Tack för Alakoski – Klokt inlägg
Det kryper i hela kroppen när jag tar del av Uppdrag Gransknings program som “sågar barnfattigdomen”. Ja grävande Journalistik är bra – men inte som Janne Josefsson så gärna går på – gräver massor av gropar – som helst alla skall trilla ned i – för att hans egen tes skall framstå som briljant. Låt människor tala till punkt. Ställ inte allt mot vartannat – starta inte krig- mellan de olikas åsikter.
I dag finner jag äntligen två inlägg som säger det jag önskar skall komma fram i sammanhanget.
Läs Susanna Alakoskis inlägg
Ja – all fattigdom syns inte genast på ytan. Ett fattigt barn kan ha hela skor. Det vet alla vi som själva vuxit upp i fattiga, torftiga och dysfunktionella familjer – av olika slag. Ett barn gör allt det kan för att slippa skammen, utanförskapet och “fattigstämpeln”. Brist, sprukenhet och svåra hemförhållanden täcks över med alla tillbuds stående medel. Uppfinningsrikedomen är stor. Barnet tar ett enormt eget ansvar – och lägger sällan föräldrarna detta till last. Blandar inte alls in dem, eller berättar sina behov.
Barnfattigdomen skall inte överdrivas – nej självklart inte – men skall inte skambeläggas ytterligare – och för allt i världen inte glömmas bort.
Om Janne Josefsson och Uppdrag gransknings program i detta fall kan bara sägas och jag citerar här Göran Greider- “hans problem är alltid att han är helt oförmögen att hantera sammanhang och komplexitet”.
Läs Greiders artikel här
Härligt med männikor som KAN hantera komplexa frågor. TACK.
Marianna Agetorp
Denna värdefulla kommentar fick jag via mail. Har fått författarens tillstånd att lägga ut den här.
Hälsn. Ma
Hej Marianna!
Med ditt senaste mejl följde en länk till din författarblogg och där hittade jag ett inlägg där vi har diametralt olika uppfattning och som jag inte kan låta bli att kommentera. Det gäller synen på Greider respektive Josefsson.
Den förre lyssnade jag gärna på för om åren då han hade något väsentligt att säga och kanske förstod vissa sammanhang. Men det är längesedan han gjorde det tycker jag. Det var när socialdemokraterna hade regeringsmakten och han kunde kosta på sig att se vissa fel hos dem. Idag verkar han och den stora delen av mediavänstern bara att ha ett mål – kosta vad det kosta vill – att återföra socialdemokraterna till makten. Som ett led i detta går han ut med en osaklig artikel där han planterar lögner i Janne Josefssons mun och påstår att han inte kan se sammanhang och saknar komplexitet. Där håller jag inte med, är det någon av dessa två som ser sammanhang så är det Josefsson.
Sammanhanget mellan storlanseringen av barnfattigdomskampanjen och Håkan Juholt och mediavänstern, eller kanske hellre symbiosen. Alla tre skulle tjäna grovt på denna lansering. Som observant tittare märker man att Janne Josefsson ser detta, men vågar inte ta steget att fokusera på detta. DÅ SKULLE DET VERKLIGEN BLIVIT HETT OM ÖRONEN FÖR HONOM. Kanske mer än t o m han klarat av. I stället väljer han att avslöja kampanjen och hur lite den hade med verkligheten att göra. Vare sig jag eller Josefsson förnekar att fattigdom finns, men den beror i första hand på arbetslöshet och avsaknaden av jobb och kan aldrig försvinna med mer bidrag.
Jag har fortfarande efter alla år en stor del av mitt hjärta till vänster, men jag ser till att diket mellan mig och bidragsvänstern blir allt djupare. Den dag någon – debattör, politiker eller annan – säger att det är dags att skrota vårt samhälle och PÅ ALLVAR bygga upp ett nytt med småskalighet där människor behövs och kan få arbete, då ska jag också med glädje rösta igen och tycka att alla från jordens alla hörn som behöver ett nytt liv ska få komma till Sverige. Det gör och tycker jag emellertid inte nu eftersom vi bara förstör människors liv med den politik som förs idag. De allra flesta vill vara delaktiga och försörja sig själva från början, men efter att några år ha befunnit sig i det svenska bidragssamhället skapat av socialdemokraterna och väl förvaltat av moderaterna, blir människan negligerad och sedd på ovanifrån som någon vi måste ta hand om och tycka synd om.
