Category Archives: 2018

Vernissage Vandalorum Åke Bergqvist

Ibland måste jag bara lämna mina egna domäner och hämta inspiration för Galleri Stensjöäng och hela det inre livet. Vandalorum lämnar mig aldrig oberörd, utan får mig att känna mig som en liten kugge i det stora väldiga sammanhang som länkar oss alla konstintresserade, utövare och kreatörer tillsammans.
Först äter vi utsökt måltid på Syltan (årets kulturrestaurang dessutom 2018) och blickar ut genom de stora rutorna och konsten utomhus – (som jag vet för lite om. Måste kolla upp det nästa gång).
Målet för min dagsutflykt med vännerna Hans Hedlund och Inga Leo är Åke Bergqvists  utställning Betraktelser från en oduglig mosse. Sällan har jag blivit så tagen av en utställning som av denna. Den ligger så nära mina egna tankar, mina egna inre färger och min begreppsvärd. Känns som ett heligt möte, som det kan kännas ute i skogen där heliga möten mellan människa och vatten, snårskog, trädskelett, moss-smek och skriftlav sker. Tillsammans med en mycket välarbetad utställningskatalog var utställningen fulländad. Det jag möjligtvis hade förväntat mig och hoppades på var fler foton som växte fram ur golvet, ur väggarna och från taket. Foton som rullar och föser oss ut i mossmarken, myrhålen och lavblommingen ute på mossen. Fotona i utställningskatalogen gav dock en mersmak om att i hemlighet söka sig ut i mossens  obevekliga omfamning när novemberljuset ligger som en smekning och öppnar huden för närkontakt inåt.
Läs mer på Åke Bergqvists egen hemsida om Den odugliga mossen 

Till min lycka fanns också de båda utställningarna kvar som jag
trodde jag missat i år.

Åk till Vandalorum – åk sen hem, ge dig ut på mossarna, myrarna och de gröna mossornas förvandlande marker. Låt dig omvandlas, omfamnas och förvandlas. Bli mer människa.

Wasteland – från avfall till arkitektur 16.6 2018 – 20.1 2019

OCH

Signe Persson-Melin: Tingen måste ha utstrålning 2.6 – 2.12

2018

För er som ev. inte kan se bildspelet ovan lägger jag in bilderna som klickbart galleri.

Föreläsning på Stensjöäng

Svanarna har alltid haft en stor och rörande betydelse för mig i kontakt med min syster som varit nunna. 28 år stannade hon i klostret. Nu har hon tagit Vägen hem.
Redan är 50 personer anmälda till hennes föreläsning här på Stensjöäng.
Och svanarna landade som ett ytterligare berörande bevis på min sjö. Men i år sjunger inte sångsvanarna sin sorgesång. I år är det hemvändartoner de sjunger i min själ.

Svanfamiljen på Stensjön. Mor, far och två gråskimrande ungar.

Vägen hem-efter 28 år i kloster

Vi har alla vår egen livsväg att vandra.
Jag vill bjuda in till en föreläsning här på Stensjöäng med min syster Lydia Svensson som nu har kommit tillbaka till sin hembygd.
Här finns några tankar av Lydia Svensson i bokform
Tankar om Livet

 

Välkommen på föreläsning på Stensjöäng i samband med vår finissage på Galleri Stensjöäng   

 

Vägen hem Lydia Svensson

Finissage. 

Som PDF.A4-affisch Höstutställning Ametisterna

Ametisterna-höstutställning 2018

Ibland sker goda möten som leder vidare. Mitt möte med konstnärsgruppen Ametisterna blev ett sådant möte när de besökte Stensjöäng.
Nu ställer de ut på Galleri Stensjöäng. Varmt välkommen på Vernissage eller någon dag när det passar dig.

13-28 Oktober 2018 Öppet : 11-18 alla dagarna.

Lite mer om

Ametisterna

Rose-Marie Jonasson : Hon växte upp i Småland och Blekinge där hon bott större delen av sitt liv, omväxlat med några år utomlands. Efter pensioneringen har hon alltmer ägnat mig åt konsten. Är intresserad av olika tekniker, främst olja och akryl men även monotypi, träsnitt och grafik. Rose-Marie har gått 2-årig utbildning på Folkhögskolan i Bräkne-Hoby.  Har varit med i grupputställningar samt haft en separatutställning på Kulturhuset i Bräkne-Hoby.  Jag inspireras av djur, människor och natur som ofta får en surrealistisk touch.

