Category Archives: 2018

Femte året i rad

Femte året för Konst- och kulturrundan

I år när snöovädret virvlade runt oss under påskhelgen förstod jag att vi i Spjutaretorpsbygden valt rätt helg för vår konst- och kulturrunda. Inte påsk som på Österlen utan Kristi himmelsfärdshelgen. I år öppnar vi våra gallerier, gårdsplaner, verkstäder, kulturhus och hem för femte året i rad. Få saker som jag gjort inom föreningsvärlden är så roligt som detta och har fått bygden att leva upp och människor att vända tillbaka och hitta fram till naturen och kulturlivet ute i glesbygden.

Så medan de sista snöhögarna smälter på läsidan i skogen förbereder sig bygden. Vi målar, snider, smider och snickrar. Vi virkar och stickar och väver och hamrar och fotograferar, ramar in och krattar och limmar och svetsar och bakar och donar – allt för att vi skall kunna dela med oss och visa fram vår kreativitet och våra individuella uttryckssätt.

Och solen sprider äntligen värme över vintertrötta kroppar och knoppar och har vi säregen tur strålar solen över hela Kristi himmelfärdshelgen och livar upp oss alla. Spjutaretorpsbygdens konst- och kulturrunda håller öppet den 10-13 maj. Flertalet har öppet 11-16 dagligen, men vissa avvikelser förekommer. Se vår karta på hemsidan www.spjutaretorp.com.
Två nya hållpunkter har vi på vår karta i år och ännu fler gästutställare under dessa dagar. Nytt för i år är att vi nu startat en kulturförening för att gynna bygden och dess folk året om. En förening för alla som vill stötta vårt initiativ och vår bygd. Alla nya medlemmar deltar i år i ett lotteri där vinsten är inköpt av en av årets utställare. I år är det en ljuskrona i metall som Simon Holgersson gjort i sin verkstad – lika vacker för utomhus- som inomhusbruk. Bli medlem och du också – och framför allt, kom till vår bygd i Spjutaretorp i Härlunda församling – på den småländska gränsen men nära både Blekinge och Skåne. Många utställare har också öppnat sina serveringar, så det är bara att sjunka ned i gräset och låta sig omfamnas av vår steniga natur, våra mossiga skogar och glittrande sjöar. Kom i år och hjälp oss att slå rekordet i glada tillrop, njutningsfulla leenden, kramar och otvungen gemenskap över alla gränser. Kultur är vår gemensamma odling av liv, relationer och all den skapande kreativitet som gör oss till människor. Varmt välkomna!

Som PDF Karta 2018-04-10

Älmhults kommuns tillgänglighetspris 2017

Tillgänglighetspriset 2017 tilldelas Marianna och Anders Agetorp
Motivering: Marianna och Anders agetorp arbetar med att tillgänglighetsanpassa ”Skogsträdgården” i Spjutaretorp. Genom arbetet har de vid sitt vackra Stensjöäng åstadkommit en fantastisk möjlighet för personer med funktionsvariation att komma ut i skog och mark. De har även lagt ner stort arbete på att tillgängliggöra lada och utställningslokal bland annat genom att bygga nya vägar och stigar. För att möjliggöra för alla finns även tillgänglighetsanpassad toalett och nya parkeringsplatser. Detta mångåriga arbete gör Marianna och Anders mycket välförtjänta av 2017 års tillgänglighetspris.
Se sida på för Älmhults Kommun.

Tillgänglighetspris 2017

Akvarell Hans Hedlund

Nationalsången

Så kul att Lundströms bokradio uppmärksammande mina nya verser på Sveriges nationalsång. Så oväntat. En vän uppmärksammande mig på det. Se mitt tidigare inlägg. 10 nya verser för nationalsången

Nu sjöng jag in dem själv – så den som vill kan få höra alla verserna.

Och varför håller jag på med detta? Sätter nya verser till en sång jag själv inte gillar. Jo det är nog för att orden är så viktiga för mig. Att sjunga ord jag själv inte kan ”ställa mig in under” kan jag inte sjunga. Då är jag tyst. Det gäller alla sånger, bordsböner, psalmer eller vår nationalsång. Så då är det bara att finna nya ord, dikta nya verser. Alla sånger alltifrån Leonard Cohen till Metallica har jag från tidig ålder försökt översätta och förstå. Och om de inte stämmer med mina egna övertygelser, blir ”låten” liksom inte lika bra, eller tar det hela livet för att förstå vad låtskrivaren verkligen menar. Åååå vad jag skulle vilja fråga dem ibland, vad de menar.

