Nyårsdag vid Björkemoen

Fint att börja året med att besöka Sofie Kalles stuga. Och till vår stora glädje fick Anders och jag besök av massa barn och deras föräldrar som var ute på vandring och sen kom andra grannar till stugan och bjöd på kaffe och bullar. Vi eldade en brasa, försökte hitta hur stor tomten var, bar lite virke och fick se hur stugans nya tak tog sig ut utan massor av snö. Längtar efter lite värme och vår och nya arbetsprojekt vid stugan.
Jag försökte borsta rent trappstenen för det ser ut som om någon hoggit in en bild eller tecken i stenen. Och det berättas om att det funnits en Hällkista i området. Kan trappstenen komma från den?
Och det som för mig var allra mest glädjande var att en uggla lyfte som suttit under skorsstenshuven och flög in mot skogen på tysta vingar. Känns som ett mycket gott tecken och och en välsignelse för stugan och platsen. Nästa gång skall jag smyga mycket sakta när jag besöker stugan och ha kameran med mig.
Vi letade också efter den gamla brunnen vid gården intill, för vatten vore bra att ha tillgång till, men vi fann den inte.

Gott nytt 2022

Pelargonfrö som rullat sig ut ur “storknäbben”.

Så då rann det gamla året ut ur timglaset. Igen. Och vi fick ett nytt år. En ny födelse som vi inte vet något om. Också rent fysiskt har jag fått ett nytt litet liv att vårda mig om. En ny liten växande planta. Jag var dumdristig nog att så de små fröna mitt i midvintern, den 14/12. Trodde nog inte riktigt att de skulle komma upp men den 29/12 upptäckte jag en sirlig liten planta som kommit upp och i går på nyårsaftonen kom också det andra fröet upp. Känns som ett underbart löfte om det som komma skall under det nya året.
Men hur skall jag klara av att ge de små plantorna nog med ljus, omsorg och vatten så de överlever? Det är alltid ett stort hängivet arbete. Det finns många frön i min frösamling som jag ännu inte vågat så eftersom jag inte vet hur jag skall kunna ge dem rätt omvårdnad. Det är som med barn, ett livslångt åtagande även om de växer bara en säsong. För, för plantan är det ett helt liv. Det är väl därför jag älskar det vilda, som klarar sig själv utan mig. Men det är fint att vara beroende av, och ge hängiven omsorg och eremiten i mig övar sig på det.

Jag har hela mitt liv, både i vaket och i drömmande tillstånd begrundat bibelordet Joh 12:24 “Vetekornet måste falla i jorden och dö” och jag har grunnat på om det är så att fröet måste dö, och har ännu inte fått en biolog som kunnat säga vad som är “död” för ett frö. Jag tror att fröet måste torka, mogna på sin fröställning, för att bli redo, skiljas från moderplantan, falla ifrån, frökapslen måste öppnas och fröet måste våga ge sig ut i världen “på egen hand”. Och det kräver mod. Så många faror möter ett litet frö. Så mycket skall stämma. Och är man ett litet pelargonfrö som fallit från fönsterkarmen är det inte lätt om kan flyger ut genom dörren i snöfyllda småländska midvintern, eller sugs in i en dammsugare som julstädar. Men jag lyckades fånga upp det mogna fröet i rätt ögonblick. Gav #Storknäbbens frö namnet Sophia efter #Gaia Sophia Moder Jords namn och ville hylla den Gudomliga kvinnliga aspekten av vår värld på detta sätt. Och båda fröna grodde och jag andas på dem som en sorts näring tänker jag mig och oroar mig för att de inte skall torka ut, eller bli dränkta i för mycket vatten och om jorden verkligen är den bästa för dem. Precis som när jag fött mina egna barn. Tre av mina fyra barn födde jag dessutom hemma och kände ansvaret tungt på mina axlar. Fick liksom uppfinna moderskapet varje dag men hämtade kraft ur gamla källor och ur mitt eget inre moderskap.
Varje frö påminner om om en spermie eller ett ägg. Vi själva började så. Var fullständigt beroende av omsorg och näring.
Nu har ett nytt år fötts. Hur kan vi ta hand om det på bästa sätt? Vilka frågor behöver vi ställa oss. Genom Gene Keys har jag lärt mig att några av de viktigaste frågorna vi kan ställa oss i varje given situation är “Vad hade kärleken gjort” och den gamla Gralfrågan ” Hur kan jag vara till störst tjänst åt helheten”? Inte bara de som står mig nära, utan helheten, både mänskligheten, växtriket, djurriket, mineralriket, kosmos och hela den helheten som är så omöjlig att ens omfatta tankemässigt. Men det börjar med fröet i min fönsterkarm. Det börjar i det lilla. Kärleksfröet i mitt inre. Hur kan jag vårda det, hur kan jag få det att växa och sprida nya ringar på världens vatten och bli till välsignelse. Svaret måste jag öva mig på hela livet. Jag måste likt Etty Hillesum “rädda Gud” över till nästa generation, till nästa år, genom varje kris och katastrof som drabbar vår värld. Stå upp för det jag menar vara Gud, allt innersta kärna, kärleksfröet i alla våra liv. Rädda kärleken genom alla faror som hotar den. För mig är det ett heltidsarbete, ett stilla, tyst arbete och allt vill störa mig och locka mig ifrån det arbetet. Men det är bara att börja om, igen och igen. Gå tillbaka till fröet, plantan och kosmos innersta tickande hjärta och svara Ja, ja jag kommer att göra allt jag någonsin förmår. Men ge mig vishet, ge mig klarhet ge mig mod.
Gott nytt växande livsår.

Kroppen mitt tempel

Kroppen mitt tempel

Och jag går med ett ljus i min hand.

Ta från mig mina rättigheter,

ta från mig mina rätt-ig-heter att mötas

ta från mig mina sociala lagar,

ta från mig min rätt att tala och kritisera

ta från mig mitt jobb, min pension, min tillhörighet

ta från mig min religionsfrihet, mitt självbestämmande, mitt ordförandeskap


Ta från mig min rätt att äga, mitt hem, min mark

ta från mig mina skyldigheter

ta från mig mitt ansvar

ta från mig min värdighet

men låt mig behålla min kropp


Låt mig behålla elden, glöden, gräset vattnet

Låt mig behålla himlen  molnen, skogen och fåglarnas sång

Låt mig behålla regnet, glittret i vattnet, vintergatan och alla stjärnor

Låt mig behålla ljudet från havet ,doften av rosen, daggen och färgerna vid solnedgången

Låt mig behålla min kropp min utpost i galaxen där jag fötts


Låt mig behålla mina fotsulor som den mun jag talar med jorden

Låt mig behålla mitt hår som stiger i vinden och hämtar tröst ur tystnad

Låt mig behålla etern den som samlar in nåden

Låt mig behålla jorden som ännu är vårt hem

Låt mig behålla tron på mänskligheten

tron på människan och

tron på det gudomliga i henne

Låt mig behålla intigheten där bönen får vingar

Låt mig behålla ljuset i mitt hjärta, blodet i mina ådror och luften i mina lungor

Låt mig be-hålla bönen ,be ihållande

Låt mig få behålla min kropp mitt tempel för det heliga det okränkbara det eviga

Det oskapade ljusets hem


© Marianna Agetorp

Dimma över Stensjöäng

Läsarkommentarer Din skugga står ännu lutad mot mig

Det är verkligen spännande och utmanande att skriva bok och sen sprida den till dess intresserade läsare. Tidigare har jag berättat här på min blogg om några läsarkommentarer – och nu delar jag några fler här:
Kan det vara så att de som verkligen inte gillade boken inte alls hör av sig? Det är möjligt, men ockå deras kommentarer är jag villig att ta emot.