 

Inga Johnsson

Kommer från Trensum i Blekinge. Hon har varit gymnasielärare i engelska och tyska och också studerat konstvetenskap.
På Blekinge Folkhögskola i Bräkne-Hoby har hon gått Konstlinjen och Textillinjen.
Under senaste åren har hon haft flera separatutställningar både i Blekinge och i Småland.

Hennes målningar är i akryl och också tavlor i Nåltovning.
Inga har ställt ut i Blekinges samtliga kommuner och i Småland. Hon har också deltagit i den jurybedömda utställningen Blekingar under 2016 och 2018.

 

Anna Swanholm-Rasmussen

I slutet av 1980-talet var hon elev hos konstnär Ulrik Hoff, Charlottenlund Danmark. Senare målade hon några år med konstnär Anders Fouckt, Växjö
Därefter 2-årig konstutbildning vid Blekinge Folkhögskola där hon målat för Per-Åke Foglert och Ola Karlsson. Anna har deltagit i sommarkurser på folkhögskolor i Sverige och i Danmark med lärare bland andra Konstnärerna Håkan Nyström, Jobim Jochumsen och Pia Fonnesbech.
Anna har haft separatutställningar och deltagit i samlingsutställningar i Sverige, Danmark och Tyskland och deltog vid Nordic Art Festival i Pisa, Italien 2014. Deltagit i jurybedömd utställning 2016 på Galleriet i Bjernum Skåne.  Anna målar i akryl eller olja och ofta med blandteknik.

 

Danièle M. Labole Thurbin

En liten medeltida by omringad av böljande kullar täckta med doftande meloner och gyllenfärgade solrosor. Där, i denna kryddoftande och starkt färgade del av Syd Frankrike finns hennes rötter, upplevelser och källan till  Danièles konst. Hennes brinnande intresse för konst under sitt liv och en lång karriär har fört henne på den målande banan och kreativiteten har äntligen fått ett uttryck . Hennes bilder föreställer drömmar, overkliga landskap ur

själens djup, känslor och berättelser. Hon målar i akryl, akvarell,

blandteknik och olja. Hennes bilder är både figurativa och abstrakta.

A4-affisch Höstutställning Ametisterna För utskrift

Ametisterna

Från min veranda

Här kan du höra några av dessa tankar. Tryck på pilen.

 

Tankar från min veranda

Läkande skrivande Hösten 2018

Läkande skrivande –
är ett äkta möte med dig själv.

Fira hösten och ge dig en dag med skrivande och självreflexion.
Höstdagjämning Läkande Skrivande 2018

Foto: Marianna Agetorp

Blåvinge

Vi övar på att:
Våga börja. (Inga förkunskaper behövs.)

Skriva i vår egen takt.
Söka vår egen röst, är trogna mot orden – och övar trohet mot vår inre röst.

Skriva en hel roman – kort som en dikt.

Vi inspireras av varandras texter.

Vi skriver om det fasansfulla, det obeskrivbara och hur det låter när vår kropps minns.

Vi övar oss att skriva alla de ord som inte blev sagda.

Vi övar oss på metaforer.


Hög gärna av dig med frågor.

Vi böjar dagen med en tyst meditativ vandring.

Kursledare: Marianna Agetorp,
poet och författare

Anmälan:  marianna@agetorp.se
Mobiltelefon 070-6739916
För mer info: www.marianna.agetorp.se

OBS: Kursdagarna blir av
även med ett fåtal deltagare.

Foto: Marianna Agetorp

Skrivkraft

Att skriva är som att breda ut vingarna och våga flyga.
Ge dig själv den glädjen i tacksamhet över din stund på jorden.

Lions Clubs stipendium 2018

SÅ FINT. STORT TACK. I dag fick jag och Anders Agetorp motta Lions Clubs stipendium för 2018 – för vår gärning på Stensjöäng och för vårt arbete med att hålla landsbygden levande och tillgängliggörandet här på Stensjöäng. 5000 kronor fick vi, så nu kan vi beställa mer väggrus och stenmjöl så vi kommer ett steg längre på vägen mot Skogskatedralen.

Stipendieutdelning under Älmhultsfestivalen 2018

 

Tack för vackra blommor som klarade värmen!