Tänk inte din egen uppväxt, som kanske var relativt fattig som du ser det i samma andetag som du tänker på dagens fattiga!!! Jag har själv vuxit upp i liknande situation och vet att då kunde man och gjorde allt för att klara sig själv och blev en människa likvärdig andra.
Jag såg inte Uppdrag granskning när det gick, men blev av Björn uppmärksammad på den grova lögn som Greider planterar i Josefssons mun och sedan ondgör sig över. Greider påstår att Josefsson frågar om “Maria” verkligen har råd med ett barn till när kameran fokuserar på hennes gravida mage. I själva verket är det ju kvinnan som berättar att hennes dotter hade kommit med denna fråga till henne. Sådana grova påhopp förväntar jag mig bara av desperata journalister som vet att de inte har rent mjöl i påsen, typ Göran Greider.
Efter att ha läst inlägget på din blogg, insåg jag att jag måste se programmet och har gjort det idag och jag tycker det var ett ganska bra program som belyste hur de välbeställda tjänstemännen på vissa hjälporganisationer och författare som lever på fattigdomsbegreppet hanterar sanningshalten i barnfattigdomsbegreppet. Däremot tog det inte upp de som har det fattigt och det var nog inte heller syftet med programmet. Kanske kommer de åter till det, men det finns väl inga lösningar till problemet eftersom alltfler människor kommer att sakna arbete. Människor som skaffar sig allt högre skulder framför allt på dagens bostadsmarknad. En sjuk marknad där byggbolag, banker och mäklare gör människan till slav för all framtid. Jag förmodar att ingen politiker vågar tänka på att dessa människor förmodligen aldrig kan pensionera sig eftersom pensionen inte ens räcker till bostadskostnaden. Jo Reinfeldt gjorde ju ett försök med att alla måste jobba till 75. Men det räcker nog inte.
Jag hoppas att Janne Josefsson fortsätter att göra komplexa program, för är det någon som kan det enligt min uppfattning, så är det han.
Hälsningar Karin Ljungberg
TACK Du kära kloka storasyster! Jag berördes illa av programmet – såg det inte så som du såg det.
Men jag delar i grunden din samhällsanalys som du beskriver det här – och fanns du som politiker och företräde dessa åsikter – skulle jag gärna rösta på dig.
Jag drog dessvärre inte min analys så långt som du. Jag var mycket YTLIG i min bedömning – som mer var utifrån min känsla.
Jag är så tacksam för att du tagit dig tid att skriva detta – OCH JAG SKULLE SÅ INNERLIGT GÄRNA LÄGGA UPP DET SOM EN KOMMENTAR EFTER MITT INLÄGG.
ÄR det möjligt? Vill Du vara anonym- är det ok – Med namn – bra – med K.J också bra.
Som sagt. Jag lägger gärna in det som en kommentar.
TACK för att du delar dina åsikter – tack för att du bryr dig om vår värld.
Marianna
Dagen efter skrev jag ett svar till.
Läser ditt mail igen och försöker förstå – hur du kan tycka att Janne J klarar av att göra ett komplext program. I min värld är det verkligen inte det. Intentionen kan ha varit det- men ack så fel det kan tas emot. Och jag kan inte alls se att det handlar om dessa otroligt viktiga frågor som du belyser i din viktiga text. De frågorna behöver verkligen tas upp. För mig blir det snuttigt – ingen får tala till punkt- allt ställs bara mot vart annat- och klipps ihop och arrangeras till för mig avskyvärd “dokusåpa” med täckmantel att det är god grävande Journalistik.
HADE han tagit upp de frågor du tar upp, om bidragsberoende- och höger vänster- politik- ja det programmet hade jag gärna velat höra. …. Och som sagt… Jag skulle gärna vilja lägga upp våra fortsatta inlägg på min blogg.
Jag har alltid haft en enormt stark känsla och sorg över att allt du är gör, förstår, omfattar och kan- aldrig på riktigt kommit till sin rätt, dvs nått UT TILL MÅNGA. (Rätta mig gärna om jag har fel). Du har så oändligt mycket mer att ge världen. Ack – Jag drömmer om den dag då du verkligen kommer ut som MÄNNISKA och låter oss få del av DIN värld! Måtte jag kunna inspirera dig till att du har en egen blogg. Jag kan knappt komma på något område som du inte skulle kunna skriva och ha mycket värdefulla ord att ge alla läsare. Tex trädgård, naturhänsyn, klimat, mulitkulturellt samhälle, böcker, resor, turism,skönhet,musik, konst, kultur…..