Läsarkommentarer

Tack för din bok! Jag kände igen mig väldigt mycket i sökandet efter min egen sanning. Är också uppfostrad med kristendom men inte lika uttalat som du beskriver utan snarare mer religiöst än vad min familj själva velat medge. Jag har med åren insett att mycket av grunden till min psykiska ohälsa har rötter i syndatänkande. Jag har haft någon slags hopplös bild av människan och att jag bara är någon slags besvikelse i en guds ögon. Än idag efter omfattande arbete med mig själv och många timmars hjälp i terapi kan jag hitta beteenden och tankesätt med ett slags religiöst ursprung. Det var vad jag mest tog till mig i din bok, jag kände igen mig i att söka efter något som aldrig lämnat mig men som andra velat få mig att glömma. Sökandet tillbaka till sig själv och ljuset, rent medvetande. Jag tycker att du är modig som vågar sätta ord på så personliga reflektioner och känner stor tacksamhet för att du gör det. Genom dina ord förstår jag att jag är på rätt väg för att jag är på min egen väg nu och den som är rätt för mig.Jag har också tänkt “är det rätt att skriva ned detta?” Och det blir med ens klart för mig att det måste till något mycket starkt för att ha lyckas rucka på mina när och när inte. Det är skickligt men också lite skrämmande att få världen att lyssna och höra upp. Du gör det genom din mänsklighet och sårbarhet.”

Jag närmar mig nu slutet på din bok. …..Din bok inte en bok som man sträckläser. Stora delar av den är ju närmast som poesi, även om det ser ut som prosa.Igår slog (en i och för sig självklar sak) mig att en läsare kan spegla sig i en text på två sätt: dels genom att dela de erfarenheter som författaren beskriver, men också genom att texten kontrasterar mot läsarens egna erfarenhet. Det slog mig igår att där jag läser din bok så skedde båda sakerna samtidigt, och båda är lika värdefulla. Min uppväxt är ju t ex helt väsensskild från din uppväxt (land-stad, kristet-oreligiöst, oakademiskt-akademiskt…), men många av de känslor som du beskriver, t ex när du var på Strand och när du kom hem från Strand delar jag. En författare skriver kanske ofta för att en författare behöver skriva, som ett sätt att förstå sig själv, sortera minnen, tydliggöra saker… , dvs skriver för sig själv. Sedan blir texten offentlig och andra gläds åt den och då har författaren skrivit för andra också.”

Varför säger jag inget om din bok?
Jag vet inte var jag skall säga…..
Jag tänker och tänker.
Hur har du haft det.
Hur kunde det vara så
Jag skall inte säga att jag förstår… för det kan jag inte
Du har ibland antytt att det var svårt i din barndom
Jag tycker du har varit SÅ stark som kan skriva, både
boken,, men framförallt din  dikter som jag har läst
sedan 2007.
Jag blev så tagen Hur har du orkat igenom livet…
att dela med dig av alla dina ord, jag tycker du skriver
SÅ bra, ibland har jag fått läsa om ett stycke, är glad att jag har boken
det är ju inte länge sedan.”

Tack Marianna för en stark läsupplevelse!! Det har tagit tid att läsa boken, först kom det annat emellan, sen märkte jag när jag började läsa att ditt språk var så mättat och fyllt av bilder och tankar och formuleringar att varje sida var som en prosadikt som måste begrundas och få vila i sig innan jag gick vidare. 
Så många tunga, smärtsamma, framvärkta minnen och reflektioner, sökande efter mening! Jag beundrar din helgjutenhet och ärlighet. Du är en sann mystiker och konstnär på alla plan. Mina egna ord blir futtiga i jämförelse med den rika ord- och bildskatt du delar med dig av från en outsinlig källa. Bara: stort TACK !!”

“Nu har jag läst din bok! Jag tycker att den är väldigt innehållsrik och förstår att ett så här digert material måste ta lång tid att få ner på pränt. Det slarvläser man inte heller bara igenom. Jag tycker mycket om både ditt ämne och ditt sätt att uttrycka det, Grattis till din romandebut!”

Mer om Sofias stuga

Jag vet inte hur många gånger som jag nu sagt och skrivit Sofie Kalles stuga när jag talar om min nya backstuga Björkemoen. Så vem var denna Sofia? Säkerligen var hon en kraftkvinna som man mindes och vördade. Henne skulle jag gärna vilja lära känna.

Sofia Svensdotter föddes den 21 mars 1886 (i bästa vårdagjämningstid) i Almundshylte på ett torp benämnt Norratorp (Norretorp) Härlunda församling.

Torpare under Amundshylte omkring 1920. Kan det vara Norratorp i Amundshylte?



Sofias föräldrar Sven Månsson och Katarina Larsdotter köpte hela gården Ellagölsmåla (Björkemoen) 1864 så hon växte upp i Björkemoen (Björksjölund)i Ellagölsmåla. Dvs på gården ett stenkast ifrån backstugan Björkemoen. (Där finns inga hus kvar, bara ruinerna och en väldig stenmur). Karl och Sofia vigdes den 15 juni 1888.