Tack för er motivering. Ni har verkligen läst på om vad vi verkar för.

Tack Valter Kroon för att du lyfte fram oss som Härlundabor. Anders Agetorp, Marianna Agetorp och Valter Kroon.

 

 

Femte året i rad

Femte året för Konst- och kulturrundan

I år när snöovädret virvlade runt oss under påskhelgen förstod jag att vi i Spjutaretorpsbygden valt rätt helg för vår konst- och kulturrunda. Inte påsk som på Österlen utan Kristi himmelsfärdshelgen. I år öppnar vi våra gallerier, gårdsplaner, verkstäder, kulturhus och hem för femte året i rad. Få saker som jag gjort inom föreningsvärlden är så roligt som detta och har fått bygden att leva upp och människor att vända tillbaka och hitta fram till naturen och kulturlivet ute i glesbygden.

Så medan de sista snöhögarna smälter på läsidan i skogen förbereder sig bygden. Vi målar, snider, smider och snickrar. Vi virkar och stickar och väver och hamrar och fotograferar, ramar in och krattar och limmar och svetsar och bakar och donar – allt för att vi skall kunna dela med oss och visa fram vår kreativitet och våra individuella uttryckssätt.

Och solen sprider äntligen värme över vintertrötta kroppar och knoppar och har vi säregen tur strålar solen över hela Kristi himmelfärdshelgen och livar upp oss alla. Spjutaretorpsbygdens konst- och kulturrunda håller öppet den 10-13 maj. Flertalet har öppet 11-16 dagligen, men vissa avvikelser förekommer. Se vår karta på hemsidan www.spjutaretorp.com.
Två nya hållpunkter har vi på vår karta i år och ännu fler gästutställare under dessa dagar. Nytt för i år är att vi nu startat en kulturförening för att gynna bygden och dess folk året om. En förening för alla som vill stötta vårt initiativ och vår bygd. Alla nya medlemmar deltar i år i ett lotteri där vinsten är inköpt av en av årets utställare. I år är det en ljuskrona i metall som Simon Holgersson gjort i sin verkstad – lika vacker för utomhus- som inomhusbruk. Bli medlem och du också – och framför allt, kom till vår bygd i Spjutaretorp i Härlunda församling – på den småländska gränsen men nära både Blekinge och Skåne. Många utställare har också öppnat sina serveringar, så det är bara att sjunka ned i gräset och låta sig omfamnas av vår steniga natur, våra mossiga skogar och glittrande sjöar. Kom i år och hjälp oss att slå rekordet i glada tillrop, njutningsfulla leenden, kramar och otvungen gemenskap över alla gränser. Kultur är vår gemensamma odling av liv, relationer och all den skapande kreativitet som gör oss till människor. Varmt välkomna!

Som PDF Karta 2018-04-10

Älmhults kommuns tillgänglighetspris 2017

Tillgänglighetspriset 2017 tilldelas Marianna och Anders Agetorp
Motivering: Marianna och Anders agetorp arbetar med att tillgänglighetsanpassa ”Skogsträdgården” i Spjutaretorp. Genom arbetet har de vid sitt vackra Stensjöäng åstadkommit en fantastisk möjlighet för personer med funktionsvariation att komma ut i skog och mark. De har även lagt ner stort arbete på att tillgängliggöra lada och utställningslokal bland annat genom att bygga nya vägar och stigar. För att möjliggöra för alla finns även tillgänglighetsanpassad toalett och nya parkeringsplatser. Detta mångåriga arbete gör Marianna och Anders mycket välförtjänta av 2017 års tillgänglighetspris.
Se sida på för Älmhults Kommun.

Tillgänglighetspris 2017

Akvarell Hans Hedlund

Nationalsången

Så kul att Lundströms bokradio uppmärksammande mina nya verser på Sveriges nationalsång. Så oväntat. En vän uppmärksammande mig på det. Se mitt tidigare inlägg. 10 nya verser för nationalsången

Nu sjöng jag in dem själv – så den som vill kan få höra alla verserna.

Och varför håller jag på med detta? Sätter nya verser till en sång jag själv inte gillar. Jo det är nog för att orden är så viktiga för mig. Att sjunga ord jag själv inte kan “ställa mig in under” kan jag inte sjunga. Då är jag tyst. Det gäller alla sånger, bordsböner, psalmer eller vår nationalsång. Så då är det bara att finna nya ord, dikta nya verser. Alla sånger alltifrån Leonard Cohen till Metallica har jag från tidig ålder försökt översätta och förstå. Och om de inte stämmer med mina egna övertygelser, blir “låten” liksom inte lika bra, eller tar det hela livet för att förstå vad låtskrivaren verkligen menar. Åååå vad jag skulle vilja fråga dem ibland, vad de menar.

