Category Archives: 2017

Är universum vänligt

Einsteins fråga. Tavlan är gjord av Annemarie Gunnardotter

Det lär vara så att någon bad  Einstein att formulera den fråga som han ansåg vara den viktigaste, för att förstå universum. Är universum vänligt”?  En värdefull fråga. Vi kan ha olika svar. Själv tror och upplever jag Universum/Kosmos som mycket vänligt, som vill allas bästa men som har mycket större och helt andra tankar än vad vi i stunden kan se.

Einstein sa också att Gud inte spelar tärning – att livet inte är en slump. Så länge som vi bara tror på slumpen blir mycket svårhanterligt, men om vi tror att allt vill mig något blir allt mycket mer förståligt. Vi vill gärna tolka allt exakt personligt. Men jag tror att allt händer och sker eller ”tillåts” ske för vårt gemensamma högre syfte. Som vi inte ännu kan överblicka. Ja också det mest mörka, ”onda” som kommer i vår väg.
Ja jag är dessutom övertygad att min inställning till universum förändrar vårt universum. Jag kan inte lägga skulden på någon annan. Allt är ett samarbete, en samsyn på hur vi vill att verkligheten skall te sig. Allt är en återverkan.

Se fler konstverk av Annemarie och hennes pågående utställning – som pågår till 30 september.
Annemarie Gunnarsdotter

Nattens Prinsessa

Jag har inte alltid varit en trogen bärare av tålamodets rika gåva – men jag övar mig. För jag vet att ”allt har sin tid”. Det har i alla år varit mitt mantra. Allt kommer till mig, livet kommer mot mig. Jag dricker och tar emot.

En kaktus har tid att vänta. Många många år tog det innan mitt lilla bladskott behagade att blomma. Jag själv skulle sovit djupt den natten – men min älskade syster Lydia såg dess blomma, gick inte förbi utan gav den sin fulla uppmärksamhet och kallade på mig.

Vi alla behöver varandra – för att orka leva, för att orka blomma och bli dem vi är.
Varje blomning är ett sakrament- Kroppens Sakrament. Ett mysterium. Som kärleken själv. Varje blomma – liksom vi människor, frambär våra kroppar som ett heligt sakrament – när vi älskar oss själva och varandra utan förbehåll, utan att kräva något tillbaka.

Se också sakrament

Romarbrevet 12:1: ”Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst.”

På den tid jag läste bibeln var detta ett viktigt ord. I dag tolkar jag det annorlunda. Att älska – i kroppen, med kroppen och alla dess sinnen – med mig själv och med min älskade – är att frambära min kropp – välbehagligt.
En dag , frisläppta från kroppen, kommer vi förstå det oerhörda och heliga i att få vara kropp, materia – ande och jord i ett. Som blomman – Nattens Prinsessa. Och vilken doft – vilket välbehagligt ”offer”….

Nattens Prinsessa Foto: Marianna Agetorp

Nattens Prinsessa Foto: Marianna Agetorp

Konstsymposium

21-28 Maj 2017 på Stensjöäng

I skiftande miljöer och med många olika teman har Tingsrydsgruppens konstnärer bjudit in till Konstsymposium under ca 10 års tid.

I år är det Stensjöäng i Älmhults kommun som står som värd och Landart och skapande projekt i naturen är tema och i fokus 2017.

Ett symposium är ett sätt för konstnärer att utforska i grupp och enskilt nya verksamhetsfält, lära av varandra, testa nya material och fördjupa sin egen konstarts utforskande möjligheter och sätt att gestalta.

De platsspecifika konstverken som skapas i och av naturen i denna unika miljö på Stensjöäng är tänkt att bidra till att utveckla vår unika plats på ett nytt sätt. Det känns också mycket intressant att se vad vi kan skapa tillsammans på plats.

2017 års konstsymposium pågår delvis samtidigt och ingår i Konst & Kulturrunda i Spjutaretorpsbygden där allmänheten kan få stifta bekantskap med professionella konstnärer från Sverige och Europa, följa deras arbete på plats och kanske själv bli involverad i processen. www.spjutaretorpsbygden.wordpress.com

 

I år är ett 20-tal konstnärer anmälda har rötter från bl a Schweiz, Sverige, Tyskland, Italien och Serbien.

