Allt har sin tid
Ser att Sveriges Radios förträffliga programserie Tendens – Skogen och människan ligger kvar på deras hemsida.
Här ett inslag där jag berättar om min relation till skogen och Skogskatedralen på Stensjöäng.
“Sen jag var barn har jag känt att skogen är min tröst,
den hjälper mig att förstå vem jag är.” Ma
Lyssna här
“JA må hon leva, ja må hon leva….” en sång jag gärna stämmer in i när jag hör den i denna Radioteater när jag äter min lunch. Men jag sjunger inte, jag gråter stilla och tårarna droppar ned i min min goda vegetariska lasagne och i mitt hemgjorda Porsmjöd. Äntligen, fler uppmärksammar Etty. Etty som jag levt med i så många år och som varit så viktigt för min livsväg, och för mitt skrivande. En skrivande kämpande syster.
Vilken tur att min kloka dotter tipsade mig denna morgon, om att programmet skulle sändas.
Dags att uppdatera min sida om Etty Hillesum.
http://www.ettyhillesum.se/
Etty Hillesum är i koncentrationslägret. Hennes vänner gömmer sig i Amsterdam. Och idag är det Ettys födelsedag.
Lyssna och läs. Radiolänk nedan.
Den 15 januari 1914 föds författaren och mystikern Etty Hillesum, vars dagböcker skildrar den tyska ockupationen av Holland. I stället för att gömma sig väljer Hillesum att stödja andra judar som deporteras, eftersom hon vill ”dela sitt folks öde”. Hon blir själv deporterad och dör i Auschwitz i november 1943.
Med skådespelare från Scenkonst Sörmland. De gömda spelades av Ingela Schela Berghagen och Tove Edfeldt.
Manus och regi Augustin Erba. Ljud och mix: Jan Cruseman
De svåröversatta grönsakerna – Som alltid en härlig krönika av Hanna Sahlberg. Sedan jag nu varit i Kina lyssnar jag än mer uppmärksamt på allt vad som rör Kina.
Särskilt kul är det att jag fått lämna mina böcker på Shanghai bibliotek – Shanghai Library
Hör Krönikan av Hanna Sahlberg här, eller läs den
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=5409678
År 2013 har Kinaparken i Närke 50-års Jubileum.
Förra året kom boken ut
Bastedalens Kinapark – Den harmoniska dalen
7 Juli 2013 kl11-17 är Bastedalens Kinapark öppen för besökare
Jag talar över temat
Poesi och trädgårdar från Småland till Kina
Jubileum Kinaparken programblad (2)
Tisdagen den 22 Januari 2013 föreläser jag i Häradsbäck – i Sockenstugan. 14.00.
Tid finns för efterföljande samtal och möte mitt i vardagen.
Ser fram emot denna eftermiddag. Fika serveras.
Tema: Trädgård och hälsa – från Småland till Kina.
Fann en gammal artikel i Blekingeposten – skriven av
Carl-Magnus Wennerholm
Passade på att lära mig den nya Scannern jag lånat av Fikadax
Tack Annelie – den fungerade perfekt)
Läs texten här
skanna0002
Carl-Magnus Wennerholm
carlmagnus@informa.nu
Den moderna Skogshuldran – som vill locka ut människan i skogen.
Småland har alltid varit ett mycket positivt begrepp för mig, liksom skog, natur och Moder Jord. Alla dessa ord har varit besjälade och fulla av liv.
I min barndom skrämdes jag aldrig av det som fanns i naturen. Det var helt andra saker som jag var rädd för.
Väsen i skogen fanns då bara i sagorna – även att jag kände att allt var besjälat.
Så att jag i vuxen ålder började kalla mig “Den moderna Skogshuldran, Skogsrået” -som ville locka ut MÄNNISKAN i skogen (inte mannen som i sagorna) – var helt naturligt.
Jag känner mig hemma i skogsvarlesernas värld, och tittar gärna fram bakom trädstammarna, som här i min makes Anders bild.
Skog för mig är tröst, lek och tid.
Blev utvald till Skogsförebild. Det kändes förvånande, och som en stor ära. Den rollen vill jag gärna ha.
För mig är skogen värd guld där den står – inte när den är nedhuggen
Här finns mer att läsa.
http://www.smalandsentreprenor.se/skogsforetagare/mariannaagetorp.html
Titta på filmen direkt
http://www.smalandsentreprenor.se/skogsforetagare/mariannaagetorp_film.html
Söndag förmiddag, och hushållsbestyr inför att vi väntar gäster. Radion är det självklara sällskapet – men ack det är söndag. Så fort jag sätter på dagens söndagsgudstjänst -vrider sig själen inom mig och jag stänger av direkt. Underligt – gudstjänster som varit ett självklart inslag i så gott som hela mitt liv. Nu är det stor själslig påfrestning att bara höra en psalm, en “undervisande” predikan, en mässande bön eller ett vackert adventstycke. Rädsla, oro, ilska. Hela jag vill bara springa därifrån. Inte vuxet, modigt, men “jag”. Och jag plågar mig inte längre, tvingar mig inte. Så oändligt många mässor har jag tvingat mig, suttit kvar, för att andra tycket, velat, tagit för självklart. Det går inte längre. Alla åldrar inom mig protesterar. “Lanne” vägrar!
Genast byter jag kanal. Räddad. P2 och Musik!
En vän ställde en kärleksfull fråga till mig i dag. Vad är din innersta längtan i livet?
En passande fråga när ett nytt år ligger nytt och öppet. Jag vrider och vänder på svaret. Granskar orden innan jag vågar uttala dem igen. Men hur jag än frågar inåt – så kommer det gamla svaret: Jag vill få beställa själv, gå min egen väg, tänka på mitt sätt. Jag vill stå upp för min egen sanning, min egen värdighet. Jag vill få skapa mitt “själv” och få vara människa. Jag vill få formulera och sätta ord på det jag känner och upplever. Jag vill sticka ut, höras. Jag vill vara tydlig för mig själv och för andra. Jag vill gå min egen väg.
Så har alltid svarat, mer eller mindre tydligt. Med mer eller mindre rädsla för att bli förlöjligad, tillrättavisad och hånad. “Vad har du att komma med?” osv.
I dag och nådde denna fråga djupare in, och svaret är svårare att uttala, men jag svarar: Jag vill få känna att jag har rätt att finnas till.
För mig har det inte varit självklart – det har varit en erövrarn – en väg över en vattensjuk myrmark. Jag sjunker fortfarande ned i gamla hål och gropar. Men jag kommer alltid att ta mitt eget ansvar för mitt liv – för jag vet att jag har rätt att finnas till. En dag skall jag le – utan att behöva formulera orden. En dag skall jag inte behöva längta. En dag skall jag bara finnas till, som berget, som vinden, som fjärilen som blomman. JA redan nu. JAG ÄR. Varför vänta. Det är bara i detta nu jag är. JAG ÄR.
Det finns inget fönster stort nog för att spegla människans värld. Bara oändligt många rutor som gemensamt kan spegla och reflektera det som är vår gemensamma livsväg på jorden.
