Moder Jord
Jag känner en enorm tacksamhet över att få vara människa och vandra en stund på Moder Jord. Vår liv är så kort – men fotspåren vi lämnar efter oss är allt annat än vackra.
Jag bär med mig en stor tung ryggsäck av dåligt samvete – för att vi inte gemensamt lyckas lösa den utarmning vi har full skuld i, den miljökatastrof som redan drabbat oss och det naturresursslöseri som hotar mänsklighetens framtid. Jag är i grunden Positiv – har alltid närt en stark vilja och ett orubbligt hopp – men när jag ser tillståndet i världen – och vad vi människor gör mot Moder Jord växer en misströstan sig starkare inom mig. Nej – jag har på intet sätt givit upp. Jag gör det jag kan – men det brådskar. Vad kan vi göra mer? Det jag säkert vet är att vi alla var och en måste resa sig – och ta eget ansvar. Inte lita till att någon annan skall ta täten och visa vad vi skall göra. Vi behöver massor av goda idéer som behöver förverkligas.
Vi behöver rent vatten, giftfri mat och och ren luft. “Självklarheter” för oss i väst – men en ofattbar lyx – som vi tar för givet. Jag vill leva i tacksamhet – och att kämpa för att alla skall få samma förutsättningar för att kunna leva ett gott liv.
För några år sedan var jag med om att skriva boken Moder Jord i Klimakteriet.
Hur länge skall Jorden orka föda oss?