Jag har starka rötter därför är jag fri

Under livet har jag kommit på att frihet är det viktigaste i mitt liv. Man skulle kunna tro att jag därför rest jorden runt, prövat många yrken, olika män, flyttat mycket och prövat på det mesta. Men för mig är frihet ett inre tillstånd – något jag är, något som inte syns, något som gör livet meningsfullt och värdefullt. Jag har bott i min fädernebygd, i så gott som hela mitt liv förutom några korta utflykter. Jag har fortfarande samma man och jag är omåttligt intresserad av min hembygd, gamla sedvänjor och allmogekultur. Jag älskar släktforskning, bygdeforskning och att kuta runt i skogarna och söka spår och rötter från tider som flytt. Samtidigt älskar jag alla sociala nätverk och tekniska uppfinningar för att tydliggöra det enorma nätverk som binder oss människor tillsammans över hela vår jord.
Jag kallar mig fritänkare och jag har svårt med sedvänjor och traditioner. Jag gör inte som man alltid har gjort. Som tur står min familj ut med mig fortfarande och vi har alla, mer eller mindre en öppenhet för att tänka om, pröva på nytt – och till vår glädje har vi fått in den Kinesiska kulturen i vår familj. Hos mig är frihet också ett sorts uppror, från det samhälle och sammanhang som håller fast vid traditioner och oskrivna lagar bara för att det alltid varit så, alla andra gör så och av grupptryck. FAST MAN EGENTLIGEN INTE VILL ELLER ORKAR. Där känner jag mig fri. Då vill jag tänka om, pröva mig fram. Jul kan firas på oändligt många sätt och alla de dåliga, trista, tyngande sätten kan man skala bort, som en lök, lager efter lager.

Jullöken

Så i vår egen nya lilla familj har vi skapat bort det som inte är nödvändigt, inte kul, inte gott, inte lustfyllt. Något har vi kommit att sakna och tar tillbaka igen, annat är hjälplöst förlegat och borta. Och vi tycker inte lika i allt. Men i år åt vi mer Kinamat under juledagarna än förut, och på Julafton åt vi tackos – för sonen var hemma från Kina och längtade efter just det. Julmaten åt vi på juldagen, dvs. den julmat som vi verkligen ville ha – och alla blev mätta ändå. Jag tror vi kommer fortsätta att skala bort ting och åthävor i våra traditioner och vara lyckliga ändå. Ja vi missar säkert mycket som andra får i överflöd, men åååå så lugnt, så behagligt vi har det. Tycker jag… Men var finns där under, innerst i Jullöken, nyårsfirandet, midsommarfirandet, påsken. JA viktigast av allt är mötet, gemenskapen, tillsammanskapet, livet, glöden, elden- kärleken. Den kan jag inte vara utan. Den när jag, som min viktigaste livslåga. Så gott nytt år, hur du än har firat.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *