Tag Archives: samtal med änglar

Vandrarens väg

Poesi har alltid varit min livslust. Både att läsa andras poesi och att skriva. Här en dikt från en helt ny poet för mig.
Men hans dikt speglar precis min egen livsresa.

Vandrare av Antonio Machado 1875-1939

Vandrare, dina fotspår
är vägen, och inget mer;
vandrare, det finns ingen väg
man bryter ny väg när man går.

När man går bryter man ny väg
och när man vänder blicken bakåt
ser man stigen som man aldrig
åter kommer att trampa.
Vandrare, det finns ingen väg
bara kölvattenstrimmor i havet.


Och skulle jag säga det med egna ord – skulle sista raden vara ” det finns ingen väg, bara den vilda naturen”.

Grind på stensjöäng

Grinden är öppen ut mot det okända.

Så är det att trampa upp en ny stig i sitt inre. Och på den vandringen fann jag Genekeys. Som en hållplats, som en vägvisare, som en röd tråd att att hitta in till mina gener, mina sår, mina skuggor och alla de gåvor som är just mina och den högsta essensen för mitt gudomliga jag.

Stigfinnare

De yrkesvägledare jag träffade i min ungdom berättade aldrig att jag kunde bli en poet. Det fanns inte ens i min egen vokabulär då. Någon utbildning till Stigfinnare fanns det inte heller. Men jag prövade det ordet i min mun och i mitt hjärta, och kände att det var jag, mitt sanna jag. Ja jag är och vill vara en Stigfinnare. Och kanske allra främst en inspiratör för andra – för att fler skall ”våga gå sin egen väg. Alla andra leder vilse.”
Se boken Samtal med änglar.”

Må vi mötas där ute i den vilda naturen, och på alla de mötesplatser som finns i verkligheten och på internet.
Marianna Agetorp

Sjung för mig i skogen

Skogskatedralen är öppen året om, alla dagar, alla årstider, dag som natt. Skogskatedralen finns inte bara här, utan överallt där vi håller skogen ”HELIG”.
Men på det lilla stycke mark, vid Stensjöns vatten där vi krattat och ”befolkat” natur till kultur hyllar jag tystnaden och naturens egen röst.

Då och då bjuder vi in trummor, röster, teater, dans, och konst.
Så blir det också i år.
Först den 11 april. Med Moa Brynell. Boka den dagen om du vill sjunga, kula, vårskrika, vara tyst eller lyssna på fåglarna. Allt har sin tid.
Själv har jag nästan tystnat, när jag är tillsammans med andra. Fick nog av gemensam sång efter alla år i kyrkan – i psalmsångens gemensamma ensamhet. Jag förväntades sjunga med, fast orden inte stämde med hjärtat, så tillslut blev det NOG. Dessvärre sjunger jag heller aldrig Allsång. ”Sångsåret” tar tid att läka. Nu sjunger jag och trallar för mig själv. Ofta och högt, när ingen hör på. Helst vill jag sjunga för att ”kalla på det heliga”. För mig blir det oftast ordlöst. Kände så väl igen mig i boken ”Samtal med änglar” när (tror det var) Lilli, får till sig ordet. ”Sjung för mig i skogen”.
Så vill jag sjunga för ”det heliga” i mig.
Och senare i sommar blir det mer kulning. Men då i samband med Gunnel Oldenmarks vernissage här på Galleri Stensjöäng 2 juli Aktuellt. Mer om det då.