Allt i världen känns just nu osäkert och statt i förändring. Och det lugnar mig, får mig att gå inåt, får mig att på djupet förstå att det enda, bara jag kan göra, är att söka mig inåt, söka mig till källan av min kraft och vara en motvikt till det som skrämmer, det som rusar och det som vill förstöra. Det finns så mycket som stödjer den som vill gå inåt. Naturen är den värdefullaste redskapet för detta vill jag mena. Där finns alltid lugn, en fristad och ny kraft att hämta. Konsten är ett annat fält som får mig på rätt våglängd. Både att själv måla, skapa med mina händer – men också att umgås med andras konst. På Stensjöäng ställer nu Hedda Wycisk ut sin själfulla, energirika och kraftfulla konst. Vi har öppet när vi är hemma, vilket är ofta. Eller hör av dig om du vill vara säker på att vi är hemma. Varmt välkomna att stanna upp, begrunda, läsa och hämta kraft. Hedda skriver själv om sin konst: Konsten är en del av mitt liv som är väldigt viktigt för mig. Ibland tappar / förlorar jag konsttråden för en viss tid (tyvärr) men utvecklingen står inte stilla. Jag fortsätter att måla o skapa i en inre process tills det är dags att ta pensel, spatel, färger och linneduk eller pennan, tusch o papper o sen kan jag inte bromsa … Medan jag skapa tavlorna vandrar jag mellan dimensionerna och ta upp det osynliga och ger den form …Den småländska naturen inspirerar mig mycket. Energin som finns här är mycket speciellt. Jag blev förtrollad för resten av mitt liv och jag har blivit med en vandrare mellan Tyskland och Småland. De sista åren har jag blivit nyfiken på vad det finns mer mellan dimensionerna. Det drog mig till att få en bättre relation/anknytning till mina djur och jag lärde mig djurtelepati. Genom djurtelepati/djurkommunikation blommade en önskan till: att kunna hjälpa. Det är därför jag gick en Reikiutbildning och då “hamnade” jag mitt i energiarbetet vilket också påverkar min konst. När jag hade ett samtal med en katt fick jag en inspirerande tanke. Jag bad om tillstånd att få måla en tavla av kattens själenergi som jag kunde känna tydligt.
Mellan dimensionerna – Hedda WyciskHedda Wycisk på Galleri StensjöängHedda Wycisk på Galleri StensjöängHedda Wycisk på Galleri StensjöängHedda Wycisk på Galleri StensjöängHedda Wycisk på Galleri StensjöängHedda Wycisk på Galleri StensjöängHedda Wycisk på Galleri Stensjöäng
Finns det något så lockande för sinnet som gamla kartor? De ger mig möjlighet att drömma mig in i och utforska en annan tid, ett annat liv och lockar mig att släppa fantasin och sagorna fria. Min hembygd är Spjutartetorp sedan 1600-talet och längre tillbaka än så- om jag tar med grannbyarna. Vi som hängivet arbetat under ramen för Härlunda Hembygdsförenings “historiska mantel” har verkligen börjat komma flera steg längre än tidigare. Och innerligt tack till alla dem som berättat, forskat, förmedlat minnen och minns var de gamla ruinerna ligger. Förut fanns mycket av den framforskade historiska informationen via “knappnålar på fysisk karta”, i pärmar och dokument men nu är det så mycket mer som är tillgängligt och digitalt för alla- varesig man bor i vårt land eller är utspridda över jordens yta. Är du intresserad likt mig – kom till föreläsningen som Karin Ljungberg håller här på Stensjöäng. Även om byn inte är din “hembygd” kan du lära dig mycket om HUR man kan gå tillväga för att forska med större noggrannhet och tillförlitlighet. Varmt välkommen! och hör gärna av dig om du har rötter i bygden, vet mer om bygden eller bara är intresserad.
På Kristi Himmelfärdsdagens 29 maj 2025 17:00 berättar Karin Ljungberg om det arbete hon gjort utifrån Skifteskartor, Mantalslängder, Husförhörslängder, Födelse- och dödböcker om hur Spjutaretorps by utvecklas under åren. Plats: Ladan på Stensjöäng. Välkomna. Kontakt: Marianna Agetorp
Skifteskartan från Spjutaretorp Härlunda Kronobergs länSkifteskartan från Spjutaretorp Härlunda Kronobergs län
Också en värdefull sida om du vill forska i gamla fornminnen. Finns som app också. Fornsök
Krikonlunden på Stensjöäng med besök av Påfågelöga och en blomfluga- eller är det en humla?
Nu blommar Krikonlunden på Stensjöäng. Välkommen hitut.
Nu planerar vi för ännu en termin med Skapande skola på Stensjöäng. Nedan några bilder från förra året.Se en filmberättelse här från ett tidigare år.
