Marianna Agetorp

Jag har hört flera par som av olika anledningar vill förnya sina äktenskapslöften med varandra. Det kan vara efter olyckor, svåra sjukdomar eller helt enkelt för att fira att man hållit ihop länge och vill fortsätt med ny glöd. Ett fint sätt att hålla kärleken levande.
I dag har jag för första gången fått vara del i en sådan ceremoni här ute på Stensjöäng.
I all enkelhet hade jag tänt upp en eld uti i snön som ännu ligger kvar och tänt många ljus ute i ladan där ceremonin hölls.
Jag känner tacksamhet för att jag får vara med och formulera ord och tankar för denna högtid.
Här är en dikt jag skrev till detta tillfälle.

Vintersolståndet 2017

Jag håller din hand och du håller min hand
våra hjärtan vilar i varandras längtan
efter mer kärlek, mer kärlek
Vi blir aldrig mätta.
Vi behöver alltid mer.
Kärlekens språk kan bara älskas fram
dess frö gror ur våra skuggor
de vi inte vill kännas vid
de vi inte vill se

det som plågar oss
Kärleken kan bara växa av kärlek

kärlek som längtar

vill mer

vill starkare

Ditt hjärta är en ö mitt hjärta simmar till
efter långa resor av ensamhet
efter sårbara drömmar jag hade glömt
Mitt hjärta är en sten ute i en brusande fors
orubblig men översköljd
utsatt men förankrad

Ditt hjärta slår med samma kraft som mitt
mitt hjärta slår i takt med ditt
När du ser mig
älskar jag mig själv mer
när jag ser dig älskar du dig själv mer
och i varandras blick föds ett nytt ljus

som lyser upp vår gemensamma väg

och gör vår väg

till en kärlekens väg
där vi kan älska varandra

2017-12-21 Marianna Agetorp