnet av besöket inom mig och återkommer gärna.

Elisabeth Ydrén


För mig är upplevelsen av Stensjöäng mångfacettterad.

Barnet vaknar av lekfulla stigar

Kraften är kännbar vid sjö och vid skog.

Konsten är eggande, nyfiket väckande

slumrande känslor får liv igen.

Alla måsten och alla tankar

försvinner av vindarnas smekning vid sjön

och vattenkällan i ladan lockar önskningar fram ur en dröm.

Tack för att ni delar denna vackra plats.

Sanna Johansson


Vårkrattning i Skogskatedralen

Vårkrattning i Skogskatedralen

Katedralernas katedral
Katedralernas katedral finns överallt och ingenstans
Ingen mänsklig tanke skulle kunna projektera den
ej heller skulle någon mänsklig hand kunna bygga den
Den har himlen som tak, skogen och bergen som väggar
Solen skänker ljus, havet bildar fond
Tusen och åter tusen orglar, ljuder från träd och fåglar
Alla världens örter och blommor bildar mattan som täcker dess golv
Dit in träder jag med vördnad, och finner luften, elden, vattnet och
jorden som ger och tar liv
Där inne finner jag allt jag söker, och finner ro för själen Sven-Erik Svensson


TACK
för en ”annorlunda” promenad i tystnad! Har aldrig sett så många ”stenar”!!Med och utan mossa! Underbart. Älskar ”sten”. TBB


 

img_2746

Jag vandrade
Stigen med sina
fotstegspolerade
Granrötter
Sven-Erik Svensson


När lever jag
Då hjärtat öppnar sig
och låter kärleken flöda
föds jag på nytt

Hur länge som helst

I ett andetag förnimmer jag
universums oändlighet
Med luften i mina lungor
försvinner mitt ändliga jag
odödlig likt evigheten lever jag
Greenleaves Andersson

img_2338


Sagostämning
Känner sagostämmning
Mossklädda stenar
höga granar och lövträd, människotystnad, småfågelkvitter och Gökens hoande och en backstuga.
Känner mej som en liten flicka i en saga

Pia Vukasovic


Limerick

En mångkunnig tjej i Stensjöäng
bor trivsamt i blockig terräng
med en skogskatedral
både hög och sakral
Hit kan man gärna ta sig en sväng

Elsa Engnell


Tack till alla som bidragit med sina texter och bilder. / Marianna Agetorp

Naturvandring på nya stigar i Siggaboda naturreservat

I höst har det varit återinvigning av vandringslederna i Siggaboda naturreservat – gamla och delvis nya stigar. Som vanligt var det Sven G Nilsson som var vår kunnige guide. En liten skara hängivna naturentusiaster. Fem personer var vi. Det som särskilt drabbar mig är att vi människor så lätt tror att naturen är till för oss, skall tjäna oss. I stället för att se att allt är ett enda stort samspel. Vi tror så lätt, vi människor, att vi sparar skogen, för oss, gör reservat för att kommande generationer skall få uppleva urskog, naturskog. Istället borde vi tänka på att spara skogen för dess eget egenvärde. För naturens egen mångfald, för att vi skall “tjäna naturen”. Så alla som klagar på att Siggaboda natureservat är så fult, så skadat, så omöjligt att vandra i, “för oss människor” – tänk om vi i stället skulle tänka att vi sparat en liten rest gammelskog, en bit urskog som är så sällsynt numera. Vi “tjänar” inte kortsiktigt på det. Reservatet är inte för oss. Reservatet är värdefullt för alla svampar, alla lavar, fåglar, träd, vilda djur, insekter, larver, kryp och “småknytt” av alla slag. Utan naturen dör också människa. Naturen kan så lätt ta allt tillbaka igen. Vi bara lånar, leker och älskar – en stund under solen. Jag kommer vara en trädkramare så länge jag lever. Vi behöver skydda mer skog, vad än Länsstyrelsen, Skogsstyrelsen, lantbrukare, skogsbrukare och skogsbolag än säger. Jag hejar på Naturskyddsföreningen.