Vårt rum där vi skapar med barnen.Här lär vi oss konstnärliga tryck med löv och blommor från naturen.En vacker groda dyker upp längs stigen och alla barn blir väldigt förtjusta.Stenarna är väldiga och urskogen magiskVi både vandrar, skapar och leker i skogen. Här går vi genom Skogskatedralen på Stensjöäng.
Hittills är det bara Älmhults kommun som jag samarbetar med, men jag hoppas att också Olofströms kommun, Tingsryds kommun och Osby kommun vill sända sina kolklasser till Stensjöäng. Kontakta mig gärna
Det enda sättet att alltid få det du vill – är att alltid vilja ha det du får.
Detta nya mantra skall bli mitt mantra för året som kommer. Tidigare mantra i mitt liv har varit “allt har sin tid”. Det ligger fortfarande som en underton. Mitt nya mantra behöver jag och jag tror det är en sann väg för att uppnå inre frid. Jag tror inte jag i ögonblicket alltid kan sluta drömma, sluta, önska, planera, sträva och begära – men jag tror detta nya förhållningssätt är en nödvändig väg för att inte hela tiden “drabbas av lidande” och hamna i en offerroll. En stor ögonöppnare för mig var efter en natt i stor oro, då jag ändå övat upprepade gånger att meditera över mantrat “Allt är perfekt” – och fast allt sannerligen inte var perfekt- skedde något i mig och också de yttre omständigheterna förvandlades och en ny väg var möjlig. För tänk om allt är enligt planen, vad helst vi än tror den består av, och tänk om allt är perfekt – fast allt verkar som kaos, misslyckande och katastrof. Jo jag tror att det är så – men måste öva mig i att tro det, leva det och vara det jag vill uppnå. Allt är perfekt – fast världen inte synes vara så. Allt har bara sin tid och sin stund på jorden och i universum. Gott nytt år 2025
Under inflygningen till London 2024. Återkommer om den resan.
Tillslut blev det av – att lägga om vårt gamla vedbodtak. Vi kommer att lägga om taket med plåt istället. Därför säljer vi nu vårt ca 30 kvadratmeter stora tegeltak av märket Heby. Kontakta mig gärna och föreslå ett pris. Kontakt
Det är fantastiskt att få gensvar men också utmanande och uppfodrande. Nu vet jag att några verkligen är intresserade av att köpa och läsa den kommande boken om Ingeborg i Mjärhult och har redan förbeställt boken. Nu skall jag bara fortsätta skriva också. Men hösten har krupit närmre huset och jag drar koftan och tillvaron närmre omkring mig. Jag behöver tid, ensamhet och ostördhet föratt kunna skriva. Så nu fortsätter jag. Se också vad som mer upptar min höst under Start Två texter jag fortfarande söker efter är Svenska naturskyddsföreningens årsskift 1931 där Severin Schiöler skriver om »en vallfart till mor Ingeborgs i Mjärhult predikestol». Härmed avses den av Linné beskrivna safsan (Osmunda regalis), vår ståtligaste ormbunke, som en gång växte som en »buske» på en liten holme i Fanhultsån i Virestads socken. Vid en sjösänkning förstördes dock denna plats. Schiöler lyckades påträffa ett litet exemplar i närheten. Han känner dock tydligen ej till att safsan förut återupptäckts i trakten. (Se härom N. Johnssons avhandling »Stenbrohult och dess flora» i Svenska Linnésällskapets årsskrift, 1929, och G. Virdestams uppsats »Kloka Ingeborg i Mjärhult», Svenska Dagladet, dec. 1929!)
Har du dessa texter blir jag mer än tacksam. Kontakta mig
I år när Konst och kulturrundan i Spjutaretorpsbygden firar 10-års jubileum är det läge att se bakåt. Hur började allt. Det är inte lätt att minnas. De flesta har nog sett och minns Hajen i Ryd. Men vem var först att måla konst på stenblocken i vårt område?
Den blå hästen i Potteboda. Den målades ca 1979 av sommargäster i området.Den blå hästen i Potteboda. Restaurerades av Anders Agetorp 2019Adam A Bengtssons tidiga konstverk i Spjutaretorpsskogen.
När jag första gången fann denna målning nära mitt hem, i Spjutaretorpsskogen blev jag väldigt glad. Detta var något nytt. Abstrakt konst i skogen. Långt senare fick jag veta att det var Adam a Bengtsson som målat den. Så har konst och kulturskapandet fortsatt i Spjutaretorp. Anders Agetorp har målat flera fantastiska konstverk under åren och andra har följt i de spåren. Du kan nu vandra en lång Konstslinga och se mer av konstverken. Se hemsidan Vår konst- och Kulturrunda firar i gå 10-årsjubileum. Se vår hemsida
Del av gammal karta där Uthövdan- Ingeborgs födelsebygd finns med. Kronobergs län.