Fint också att höra Bo Sundströms låt i programmet. Du och jag, är ett annat slag. Undantag 

Nu sjöng jag in alla verserna och la dem på Youtube.
Lyssna på dem här.

 

Sveriges nationalsång – 10 nya verser

Det var mycket länge sedan jag sjöng med i Sveriges nationalsång. Men min mor älskade den och alla länders nationalhymner, så jag har den inympad i mig mer eller mindre frivilligt. Vår svenska hymn skulle jag idag inte alls kunna stämma in i för ordens skull, jo de sista – jag vill leva och dö i norden. För årstiderna, för yttrandefriheten, för demokratin och naturen.

Men när jag hörde Marie Lundströms jättefina program om den vietnamesisk-kanadensiska författaren Kim Thúy och Nationalsånger

blev jag inspirerad att försöka skriva en egen. 10 nya verser blev det.
Vi lever som sagt i ett fritt land, så härligt. Därför vågar jag också skriva.

Här kommer 10 nya verser till Sveriges Nationalsång.

(Sjunges på samma melodi för enkelhetens skull.)

1.Vår himmel är blå som vår längtan i nord
om frihet och vidsträckta tankar
vår jord är vårt hem och vår sol är vårt liv
Ett hem, en rymd som räcker åt oss alla

2. När markerna grönskar och åkrarna gror
när rapsen och sädesfälten mognar
då vet vi att lusten är starkare än mod
vår ängsmark är en gåva från vår moder

3. När skogarna knoppas och hagarna ler
och sjöarna glittrar under solen
då lyfts våra hjärtan och tjälen tinar upp
vi glömmer mörkrets skuggor för vår framtid

4. I fjällviddens dalar blir rymden en famn
vår storhet blir uppfylld av förundran
vid bergväggens lä stannar tiden till nu
vår höjd och våra dalar är vår styrka

5. Ett folk och en jord knäpper händer i tro
på kärlekens seger över vanmakt
en kärlek som växer är starkare än hat
vår enhet är en ton som väcker genklang

6. Så slipa din stråke och vässa din sång
låt fjällbäckar strömma genom själen
en blomma är tiden och du är dess frukt
vi lever och vi dör bland dem vi älskar

7. När årstider växlar och mörker och ljus
vävs in i vår folksjäl likt en matta
vi vågar stå stolta och värna om varann
ett folk, en värld en mänsklighet på jorden

8. Så, så all din längtan i frihetens jord
du är blott ett frö i universum
men frukten av framtidens vackraste ton
är kören utav alla våra röster

9. Låt ekarna susa och björkarna gro
låt bokarnas lövverk fylla själen
vår skog, våra fält våra insjöars djup
är bryggan mellan stad och land och världen

10. Som flyttfågeln flyger som humlan i vind
som barnen som leker genom livet
så banar vi väg bortom okända mål
vi vill vi kan vi älskar med ett hjärta.

                © Marianna Agetorp 2018-02-05

Verkligt intressant att läsa om historiken (och förvånande) om Sveriges nationalsång och att Louise Ahléns skrev tillägg 1910 . De hade jag aldrig hört. Läs mer på
wikipedia. https://sv.wikipedia.org/wiki/Du_gamla,_du_fria

Återbrukskonst på Älmhults bibliotek

Lek och skapande är en stor del av mitt liv. Och att ta vara på det andra kastat, det som varit på väg att förmultna. Det mesta går att använda igen.
Jag använder gamla lådor som andra kastat, av trä eller papp, målar, tapetserar och möblerar. Minnen som väcker nya tankar. Gamla böcker som räddats undan containern, en kofta full av hål. Allt går att reparera, eller använda igen. Innerligt kul är det.
Välkomna att se Februaris utställning på Älmhults bibliotek.

Återbrukskonst på Älmhults bibliotek

Marianna Agetorp

Lagat, kastat återanvänt. Återbrukskonst.