Och i mycket är jag kritisk till den sittande regeringen. Men är det något gott den gjort, så är det de pengar de avsatt till skyddsvärd gammelskog. TACK.

I vårt eget län har Lars Nordberg på Skogsstyrelsen gjort en mycket värdefull insats under alla år för att biotopskydd och reservat hos privata markägare sparats för framtiden. Tack till alla som värnar med varsamhet om skogen.

Rullstolsburen

Förr i tiden sa man om dem som inte “var som andra” att man var “ofärdig”. Ett vackert uttryck – alla är vi på väg – vi har olika skröpligheter, begränsningar skuggsidor, rädslor mm. Vi har olika fysik- olika kroppar och vi är olika i vad vi orkar, eller vågar utmana oss till. I ett försök att öppna upp Stensjöäng och våra marker här – är vi nu i färd med att söka projektpengar för att kunna Tillgänglighetsanpassa delar av Stensjöäng. Äntligen – känns det som. Det är alltid lika sorgligt att neka någon med gångsvårigheter, den som är buren av rullstol eller den som av olika anledningar inte kan röra sig fritt. Jag tror dessutom på att vi alla behöver hjälpas åt – för att förändra vår värld -in i det minsta- likaväl som i de större händelserna.
Därför ber vi nu om HJÄLP – hjälp med ekonomiskt bidrag – för att kunna förverkliga denna framkomliga väg/stig till Skogskatedralen och för att bygga en besökstoalett för besökare – även de mer rullstol.
Så har du själv funnit Stensjöäng värt att besöka – hjälp oss att fortsätta denna verksamhet – och öppna upp den för alla.
Läs mer här.
Vårt projek

Grind på stensjöäng

Stensjöäng-FÖR ALLA

Och har du svårt för att förstå hur du blir månadsstödjare eller donerar – Läs mer här på vår hemsida.
Jag skriver också mer här på bloggen om hur jag ser på finansiering.
Du kan också Swisha (telefonnummer 070-6739916) in din gåva eller betala via bankgiro. 5776-5778
Skriv under med FÖR ALLA
TACK för din gåva.

Vandrarens väg

Poesi har alltid varit min livslust. Både att läsa andras poesi och att skriva. Här en dikt från en helt ny poet för mig.
Men hans dikt speglar precis min egen livsresa.

Vandrare av Antonio Machado 1875-1939

Vandrare, dina fotspår
är vägen, och inget mer;
vandrare, det finns ingen väg
man bryter ny väg när man går.

När man går bryter man ny väg
och när man vänder blicken bakåt
ser man stigen som man aldrig
åter kommer att trampa.
Vandrare, det finns ingen väg
bara kölvattenstrimmor i havet.


Och skulle jag säga det med egna ord – skulle sista raden vara ” det finns ingen väg, bara den vilda naturen”.

Grind på stensjöäng

Grinden är öppen ut mot det okända.

Så är det att trampa upp en ny stig i sitt inre. Och på den vandringen fann jag Genekeys. Som en hållplats, som en vägvisare, som en röd tråd att att hitta in till mina gener, mina sår, mina skuggor och alla de gåvor som är just mina och den högsta essensen för mitt gudomliga jag.

Stigfinnare

De yrkesvägledare jag träffade i min ungdom berättade aldrig att jag kunde bli en poet. Det fanns inte ens i min egen vokabulär då. Någon utbildning till Stigfinnare fanns det inte heller. Men jag prövade det ordet i min mun och i mitt hjärta, och kände att det var jag, mitt sanna jag. Ja jag är och vill vara en Stigfinnare. Och kanske allra främst en inspiratör för andra – för att fler skall “våga gå sin egen väg. Alla andra leder vilse.”
Se boken Samtal med änglar.”

Må vi mötas där ute i den vilda naturen, och på alla de mötesplatser som finns i verkligheten och på internet.
Marianna Agetorp

Backstugan ett enkelt boende -backstuga

Det finns många sätt att få uppleva naturen. För mig är det optimala- att få sova i eller nära naturen. Helst ute under öppen himmel.

I vår skog har vi en enkel backstuga. Läs mer om backstugan här
Ett enkelt hus nedgrävt i marken.
Spisen är enkelt uppmurad av stenar och elden öppen och lysande.