Varmt välkommen att besöka detta konstprojekt på plats- för allmänheten är det öppet 11-16 under Kristihimmelfärdshelgen -Torsdag till Söndag.

Minneshögtid på Stensjöäng

Livet och döden hör ihop, oavsett hur långt det är mellan vårt första och vårt sista andetag.
Vi behöver finna nya ceremonier och platser att samtala kring och mötas på.
Som borgerlig begravningsförrättare är jag tacksam för att fått medverka till en ljus och innerlig minneshögtid på Stensjöäng i Skogskatedralen.
Här en kort summering hur en sådan ceremoni kan gestaltas.
Välkommen att höra av dig om jag kan vara till hjälp eller stöd – under din vandring från ”vaggan till graven” i  de Livsceremonier vi behöver för att mötas under livsvägen.

Välsignad vardag

Möten är ofta oväntade och känns som ”gåvor”. Möten kan ske i verkligheten eller via ”internet” eller via telefon. I dag är det en sådan dag – då möten verkligen berikat mitt liv. Ett telefonsamtal kan förändra och lyfta en tung dag.

I dag fick vi nya vänner från Kina. Ett land som följt mig genom livet på olika sätt. Alltid lika fint att få se mer, lära mer och vilket gott te vi fick i dag. Ett heligt te för själ och sinnen. En helig dag – då vårens värme kom i rikt mått, vinden hade stillnat och sjön glittrade.

 

Liv och lust på landsbygden

Liv och lust på landsbygden

 

Vårsolen är lika ljuvlig var man än befinner sig i våra bygder. Vi som är glesbygdsbor ser det dock tydligare än någonsin- att våren är en tid att åka ut på landsbygden. Under vårhelgerna kliver stadsborna ur sina ”gömmen” och tar vägarna ut till småbyarna, sommarstugorna, insjöarna och de grönskande hagarna och skogarna. Och precis som naturen är vi ”åretruntboende”öppna och generösa och delar glatt med oss av allt det sköna gröna.

Vi som bor och njuter av Spjutaretorpsbygden började uppmärksamma att Kristi himmelsfärdshelgen kanske var den helg då flest stugor i bygden stod öppna, sängkläderna vädrades, båtarna satts i sjön och människor stod och pratade med varandra. Och för att öka öppenheten och gemenskapen i bygden testade vi att ordna en Konst- och kulturrunda – som en sorts hemvändarfest.

I tre år har gensvaret varit mycket stort och nu fortsätter vi så länge vi orkar och människor fortsätter att komma. Vi känner oss helt fria att ordna det som vi som utställare själva känner lust för, och vem som vill får visa och ordna sitt öppethållande.
Därför har vi med både konstgallerier, trädgårdar, hantverk, kulturhus, hembygdsförening, loppis, vandringsstigar och några av utställarna ordnar kaféverksamhet eller annan servering.
Till vår stora glädje har detta årliga evenemang verkligen ökat gemenskapen i bygden året om, och de som aldrig tidigare mötts eller talat med varandra känner nu varandra och samarbetar när så behövs, och gemenskapen är större under hela året.

För att landsbygden skall hållas levande och lustfyll behövs vi alla – vi som ”håller ställningarna” året om, alla sommarstugeägare som kommer med nya tankar, seder och glädjeämnen men också alla tillfälliga hus- eller rumshyrare som kanske bara stannar en vecka, men som gläds över att möta öppenhet och som kan förmedla nya berättelser från sina hembygder. Och vi ”på landet lockas till nya platser och nya länder. Vi behöver alla varandra för att livslusten skall råda på landsbygden såväl som i stan.

Välkomna ut i naturen också i år säger vi i Spjutaretorpsbygden utanför Häradsbäck i Älmhults kommun. Vi bor där gränserna mötas. Vi har ”Gränsstenen Grytehall” i vår bygd – där Småland, Blekinge och Skåne möts.