Första dottern JENNY Martina föddes 18 juli 1888. Då bodde Sofia i backstugan Björkemoen, men endast under 1888, för sedan flyttade hon till Blekinge. Hennes make Karl Jönsson kom från Älmtamåla Hage Lösens socken i Blekinge.
Familjen bosatte sig i Tyskland och sonen ALBERT föddes där. Tiderna var svåra också i Tyskland så familjen återvände till Sverige.
Sofias make Karl fick arbete i Karlskronas hamn, men det var dåligt betalt, så han lämnade familjen hos sin bror, Änkemannen Holger och reste åter till Tyskland. I Tyskland fick han arbete på ett tegelbruk, men sen mönstrade han på en båt som kollämpare och tog sig över till Amerika och han begav sig till Kanadas skogar. Senare också till Sydamerika men inte heller där var tiderna bra. Så han återvände till Tyskland. I tre år hade han varit borta utan att ha hört av sig till familjen. Karl fick arbete som Kogubbe på en gård i Tyskland och därifrån skrev han hem till Sofia och bad att de skulle komma dit. Det gjorde Sofia och i Tyskland föddes två barn till. ELNA Cecilia f 1894 (som dog 2 år gammal) och JOHN August f 1896.
Men längtan efter fosterlandet blev stor och de flyttade åter till Sverige. Karl tog plats som ryktare på Engeltofta gård i Barkåkra, Skåne och där stannade familjen i fyra år. Där föddes tre barn till.
HILDA Cecilia f 1901, JOHN Teodor f 1904 och JUDIT Selma Katarina f 1905.
När Sofias mor Katarina Larsdotter dog f 1835, ville Sofias far Sven Månsson f 1834 att Karl och Sofia skulle köpa Björksjölund ( Ellagölsmåla) av honom.

På verandan i Björksjölund, Ellagölsmåla. Mer info

Och där blev de verksamma fram till Sofia dog 14 mars 1924. Sofia dog av cancer i bröstet.

Sofias kista och utfärdsbön. Mer info se

Karl sålde då gården till sin dotter och måg Hilda och Otto. Karl renoverade den gamla backstugen på gården kallad Björkemoen och flyttade dit.

Tänk så mycket mer som skulle kunna sägas om denna Sofia.
Jag har också fått höra att hon hade en helt fantastisk trädgård på gården Ellagölsmåla, strax intill Backstugan Björkemoen. Ännu har jag bara gjort en första inventering av växter och funnit: Kaprifol, Stormhatt, Tibast, Renfana, Gullris. På den gamla gården finns också en stor Ormgran.

Sofia och Karl


Skapande skola

Låt skolklasserna komma till Stensjöäng.


Det är min förhoppning för 2022-2023

Jag samarbetar gärna med omkringliggande kommuner. Älmhults kommun – Stensjöängs hemkommun, Osbykommun, Olofströms kommun, Tingsryds kommun, Karlshamns kommun. Självklart också med demokratiska friskolor. Alla åldersgrupper är välkomna.

Vad vill jag med skapande skola?


Jag vill visa elever och förskolebarn på den enorma resurs de själva besitter i form av kreativitet, fantasi och förverkligande imagination.(skapande föreställning).
Till detta vill jag ta naturen på Stensjöäng, skogen, vattnet, gräsen, fåglarna, vinden och den fria lekens berikande verklighet.
Vi använder oss av naturmaterial, som jag samlat under många år, som eleverna själva finner i naturen och vi använder oss också av skrot, skräp och återvinningsmaterial. (Vedträ, pinnar, löv, lavar, takpannor, trasiga kläder, papper med mera.

Vad blir resultatet?

Förutom konkreta tavlor, konstverk, skulpturer att ta med hem, eller att sätta upp på gemensam vägg för senare “vernissage” får också barnen en ny upplevelse av sin egen skapande förmåga, man lär sig se, se på ett nytt sätt, på naturen, återanvändning, miljö, klimat, skrot, miljötänkanbde, återvinnig och samverkan. Jag vill förmedla kraften i kreativiteten, den oerhörda förmågan alla besitter.

Vad skall det vara bra för?

Kreativitet behövs för livets alla omständigheter. Oavsett om barnet i framtiden kommer att bli busschaufför, hjärnkirurg, dataprogrammerare, ingenjör, eller psykolog behöver alla finna sin egen skaparkraft, sin egen skaparglädje och sitt inre “geni” (genius).

Var? På Stensjöäng.

Stensjöäng är en kulturgård med galleri, landart, kulturskog, kulturmiljöer, backstuga, skogskatedral, brygga, sagoskog mm.


Hitta hit

Kulturaktör Marianna Agetorp

Kulturaktör: Marianna Agetorp Författare, Poet, autodidakt konstnär, text och låtskrivare, föreläsare, ståuppare, projektledare Trädgårdsturism Linné, VD på Stensjöäng.

Utbildning: Socialpedagog

Tidigare arbeten: Trädgårdsmästare och dekoratör på Möckelsnäs Herrgård, elevassistent, och företagare på Stensjöäng.

Unik tillgång: Symbol och drömgruppsledare.

Kontakt: Marianna Agetorp
Spjutaretorp Stensjöäng 343 92 Häradsbäck
Mobil: 070-6739916 Telefon: 0459-37000
E-post marianna.agetorp@gmail.com

När behov och efterfrågan uppstår samarbetar jag med andra kulturaktörer i mitt vida nätverk av konstnärer och kulturarbetare.

Skapande skola på Stensjöäng.

“/”

VD Verkställande drömmare

Jag brukar lite skämtsamt titulera mig som VD på Stensjöäng och innehar inte bara den vanliga rollen utan fastmer Verkställande drömmare.

I dag var det så fint att återfinna detta avsnitt på youtube där vår trädgård på Stensjöäng och Skogskatedralen filmats så vackert.


Av/med Sabine Zessin

“Eine Waldkathedrale als spiritueller Ort der Meditation – ein Minihotel mitten in der Natur – Restauration schwedischer Holzhäuser im Stil des 19.Jhd.

Alle Folgen von “Landträume” gibt es hier: http://bit.ly/landtraeume
Abonniere wocomoLIVING: https://goo.gl/g1YUqT

“Mitten in einem mystisch erscheinenden Märchenwald im äußersten Süden Smålands leben Marianna Agetorp und ihr Mann Anders. Ihr rosenumranktes rotes Holzhaus liegt auf einer Lichtung, ganz in der Nähe des Sees Stensjön. Marianna ist eine spirituelle Frau, die ihre enge Verbindung zur Natur in Gedichten und Prosa ausdrückt. Die Abgeschiedenheit des Waldes ist Voraussetzung für ihr persönliches Glück; dennoch genießt sie auch die Gegenwart von Familie und befreundeten Künstlern wie Hans und Inga, deren Objekte sie gern in ihrem großen Waldgarten installiert. Zu dem gehören ein nach Farben gestalteter Garten in der Nähe des Hauses, aber auch naturbelassene Bereiche unter Bäumen und am See. In milden Sommernächten übernachtet Marianna hier gern. Ihr Mann Anders hat derweil ein neues Hobby für sich entdeckt, in dem das Element Feuer eine Rolle spielt: Er schweißt. Die Ergebnisse seiner Arbeit sollen die Wipfel der Bäume in der „Waldkathedrale“ schmücken, einem von Mariannas Lieblingsplätzen.”