Ingvar Kamprad död och dubbelmoralens brytpunkt

Frid över Ingvar Kamprads minne

Frid över Ingvar Kamprads minne

Via Instagram fick jag igår vetskap om Ingvar Kamprads död, och det gjorde mig oerhört berörd, mer än vad jag kunnat tänka mig.

Och allteftersom dagen gick och alla nyhetsflöden rullat igenom mig blev jag allt mer sorgsen. I dag lyser vi inte frid, när någon har dött, vi hedrar inte. Vi kastar upp allt allt som den människan stod för, i ett enda gytter av skuld, sanningar, osanningar, avundsjuka, svartsjuka och personliga minnen och känslor. Men även sådant klarar Ingvar Kamprad. Han och hans världsgärning håller för mer än människors tyckande och personliga omdömen.
Varför blir jag så berörd? Ja jag har i hemlighet tänkt tanken att jag skulle vilja få vara officiant vid hans begravning. För att på så sätt få hedra hans minne. Naturligtvis utan att veta något om han var medlem i någon kyrka eller annan sammanslutning, eller hur han planerat din sista resa.Men jag hade velat få formulera de sista orden, överräcka honom tillbaka åt den småländska jorden och lysa frid över hans minne. För att han varit den gamla stränga far han varit och är för oss alla entreprenörer och “Smålandsbrukare”.

Jag har alltid undrat över vad han hade för personlig innersta tro och föreställning om livet och döden. Om han alls haft någon relation till en frånvarande eller närvarande gud. Vad låg det för böcker på hans nattduksbord, vad läste han för litteratur, hur planerade han sin sista resa? Han föddes säkert lika obemärkt som vi alla. Hans första andetag var säkert inte lättare än någon annans. Och i det sista andetaget är vi alla nybörjare.
Och jag blir berörd när jag hör berättas om Ingvar Kamprads barndom, hans stränge far och det som alltid kommer att svärta hans minne. I sanning ett “lik i garderoben” som luktar illa. Men det talar också om komplexiteten i hur vi formar vår världsbild, och hur vi som barn indoktrineras, oavsett om vi växer upp med nazistiska föräldrar, eller i “vänsterreligiösa” sammanhang eller i radikala fundamentalistiska religioner och sekter.
Vi blir nedsvärtade i vårt intellekt, vi fastnar i stadfäst tro och får svårt att ta oss därifrån. Ingvar Kamprad var dubbelsidig som de flesta. Skuggorna i våra liv gör sig alltid påminda förr eller senare. De kommer ikapp oss.

Ingvar Kamprads “Lillasyster”

Inte vet jag om Ingvar hade några syskon, men inom mig har jag känt mig som en frände, en liten och okänd “lillasyster,” rebellisk som han och med stor tro på sig själv och med orubblig tro på det omöjliga. Sen är jag väl medveten om att “alla jämförelser” slutar där. Vi valde helt olika produkter. Jag valde det osynliga, jag valde det som få människor ens känns vid, att de behöver. Han valde de platta paketen, jag valde orden, poesin, stämningarna, “inombordet” det som ingen annan ser och som nästan inte går att sälja, även om boken också är ett “platt paket”. Jag valde att locka ut människan i naturen, in i konsten, kulturen – det som nästan alltid tas för givet, är gratis och som inte kan köpas för pengar. Det gjorde mig inte förmögen, bara rik på att få bestämma över min egen tid, älska det jag gör i varje minut och att bygga upp relationer till läsare och vänner. Det gav mig välstånd och “passionsförsäkring” och när jag dör lämnar jag efter mig ett imperium av tystnad, mellanrum och spridda ord i vinden.