DNA – Familytree finder Påskrit

Alla har vi våra riter – och saknar vi någon så kan man finna på nya.
Att duka upp för att ta mitt eget DNA-test kändes som en helig rit i dag.
Långfredag – långsamhet och efterforskande av släktingar lååångt tillbaka i historiens rötter. Nu är det DNA-testet taget – sänder det i morgon och sen är det bara att vänta vänta vänta för att se var i världen jag ”kommer ifrån” och sen lägga in mina uppgifter i Familytree finders databaser. Fast jag ”känner ” min släkt långt tillbaka- och har en stor släkt som jag har god kontakt med – vill jag nu få en världsvitt släktträd och finna helt oväntade grenar på släktträdet och massor av nya rötter. Hoppas finna fler entusiaster längs vägen som också forskar i sina DNA-anor. Under natten som gick fascinerades jag mycket av boken Svenskarna och deras fäder av Karin Bojs och Peter Sjölund.

Varför jag alltid haft detta drivande intresse vet jag inte riktigt. Kan det vara för att jag haft svårt att känna mig hemma i olika sammanhang, känt mig som en trollunge i min familj eller ligger det bara i mina gener? Kul är det och på ”blodigt allvar” känns det som.

Vackraste frimärket – Trollslända

DNA-Test Familyfinder

Det tredje världskriget är här

Det tredje världskriget har börjat- det är mitt ibland oss! Dess första vittne är inte sanningen! Dess första offer är friheten! Lika gammalt som döden, är rädslan för döden! Den går mitt ibland oss! Sitter bredvid oss på lekplatsen, köar med oss i rest-resans incheckningskö. Den ligger bredvid oss på badstranden, i toalettkön på bokmässan, i ankomsthallen och i påskhandeln! Den hoppar med oss runt midsommarstången, simmar bredvid oss i bassängen, cyklar med oss i rusningstrafiken! Dess bomber briserar i våra tv-apparater, i radion när du lagar mat inför dotterns studentfest, när du läser din mobil, strax innan din älskade kryper ned bredvid dig i sängen! Det tredje världskriget har börjat, inte som en ton utan som en hel symfoni av rädslotoner! Du kan inte värja dig, inte besvärja dig fri, inte hyckla dig ur det, inte engagera dig fri från det. Det går inte att debattera eller twittra sig orädd, inte klimatkompensera sig ur det. För de som sitter på knappen, de som väntar med fingret på knapparna och gaspedalerna är själva offrens rädslolakejer insnärjda i sina bombers och fordons tysta förspel. Du tror du ser dem över allt, de blickar mot dig i rädslans välporlerade spegel, i vattenledningsrören, i sommartorkan, och springer fatt dig i elljusspåret. Du behöver inte vara gammal för att kunna stava till detta krig! Du får det genom navelsträngen, modersmjölken och fadersblicken som inte låter dig gå till skolan utan följer dig ända in! Vi gör allt vi kan för att hjälpa varandra! Dela-knappen sitter i ögonlocken, i den strama mungipan som inte vågar le, i kramen vi ger varandra efter gudstjänsten! ”Var rädd om dig” ekar över gatorna, blandar sig med glädjen över dansgolvet och solar sig med oss när vi vänder ansiktet i tyst bön. Rädslan är vår största fiende. Mot den råder inga poliser, inga försvarsstrateger, inga internationella fredsklausuler inga rymdprogram. Det finns bara en väg och den är stängd!

Så vi måste gå inåt, gå långsamt, gå stadigt och andas med hela vår kropp! Det tredje kriget kan inte räkna offer i miljoner! Alla är vi redan dess slagna hjältar, dess tystade intet-sägare, dess lyssnande flygsoldater dess stammande ordbajsare! Mer poliser, mer vakter, fler försvarsberedningar, övervakningskameror, drönare och civilgarden! Det finns ingen bot! Det hjälper inte att tagga den #fuckrädslan. Det hjälper inte med all världens droger sömnmedel och lyckopiller! Du kan försöka vända dig mot alla världens religioner och Gudar – men blir snart varse att de har annat för sig, och dess präster verkar inte funnit knepet än!