Boken om Ingeborg i Mjärhult. Det är alltid en fantastisk resa att börja skriva en ny bok. Du har ett konkret mål i sikte till och med en fysisk produkt. I mitt fall har jag intresset, passionen, drivkraften och språket som någon sorts karta och kompass men jag vet väldigt lite om vad som händer under vägen, precis som med livet självt. Ändå går jag vidare fast jag hamnar i träskmarker, känner mig uppgiven bland oläsliga 1600-tals texter och oändligt många boksidor som andra skrivit i liknande ämne före mig. Jag hamnar i tvivel, uppror mot mitt eget vägval, mål och intention. Stundtals ska jag bara finna frågor inom mig: Vem kommer vara intresserad av att läsa detta? Hur ska jag finansiera mitt skrivande och bokens tryckkostnad? Ska jag bemöda mig om att ta med häxprocessernas fasansfullhet, ska jag ha bilder i boken, vem ska göra layouten och 1001 frågor till. Men vid varje strid ström på vägen finner jag tillslut ett vadställe. Vid varje träskmark finner jag ljusglimtar som leder mig över och på livets oändliga myrmark möter jag goda människor som leder mig rätt, visar hur jag läser kartan och ler mot mig och säger: “Vi ses mot målet jag vill läsa boken”. Jag har redan de som är mig till stor hjälp, vilket ajg är enormt tacksam för. Utan mina läsare är författaren oändligt ensam och ofta känns det som om det mesta jag skriver kanske inte kommer att läsas av någon, mer än av den som “ser i det fördolda”. Ändå fortsätter jag skriva om den kloka kvinnan Ingeborg i Mjärhult. Målet är en bok. Vägen dit är lång. Vill du hjälpa mig att tro på boken som mål så förköp boken redan nu. Betala en liten eller stor summa och du blir en hedersgäst på kommande bokrelease på Ingeborgs plats i Mjärhult. När? Det får tiden och livet utvisa men jag skriver mig fram mot målet och har kommit en god bit på vägen. Här nedan har du lite av det tänkta innehållet och en Ai-genererad bild – på hur hon kan ha sett ut. Ingeborg lär ha fötts i Uthövdan – men hennes exakta födelsedatum och år är ännu osäkert. Men tillslut faller allt på plats. Vet du mer om Ingeborg i Mjärhult som kan ge mig fler pussebitar är jag mer än tacksam om du hör av dig. E-post Tänkt innehållsförteckning till boken: Ingeborg i Mjärhult – Ingeborg Danielsdotter Läkekvinna och botare i Älmhultsbygden
Förord Vem var den historiska Ingeborg i Mjärhult Något om tiden och bygden hon verkade i – historia och nutid Ingeborgs begreppsvärld och läkemetoder Vägar och karta över hennes bygd Återinvigning av Ingeborgs i Mjärhults plats Sagomuseet och nutida släktgrenar Nutida hälsotankar och människosyn Litteraturförteckning Slutord TACK
Ingeborg i Mjärhult (1 Januari 1665 – 23 juli 1749) ????? var en svensk naturläkare, naturfilosof, siare och spirituell visionär.
“Ingeborg i Mjärhult“
Vill du stödja bokens tillblivelse: Swish 070-6739916 Bankgiro: 5776-5778 Marianna Agetorp
En kort sammanfattande film över arbetet och leken under skapande skola.
“Det bästa med Stensjöäng var pysslet, skogen och allt man fick lära sig.”
Några kommentarer.