Fint också att höra Bo Sundströms låt i programmet. Du och jag, är ett annat slag. Undantag 

Nu sjöng jag in alla verserna och la dem på Youtube.
Lyssna på dem här.

 

Sveriges nationalsång – 10 nya verser

Det var mycket länge sedan jag sjöng med i Sveriges nationalsång. Men min mor älskade den och alla länders nationalhymner, så jag har den inympad i mig mer eller mindre frivilligt. Vår svenska hymn skulle jag idag inte alls kunna stämma in i för ordens skull, jo de sista – jag vill leva och dö i norden. För årstiderna, för yttrandefriheten, för demokratin och naturen.

Men när jag hörde Marie Lundströms jättefina program om den vietnamesisk-kanadensiska författaren Kim Thúy och Nationalsånger

blev jag inspirerad att försöka skriva en egen. 10 nya verser blev det.
Vi lever som sagt i ett fritt land, så härligt. Därför vågar jag också skriva.

Här kommer 10 nya verser till Sveriges Nationalsång.

(Sjunges på samma melodi för enkelhetens skull.)

1.Vår himmel är blå som vår längtan i nord
om frihet och vidsträckta tankar
vår jord är vårt hem och vår sol är vårt liv
Ett hem, en rymd som räcker åt oss alla

2. När markerna grönskar och åkrarna gror
när rapsen och sädesfälten mognar
då vet vi att lusten är starkare än mod
vår ängsmark är en gåva från vår moder

3. När skogarna knoppas och hagarna ler
och sjöarna glittrar under solen
då lyfts våra hjärtan och tjälen tinar upp
vi glömmer mörkrets skuggor för vår framtid

4. I fjällviddens dalar blir rymden en famn
vår storhet blir uppfylld av förundran
vid bergväggens lä stannar tiden till nu
vår höjd och våra dalar är vår styrka

5. Ett folk och en jord knäpper händer i tro
på kärlekens seger över vanmakt
en kärlek som växer är starkare än hat
vår enhet är en ton som väcker genklang

6. Så slipa din stråke och vässa din sång
låt fjällbäckar strömma genom själen
en blomma är tiden och du är dess frukt
vi lever och vi dör bland dem vi älskar

7. När årstider växlar och mörker och ljus
vävs in i vår folksjäl likt en matta
vi vågar stå stolta och värna om varann
ett folk, en värld en mänsklighet på jorden

8. Så, så all din längtan i frihetens jord
du är blott ett frö i universum
men frukten av framtidens vackraste ton
är kören utav alla våra röster

9. Låt ekarna susa och björkarna gro
låt bokarnas lövverk fylla själen
vår skog, våra fält våra insjöars djup
är bryggan mellan stad och land och världen

10. Som flyttfågeln flyger som humlan i vind
som barnen som leker genom livet
så banar vi väg bortom okända mål
vi vill vi kan vi älskar med ett hjärta.

                © Marianna Agetorp 2018-02-05

Verkligt intressant att läsa om historiken (och förvånande) om Sveriges nationalsång och att Louise Ahléns skrev tillägg 1910 . De hade jag aldrig hört. Läs mer på
wikipedia. https://sv.wikipedia.org/wiki/Du_gamla,_du_fria

Återbrukskonst på Älmhults bibliotek

Lek och skapande är en stor del av mitt liv. Och att ta vara på det andra kastat, det som varit på väg att förmultna. Det mesta går att använda igen.
Jag använder gamla lådor som andra kastat, av trä eller papp, målar, tapetserar och möblerar. Minnen som väcker nya tankar. Gamla böcker som räddats undan containern, en kofta full av hål. Allt går att reparera, eller använda igen. Innerligt kul är det.
Välkomna att se Februaris utställning på Älmhults bibliotek.

Återbrukskonst på Älmhults bibliotek

Marianna Agetorp

Lagat, kastat återanvänt. Återbrukskonst.