Bild

I Stensjöängs eget naturreservat vakar trollen och allehanda varelser, synliga och osynliga.

IMG_4979

Elden är tänd i backstugan på Stensjöäng.

I år fick vi vår första Bed & Breakfast -gäst i backstugan. Inte många har sovit där förut.

Backstugan på Stensjöäng

Ida Andersen ville sova i backstugan -Lille Jans backstuga, som inspiration för eget skrivande.

IMG_4989

Det finns många träd och varelser i Lillejansskogen som vakar över den som sover i backstugan

Kanske behöver du en retreat, tid för dig själv, egna tankar, tid för naturen, stillhet tystnad? Vill du också sova i backstugan? Kontakta mig gärna för att samtala om hur en eller flera nätter skulle bli bäst för dig.

Instickade spår av Britt-Marie Sjöberg

Stickgrafitti

Britt-Marie Sjöberg Instickade hässjestörar

Just före ett av de större midsommarregnen sköljde över Stensjöäng hann jag ut och fotograferade Britt-Marie Sjöbergs nya objekt på Stensjöäng. Britt-Marie har förut ställt ut en separatutställning på Stensjöäng se hemsidan för denna utställning.
Nu får en mindre utställning locka besökare och vandrare på väg ned till Stensjöäng och Skogskatedralen. Det är de gamla Hässjestörarna som nu fått nya kläder. Som en modern hässja, för den som lagt småbruket åt sidan och ägnar sig åt natur och kulturvård. Det är en rikedom att få välkomna kreativa människor och deras konstverk och installationer på detta sätt. Det lockar ofta till skratt. Och jag undrar vad min far sagt om han levat, han vars händer burit hässjestörar för sin , familjens och primärt djurens överlevnad under långa vintermånader. Han som så ofta skakade på huvudet och sa “mycket förståndigt” åt min onyttiga påhittighet. Själv hässjar jag inte längre hö eller “samlar i lador” – men min lada fylls nu och då med konst och kulturevenemang av olika slag. För livets skapande lust och glädje. Men i mitt cv skulle kunna stå – att jag kan hässja hö, lava ved, handmjölka kor och mycket annat som hörde till småbrukarnas liv och levebröd. Ja, jag kunde det åtminstone förr – nu skapar jag med ord, bilder, färger och naturens föränderliga skönhet. För att se mer som händer på Stensjöäng i Sommar då vi firar 10-årsjubileum se under AKTUELLT

Britt-Marie Sjöberg instickade hässjestörar

Britt-Marie Sjöberg instickade hässjestörar

 

 

Britt-Marie Sjöberg instickade hässjestörar

Britt-Marie Sjöberg instickade hässjestörar

Britt-Marie Sjöberg Instickade hässjestörar

Britt-Marie Sjöberg instickade hässjestörar

Övernattning på Stensjöäng

Fler och fler letar sig ut till stillheten på Stensjöäng. Numera uppmuntrar jag även till att övernatta i vårt “Hemmahosboende”.

Boende på Stensjöäng

Boende på Stensjöäng

Välkommen att övernatta på Stensjöäng och vårt ”hemmahosboende”.

Vår högsta önskan för er vistelse här är att ni skall få lugna dagar fyllda av njutbara upplevelser i naturen och Stensjöäng – både inomhus och utomhus. Vi hoppas också att vi får goda möjligheter till samtal och livsberättelser – om ni så önskar.

Vi guidar er gärna runt när ni har tid/lust och sedan får ni leta er vidare till goda viloplatser inne och ute på Stensjöäng. Kanske vill ni också gå en längre vandring. Jag visar er gärna längre in på vandringsstigarna.

Vi kallar vårt boende för ett “hemma hos”. Vår övervåning används också stundtals av våra barn och oss själva. Ibland kan vi kanske behöver vi “störa” med att hämta ting i angränsande gemensamma rum.

Vi delar gemensam ingångshall – där skor och ytterkläder hängs.

Besökare är också välkomna att knacka på i vår värld och vi blir “inte störda” om ni undrar något, vill samtala eller har frågor.