Vi behöver en ny berättelse, om vilka vi faktiskt är och vi behöver alla vara med och formulera den för att orka vidare.  Vi behöver alla finna kärleken inom oss, inte göda rädslans hungriga vargar.
Hur bråttom vi än har – för att rädda världen, värna friheten, välja kärleken – behöver vi alltid ha tid för att hejda tiden, kyssa dem vi älskar och le och visa medkänsla mot alla vi möter. / Marianna Agetorp

 

Pissed Elin Invigning 2017

Jag har tidigare skrivit om min syn på konstverket Pissed Elin.

I kväll var jag kallad in till invigningen av konstverket. Vi var förutom Konst-kultur och politiker – sex personer i en Talstafett – som fick uttrycka vår mening. Det var ord och ”inga visor”. Somliga lite stötande – väldigt rigida, fastlåsta åsikter om konst och konstverket. Men men. Ordet var fritt.Ett fantastiskt vackert konstverk. Mångtydigt och innerligt. Verkligt roligt var att så många kom för att vara med på invigningen. Rekordet för konstinvigningar i Växjö.

Och härligt sång och musik av Justine Her / Leona Frantzich, musik.

16.10. Gunilla Friman, förvaltningschef, kultur- och fritidsförvaltningen, hälsar välkommen.

16.15. Invigningstal av Eva Johansson (C), ordförande kultur- och fritidsnämnden.

16.20. Nicolas Hansson, avdelningschef kultur och konst, om Pissed Elin.

16.25. Marie Eriksson, universitetslektor, institutionen för socialt arbete vid Linnéuniversitetet, om kvinnlig vrede som drivkraft.

16.40 Talstafett: Olika Växjöbor säger sin mening om Pissed Elin.

17.00–17.10. Justine Her / Leona Frantzich, musik.

Själv fick jag avsluta – och då passade jag på att lägga in en Tyst minut för Elin Wägner, för konsten , vår värld och Moder jord.
Och några bilder finns här nedanför.

Tal till Pissed Elin


Hur skall man kunna skildra en så stor och värdefull människa som Elin Wägner?
Vad hade vi själva gjort för skulptur? Vad hade jag gjort?
När vi nu haft så många åsikter om denna skulptur och dess namn, är det en intressant fråga.
För vi är alla med i livets stora ”konsttävling”, om hur vi bäst kan påverka och förändra världen.

Vi är själva den skulptur som står i vår vardag och skall påminna oss andra om det som förändrar, det som förvandlar, det som rymmer – det som ger rymd.
Vad hade vi själva gjort för skulptur?


Jag älskar konst när den får oss på fall, sätter krokben för oss. När den blottlägger våra innersta känslor, fördomar – när den får oss att gråta, skratta eller äcklas.

Vad är det vi är så rädda för?

Konst är inte farligt, vill bara öppna oss, vill bara knäcka oss, så vi aldrig mera blir som förut.

Konsten vill öppna oss så att ljuset kan komma in i en av våra största rädslor – nämligen vår tro på att inte duga, ha en plats och va bra nog.

Vi är alla bra nog!

Låt denna skulptur öppna oss. Låt den knäcka oss, få oss på fall- så ljuset kan flöda in i alla våra rädslor.
Tystnaden är en oerhörd kraft! Låt oss stilla oss i en tyst minut för

KONSTEN, FÖR VÅR ÄLSKADE ELIN WÄGNER OCH FÖR VÄRLDEN.

Brev är bröd för själen

Det är spännande att få brev på posten. Ibland är de mer välkomna än annars, kanske helt oväntade eller bara som en nåd som lyfter och leder vidare.
Härom dagen fick jag en verkligt vacker brevgåva. En hel bok med ord och bilder – infogade på det enklaste men mest smakfulla sätt som man tänka.
”Helt utan förskyllan”.
Och i min hand ligger en hel bok fylld med kloka livsord – innerliga trädgårdsbilder.
Jo- jag har mött människan som sände mig detta. Men vi känner inte varandra. Men ändå vet hon min inriktning i livet. Och hon följer vår hemsida och det som händer på vår gård.
Tänk- just så  kan man sända ”sig själv” till varandras världar.

Jag skriver och postar, och fotograferar och delar på ”nätet” i alla möjliga sammanhang – men älskar dessa stunder då brevlådans ”fysiska” brev kommer till mina händer och ”förenar” den digitala världen med den ”verkliga”. Heliga stunder.
Det talas om ”parallella universum” och jag upplever ofta att jag lever, och pendlar mellan olika världar. Så innerligt rikt det är att ha tillgång till många världar, många vänner – verkliga vänner, brevvänner och digitala vänner. Och ofta sammanfaller alla tre i samma person.
Brev är bröd för själen.

Tack du goda brevmänniska!

Elin Wägner och den nya statyn i Växjö

Tänk att konst kan provocera så.
Tänk att ett namn på en skulptur kan väcka sådan ilska. 

Våra Historiska personer som vi hyllar, vill vi gärna visa fram värdiga och tama. Men vi glömmer att deras liv var kamp, möda och ofta också en rebelliska inre strid. Jag har inte doktorerat på Elin Wägner, så jag kan inte med rätta uttala mig om henne, men jag älskar henne och hennes verk, som också var en värk. En växtvärk. Hon kämpade för att vi människor skulle bli ”större”, bli värdiga att förvalta vår jord. Stundtals ser det mer illa ut än det gjorde på Elins tid. Men vem tror att Elin bara var tyst, snällformulerad och skrivande i tystnad. Nej så känner jag inte min Elin. Hon stred, hon reste, hon verkade, hon förändrade, hon trodde framåt och hon var säkert också mycket upprörd intill uppgivenheten gräns.

Att hon nu äntligen får bli skulptur vid Växjösjön är på tiden. Att det blir så mycket bråk – ÄR KANSKE BRA. Men istället för att bråka skulle vi läsa Elins böcker, strida hennes kamp för ren mat, rent vatten, ren luft och att det fria ordet kämpa för att det fria konstuttrycket och att den fria konsten skall få fortsätta verka för förändring för en bättre värld.

Jag ser mycket av konstens uttryck som metaforer. Man kan gör en ” faktaskulptur”- så här såg hon ut. Men du kan också gör en skulptur som BESKRIVER en person och det hon verkade för. Göra en metafor.

Hade Elin levt i dag – tror jag hon varit ”förbannad”, ”pissed”, ” ursinnig” eller kalla det vad ni vill. 

För vår civilisation går åt käpprätt fel håll. Jag tror hon hade skrikit om hon kunnat. Inte lamt suttit och blickat utmed sjön.

En dikt kan skrivas om henne – men ett flertal metaforer. Men inte bara med fakta, inte bara med snälla, räddhågsna och folktillvända metaforer. Nej den Elin jag lärt känna var lika mycket ”en stridshäst”, en ordorkan, en  kämpe en VÄCKARKLOCKA och en rebell och ALLT detta kan man vara samtidigt som man är pacifist  kväkare och författare på sin tysta kammare.

Men den kommande statyn skriker inte. Hon låter bara sitt vatten gå, stilla kommer det strila ned i sjön, väcka oss, med det stilla uttrycket, påminna oss om att vår urin är världens bästa guldvatten, det bästa gödningmedlet för jorden, ett sant kretslopp, något som hör framtiden till.

Jag kommer buga tyst mot den kommande Elin statyn. I mitt inre kan du eller jag kalla den vad vi vill. Jag kommer vörda den och hela Elins liv och verk med min tystnad, min bön för vår värld och de metaforer jag ännu är fri att formulera i skrift och tal och i mitt konstnärsskap. Några av oss människor strider med ord, andra orkar bli politiker och ta modiga beslut, andra raserar det vi bygger upp, klagar på dem som skapar och försöker förändra.
Vi måste hela tiden välja sida.
Vilken sida väljer du?

En av mina tidigare texter jag nämner Elin Wägner (om bl.a Försvarsmakten, mer aktuellt än någonsin när allmän värnplikt åter införs)

Från min utställning och Ordinstallation på Lilla Björka 2008 ”Tusen ord i Småland”

Läs också gärna mer om Elin på Birger Schlaugs blogg.

Förundran och andlighet finns i vårt DNA

När jag hör människor tala om existensiell hälsa är det mest ordet förundran som griper tag i mig. Denna uråldriga känsla som inbegriper så mycket. Undran, tankar, sökande, förvåning, obeskrivlighet, och kanske också en vördnad och en känsla för helighet. Förundran är ett ovärderlig källa för att ha en känsla av sammanhang, en levande kontakt med sin inre medvetenhet, och en självklar tro på delaktighet och tillhörighet.
När jag sen hör Marina Abramovic’ berätta om sin relation till religion och hon säger att vi alla är andliga  i vårt DNA stämmer det verkligen för mig. Från att vi reste oss upp från ”alla fyra” och såg stjärnhimlen sitter andligheten djupt rotat inom oss på ett mer medvetet sätt än tidigare.
Sen har maktmänniskor och allehanda institutioner utnyttjat denna vår andlighet, vår förundran, vår längtan vår dröm och vårt hopp.  Det är i det läget andligheten kan bli ett problem. Du slutar söka och förundras själv, du tar över någon annans tro och tar ”kollektivtrafiken” till din ”salighet”. Jag vet av egen erfarenhet, som uppväxt i en fundamentalistisk religion, som satt kvar djupt i mig till vuxen ålder, när jag sen äntligen vågade tänka mina egna tanker och långsamt dra mig ur, stiga av den gemensamma åsiktsbussen och börja tänka själv.
Många stiger av bussen, men tar med sig sätet, kudden och måste ha den som trygghet, som tröst som stöd. Inget fel i sig, det är vars och ens eget val men jag skulle önska att fler vågade se sig själva i spegeln och verkligen höra svaren från sitt eget djup, vad de förundras över, tror på och känner hopp inför.

Den lilla eken i mitt köksfönster längtar vår.

Inspiration

Kreativitet och Inspiration i min världsbild ett begrepp som härrör från denna idétradition; det kommer från latin, in spirare, vilket ordagrant betyder ‘i anden‘, men fick tidigt innebörden ‘andetag’, ‘inandning’. Inspiration och kreativitet hänger nära samman; kreativiteten förutsätter inspiration, att befinna sig i rätt mentalt tillstånd eller att få en ingivelse.

Andlighet och skapande kreativitet finns i vårt DNA och finner olika vägar genom våra liv. Hur vi uttrycker oss, hur vi gestaltar vår livsväg är lika egen som vi är unika människor.
Men det är i relation – i gemenskap vi finner vårt utlopp, vår tillhörighet och våra gåvor.
Den medmänniskor som just nu inspirerar mig mest är Marina Abrahamovic

När hon kommer till Louisiana kommer jag besöka den utställningen.

På Youtube finns det en mängd filmer att inspireras av.

På knä för fullmånen nu äntligen i napsack

Så var det fullmånetid igen. Om natten står den så högt, men tidigt på kvällen är det enklare att fånga månen på bild – även om trädraden är tät över Stensjöäng.

Jag smyger ut för en kortare samvaro med måneljuset. Ser den inte alls först, men så- där bakom träden strålar den. I kväll har jag äntligen min Napsack som jag kan gå ut i. Bra ”fotoutrustning” kalla kvällar och tidiga morgnar när det är bäst att sova på plats.

I kväll rusar influensafebern i kroppen så det är gott att komma in i sängen igen.
Och jag är så glad för att jag valde kamera med bra zoom och inte bara en kikare. För mig är det en ”livslust” att få dela det vackra jag ser i livet.

Kan man trösta ett kalhygge

Avverkningen längs vår lilla väg – börjar ta slut. Nu börjar virket föras bort. Jag går upp i skymningen och deltar i skogens sorgesång. Samtidigt gläds jag över att hygget inte blir så stort som jag först trodde och att vi har vår egen skyddade skog kvar. Mer ovärderlig än någonsin.

Radio P4 Kronoberg var här uti i dag och vi pratade skog, avverkning och skogens tröst. En god bit in i programmet för den som vill lyssna.

Mina senaste bilder.

Landart Jordkonst och miljökonst

Att skapa tillsammans med miljön, med naturen med varandra.

2001 upptäckte jag en konstform som lockade  fascinerade mig mycket. Miljökonst kallades det då. En grupp som från Pro Artibus hade det som tema. Med flertalet skulpturer/ verk utomhus. Detta var relativt nytt då.

Bild-googlar du på Landart finner du massor i dag.
sök på Pinterest tex.