“Här vill jag sova över”, “Å vad fint och stillsamt liksom”, “Är det här inte att skräpa ned”, (att göra konst i skogen. Bra samtal om det efteråt), “Jag gillar verkligen att vara med dig”, “Det var kul att skapa,” “Jag vill säga tack för oss alla”, “Det var det bästa stället jag varit på”, “Det var den bästa saga jag hört, alla kategorier”, “När jag blir stor vill jag bli som dig”, “Det var det modigaste jag gjort” (efter vandring genom grottan), “Roligt att vandra med vandringsstav”, “Grottorna var spännande”, “Bästa dagen på läsåret” , “De mest spännande grottor jag sett”, När vi gick genom vändkorset – “Nästan som på Liseberg, men mycket bättre”, “Det bästa med Stensjöäng var den sagan och att få se alla coola saker i skogen”“Jag tyckte att man fick rita och vara i skogen var det bästa”“Det bästa med Stensjöäng var ALLT”
Jag tror jag själv har odlat så länge jag kan minnas. Kanske är det en konstform, kanske en livsstil eller bara ett sätt att se livet i ett djupare sammanhang. Alla kan odla. Vi är själva frön till en ny verklighet. Tack till Nelson Garden för fröer och till alla barn som kom till Stensjöäng 2023
Ett år går fort, så då var det åter dags för “Gränsmöte” mellan tre församlingar, tre landskap mm. Härlunda, Örkened och Kyrkhults församlingar. I år 2023 den 3 september 15:00
Jag – Marianna Agetorp blåser i det gamla bockahornet från 1799. Spyttapellens horn. Så inleddes Gränsgudstjänsten i år. Foto: Peter BuchSkylt upp till parkeringen för gränsmötet.Gränsgudstjänsten 2023. Foto Peter BuchJag – Marianna berättar om min hembygd. Foto Peter Buch
Gränsbygd
För mig har det alltid varit en fördel att bo i en gränsbygd. Jag har alltid varit medveten om var gränserna gick, ända sedan min barndom. Och gränsgudstjänsterna och de få friluftsgudstjänsterna som fanns på 60-70-talet gillade jag betydligt mer eftersom de var just “Friare” och utomhus i Guds fria natur. Men det fanns en fara – i Kyrkliga underrättelser stod det alltid angående Gränsgudstjänsten att “I händelse av regn” hålls den i Farabols skola. Inget ont om ”Farabols skola” – men jag ville ju få vara ute.
Så startade jag min berättelse efter andakten – ombedd av Peter Buch att berätta något om mitt engagemang i bygden.
Kultur byggs från BERÄTTELSER – jag tror att ett folk som glömt sin egen historia har bäddat för sin undergån. Lager efter lager bygger vi på berättelsen om oss själva och vår bygd och om våra förfäder. Århundraden efter århundraden. Historia har inte alltid varit mitt intresse för i skolan var det mest krig och kungar. Väldigt lite om vanliga människors dagliga liv, kulturhistoria. Men kulturhistoria, släktforskning och bygdehistoria har alltid intresserat mig ofantligt mycket.
Mer om detta och den historiska platsen talade jag kring när Grytesundsbron invigdes 2021– och jag tror att vi måste ha vår historia med i bagaget när vi rusar mot framtiden – för att kunna vara närvarande här och nu. Detta är mitt sätt att placera denna bygden på kartan. För denna gränssten förtjänar mer uppmärksamhet. Det har dock aldrig funnits en bro över sundet. mellan Norra och Södra grytsjön (oss veterligt), och nu kan man ej komma med båt genom sundet mellan sjöarna. Detta sundet var tidigare ett farbart sund mellan sjöarna. Sundet är mycket svårt att ta sig över, särskilt vår och höst.
Platsen var mycket otillgänglig tidigare. Men nu finns två olika vandringsleder som leder dit. Och att ha en gränsgudstjänst på Baggatorpet är en gammal närmre 150-årig tradition som nu återupptagits.
STORT tack till alla som medverkar och samverkar i våra bygden. Tack till Anders och Elisabeth Augustsson,Markus och Johan Augustsson Birgitta Augustsson – som upplåter platsen för Gränsgudstjänsten, Robin som Klipper gräset så vi kan parkera. Anders Agetorp Per Garnegård och Gullvi Garnegård som förnyat, förbättrat och utökat de nya spångarna på Norra grytleden. Tack alla nämnda och onämnda. Vi gör det tillsammans.
Nya bilder från Norra Grytledens spänger 2023
Grytledens nya spångar.
Framtidstro istället för hot
Vi kan skrämma varandra med klimathop, och jordens underång och det görs av alltifrån politiker, religiösa företrädare och alla aktivister som handlar i eget namn. Men vi kan också NÄRA GÖDA och FÖDA varandra med KÄRLEK HOPP och FRAMTIDSTRO och MEDKÄNSLA och vara i full tillit till att det finns betydligt mäktigare krafter som håller vår värld, våra galaxer och vårt lilla blå jordklot i sin hand. De levande lägger ut vägen för framtiden, de före ossi denna bygd la grunden för vårt välstånd i dag. De hade framtidstro, låt oss aldrig förlora den.
Jag hörde nyligen att forskningen kommit fram till, ang “Samlare Jägare” – kulturerna – att samlarna gav mer än jägarna. Låt oss fortsätta att dela av vårt överflöd. Inte bara “jaga” för vår egen vinning utan samla, dela och öka gemenskapen i vår bygd. Själv är jag eremit och älskar ensamhet och tystnad. MEN jag är mycket för att vi möts, samarbetar och bygger upp tillvaron och framtiden med gemensamma krafter och framtidstro. Därför arbetar jag i denna bygden, därför arbetar jag med att försöka lägga ett pussel, ja en läsbar karta bakåt i tiden för att hedra och älska förfäder, kända och okända bakåt i tiden och framåt för framtiden. Men vi får inte bara kämpa tillsammans, utan VILA tillsammans, som i dag och att känna tacksamhet hur bra i har det i dag!!
