Tag Archives: gunnel oldenmark

Gunnel Oldenmark till Galleri Stensjöäng

Leave a comment

Från att en tanke föds, till att den blir till verklighet kan ibland ta många år.

För några år sedan kom jag helt oförberedd upp på Gunnel Oldenmarks ateljévåning och blev överförtjust i de fantastiska hängande skulpturer jag fick se. Genast tänkte jag att detta ville jag får se på Stensjöäng, i Skogskatedralen – svävande mellan himmel och jord, gungande i vinden, bland träden. Likt “ljuv musik” för ögonen och själen.

I år när Galleri Stensjöäng firar 10-årsjubileum blir detta verklighet. (se mer om våra utställningar) Och mer till. Gunnel tar med både skulpturer, objekt, och fotogravyr. För inomhus och utomhus.
Det skall bli så spännande.

Efter utställningen skall också något verk  få stanna kvar, för att likt andra konstverk på våra marker, få vävas in i vår kulturskog.
Jag är också förtjust över att få presentera ännu en konstnär som återbrukar material, som andra kastat bort.
Läs mer på Gunnel Oldenmarks hemsida.

Gunnel Oldenmark 3

Gunnel Oldenmark från tidigare utställning.

Gunnel Oldenmark1

Skulptur Gunnel Oldenmark

Varmt välkomna till vernissage, och inte vilken vernissage som helst. Det är fullmåne och således en fullmånsvernissage nere i Skogskatedralen.
Maria Bervelius sjunger kular över sjö och skog.
Se också mer från Aktuellt och på affischen nedan.
Varmt och innerligt välkomna.

Gunnel Oldenmark2

Skulptur Gunnel Oldenmark

2

 

 

 

Sjung för mig i skogen

Leave a comment

Skogskatedralen är öppen året om, alla dagar, alla årstider, dag som natt. Skogskatedralen finns inte bara här, utan överallt där vi håller skogen “HELIG”.
Men på det lilla stycke mark, vid Stensjöns vatten där vi krattat och “befolkat” natur till kultur hyllar jag tystnaden och naturens egen röst.

Då och då bjuder vi in trummor, röster, teater, dans, och konst.
Så blir det också i år.
Först den 11 april. Med Moa Brynell. Boka den dagen om du vill sjunga, kula, vårskrika, vara tyst eller lyssna på fåglarna. Allt har sin tid.
Själv har jag nästan tystnat, när jag är tillsammans med andra. Fick nog av gemensam sång efter alla år i kyrkan – i psalmsångens gemensamma ensamhet. Jag förväntades sjunga med, fast orden inte stämde med hjärtat, så tillslut blev det NOG. Dessvärre sjunger jag heller aldrig Allsång. “Sångsåret” tar tid att läka. Nu sjunger jag och trallar för mig själv. Ofta och högt, när ingen hör på. Helst vill jag sjunga för att “kalla på det heliga”. För mig blir det oftast ordlöst. Kände så väl igen mig i boken “Samtal med änglar” när (tror det var) Lilli, får till sig ordet. “Sjung för mig i skogen”.
Så vill jag sjunga för “det heliga” i mig.
Och senare i sommar blir det mer kulning. Men då i samband med Gunnel Oldenmarks vernissage här på Galleri Stensjöäng 2 juli Aktuellt. Mer om det då.