Mikael Hansens verk har varit inspirerande

liksom Hishults konsthall och Skulpturpark
Konsten på Wanås
är också en stor källa till inspiration.

I somras besökte jag Skärfva gård och Skärva Herrgårds fantastiska park.

Se min film om Annemarie Gunnarsdotter ”penseldrag” i landskapet. Livskonst 3

Ljuset dansar i Skärfvaskogen

Från Skärva Herrgård

Från Skärva Herrgård

 Från Gylsboda

 

I år öppnar vi oss för ett flertal för oss helt nya konstnärer som kommer till Stensjöäng, för att arbeta med Landart. Konst i samklang med naturen. Konst som får stanna kvar på platsen. Vi samarbetar med Tingsrydsgruppen Se också  länken Å-konst Konst i naturen. Se också Aktuellt

Välkomna att se mer av vad vi och konstnärer vi samarbetat med, skapat under åren på Stensjöäng. Och besök oss i ”Verkligheten” Här är det särskilt Skogskatedralen och våra labyrinter jag vill lyfta fram. Följ oss gärna på Facebook och sociala medier.

Faktaresistent och lite om klimatet

Äntligen har jag tagit till mig- min diagnos – symtombilden är klar.

Jag lider omåttligt, sanningsenligt och glädjefyllt av faktaresistens.

Jag går inte på någonting som jag inte själv tror på, som jag inte själv finner värde i, som jag inte själv känner mig övertygad om. Du kommer aldrig få mig att tro på politikers lögner, du kommer aldrig får mig att älska stängsel och murar, du kommer aldrig att övertyga mig om hatets förträfflighet.

Du kommer aldrig att överbevisa mig om forskningens fantastiska resultat – som betalas av de som vill ha fram ett visst resultat, dess opartiskhet, och fantastiska ”bevis”. Jag är fullkomligt faktaresistent när så behövs… får jag väl tillägga.

Jag är poet, mystiker privatfilosof. Jag drömmer under månen,  jag älskar därför att jag är till. Jag längtar därför att jag är människa, jag tror på slumpen som forskningen aldrig kan bevisa, de oväntade och oförutsedda kliven framåt i evolutionen. Jag tror på fraktaler, kaotiska system, fjärilseffekter, svarta hål, den gudomliga krafter, alltings ursprung – men skulle aldrig med ord kunna förklara dem.

Jag tror på det minsta och på det största Jag vördar det heliga och fnyser åt makten. Jag tror på mig själv, och misstror överheten.

Därtill är jag obotlig optimist. Jag ber inte ens om hjälp för min svåra obotliga diagnos –  bara om existensberättigande.

Och varför hela denna långa harang med ord?

Det är något som kliar, skaver, inte känns rätt i hela klimatdebatten och den mediala synen på den globala uppvärmningen. Och jag har så svårt att sätta fingret på vad.

Jag tror helt enkelt inte på medias och forskningens eniga och envisa teorier, om att det är människan som orsakat klimatförändringarna. Det är något som saknas. Och det är så OMÖJLIGT att våga ha, och komma fram med alternativa åsikter.

Vem mer än Trump och Sverige demokraterna vågar säga något emot Rockström, Per Holmgren, Gröna miljöförespråkare och forskare. Och den samlade mediaenigheten är total.

Ja det är ju lugnast för en själv att tycka som alla andra, men det gör inte jag.
I kväll av en händelse fick jag ord och tankar för vad jag tänker och tror. Mönstret jag vet finns där, cyklerna som alltid upprepar sig. Allt det jag hört, anat förstått, men inte kunnat sätta ord på.
Äntligen fann jag ord för den förlorade länken.
TACK Gregg Brandon. Jag har tidigare uppskattat hans böcker och filmer. Nu än mer. Dock måste jag understryka att jag inte vet var han står i många andra frågor. Det får jag ta mig tid att utforska efter hand. Nej han är inte ”godkänd forskare”, men tänk om fler kunde analysera vår värld som han.
Här är hans mycket intressanta fil. Den förlorade länken. Missing links

Sist och kanske viktigast: Att vi människor fullkomligt förstör vår värld, vår jord, våra relationer, freden och hela vår gemensamma livsmiljö –  det har jag alltid varit fullkomligt klar över och mycket oroad över. Det kräver fler inlägg. Men i kväll var det tema-klimatcykler.