Vårt boende är inrymt på övervåningen (endast trappa) – där finns också ett gemensamt kök – med spis, ugn, kylskåp- med frysfack. På övervåningen finns också en toalett med dusch. Trädgården är en öppen miljö för alla besökare att använda.

Vill man sova utomhus, uppmuntrar vi detta, eller på luffarloftet i ladan- för att komma närmre naturen. (om är sovsäck bra att ta med). Ta också gärna med dig skapande verksamheter – eller låna material här.
Vi har öppet Wifi i hela huset – och runt huset. Fritt för besökare. Har ni inte egen mobil eller mobiltäckning kan ni självklart låna vår telefon.

Stensjöäng kan man också köpa böcker, (nya och antikvariska), vykort, inramade foton, loppis, målningar mm. 

Boende Stensjöäng

Boende på Stensjöäng – nu är det äppelblommornas tid. 

 

Tysta vandringar

Ibland vill man vandra själv, för att få ro. Men jag upplever att även om jag vandrar med andra infinner sig den där ron, om jag inte måste vara social samtidigt, berättande och lärande. Vi måste inte anstränga oss till det yttersta, motionera, inte ta in massa information och lära oss nytt. Ibland behövs energin, ja hela livskraften för oss själva. Så vill jag dela hälsovandringarna med de som kommer till Stensjöäng. Fast det är regnigt är det en behaglig temperatur i dag, det märkte jag när jag tidigt var ute för att ge vackra ardennerhästarna vatten. De går i sakta mak över mina marker och utför ett enormt arbete som jag inte själv kan göra. Äter gräs, löv och “sävje”. Håller efter grönskan, betar fram stenarna, rensar under träden och återskapar landskapet som jag minns det från förr. Är så innerligt tacksam för att vi får “låna hästar” från de som kan deras språk. Jag bara hälsar vänligt och ger dem friskt vatten – och berömmer dem med så vackra ord jag kan.

I dagens Smålandsposten på Älmhultssidorna finns en artikel om mina vandringar denna vecka.

140516 – Bilden borttagen pga. att Smp menar att jag “kränkt upphovsrätten” genom att jag publicerat deras material på min sida. Trist.


Eller kom och gå ensam en stund i Skogskatedralen eller i den mossiga storskogen.

Läs mer om Hälsovandringar på Stensjöäng

Kroppen minns alla känslor vi lagrat. Boka en massage på Stensjöäng med Mariann Simonsson. Se Andrum

Läs mer om Måbraveckan i Älmhult

Höstvandringar

Härom dagen hade vi åter vandring på Stensjöäng, och  qigongövningar under stora alen nere vid Stensjön. Karin Sandelin ledde övningarna.

20131003_314

När vi kom hem ställde vi stavarna mot väggen och tackade varandra för tyst vandring, gemensamma upplevelser och nya rörelse i kroppen.
Välkommen du också till vandringar. Kortare eller längre.
Kom ensam eller med en grupp du vill vandra tillsammans med.
Aktuella vandringar i Oktober vecka 43
21 okt måndag 11-14
23 okt onsdag 11-14
24 okt torsdag 11-14
25 okt fredag 11-14
Grova skor eller stövlar. Stening och vild terräng. Ta med egen matsäck för två fikatillfällen + en lunch:  300:- / person

Anmäl dig till Marianna 070-6739916
Vill du vandra andra tider så hör av dig. Hösten har bara börjat. Kombinera gärna med en övernattning.
vandringsstavar

Bland stavarna har jag i bland ställt fram ett av mina gamla tunga järnspett.
Vi behöver ibland tänka till om vår vandringsstav är till stöd eller bara likt ett tungt ok, som inte är vårt. Vi behöver välja en stav som passar oss och en livsväg, som är vår egen. Ibland i väglöst land.

Andrum och tid för själen

Alla behöver vi andrum för kropp och själ. Ibland längre, ibland kortare. Nästa alltid är det kroppen som säger ifrån, om vi inte tar vår trötthet, värk, livssorg m.m på allvar. Av en fd lärare har jag under året fått fantastisk helkroppsmassage, vid upprepade tillfällen. Otroligt välgörande och stärkande för mig själv- för att ta till mig min trötthet, alla smärtsamma känslor som jag gömt undan och att få vara i en öppen och mottagande i någon annans helande närvaro. Jag har fått tid för “bara mig”.