När jag berättat godnattsagor för mina barnbarn avslutar jag alltid med att tacka för allt som finns i deras liv – för att de skall få in ett naturligt TACK tänk in i drömmarnas värld. Inte oron för allt, inte ångern för allt som kan gå fel utan TACKET.
För vem var vi för 100 år sen? Var vi dem vi är i dag Var vi du eller jag eller var vi i vardande – vad vi skulle bliva Vem är vi i dag? Är vi dem vi innerst vill eller kan vi öka livet, öva livet, öka kärleken Vem är vi i dag som inte de kunde här i bygden före oss? Småsaker – en Ipad, en mobiltelefon en skränande tv-apparat? Ja naturligtvis mycket mer, väldigt mycket har blivit bättre, men vad skall tiden minnas efter oss. Hur vi arbetade, hur vi TOG semester – inte unnade oss vila fast vi kunnat. Hur vi trodde, gjorde, drömde. Vad skall framtiden minnas av oss? Bara berättelsen om oss, hur vi födde och dog, levde och älskade kommer att leva vidare. Vad vi ville drömde och tackade för. Kanske är ordet tack det viktigaste ordet att lära och lära ut. Och som ”Di gamla sa” att tacka lika mycket för solsken, regn och gödsel”. Allt tillsammans gör att vi växer i livets kärleksfulla skola.
Referat från en gammal Smålandsposten 1966
Gränsgudstjänst Ur Smålandsposten N:o 125 Måndagen den 15 Augusti 1966. Det har blivit tradition att folket i gränsbygden mellan Blekinge, Skåne och Småland strålar samman en gång om året till gränsbygdsgudstjänst i det fria intill den punkt där landskapsgränserna möts. Det är komminister Gustav Ohlsson i Härlunda församling som återupplivat denna mötesform, som var tradition för omkring 100 år sedan. I går eftermiddag samlades man för tredje året i rad och därmed befästes den nya traditionen. Drygt ett 100-tal personer från bygden deltog i gudstjänsten, som hölls i vackraste sommarväder. I gudstjänsten medverkade komminister Gustav Ohlsson, Härlunda, kandidat Stig Jönsson, Kyrkhult, och kyrkoherde Nils Glimelius, Örkelljunga, här tillsammans med några av gudstjänstbesökarna i bakgrunden på högt belägen åker med underbar utsikt över Grytsjön. Prästerskapet från tre pastorat medverkade. Hälsningstal hölls av kyrkoherde Glimelius, Örkelljunga, kandidat Stig Jönsson, Kyrkhult, predikade och komminister Gustav Ohlsson ledde den avslutande andaktsstunden. Kommer man från Smålandssidan för att besöka gränspunkten har man olika vägval att göra men hur man än kör blir avtagsvägarna mot målet allt mindre och krokigare. Slutligen får man göra en promenad genom den vackra och orörda naturen. Det är alltså här som de tre landskapen möts intill småländska byn Björnhult. Men det är också mötespunkten för tre län, Kronobergs, Kristianstads och Blekinge, för två stift, Lund och Växjö, samt för tre pastorat, Härlunda Kyrkhult och Örkened. Gränspunkten är från alla landskapen sett en föga känd avkrok men här bor ett idogt jordbrukarfolk, som är glada åt att få träffas och känna gemenskapen trots att de i många avseenden ändå måste känna sig delade i tre läger.
Om platsen och Baggatorpet
Gudstjänsten hölls på platsen där det gamla Baggatorpet – legat. Kallades också Grimsboda, i byn Gäddegölshult, Härlunda
Sist boende: Jon Håkansson Hanna Andersdotter 1900 Bild nedan från Jämshögs databas kring släktforskning. Brännmästare o torpare i Grimsboda (=Baggatorpet) i Gäddegölshult i Härlunda
Grytsjöhall /Grytstenen står i sundet mellan Södra och Norra Grytsön. Sundet heter Grytsjösund. Gammal stavning 1554 Gridsesund 1555 Grodttsioundet 1603 Grijesundh I Grytsjösund möts Skåne, Småland och Blekinge Denna gränssten “restes” 1618 när Jämshögs socken överfördes från Skåne till Blekinge och blev en trelänsgräns.
Fast Skåne och Blekinge var danska landskap fram till Roskildefreden 1658 – då de landskapen blev svenska. Och ett enda län blev Blekinge först 1683- tidigare var det som län uppdelat i två län Sölvesborg och Kristianopels län.
Varje gång jag hör ordet fotopoesi känner jag mig hemma i det. Själv är jag poet och skriver dikter – ja allt jag skriver är en sorts poesi. Har alltid haft svårt att renodla orden och bena ut vad som är fakta och poesi, berättelse eller verklighet. Allt går in i vartannat. Och ibland, ja ofta skriver jag med kameran. Då blir det fotopoesi. Vill du ha mina foton upptryckta i storformat hör bara av dig.