Ingvar Kamprad död och dubbelmoralens brytpunkt

Frid över Ingvar Kamprads minne

Frid över Ingvar Kamprads minne

Via Instagram fick jag igår vetskap om Ingvar Kamprads död, och det gjorde mig oerhört berörd, mer än vad jag kunnat tänka mig.

Och allteftersom dagen gick och alla nyhetsflöden rullat igenom mig blev jag allt mer sorgsen. I dag lyser vi inte frid, när någon har dött, vi hedrar inte. Vi kastar upp allt allt som den människan stod för, i ett enda gytter av skuld, sanningar, osanningar, avundsjuka, svartsjuka och personliga minnen och känslor. Men även sådant klarar Ingvar Kamprad. Han och hans världsgärning håller för mer än människors tyckande och personliga omdömen.
Varför blir jag så berörd? Ja jag har i hemlighet tänkt tanken att jag skulle vilja få vara officiant vid hans begravning. För att på så sätt få hedra hans minne. Naturligtvis utan att veta något om han var medlem i någon kyrka eller annan sammanslutning, eller hur han planerat din sista resa.Men jag hade velat få formulera de sista orden, överräcka honom tillbaka åt den småländska jorden och lysa frid över hans minne. För att han varit den gamla stränga far han varit och är för oss alla entreprenörer och ”Smålandsbrukare”.

Jag har alltid undrat över vad han hade för personlig innersta tro och föreställning om livet och döden. Om han alls haft någon relation till en frånvarande eller närvarande gud. Vad låg det för böcker på hans nattduksbord, vad läste han för litteratur, hur planerade han sin sista resa? Han föddes säkert lika obemärkt som vi alla. Hans första andetag var säkert inte lättare än någon annans. Och i det sista andetaget är vi alla nybörjare.
Och jag blir berörd när jag hör berättas om Ingvar Kamprads barndom, hans stränge far och det som alltid kommer att svärta hans minne. I sanning ett ”lik i garderoben” som luktar illa. Men det talar också om komplexiteten i hur vi formar vår världsbild, och hur vi som barn indoktrineras, oavsett om vi växer upp med nazistiska föräldrar, eller i ”vänsterreligiösa” sammanhang eller i radikala fundamentalistiska religioner och sekter.
Vi blir nedsvärtade i vårt intellekt, vi fastnar i stadfäst tro och får svårt att ta oss därifrån. Ingvar Kamprad var dubbelsidig som de flesta. Skuggorna i våra liv gör sig alltid påminda förr eller senare. De kommer ikapp oss.

Ingvar Kamprads ”Lillasyster”

Inte vet jag om Ingvar hade några syskon, men inom mig har jag känt mig som en frände, en liten och okänd ”lillasyster,” rebellisk som han och med stor tro på sig själv och med orubblig tro på det omöjliga. Sen är jag väl medveten om att ”alla jämförelser” slutar där. Vi valde helt olika produkter. Jag valde det osynliga, jag valde det som få människor ens känns vid, att de behöver. Han valde de platta paketen, jag valde orden, poesin, stämningarna, ”inombordet” det som ingen annan ser och som nästan inte går att sälja, även om boken också är ett ”platt paket”. Jag valde att locka ut människan i naturen, in i konsten, kulturen – det som nästan alltid tas för givet, är gratis och som inte kan köpas för pengar. Det gjorde mig inte förmögen, bara rik på att få bestämma över min egen tid, älska det jag gör i varje minut och att bygga upp relationer till läsare och vänner. Det gav mig välstånd och ”passionsförsäkring” och när jag dör lämnar jag efter mig ett imperium av tystnad, mellanrum och spridda ord i vinden.