Detta vill ja nu få dela med mig av till andra.
Mariann Simonsson kommer nu under hösten att, när kunder så önskar, ge massage på Stensjöäng. Läs mer och boka här
Kombinera detta gärna med en övernattning på Stensjöäng, vandringar, skapardagar eller på det sätt som passar dig.
För priser och info: se vidare på länken Andrum

IMG_7559Att gunga sig själv och själen i en hängmatta, är ett härligt sätt att skapa andrum. Min vi behöver finna många vägar för att hitta hem till oss själva.

Kanske du vill ge bort detta som present, till någon annan.
Läs mer här om Presentkort.

Hälsovandringar

moderjordklot

Dra ut på Luffarvandring för en dag – i gemenskap?

Kanske är det fler än jag som vill ut och vandra – och utgå från Stensjöäng.

Aktuella hälsovandringar just nu!

4 Juni, 10 juni, 12 Juni.
Kommer du långt ifrån finna ett enkelt B&B i vårt hem – eller gratis övernattning i enkelhet (du tar med egen sovutrustning) på Luffarloftet i vår lada.

Vi börjar kl 11  och vandrar fram till ca 16. Vandringen sker i tystnad – förutom vid pauserna. Och vi avslutar med ett gemensamt samtal.

Var och en har med egen matsäck och fika. Minst tre pauser. INGEN motionsövning. Vi vandrar i lugnt tempo, njuter av vägen, av vädret (även om det regnar) och vandringen.
300:- per person. Självklart kan du ta med hunden.

Här är min sida om vandringar och natur

Anmäl dig via mail eller via min mobil: 070-6739916

IMG_2271

Vardagsbilder

Just hemkommen från underbart möte i Skåneland.
Fint att mötas här hemma av reportage i Smålandspostens – Älmhultssidor av Filip Sjöfors. Ett bildreportage från min vardag i skogen. Känns just så innerligt och skogsnära som jag upplever att jag får leva mitt liv. Tacksamhet och tillit – får också i fortsättningen bli mina “vandringsstavar”
Och i Skåne fick jag innerliga möten med Rödhaken. Det kommer en vår.

140516 – Bilderna borttagna pga. att Smp menar att jag “kränkt upphovsrätten” genom att jag publicerat deras material på min sida. Trist.

Smålandsposten 11 feb 2013

Vandringar

skogen

“det är vägen som är mödan värd”… – eller kanske den tysta gemenskapen, eller det lugna tempot, naturen eller? JA för mig är det allt sammantaget.
Jag älskar de tysta vandringarna, i ensamhet, i tidlöshet. Ingen bestämt rutt, jag kan vika in på någon okänd stig, följa ett ljud, en bäck eller bara vandra planlöst.
Men jag älskar att få vandra med vänner- kända och okända – men som älskar vandringen, naturen och sökandet efter dagens lugna tempo. Jag brukar kalla dessa vandringar för Hälsovandringar – för jag tror de främjar hälsan. Inte i första hand som en motion – vi går sakta – här är det lika gärna själen som får motion, upplevelser och hela vårt jag får nya sinnesintryck. Kontakta mig gärna för en heldag eller halvdag. Vad som passar din arbetsgrupp, projektgrupp eller vängrupp.

Se också gärna mer info på denna min sida

Det har hänt att vi gått långt – då har vi genom skogarna och längs vägarna gått till Bilkyrkogården och hem igen. Men så långt går vi inte ofta.

Kyrkö Mosse - Bilkyrkogården

Kyrkö Mosse – Bilkyrkogården

svartagyl

Viloplatserna är viktiga under vandringen – Var och en har mat och dryck med med sig och vi njuter av att vila, äta och uppleva det närvarande nuet. I bland är solen med oss – somliga dagar öser regnet ned. Vi klär oss bra – och njuter av det väder som ges oss.
Välkommen med ut på vandring.