Brobygge i gränsland

Brobyggandets konst- Grytesundsbron i Snapphaneland

Gamla drömmar går till slut i uppfyllelse. Min barndomsdröm om att kunna gå över sundet mellan Norra- och Södra Grytsjön och passera gränsstenen Grytehall har äntligen blivit verklighet. Och det är inte vilken gränssten som helst. Det är gränsstenen där Småland, Skåne och Blekinge möts. En plats inte så många besökt men nu kan man komma till den från två håll. I grunden är jag en eremit och ingen föreningsmänniska, men en lokal förening är ett fantastiskt redskap för att skapa nya möten i gamla bygder och för att engagera likasinnade i gemensamma projekt. 2014 startade en grupp kulturentusiaster en Konst- och Kulturrunda i Spjutaretorpsbygden. Varje år under Kristi himmelfärdshelgen äger den rum. Också i år håller vi den traditionen vid liv. Men under Coronaåret lades den på is och vi la kraft på att bygga en bro – Grytesundsbron. Inte att förväxla med Öresundsbron. Men även en liten bro hoppas vi kommer att få en viktig betydelse för våra byars gemenskap. Att bygga en bro har också en djupare, ja rent av läkande betydelse. I dessa gamla Snapphanebygder där stridigheter ägt rum, när gränsen delade våra bygder i Sverige och Danmark – kan vi nu verka för gemensamma mål, kulturevenemang och vänskapliga relationer. Än är inte själva leden så väl uppmärkt, men vi arbetar stadigt vidare. Farabols byalag har i många år arbetat för att göra Grytleden uppmärkt och vackert utstakad. Nu får vår förening arbeta vidare för att fortsätta leden in i Småland och Älmhults kommun.

I många år ordnades det uppe på en höjd i närheten till Gränsstenen en så kallad Gränsgudstjänst ute i det fria. Denna plats är inte bara där tre landskap möts utan det är också mötespunkten för tre län, Kronoberg, Skåne och Blekinge, för två stift, Lund och Växjö, samt för tre församlingar, Härlunda, Kyrkhult och Örkened.
När den gamla traditionen togs upp under tidigt 60-tal var det en närmre 100-årig tradition som man återuppväckte, enligt en artikel i Smålandsposten 1966. Nya försök att återuppliva traditionen har gjorts också under 2000-talet och det är en trevlig tradition att samlas under den fria himlen vilket passar utmärkt också i Coronatider. Bron är nu på plats och det är bara att ta fram vandringsstaven och vandra vidare. Väl mött ute i det fria. © Marianna Agetorp



Norra Grytleden
https://naturkartan.se/sv/almhult/norra-grytleden

Världsbokdagen den 23 april

Så då var det dags för världsbokdagen den 23 april.
Böcker har alltid varit livsviktiga för mig. Somliga gömde jag under madrassen andra ville jag visa att jag läste.
När jag själv fick mina första böcker utgivna förändrades mitt liv.
Förra året gav jag ut min självroman Din skugga står ännu lutad mot mig.

I dag på världsboksdagen ger jag ett lägre pris än vanligt. 200:- (tidigare 300:-) Postens porto tillkommer.
Läs mer om min bok här.
Beställ den här

Rädda Sofie Kalles stuga

Allt är möjligt

Jag fortsätter jag jobba för det jag tror på. Jag tror på varje människas eget ansvar. Jag tror jag att min intention skapar nya möjligheter. Jag tror att min attityd påverkar det jag arbetar för. Jag tror att jag får all hjälp jag behöver. Jag tror på att männsikans förmåga till kreativitet är oändlig.
JA jag tror till och med att det är möjligt att renovera en gammal gisten backstuga fast taket har börjar falla in och det är extremt fuktigt och uppruttet i vissa delar.

Vill du hjälpa mig att tro?

Jag behöver stöd på vägen. Jag behöver fysisk hjälp, material, redskap, kunnande, goda råd och material och pengar för att gå i land med detta projekt.
Varför denna stuga är värd att bevara kan ju verkligen ifrågasättas! Om det har jag skrivit ner här på denna sida – och också om de som bott i stugan, slitit, arbetat och försökt skapa sig, och därmed oss alla en bättre framtid. Vi drar alla vårt gemensamma strå till mänsklighetens fortlevnad.
Läs mer om historiken här

Björkemoens backstuga “Sofie Kalles stuga”
Akvarell Eskil Olsson

Det första fotstegets resa

Om jag inte börjar gå – kan jag inte komma framåt. Så i dag har jag sökt stipendier, samlat mod, kreativitet och ork för nästa steg.
Vill du också hjälpa till. Berätta vad du skulle kunna göra. Jag tar tacksamt emot alla förslag.
Redan har jag fått tre donationer och jag har full tillförsikt att det går att samla in pengar till ett nytt tak på Sofie Kalles stuga.
Tack på förhand.
Swishnummer: 070-6739916 (Marianna Agetorp)
Bankgiro : 5776-5778
Kontanter: Välkommen till Stensjöäng

Från utlandet.

Ruinen före hembygdsföreningen renoverade Sofie Kalles stuga.

Inte vill väl någon att stugan faller ihop igen?

Maila mig gärna om tips på sponsorer, material och råd och dåd. Eller bara Hejarop!
Bless you!

Nu hukar stugan under ett par presenningar och snön faller tungt. Men snart är det vår och jag skall plantera ett äppelträd som sällskap.

Och vad kan du få ut av detta?

Det vet jag inte med säkerhet – men jag är övertygad om att denna stuga kan komma bygden till del och glädje. Stöder du stugan med en summa pengar kan stugan bli ett unikt utflyktsmål för dig och dem du vill visa den för.
Mitt mål är att hålla stugan öppen för alla besökare – och göras möjlig för enkel övernattning för de som vill bli “Backstugsittare för en dag”
Alla som stöder backstugan med en summa pengar får välja en av Mariannas böcker. Alla som stöder projektet med en störe summa pengar bjuds på picknick vid stugan av Marianna.
Alla stödjare erbjuds också att när projektet är i hamn – att sova över i stugan.
Hittills har jag samlat in 6450:- – men jag behöver minst det tiodubbla.
Vänliga hälsningar Marianna Agetorp

Backstugan Björkemoen

Det finns de som alltid gräver hålet först innan de köper äppelträdet. Det är hedervärt att tänka före, planera och se till att projekt är genomförbara. Men sådan blev inte jag. Jag bara vill framåt. Vill rädda, skapa, renovera och skapa skönhet och framtid. Tänker ändå att jag är hyfsat bra att leva i nuet och med de begränsningar jag har.

Men nu var det så att att min hembygds hembygdsförening beslutade på sitt årsmöte att de skulle låta en av sina stugor, en backstuga kallad Sofie Kalles stuga – få gå tillbaka till naturen. Föreningen mäktade inte med att fortsätta att renovera och det är fullt förståligt. Det är svårt att engagera mäniskor till frivilligt arbete i dag.

Sofie Kalles stuga – Björkemoen Ilagölsmåla

Häradsbäck Älmhults kommun. En kort sammanställning

Sofie Kalles Stuga vintern 2020 i stort behov av renovering.