Äntligen kan jag säga att taket åter är på på Sofie Kalles stuga. Det blev en spännande resa, men i dag 2022-04-29 är en dag att fira. Vår fantastiske snickare Thorsås Bygg är klar och det ser mycket bra ut. Jag är oändligt tacksam. På taket ligger nu en pannplåt och lär överleva även till nästa generation. Mycket mer finns att göra, många sprickor i den gamla timmerväggen att laga och bjälkar att byta ut. Men jag tar ett steg i taget. Nu närmast skall jag behandla vindskivorna så de grånar vackert, eller måla med svart slamfärg. Utomhus håller Anders som bäst på att gräva för att dränera runt stugan och jag fortsätter att samla flata stenar till golvet i stugan och börjar snart att gräva bort jorden så det kan läggas stengolv med sand runt stenarna. Och så är det hög tid att plantera ett äppleträd. Små land runt stenarna har jag också gjort med gammaldags blommor som dubbel påsklilja, pärlhyasint, luktviol, hålnunneört mm. Drömmer om ännu ett omöjligt projekt där, nämligen att gräva en brunn. Den som lever får se. Timmerbjälken dörren sitter på är helt rutten nedtill – så den är det ett stort behov av att byta ut. Det av hembygdsföreningen byggda utedasset blåste ned i Gudrunstormen. Det har jag nu rivit och flyttat. Vägen har Anders röjt så nu är det lättare att komma fram till stugan. Men det skulle verkligen behövas grus på vägen. Ett steg i taget.
Hela taket är på plats.Det vita dammet är cementdammVi dränerar och gör blomland.April 2022 Taket är bytt
Sedan jag trädde ur Svenska kyrkan har jag varit mycket återhållsam med traditionell “kristen” litteratur. Den tycktes mig vara så förutbestämd, så missionerande alltid så räddhågad. Jag har tidigare läst enorma mängder kristen litteratur på alla möjliga teman, så jag tyckte det var nog. Men så finns en bokström, ett flöde av friskt levande vatten från en teologisk, ödmjuk och lågmäld källa. Böcker som alltid lämnat mig med tacksamhet över att vara den jag är, över att få finnas till som människa, få kallas ett gudabarn, ett barn som inte får mig att rodna varje gång jag själv stavar fel när jag skall skriva Gud och det råkar bli Dug, och jag vågar le. Jag duger så här långt. Jag får mogna en dag i taget. Vi är inte färdiga men på väg. Nu har en omarbetad och förnyad utgåva av Margareta Melins bok Tro ditt hjärta om gott kommit. Den blir ingen världsnyhet, men skulle förtjäna det. De som vill finna ett språk för att tala om det innersta, det heliga, det gudomliga och det sköra oss människor emellan får nu en rik källa. Vid en första genomläsning av kapitelrubrikerna kan den vana läsaren tycka att allt känns rätt bekant. Men jag kan lova att det är nytt friskt vatten, från en gudomlig källa som inte sinar. Ta med boken och vandringsstaven genom livet. Lägg den i ryggsäcken, läs vid rastplatser. Välj boken istället för nyheterna på tv och radio. Lägg den på ditt nattduksbordet, läs dig till ro. Du behöver inte läsa allt i följd. Låt dina ögon finna just de ställen du behöver finna. Läs den vid dagens fikastund, som morgonbön eller aftonbön. Ge bort den till den som suckat länge efter frid, den som är orolig för att dö och den som stressat länge. Ge den till den som lämnat alla krävande gudsbilder och som fått nog av det andliga språket. Ge den till dig själv och ge dig själv en större inre rymd, ett nytt språk och en frisk källa att ösa ur. Om Svenska kyrkan skall finnas kvar som instution kan denna bok självklart ingå i kyrkliga utbildningar, samtal och fortbildningar.
Jag vet inte hur många gånger som jag nu sagt och skrivit Sofie Kalles stuga när jag talar om min nya backstuga Björkemoen. Så vem var denna Sofia? Säkerligen var hon en kraftkvinna som man mindes och vördade. Henne skulle jag gärna vilja lära känna.
Sofia Svensdotter föddes den 21 mars 1886 (i bästa vårdagjämningstid) i Almundshylte på ett torp benämnt Norratorp (Norretorp) Härlunda församling.
Torpare under Amundshylte omkring 1920. Kan det vara Norratorp i Amundshylte?
Sofias föräldrar Sven Månsson och Katarina Larsdotter köpte hela gården Ellagölsmåla (Björkemoen) 1864 så hon växte upp i Björkemoen (Björksjölund)i Ellagölsmåla. Dvs på gården ett stenkast ifrån backstugan Björkemoen. (Där finns inga hus kvar, bara ruinerna och en väldig stenmur). Karl och Sofia vigdes den 15 juni 1888.