Ja Karin! Jag uppskattar dig mycket! Marianna
Kära Marianna!
Som jag redan sagt ser vi programmet med olika glasögon och förväntningar. Jag ser att Rädda Barnen, Majblommekommittén, Bris och Alakoski har tagit stenbumlingen (exempel på fattiga familjer med barn som inte kan få basala behov tillfredsställda) och gjort ett Kebnekajse -BARNFATTIGDOMEN- av det. Man påstår att Barnfattigdomen består av 240000 barn i Sverige och drar paralleller med Mocambique. Hela mediavänstern går igång på detta – i tidningar, radio och TV. Intervjuade politiker tror att uppgifterna är sanna och Håkan Juholt går så långt att han gör detta till sin politiska huvudfråga. BINGO – för dem som startat “kampanjen”. Om vi lyckas föra Juholt till makten får vi mer, kanske mycket mer bidrag, både från offentliga medel och privata – TYCK SYND OM.
Tyvärr för alla inblandade får Juholt lämna skutan och kampanjen tappar nyhetsvärde och går i stå. Uppdrag granskning beslutar sig lite väl senkommet att göra ett granskande program av denna historia.
Många däribland du förväntar sig ett program om barnfattigdomen i Sverige och blir grymt besvikna.
Jag tycker fortfarande att Josefsson lyckas göra ett program som avslöjar de som initierat kampanjen. Jag håller med om att han inte låter dessa personer tala till punkt, och det gör han inte eftersom de aldrig svarar på hans hårda raka frågor. Det kan de ju inte eftersom alla siffror är uppblåsta. Men de andra personerna han intervjuar får verkligen tala till punkt och Josefsson är ganska så tyst. Men kritikerna av Josefsson går ändå i taket, eftersom han moraliserar över mamman som utan någon motprestation får 12000 i månaden och röker men inte har råd med 200 kronor till dotterns skolresa. Alakoski blir så upprörd att hon tappar mikrofonen och på känt manér tycker synd om mamman. Och där kan vi byta fokus över till mig själv.
Jag är också moralist – jag tycker att alla som saknar lön och får bidrag istället ska göra något som gentjänst till samhället. Med undantag för om du är sjuk. Problemet är att då ropar de fackliga organisationerna högt och menar att deras medlemmars jobb är i fara. Och visst den svårigheten finns – men vi kan inte fortsätta att låta mängder av människor bli tillvanda på att leva på bidrag och känna sig obehövda. Och vi vet alla att det offentliga samhället är i skriande behov av att mängder av arbetsuppgifter blir gjorda, som inte blir det därför att pengarna inte räcker till.
Jag menar i motsats till många debattörer att Sverige är ett samhälle som i ganska hög fart är på väg att bli fattigt. Dess befolkning skaffar sig allt större skulder, vilket ju uppmuntras av den förda politiken. Om du skaffar dig en skuld får du göra skatteavdrag, men om du sparar får du betala 30 % i skatt. Allt för den heliga konsumtionen.
Men pensionen ska vi spara till själva, för vi vet ju att den blir liten – men kanske inte HUR liten den blir. Och när vi sparar till pensionen har vi god inkomst och vi får göra skatteavdrag, men sedan när vi står där med en pension på i bästa fall 10000 i månaden ja DÅ ska vi betala skatt på de pengar man själv betalat in! Upp ochnervända världen som jag ser det.
Marianna om du vill kan du lägga in den första och denna kommentar på din blogg. Mitt namn kan stå där, jag står alltid för mina åsikter. MEN jag har inte för avsikt att fortsätta debattera eller att börja blogga själv. Jag känner faktiskt inget behov av det.
Kram Karin Ljungberg
Tack för att jag får lägga in dina värdefulla uppgifter här Karin. Hälsningar Marianna
Stort tack till Karin och Marianna för detta mycket reflekterande och inbjudande samtal. Anneli
Mycket intressant läsning, om ändå SVT debatt kunde hålla denna nivån!