Bakgrund
Härlunda Hembygdsförening har i många år bevarat och renoverat på Björkemoen – Sofie Kalles backstuga. 2019 beslutade föreningen att låta den ”gå tillbaka till naturen” på den ursprungliga fastigheten som den var avstyckad ifrån.

Jag Marianna Agetorp som på min egen mark har en annan backstuga – Lille Jans Backstuga som jag och min make Anders Agetorp – tillsammans med flera sörjt för att renovera, känner starkt för dessa gamla kulturmiljöer och föreslog därför för hembygdsföreningen att överlåta stugan och dess vård åt mig för att åtminstone göra det jag kan för att rädda den. Se denna länk
Backstugan Björkemoens tak är i mycket stort behov av byte/renovering efter att träd fallit över backstugan vid Gudrunstormen 2005. Jag har nu tillfälligt täckt taket med ett par presenningar för att det inte skall regna in.
Min intention är att hålla stugan öppen för bygdens innevånare, tillresande turister, skolklasser mm.

Protokollsutdrag.
Protokolls utdrag fört vid årsmöte med Härlunda Hembygdsförening i Bygdegården Häradsbäck den 24 mars 2019

§23. Byggnader. Sofie-Kalles stuga är i stort och akut behov av renovering vilket styrelsen har svårt att mäkta med. Årsmötet beslutar att stugan med tomt återlämnas till ägaren.

Protokollsutdrag fört vid årsmöte med Härlunda Hembygdsförening i församlingshemmet Häradsbäck den 20 september 2020

§23. Byggnader. Anders informerade om att Gärdslevargens koja brunnit ner under morgonen av oklar orsak. Platsen behöver röjas upp och grunden täckas så snart det är möjligt och Anders kallar samman frivilliga. Sofie-Kalles stuga är skänkt till Marianna Agetorp med villkor att den ej får säljas och skall återlämnas till markägaren om Marianna ej vill ha den kvar.

Sofie Kalles stuga nyrenoverad ca 1991 Foto: Härlunda Hembygdsförening
http://www.harlundahembygd.se/minnesbilder-25136169

Under 2021 ämnar jag samla in medel och arbetshjälp för att kunna bevara denna stuga, vilket den är i mycket stort behov av. Taket är mycket skadat och fuktigt. Eventuellt måste alla takbjälkar bytas ut, liksom takbrädorna. I dag är det ett enkelt papptak men jag ämnar att lägga ett stilfullt gammaldags pannplåts tak.

Lite Historik längre tillbaka i tiden:
Stugan kan troligen ha varit bebodd tidigare än vad som här angives – men det finns ännu inte dokumenterat.

Först var backstugan en så kallad Jordkula – men förbättrades efterhand till en backstuga.
Första boende som vi känner till: Ludde Månsson född 1681 med sin hustru fram till 1732.

1740 bodde Måns Jonsson. Död 1748 (Då kallades den för en backstuga under Ellagölsmåla)

Nästa boende som man känner till, var Peter Larsson (född 1751 död 1819) och Kristina Svensdotter (född 1762, död 2/8 1821)

Därefter bodde Jon Karlsson (född 1780) och hans hustru Ingegerd Jönsdotter född 1786. Jon kom från Virestad och hon kom från Västra Torsås. De bodde först i en backstuga i Långhult men flyttade sen till Björkemoen med barnen Eva Sissa och Bengt. Sissa dog 1840 i bröstfeber.

I backstugan bodde sedan en bror till Jon – Johan Karlsson med hustru fram till 1858

1864 köpte Sven Månsson och Hans hustru Katarina Larsdotter hela gården som Björkemoen ligger på, och då flyttade Svens mor in i backstugan samt Svens moster Bengta Larsdotter som var änka- tillsammans med sina barn Tilda och Ingrid Magnusdotter, Svens mor Karin Larsdotter bodde där till sin död den 28/11 1893. Tilda och Ingrid Magnusdotter bodde kvar till 1901.

Även Sofia, Svens dotter och Katarinas dotter bodde där med sin dotter Jenny. När hennes man Karl Jönsson var i Amerika, bodde hon där endast 1888, sen flyttade hon till Blekinge. Så stod stugan tom från 1901-1904, då Martina Svensdotter bodde där tillsammans med sin dotter Ingeborg, en vinter tills hon gifte sig med Per Hallberg i Havhult, vilken var far till Ingeborg, men de kunde inte gifta sig förrän köpet var klart i Havhult.
Sedan stod backstugan tom till 1925 då Karl Jönsson (Sofie Kalle kallad) flyttade in där efter reparation, han satte hög resning på stugan, rev av jordtaket och höjde timret med fyra timmerstockar, satte in ett fönster till och byggde en liten förstuga.

På bilden Sofie Kalle (Karl Jönsson) och barnbarnen Wilhelm och Edit

Foto: Härlunda Hembygdsförening

För fler bilder se:
http://www.harlundahembygd.se/%C3%A5rets-bild!-24974272

Karl August Jönsson föddes den 22 sept 1864 i Ämtamåla hage – ett torp i Lösens  församling Blekinge.

Karls hustru Sofia Svensdotter föddes den 21 mars 1861 i Amundshylte på ett torp benämnt Norretorp, men växte upp i Björkemoen (Björksjölund) i Ellaglösmåla. (Ilagölsmåla Olika stavning)

Karl och Sofia vigdes 15 juni 1888

Sofia dog 14 mars 1924 (Dog av cancer i bröstet)

I  backstugan bodde ”Sofie Kalle” Karl Jönsson till sin död 6 december 1942.

Karl Jönsson framför sin backstuga

Foto: Härlunda Hembygdsförening

För fler bilder se:
http://www.harlundahembygd.se/%C3%A5rets-bild!-24974272

Sedan förföll stugan.

Härlunda hembygdsförening

Våren 1989 hölls ett möte vid stugan och det blev bestämt att Härlunda Hembygdsförening skulle ordna tomtavstyckning, lagfart och sommaren 1990 kom arbetet igång. Bara att gräva och röja bort sly så vägen kunde göras framkomlig till stugan var ett stort arbete. Muraren Arne Johansson i Spjutaretorp började mura upp och renovera skorsten och de murade väggar.

1990 revs det gamla huset norr om Stugan (Ellagölsmåla) och det timret användes för att återuppbygga backstugan. Gunnar Karlsson började snickeriarbetet den 21 Juli, 8 augusti restes stugans tak och 12 augusti spikades taket. Gunnar Jönsson var då arbetsledare och ordförande för Härlunda Hembygdsförening.

Namnet Björkemoen förekommer från omkring 1800

Historiska uppgifter lämnade av Wilhem Johansson

Stort tack till Sofie Kalles släktingar som tillhandahållit material och bilder.