Första dottern JENNY Martina föddes 18 juli 1888. Då bodde Sofia i backstugan Björkemoen, men endast under 1888, för sedan flyttade hon till Blekinge. Hennes make Karl Jönsson kom från Älmtamåla Hage Lösens socken i Blekinge. Familjen bosatte sig i Tyskland och sonen ALBERT föddes där. Tiderna var svåra också i Tyskland så familjen återvände till Sverige. Sofias make Karl fick arbete i Karlskronas hamn, men det var dåligt betalt, så han lämnade familjen hos sin bror, Änkemannen Holger och reste åter till Tyskland. I Tyskland fick han arbete på ett tegelbruk, men sen mönstrade han på en båt som kollämpare och tog sig över till Amerika och han begav sig till Kanadas skogar. Senare också till Sydamerika men inte heller där var tiderna bra. Så han återvände till Tyskland. I tre år hade han varit borta utan att ha hört av sig till familjen. Karl fick arbete som Kogubbe på en gård i Tyskland och därifrån skrev han hem till Sofia och bad att de skulle komma dit. Det gjorde Sofia och i Tyskland föddes två barn till. ELNA Cecilia f 1894 (som dog 2 år gammal) och JOHN August f 1896. Men längtan efter fosterlandet blev stor och de flyttade åter till Sverige. Karl tog plats som ryktare på Engeltofta gård i Barkåkra, Skåne och där stannade familjen i fyra år. Där föddes tre barn till. HILDA Cecilia f 1901, JOHN Teodor f 1904 och JUDIT Selma Katarina f 1905. När Sofias mor Katarina Larsdotter dog f 1835, ville Sofias far Sven Månsson f 1834 att Karl och Sofia skulle köpa Björksjölund ( Ellagölsmåla) av honom.
På verandan i Björksjölund, Ellagölsmåla. Mer info
Och där blev de verksamma fram till Sofia dog 14 mars 1924. Sofia dog av cancer i bröstet.
Karl sålde då gården till sin dotter och måg Hilda och Otto. Karl renoverade den gamla backstugen på gården kallad Björkemoen och flyttade dit.
Tänk så mycket mer som skulle kunna sägas om denna Sofia. Jag har också fått höra att hon hade en helt fantastisk trädgård på gården Ellagölsmåla, strax intill Backstugan Björkemoen. Ännu har jag bara gjort en första inventering av växter och funnit: Kaprifol, Stormhatt, Tibast, Renfana, Gullris. På den gamla gården finns också en stor Ormgran.
“Eine Waldkathedrale als spiritueller Ort der Meditation – ein Minihotel mitten in der Natur – Restauration schwedischer Holzhäuser im Stil des 19.Jhd.
Alle Folgen von “Landträume” gibt es hier: http://bit.ly/landtraeume Abonniere wocomoLIVING: https://goo.gl/g1YUqT
“Mitten in einem mystisch erscheinenden Märchenwald im äußersten Süden Smålands leben Marianna Agetorp und ihr Mann Anders. Ihr rosenumranktes rotes Holzhaus liegt auf einer Lichtung, ganz in der Nähe des Sees Stensjön. Marianna ist eine spirituelle Frau, die ihre enge Verbindung zur Natur in Gedichten und Prosa ausdrückt. Die Abgeschiedenheit des Waldes ist Voraussetzung für ihr persönliches Glück; dennoch genießt sie auch die Gegenwart von Familie und befreundeten Künstlern wie Hans und Inga, deren Objekte sie gern in ihrem großen Waldgarten installiert. Zu dem gehören ein nach Farben gestalteter Garten in der Nähe des Hauses, aber auch naturbelassene Bereiche unter Bäumen und am See. In milden Sommernächten übernachtet Marianna hier gern. Ihr Mann Anders hat derweil ein neues Hobby für sich entdeckt, in dem das Element Feuer eine Rolle spielt: Er schweißt. Die Ergebnisse seiner Arbeit sollen die Wipfel der Bäume in der „Waldkathedrale“ schmücken, einem von Mariannas Lieblingsplätzen.”