Så vad består då syskonskapet i? Jo i lyckan att få stå på mina egna ben och kämpa för det jag brinner för. Inte på bekostnad av andra. Inte utan att se att jag är beroende av andra. Men jag har alltid, sen barnsben haft som mantra ”Lanne kan, Lanne vill Lanne gör.” Jag vill inte be om tillåtelse, inte vänta bara sätta igång och skapa.
Och då är vi företagare – skapande kreativa människor. Om det inte redan finns det vi vill förmedla- då skapar vi det. Behöver jag det, så behöver säkert andra det. Sen vet jag att det är en LÅÅÅNG väg som leder till kapitalism och utsugande och naturförstörande. IKEA var en del i den utvecklingen av vårt samhälle – och det är vi alla. Alla de som nu skriker och beklagar IKEAS roll i förstörelsen av vår handelskultur, i hur småsnickerier gått under på grund av IKEA:s övertag och fula metoder, men det är som om de inte inser att vi alla är med i samma jaktlag. Det är vi vanliga som jagar de låga priserna, de lockande slit-och släng erbjudanden, och köper och slänger. Och tror oss vara fria från ansvar. Lägger ansvaret uppåt. Vi har var och en vårt ansvar vilket bord vi beställer, vilket bord vi skapar själva eller om vi handlar det på loppis och återbrukar. Det är inte företagarens fel det är vårt eget. Skulden måste läggas på oss alla. Vi får de entreprenörer vi förtjänar. Om jag går till IKEA och känner det osmakliga i att handla dessa superbilliga julgransprodukter, och jag inser att de som suttit och tillverkat dem inte kan ha fått mycket av vinsten, kan jag välja att handla och fylla på mitt onödiga förråd av prylar, eller att gå hem och sätta in några hundralappar istället och stödja en organisation som hjälper människor ut ur fattigdomen. Det är vi enskilda som väljer vilket samhälle vi vill ha, vilka ledare vi vill ha som bestämmer över oss och vilka företagare vi vill stödja. Det är smärtsamt, men vårt eget ansvar är enligt mig TOTALT. Jag kan inte skylla på någon. Vi står inför dubbelmoralens brytpunkt – varje dag i våra liv. Nu r den tydligare än någonsin.
Så för mig, som Älmhultsbo, som strävsam Smålänning och entreprenör i fädernejorden, kan jag bara känna saknad, och förnyad inspiration att kämpa vidare med det jag tror på, det jag vill sälja och mina egna platta bokpaket.

Så vad hade jag velat säga på Ingvar Kamprads begravning

Ja det lär jag inte få veta, hur denna högfärdiga önskan om att få vara officiant hade kunnat ta sig uttryck. Men Vila i frid är en vackert önskan, för alla de som lämnat oss.

Så jag säger
Vila i frid – vi skall fortsätta att borsta skorna på framtiden.
Vi skall bygga bord och skruva lådor.
Vi kommer att fortsätta i våra egna fotspår, men inte glömma dina.
Din själ var lika fri, lika oskrynklad som ljuset vi alla är en stråle av
Du spände bågen, du skar pilarna ut världsträdet, du cyklade den extra milen, du gav bort din sista skjorta att förmultna i jorden.
Ditt sista andetag var vårt och det som fuktade dina läppar
skall bli en berättelse för framtiden.
Kom tillbaka.Börja om.
Alla skall vi bli jord igen, aska och ljus. Och ljus igen.
Kärleken du lämnat blir det enda som evigt blir kvar.

Frid över Ingvar Kamprads minne.

 

Kulturnatten i Växjö

Ses vi på Kulturnatten i Växjö?

För många är det mycket läskigt att framföra eller bara läsa högt ur sina egna texter. Det har jag erfarit på alla skrivarkurser, skrivarklubbar eller på olika typer av framträdanden! Så har jag också själv känt det, men samtidigt är det en stor lust att ha tillfälle att få göra det. Att nå ut till fler- inte bara till ”byrålådans” mörka vrår!

Nu utmanar jag mig själv ytterligare ett steg- genom att sjunga mina texter själv, med min egen tonsättning! Helt utan instrument – a capella. Jag tröstar mitt oroliga hjärta att ingen, mig veterligt har dött av det… Det värsta som kan hända är att jag tappar bort mig i texten, förlorar rösten, börjar gråta av egen rörelse mm Men allt hör människosläktet till! Vill jag nå ut- så är det bara att tillåta nya former att få blomma ur mig. Hoppas vi ses då! Och visst drömmer jag om att få spelande vänner, att körer skall sjunga mina sånger! Allt har sin tid! Så jag fortsätter att drömma.