Jag fick tillträda som lagfaren ägare till stugan 2020-05-26

Ilagölsmåla 1:5 Häradsbäck. Älmhults kommun.

Bild inne i stugan.
Bild inne i stugan

Julmys tomtesmyg och midvintertack

Backstugan på Stensjöäng

Varmt och innerligt tack till alla som kom till Julmys och Tomtesmyg på Stensjöäng.
Vilken fantastisk uppslutning det blev till detta utomhusarrangemang. Och så många som smög ned till tomtens stuga, grillade korv och samtalade vid elden och njöt tystnaden i Skogskatedralen. (dessvärre hade marschallerna slocknat som Anders hade tänt i ljuskronan, måste varit något väsen som flugit förbi och släkt dem)
Stort tack också till våra fantastiska utställare 2020.
Jag planerar redan för nästa evenemang 2021. Då lär det bli några fler utställare. Min enda miss i år var att jag inte tog inträde (smile). Det är trots allt mycket förberedelser, efterarbete och ved till alla eldar (blev ett stort hål i vedboden)- bara som exempel. Till nästa år skall jag ha tomtenissar som parkeringsvakter längs vägen. Riktigt oroligt hur alla skulle få plats. Men det ordnar vi.
OBS: Jag strävar inte efter att enorma skaror kommer till Stensjöäng, men det skall kännas enkelt, lustfyllt och givande för oss alla.

Och vill du i efterhand stödja Stensjöäng sänd gärna ditt bidrag via Swish 070-6739916 eller till bankgiro 5776-5778
Naturen är alltid öppen
Kolla också gärna in taggen Stensjöäng eller följ den på Instagram. (elelr våra privata konton mariannaagetorp och andersagetorp

Nu vet vi att det finns ett stort intresse för Stensjöäng också vintertid.
Följ oss gärna på Facebook, Instagram , Youtube mm så du håller dig uppdaterad och du vet när det nästa gång blir Sagovandringar, Fullmånekvällar, konstutställningar och musikmeditationer i Skogskatedralen. Kanske är det snart dags för att sova tillsammans utomhus i Skogskatedralen – under bar himmel.?
Snart går jag ned och ser på när tomtemor tömmer säcken med alla önskelistor och ser till att tomten får dem alla. Och hann du inte ned i lörddags så står stugan öppen som vanligt ända fram till midvintersolståndet. För sen får tomten bråtton….
Må du få en ljus midvintertid.
Kom ihåg att vistas utomhus så mycket som möjligt, laga god och näringsrik mat och stärk dig själv till kropp och själ- i dessa Coronatider. Krama ett träd och finn din inre frid.
Och alltid välkommen att ta kontakt med mig eller beställa mina böcker.

Kanske är det dags för en Skrivarhelg på Stensjöäng

Magi i Skogskatedralen
Eld i Lillejans backstuga/Tomtemors och Tomtens sommarstuga på Stensjöäng. Här lägger barnen sina önskelistor under december månad.

Och sist: Glöm inte sommarsolståndet 2020! Gå ut i det fria. (20-22 Jupiter passerar som närmast under Saturnus, bara 9 bågminuter ifrån den 20/12 eller 22/12, och bara 6 bågminuter den 21/12! Titta lågt i sydväst omkring klockan 17, helst med fältkikare.)
Tänd en eld eller ett ljus där du är. Stilla dig och grunna över vilken värld du vill ha framöver och begrunda din egen roll i hur vi skall skapa en bättre värld för oss alla.
En ny sida som stöder min kontemplation i dessa tider

Med kärlek Marianna Agetorp

Julmys på Stensjöäng 2020

Välkommen till trollskogen på Stensjöäng för Tomtesmyg

Så var det december och vi öppnar upp Stensjöäng för Julemys. Utomhus i all enkelhet. Vi har bjudit in Skogstomtarna, Gubben vinter, Snödrottningen Vintervättarna och Isprinsessan. Hoppas de och många fler kommer.
Vi håller behövligt avstånd och andas utomhus i den friska luften.
Var och en går på stigarna eller köper julepresenter av utställarna.
Utställare är:

Ingvar Eriksson

Lydia Svensson

Eva Tors Art

Gullvi Garnegård och

Marianna Agetorp

Julemys på Stensjöäng

TOMTESMYG TILL TOMTENS HUS

Tomtesmyg går till som så: Följ stigen där marschallen lyser vid vändkorset, till backstugan där tomten bor. I en en grön Julklappssäck kan alla barn lägga sin önskelista till tomten.Och om du går alldeles alldeles tyst hela vägen hem tillbaka till Stensjöäng – är det mycket troligare att du får vad du vackrast önskar – och du får då också höra tystnaden och skogens eget bankande hjärta. Ta gärna med ficklampa för det mörknar hastigt om vintern. Välkomna.

Alla som kommer utklädda till Juleväsen får en av Mariannas böcker

Gullvi Garnegård
Marianna och Anders Agetorp på Stensjöäng


Anders Agetorps pepparkaksskapelser

Till minne av Susanne Wiigh-Mäsak

Susanne Wiigh-Mäsak på besök på Stensjöäng

Livet ger oss systrar och ibland tas de ifrån oss allt för tidigt.
Jag har fortfarande svårt att fatta att Susanne inte vandrar på jorden längre. Susanne som vigde sitt liv åt att utveckla Promession, den ekologiska begravningsformen. Den vi ännu väntar på.

Här är mina egna minnesord
Till Susanne

Lövet vissnar

Själen blomstrar

Liljor växer ur jordens mylla

Du är för evigt en blomma

i mitt hjärtas åker

och kärlekens sol

värmer min sorg

Du var jorden som gav mig näring

blomman som tröstade mig

Vattnet som omgav din själ

blir grönskan som lyser

över världens fält

Din livsväg gav nya vågor i vår värld

och din gärning blir det hopp

som läker jordens trasighet.

____________

En dag skall en större kraft än vi själva
stiga in över vår tröskel
Allt får vi överlämna
det gjorda liksom det ogjorda
Allt det vi var
blir till glittrande vattendroppar
som läker jordens törst
och visar vägen in
till alltings levande hjärta.

Du blir kvar hos oss
som en rik trädgård
som vi får vårda
En ny stjärna lyser nu
på vår natthimmel

Susanne Wiigh-Mäsak

Jag behöver inte berätta att Susanne var en stor människa. Det vet vi alla som mött henne. Ändå vill jag inte fokusera endast på hur stor hon var och är utan på ordet MÄNNISKA – eller kanske allra helst använda det gamla ordet Maninna. Hon var tillfullo både man och Kvinna – allt i en person –förkroppsligad i ett. Kraftfull, självständig, högröstad, ödmjuk, enkel, rättfram, rättfärdig, öppen, rättmätig, medkännande, sårbar, stark, godmodig – moderlig och faderlig på samma gång.