Brobyggandets konst- Grytesundsbron i Snapphaneland
Gamla drömmar går till slut i uppfyllelse. Min barndomsdröm om att kunna gå över sundet mellan Norra- och Södra Grytsjön och passera gränsstenen Grytehall har äntligen blivit verklighet. Och det är inte vilken gränssten som helst. Det är gränsstenen där Småland, Skåne och Blekinge möts. En plats inte så många besökt men nu kan man komma till den från två håll. I grunden är jag en eremit och ingen föreningsmänniska, men en lokal förening är ett fantastiskt redskap för att skapa nya möten i gamla bygder och för att engagera likasinnade i gemensamma projekt. 2014 startade en grupp kulturentusiaster en Konst- och Kulturrunda i Spjutaretorpsbygden. Varje år under Kristi himmelfärdshelgen äger den rum. Också i år håller vi den traditionen vid liv. Men under Coronaåret lades den på is och vi la kraft på att bygga en bro – Grytesundsbron. Inte att förväxla med Öresundsbron. Men även en liten bro hoppas vi kommer att få en viktig betydelse för våra byars gemenskap. Att bygga en bro har också en djupare, ja rent av läkande betydelse. I dessa gamla Snapphanebygder där stridigheter ägt rum, när gränsen delade våra bygder i Sverige och Danmark – kan vi nu verka för gemensamma mål, kulturevenemang och vänskapliga relationer. Än är inte själva leden så väl uppmärkt, men vi arbetar stadigt vidare. Farabols byalag har i många år arbetat för att göra Grytleden uppmärkt och vackert utstakad. Nu får vår förening arbeta vidare för att fortsätta leden in i Småland och Älmhults kommun.
Då var det dags igen att öppna upp Stensjöng och Spjutaretorpsbygden för alla som är intresserade av natur, konst och kultur. I år är vi 12 utställare.
Så då var det dags för världsbokdagen den 23 april. Böcker har alltid varit livsviktiga för mig. Somliga gömde jag under madrassen andra ville jag visa att jag läste. När jag själv fick mina första böcker utgivna förändrades mitt liv. Förra året gav jag ut min självroman Din skugga står ännu lutad mot mig. I dag på världsboksdagen ger jag ett lägre pris än vanligt. 200:- (tidigare 300:-) Postens porto tillkommer. Läs mer om min bok här. Beställ den här
Jag fortsätter jag jobba för det jag tror på. Jag tror på varje människas eget ansvar. Jag tror jag att min intention skapar nya möjligheter. Jag tror att min attityd påverkar det jag arbetar för. Jag tror att jag får all hjälp jag behöver. Jag tror på att männsikans förmåga till kreativitet är oändlig. JA jag tror till och med att det är möjligt att renovera en gammal gisten backstuga fast taket har börjar falla in och det är extremt fuktigt och uppruttet i vissa delar.
Vill du hjälpa mig att tro?
Jag behöver stöd på vägen. Jag behöver fysisk hjälp, material, redskap, kunnande, goda råd och material och pengar för att gå i land med detta projekt. Varför denna stuga är värd att bevara kan ju verkligen ifrågasättas! Om det har jag skrivit ner här på denna sida – och också om de som bott i stugan, slitit, arbetat och försökt skapa sig, och därmed oss alla en bättre framtid. Vi drar alla vårt gemensamma strå till mänsklighetens fortlevnad. Läs mer omhistoriken här
Björkemoens backstuga “Sofie Kalles stuga”Akvarell Eskil Olsson
Det första fotstegets resa
Om jag inte börjar gå – kan jag inte komma framåt. Så i dag har jag sökt stipendier, samlat mod, kreativitet och ork för nästa steg. Vill du också hjälpa till. Berätta vad du skulle kunna göra. Jag tar tacksamt emot alla förslag. Redan har jag fått tre donationer och jag har full tillförsikt att det går att samla in pengar till ett nytt tak på Sofie Kalles stuga. Tack på förhand. Swishnummer: 070-6739916 (Marianna Agetorp) Bankgiro : 5776-5778 Kontanter: Välkommen till Stensjöäng
Från utlandet.
Ruinen före hembygdsföreningen renoverade Sofie Kalles stuga.
Inte vill väl någon att stugan faller ihop igen?
Maila mig gärna om tips på sponsorer, material och råd och dåd. Eller bara Hejarop! Bless you!
Nu hukar stugan under ett par presenningar och snön faller tungt. Men snart är det vår och jag skall plantera ett äppelträd som sällskap.
Och vad kan du få ut av detta?
Det vet jag inte med säkerhet – men jag är övertygad om att denna stuga kan komma bygden till del och glädje. Stöder du stugan med en summa pengar kan stugan bli ett unikt utflyktsmål för dig och dem du vill visa den för. Mitt mål är att hålla stugan öppen för alla besökare – och göras möjlig för enkel övernattning för de som vill bli “Backstugsittare för en dag” Alla som stöder backstugan med en summa pengar får välja en av Mariannas böcker. Alla som stöder projektet med en störe summa pengar bjuds på picknick vid stugan av Marianna. Alla stödjare erbjuds också att när projektet är i hamn – att sova över i stugan. Hittills har jag samlat in 6450:- – men jag behöver minst det tiodubbla. Vänliga hälsningar Marianna Agetorp