Så vad består då syskonskapet i? Jo i lyckan att få stå på mina egna ben och kämpa för det jag brinner för. Inte på bekostnad av andra. Inte utan att se att jag är beroende av andra. Men jag har alltid, sen barnsben haft som mantra “Lanne kan, Lanne vill Lanne gör.” Jag vill inte be om tillåtelse, inte vänta bara sätta igång och skapa.
Och då är vi företagare – skapande kreativa människor. Om det inte redan finns det vi vill förmedla- då skapar vi det. Behöver jag det, så behöver säkert andra det. Sen vet jag att det är en LÅÅÅNG väg som leder till kapitalism och utsugande och naturförstörande. IKEA var en del i den utvecklingen av vårt samhälle – och det är vi alla. Alla de som nu skriker och beklagar IKEAS roll i förstörelsen av vår handelskultur, i hur småsnickerier gått under på grund av IKEA:s övertag och fula metoder, men det är som om de inte inser att vi alla är med i samma jaktlag. Det är vi vanliga som jagar de låga priserna, de lockande slit-och släng erbjudanden, och köper och slänger. Och tror oss vara fria från ansvar. Lägger ansvaret uppåt. Vi har var och en vårt ansvar vilket bord vi beställer, vilket bord vi skapar själva eller om vi handlar det på loppis och återbrukar. Det är inte företagarens fel det är vårt eget. Skulden måste läggas på oss alla. Vi får de entreprenörer vi förtjänar. Om jag går till IKEA och känner det osmakliga i att handla dessa superbilliga julgransprodukter, och jag inser att de som suttit och tillverkat dem inte kan ha fått mycket av vinsten, kan jag välja att handla och fylla på mitt onödiga förråd av prylar, eller att gå hem och sätta in några hundralappar istället och stödja en organisation som hjälper människor ut ur fattigdomen. Det är vi enskilda som väljer vilket samhälle vi vill ha, vilka ledare vi vill ha som bestämmer över oss och vilka företagare vi vill stödja. Det är smärtsamt, men vårt eget ansvar är enligt mig TOTALT. Jag kan inte skylla på någon. Vi står inför dubbelmoralens brytpunkt – varje dag i våra liv. Nu r den tydligare än någonsin.
Så för mig, som Älmhultsbo, som strävsam Smålänning och entreprenör i fädernejorden, kan jag bara känna saknad, och förnyad inspiration att kämpa vidare med det jag tror på, det jag vill sälja och mina egna platta bokpaket.

Så vad hade jag velat säga på Ingvar Kamprads begravning

Ja det lär jag inte få veta, hur denna högfärdiga önskan om att få vara officiant hade kunnat ta sig uttryck. Men Vila i frid är en vackert önskan, för alla de som lämnat oss.

Så jag säger
Vila i frid – vi skall fortsätta att borsta skorna på framtiden.
Vi skall bygga bord och skruva lådor.
Vi kommer att fortsätta i våra egna fotspår, men inte glömma dina.
Din själ var lika fri, lika oskrynklad som ljuset vi alla är en stråle av
Du spände bågen, du skar pilarna ut världsträdet, du cyklade den extra milen, du gav bort din sista skjorta att förmultna i jorden.
Ditt sista andetag var vårt och det som fuktade dina läppar
skall bli en berättelse för framtiden.
Kom tillbaka.Börja om.
Alla skall vi bli jord igen, aska och ljus. Och ljus igen.
Kärleken du lämnat blir det enda som evigt blir kvar.

Frid över Ingvar Kamprads minne.

 

Kulturnatten i Växjö

Ses vi på Kulturnatten i Växjö?

För många är det mycket läskigt att framföra eller bara läsa högt ur sina egna texter. Det har jag erfarit på alla skrivarkurser, skrivarklubbar eller på olika typer av framträdanden! Så har jag också själv känt det, men samtidigt är det en stor lust att ha tillfälle att få göra det. Att nå ut till fler- inte bara till “byrålådans” mörka vrår!

Nu utmanar jag mig själv ytterligare ett steg- genom att sjunga mina texter själv, med min egen tonsättning! Helt utan instrument – a capella. Jag tröstar mitt oroliga hjärta att ingen, mig veterligt har dött av det… Det värsta som kan hända är att jag tappar bort mig i texten, förlorar rösten, börjar gråta av egen rörelse mm Men allt hör människosläktet till! Vill jag nå ut- så är det bara att tillåta nya former att få blomma ur mig. Hoppas vi ses då! Och visst drömmer jag om att få spelande vänner, att körer skall sjunga mina sånger! Allt har sin tid! Så jag fortsätter att drömma.

Lyssna gärna på mina sånger under Mariannas Visor

Och se programmet nedan över Växjö kulturnatt den 27 Januari. 2018

Gott nytt 2018

Ny epok utan synlig ram

När stenarna vaknar
gungar marken under våra tankar

När träden vaknar
blåser vinden på gamla sår

När vattnet vaknar
vågar vi mera

När människan vaknar
vaknar stjärnorna i dem

Så rör på dig och
håll ömt om framtiden

i ett nytt tidevarv runt vår värld

Marianna Agetorp

Sten med okänt namn