Hon var en hårdslipad diamant, en prisma i Guds hand. Det fanns ännu sidor som var dolda, oslipade och ofärdiga -men livet utmanade henne ständigt att tänka om och tänka nytt. De meningsmotståndare som motarbetade henne och hindrade henne i sin gärning kallad hon ”sina änglar”. Av dem lärde hon sig allra mest.

Vi har alla, som mött henne, olika pusselbitar, olika minnen och möten med Susanne – och det är bara om vi lägger allt detta tillhopa, som vi kan se Susannes rätta ansikte.

Det finns också i varje människas liv blindfält, sprickor, brustenhet och utsökta ljusgator som ingen ens har sett eller kunnat ana.

Allt detta får jag bära fram och låta bli det konstverk våra tankar tillsammans målar, för oss själva, för varandra och för framtiden -för att kunna fortsätta den gärning som Susanne påbörjat och som vi alla på något sätt är en del av och som vi kan arbeta vidare med.

I boken Den trofaste trädgårdsmästaren står det:

”Vad är det som aldrig kan dö?
Det är den trofasta kraft som vi bär med oss från födelsen, den som är större än vi själva, den som erbjuder nya frön till öppen och sargad och obrukad mark så att vi kan börja växa på nytt. Det är denna kraft som, med sin ihärdighet, sin lojalitet mot oss, sin kärlek till oss, sina oftast gåtfulla vägar, är långt större, långt väldigare och långt äldre än något annat i världen.”

Susanne liksom vi alla är en del av denna väldiga kärleksfulla trofasta kraft.

Att arbeta med den goda jorden, med allas vår Moder Jord handlar hela tiden om ett givande och tagande – jorden ger och vi ger tillbaka. Som biolog visste Susanne detta som sin innersta självklarhet. Var trädet lite och klent- “ge det förmultnande äpple, ge det mat!” Är du själv hungrig – ät då mat som varsamt odlats utan gifter och med en tanke framåt, för nästa generation som också är hungrig.

Jorden får aldrig utarmas, vi måste alltid ge tillbaka – så också med våra egna kroppar, den dag vårt skal åter skall ned i jorden och bli till näring och mylla. Livet och döden, jorden och maten allt var bara en del av livets smultronstrå-som vi fått att förvalta.

Jorden, oss själva och varandra måste vi ge omsorg för att främja vår grönskande blå planet i rymden och aldrig ta mer än vad vi behöver.

Susanne delade inte upp sitt liv i arbete, fritid, moderskap, vänskap, kärleksrelation eller alla de andra rollerna hon hade i livet och som hon mötte oss i.

Hon var proffs och älskande amatör hela tiden – på att vara människa – så långt hon någonsin förmådde.  Hon älskade att göra det hon brann för och att sätta andra människor i brand.

Nu får jag fortsätta brinna, och vi alla var och en med sin unika låga. Och tappar vi i glöd, i tro, i hängivenhet och styrka kan vi alltid gå tillbaka till Susannes gärning och hennes ljusa, intensiva trofasta låga.

Vila i frid.

Klä av mig naken

Här om dagen bad mig en vän om att läsa något högt ur min senaste bok- min självroman – “Din skugga står ännu lutad mot mig“. Kände direkt att jag inte var redo för det, och jag sa också att det skulle kännas lika starkt som om jag skulle klä av mig naken. Underligt att jag ändå känner så. Nu vet jag att ni alla som läser och redan läst mig bok har fått många av mina innersta tanker och sårigheter från mitt liv. Och det är förunderligt att ni vill och orkar läsa. Men steget till att jag skulle läsa mina ord högt ändå känns stort. Det kanske jag klarar inom kort och jag måste öva mig i det. Jag planerar också att läsa in några kapitel för att kanske locka fler att köpa min bok. Drömmen är att få läsa in hela boken – men det tar tid och det är jag inte redo för än. Men många föredrar i dag att höra på böcker framför att läsa dem.
Här citerar jag några kommentarer från de som nu läst min bok:

Jag läser lite var dag det är en fin och ovanlig bok där jag känner igen mig ofta

Att läsa din bok var både tungt och lätt på samma gång. 
Din förmåga att använda ord och skapa vävar, klä av gammalt och skapa nya förståelser…
Den är magisk!
Har läst genom den nu men kommer säkerligen att återvända.

Jag läser din bok ord för ord som ger oändligt många tankar och reflektioner. Det du delar med dig är starka upplevelser som ger mig nya insikter och är det omvälvande läsning. Jag har ännu inte hunnit halva boken Marianna men redan nu vill jag säga dig att du är den modigaste, starkaste, mest kärleksfulla och förlåtande människa jag känner.  Jag önskar så att jag hade haft möjligheten att gå tillbaka till Marianna 10 år och säga att du är fantastisk. Efter att ha lyssnat på oändligt många sommarprat så skulle jag vilja höra dig som 2021 års sommarpratare.

Har börjat läsa , vet ej hur jag ska kunna pausa , du berör alla sinnen. Livet är fullt av minnen, händelser, tankar, drömmar, verkligheter, sagor, sanningar, lögner ….Tidigare släkters livshändelser som lever vidare i oss och påverkar oss. Ska fortsätta läsa och ta in och du, allas vän. Fortsätt skriv.”

Läser och förundras över ditt mod och din kraft att bearbeta och berätta”

När jag började läsa din bok blev jag först konfunderad över upplägget. Jag fick liksom inte grepp om boken. Blandningen mellan dina egna tankar och instick i händelser bakåt fick mig att tänka att det här är nog en bok det kommer ta tid att läsa. Sen var jag fast! Jag har nästan sträckläst den även om jag tycker att det är en bok läsaren egentligen behöver stanna upp och läsa mer eftertänksamt, suga på orden och formuleringarna och låta landa. Utifrån detta är det en bok jag nog kommer återvända till. Jag förväntade mig att bli berörd av det du skrev och det blev jag verkligen; din historia som rymmer så mycket bakåt och där du står nu. Jag som varit en hel del i ditt föräldrahem och känner miljön och din familj mer eller mindre kan se det du skrev framför mig. Det kom väldigt nära. Minnena är ganska starka upptäckte jag och de blev förstås mer levande genom din berättelse. Det var smärtsamt att läsa vissa delar och de väcker förstås många tankar och känslor. Det du skriver om gammalkyrkligheten är så upprörande.
Min berättelse om min andliga väg ser helt annorlunda ut. Jag försöker förstå din och känner full respekt för den.
Förutom det du berättar är jag berörd av ditt oerhört rika bildspråk. Du är fantastisk på att beskriva, vända på orden, hitta bilder för tankar, göra jämförelser som ökar förståelse och inlevelse. Det är som att du har en aldrig sinande källa att ösa ur. Du inspirerar också till att se allt det vi har omkring oss i naturen och blir varse det på djupet (liksom dina bilder och andra texter). Tack att jag fick läsa dina upplevelser,  ta del av din livsberättelse, din smärta, dina djup och höjder och din väg till försoning.”