Lyssna gärna på mina sånger under Mariannas Visor

Och se programmet nedan över Växjö kulturnatt den 27 Januari. 2018

Gott nytt 2018

Ny epok utan synlig ram

När stenarna vaknar
gungar marken under våra tankar

När träden vaknar
blåser vinden på gamla sår

När vattnet vaknar
vågar vi mera

När människan vaknar
vaknar stjärnorna i dem

Så rör på dig och
håll ömt om framtiden

i ett nytt tidevarv runt vår värld

Marianna Agetorp

Sten med okänt namn

Skrivarliv- Skrivkraft och Skrivarkurs

Skrivkurser med Marianna Agetorp

Din skrivarpärla

Jag har under flera år, från tid till en annan fått frågan om jag inte bjuder in till skrivarkurser och jag har haft ett fåtal, med få deltagare- och det har känts mycket bra. Något jag verkligen velat fortsätta med. Men borde jag inte vara en stor och verkligt framgångsrik författare för att få ge skrivarkurser? Det är upp till var och en att besvara den frågan. Även om jag inte själv ännu har kommit ut med min roman som jag skrivit på SÅ LÄNGE nu, så vet jag ändå ett och annat om skrivande. Och det jag VERKLIGEN vet- är hur enormt förlösande det är att gå på skrivarkurs. Jag har själv gått på två skrivarkurser innan jag förlöstes. Jag hade den inneboende övertygelsen att inte visa någon levande människa vad jag skrev – alltså en enorm blygsel och vånda och otillräcklighetstänkande kring mina innersta texter. Men efter första kursen var jag redo att visa ALLT. Inget ville jag längre ha fördolt. Jag visst att det kunde komma till nytta, att mina texter togs emot och jag öppnade upp oceaner inom mig att skrivarlust och att jag faktiskt ”hade rätt att finnas till som människa”. JA det var enormt stort. Jag gick första skrivarkursen på Sundsgårdens folkhögskola

Den ligger i det lilla samhället Rå utanför Helsingborg. Barnen var ännu små och jag fick åka iväg själv och ha fullt fokus på mina texter. Ja det blev mitt himmelrike den sommaren. Sen den dagen förändrades allt.

Efter det började jag publicera mina texter i Smålandsposten, gick med i en skrivarklubb, sände in till olika tidskrifter, antologier mm. Och det var fantastiskt kul och utmanande. Resten är en för mig underbar historia om hur mitt författarliv utvecklades, hur mina första böcker kom ut och hur jag blev medlem i Författarförbundet.

Läs mer på min särskilda Författarblogg – om mina böcker med mera.

Därför kommer jag i sommar 2018 att bjuda in till Skrivarkurser både här på Stensjöäng och eventuellt på andra platser, som lämpar sig för skrivarliv och som ger Skrivkraft
Så håll utkik på denna blogg- eller kontakta mig här för att hålla dig uppdaterad.
På min Facebook kan du läsa om mina böcker och mer från mitt skrivarliv.

Vad är då utmärkande för mina skrivarkurser.

  • Jag har ingen teknik eller metod. Jag arbetar för att locka ut skrivaren som bor i varje längtande skrivare. Jag arbetar för att göra trösklarna låga, målen nåbara och att lusten och själens eget språk skall komma fram.
  • Jag övar deltagaren att hämta kraft ur naturen, ur den ekande tystnaden, av språket mellan meningarna och att ösa ur sina egna personliga sår, sin egen kärlekslängtan och att finna sin egen ton i språket.
  • Jag uppmuntrar till att vara personlig och självbiografisk.
  • Mina övningar utgår från arbete i helgrupp och ensamma skrivuppgifter- som vi sen arbetar med i helgrupp.
  • Jag utgår från våra kroppar, hur vi mår, våra skuggor- för att få kontakt med sidor oss själva och utifrån bilder, foton och våra sinnens drivkrafter.
  • Skrivande är för mig inte en tävling-utan en inre övning i sanning, tålamod och att bli mer människa.

Praktisk information priser mm som pdf  Läkande Skrivande 2018 0208

Kryptiskt? Nej inte alls. Jag kommer att lotsa dig ut till andra sidan om din otillräcklighet och du kommer att finna Pärlan i ditt inre- och nya ord för att beskriva den.

Välkommen att ta kontakt med mig. Vi ses 2018