Vi stor inför enorma utmaningar vad gäller klimatförändringar, solstormar, temperaturförändringar i båda riktningar, ekonomiska stora omvälvningar och krig och terror.
Kommer vi att klara det! Ja självklart. Det har vi alltid gjort och det kommer vi alltid att göra. Men med enormt ledande, vedermöda och elände. Men Det blir bättre. Snar blir det bättre.

Kinesiska nyåret 2017

Kina – affärsgata i Shanghai

Kinesiska nyåret 2017

Det har fötts ett nytt år

Ett nytt år som ingen tidigare sett

naket och förväntansfullt

ligger det i våra händer

Det året är en gåva till dig

Till oss alla

Vi måste skydda det, värma det med vårt hjärtas innerligaste kärlek

Det har fötts ett nytt år- och vi alla påminns om att bara kärleken kan rädda vår värld

Bara din kärlek, min kärlek allas vår kärlek

Var vi än bor i världen bultar vårt hjärta

för att påminna oss om att vi alla är gäster på vår planet

Vi alla- är nyinflyttade

Vi alla- är främlingar

Vi alla är på flykt

Vi alla längtar vi efter att hitta hem till varandra och

till universums stora svarta mörker

där vi alla är levande ljus

stjärneljus som gnistrar i vinternatten

Vi är alla det ljus som lyser i världen

Håll ditt hjärta varmt och blödande

Håll ditt huvud högt i tacksamhet

Håll din dröm om fred i vår värld så levande

som om du höll en brinnande eld i dina händer

Översatt till Kinesiska

Kinesiska nyåret 2017

Det har fötts ett nytt år

新的一年已经来临

Ett nytt år som ingen tidigare sett

一个我们从没见过的一年

Naket och förväntansfullt

一个充满着未知和希望的一年

ligger det i våra händer

它在我们的手中

Det året är en gåva till dig

他是赠予给每个人的礼物

Vi måste skydda det, värma det med vårt hjärtas innerligaste kärlek我们要保护它,用我们内心深处最炙热的爱去温暖它

Det har fötts ett nytt år- och vi alla påminns om

新的一年已经来临——它提醒这我们每个人

att bara kärleken kan rädda vår värld

Bara din kärlek, min kärlek allas vår kärlek

只有爱能拯救世界,我的爱,所有人的爱

Var vi än bor i världen bultar vårt hjärta

无论我们身处世界的哪个角落

för att påminna oss om att vi alla är gäster på vår planet

我们跳动的心脏会提醒我们,我们所有的人都是地球的客人

Vi alla- är nyinflyttade

我们都是移居者

Vi alla- är främlingar

我们都是陌生人

Vi alla är på flykt

我们都在漂泊

Vi alla längtar efter att hitta hem till

varandra och

我们都希望能找到属于自己的家

till universums stora svarta mörker

där vi alla är levande ljus

stjärneljus som gnistrar i vinternatten

在那宇宙最黑暗处

我们就是那有着生命力的光,

我们就像冬夜里那闪闪发光的星星点亮黑暗

Vi är alla det ljus som lyser i världen

我们所有的人都是点亮世界的那束光

Håll ditt hjärta varmt och blödande

保持你的内心流淌着温暖的血液

Håll ditt huvud högt i tacksamhet

为自己感到骄傲和自豪

Håll din dröm om fred i vår värld så levande

som om du höll en brinnande eld i dina händer

请时刻铭记记着你的梦想

就像是你手中熊熊燃烧的烈火

Gott nytt år 2017

Vänliga hälsningar Marianna Agetorp

Gott nytt år 2017

Kinesiska nyåret 2017 – 28 januari (Tuppens år)


En ståtlig tupp
En bild som jag lånat från min vän Maries blogg

Om vi kallar den allomfattande kraften i universum för Gud – tänker jag mig att vi alla är luften, andedräkten Gud andas in och ut med – världen och livet och allas våra öden.

Tecknen ovan betyder STENSJÖÄNG

1 2