Tack till alla som orkar läsa och beröras och kanske blir det fler som börjar skriva på sin livsberättelse.

Bryggan på Stensjöäng
Foto: Johan Söderlund

Boken som ett nålsöga

Blad efter blad – som en bok att öppna.

Nu är boken klar och jag vill rikta ett innerligt tack till alla er som på olika sätt stöttat mig hela vägen fram.
Tack till Almundsryds Sparbankstiftelse i Ryd för ert generösa bidrag.
Tack Mette Adolfsson för att du med tillit och självklarhet trodde och stödde mitt bokprojekt.
Särskilt tack till Elisabeth Enger för korrekturläsning och till Inga leo för fantastiskt grafisk form.
Tack också till Mixiprint i Olofström för utmärkt samarbete.
Och TACK alla ni fantastiska människor som trodde, som stödde och höll lågan vid liv hela vägen fram, in gemom det trånga nyckelhålet.
Nu är det er tur att läsa. Och jag får vila i att orden och bokens pärmar vilar tryggt i alla läsares händer.


Och här nedan lite mer om mitt skapar- och skrivarliv. För för mig är boken en skapelseprocess, inte bara ord utan ett konstverk som mejslats fram ur mitt liv, min smärta, min lust och en gestaltning i ord. Bokens pärmar blir ett rum som läsaren får gå in i, känna in, känna efter och stanna kvar i så länge som det känns välbekant, nytt eller så länge som nyfikenheten kan hållas vid liv

Livet har flera nyckelhål eller kalla det gärna portaler vi skall igenom. Vägsträckor som bara vi själva kan ta oss vidare på, fram genom livet.

Marianna Agetorps böcker “Din skugga står ännu lutad mot mig” Självroman 2020
Din skugga står ännu lutad mot mig.

Jag har försökt att hålla minnet levande över de som inte längre finns. Men minnen bildar spår i oss. Av en vän fick jag upp ögonen för ett begrepp som kallas Post Memory.

https://www.postmemory.net/
Beskrivs bla så här:
– “förhållandet som senare generationer eller avlägsna samtida vittnen bär till andras personliga, kollektiva och kulturella trauma – till upplevelser som de” minns “eller bara känner till genom berättelser , bilder och beteenden. “

Så har jag plockat upp minnet av min förmoder och det barn som förlorade sitt liv i detta trauma jag beskriver i min bok. Jag ville inte de skulle glömmas. De är en del av min berättelse liksom mina andra släktingar bakåt i tiden.

Tack till Peter Frodin för författarporträtt.

Hur i hela friden går man inåt?

Många skriver i dag att vi nu i Coronatider får öva oss att gå inåt? Men har man inte gjort det förut kan det vara svårt att veta hur man börjar. Det vi lärt oss är “arbetslinjen”, “upp och hoppa”, “skam den som ger sig” och “den som sover syndar inte”, “klipp håret och börja jobba”.

Och nu skall vi dessutom utnyttja krisen och starta nya företag , lära oss videokonferenser och sända liv på nätet och lära ut allt vi kan. Allt är gott och bra för vi behöver redan nu förbereda oss på livet efter den värsta krisen är över.
Mitt stora motto i livet är “Allt har sin tid” ( Från boken Predikaren i Bibeln. Passande läsning i Coronatider). “Arbeta har sin tid och vila har sin tid.”
Här några enkla tips på hur man kan stödja sig själv i att börja gå en ny väg inåt.

Börja skriv dagbok – i all enkehet-berätta för dig själv vad du tänker på, vad du drömmer om, vad du längtar efter, och hur du kan bli mer sann mot dig själv.

Säg positiva ord till din spegelbild – le mot dig själv varje gång du ser dig i spegeln. Säg allt det du skulle sagt till din bästa vän, som du skulle sagt till dig själv när du var ett litet barn.

Ligg kvar lite längre i sängen på morgonen – vad vill du verkligen göra under dagen. Gå i den riktningen.
Ge akt på dina nattliga drömmar– Berätta dem, skriv ned dem – leta budspak i dem

Skriv ett kärleksbrev till dig själv – Kanske är det första gången. Hedra dig själv för alla steg du hittills gått i vår värld och gjort ditt bästa. Läs här

Öva dig i att känna efter vad du behöver – för att sen kunna vara till hjälp också för andra.

Börja meditera – I alla enkelhet. Du måste inte gå massa dyra kurser, inte lässa massa böcker, köpa “meditationssaker”. Börja där du är med det du har. Sätt dig i en stol du där du kan sitta bekvämt, på en pall, på en sten i skogen, på en tom brygga, på en stubbe i skogen….. Är du inomhussätt en “äggklocka på 10 min” om du vill ha stöd i att sitta kvar så länge du tänkt att öva dig i stillhet och tystnad. Följ din andning. Följ inte dina tankar, men när du gör det, följ åter din andning.

Be en bön – från ditt innersta hjärta.

Sjung en sång – som du kanske lärde som barn.

Vistas ute i naturen – vandra ensam i naturen utan anledning, utan mål utan fast tid.

Andas djupt, ta en paus, slå armarna omkring dig själv och tacka för allt i ditt liv som lett dig ända hit.

Ta en paus! Foto : James Wang

Ni är så fantastiska

Kära älskade vänner som är så viktiga i mitt liv. Vad vore jag utan er? Som många av er hört är jag i färd med att ge ut min bok och jag hade ett orimligt mål vad gällde summan att samla in för att min roman skulle kunna tryckas. Nu ser jag målet och jag känner stor ödmjukhet inför att det är möjligt att be om hjälp, att få hjälp och komma vidare.
Jag hoppas fler skall våga be om hjälp, inte minst i dessa #coronatider. Och jag hoppas jag kan hjälpa er på olika sätt när ni presenterar era projekt.
Min roman är nu hos en korrekturläsare och sen skall jag gå in och “rätta” och tänka till ännu en gång om val av ord och formulering. Det tar tid. Sen har jag fått löfte om sättning och layouthjälp, så det blir nästa steg. Sen kommer jag välja att trycka boken via Författarnas bokmaskin – om inget annat bättre alternativ dyker upp. Det verkar som om jag dessutom kan utöka upplagan något. Jag känner stor tillförsikt.

STORT tack – du vet själv vem du är – som kommer att göra detta projekt möjligt. Om inte förr så presenteras boken på Kronobergs bokmässa i November – men alla som förköpt boken skall få sitt ex så snart den är möjligt. Det går fortfarande att förköpa ex. så jag får ett om om hur många ex jag skall trycka. Läs mer här

Varmaste hälsningar Marianna

Vad vore jag utan mina vänner.
1 2 3 10