Category Archives: Galleri Stensjöäng

Konstsymposium

21-28 Maj 2017 på Stensjöäng

I skiftande miljöer och med många olika teman har Tingsrydsgruppens konstnärer bjudit in till Konstsymposium under ca 10 års tid.

I år är det Stensjöäng i Älmhults kommun som står som värd och Landart och skapande projekt i naturen är tema och i fokus 2017.

Ett symposium är ett sätt för konstnärer att utforska i grupp och enskilt nya verksamhetsfält, lära av varandra, testa nya material och fördjupa sin egen konstarts utforskande möjligheter och sätt att gestalta.

De platsspecifika konstverken som skapas i och av naturen i denna unika miljö på Stensjöäng är tänkt att bidra till att utveckla vår unika plats på ett nytt sätt. Det känns också mycket intressant att se vad vi kan skapa tillsammans på plats.

2017 års konstsymposium pågår delvis samtidigt och ingår i Konst & Kulturrunda i Spjutaretorpsbygden där allmänheten kan få stifta bekantskap med professionella konstnärer från Sverige och Europa, följa deras arbete på plats och kanske själv bli involverad i processen. www.spjutaretorpsbygden.wordpress.com

 

I år är ett 20-tal konstnärer anmälda har rötter från bl a Schweiz, Sverige, Tyskland, Italien och Serbien.

Varmt välkommen att besöka detta konstprojekt på plats- för allmänheten är det öppet 11-16 under Kristihimmelfärdshelgen -Torsdag till Söndag.

Liv och lust på landsbygden

Liv och lust på landsbygden

 

Vårsolen är lika ljuvlig var man än befinner sig i våra bygder. Vi som är glesbygdsbor ser det dock tydligare än någonsin- att våren är en tid att åka ut på landsbygden. Under vårhelgerna kliver stadsborna ur sina ”gömmen” och tar vägarna ut till småbyarna, sommarstugorna, insjöarna och de grönskande hagarna och skogarna. Och precis som naturen är vi ”åretruntboende”öppna och generösa och delar glatt med oss av allt det sköna gröna.

Vi som bor och njuter av Spjutaretorpsbygden började uppmärksamma att Kristi himmelsfärdshelgen kanske var den helg då flest stugor i bygden stod öppna, sängkläderna vädrades, båtarna satts i sjön och människor stod och pratade med varandra. Och för att öka öppenheten och gemenskapen i bygden testade vi att ordna en Konst- och kulturrunda – som en sorts hemvändarfest.

I tre år har gensvaret varit mycket stort och nu fortsätter vi så länge vi orkar och människor fortsätter att komma. Vi känner oss helt fria att ordna det som vi som utställare själva känner lust för, och vem som vill får visa och ordna sitt öppethållande.
Därför har vi med både konstgallerier, trädgårdar, hantverk, kulturhus, hembygdsförening, loppis, vandringsstigar och några av utställarna ordnar kaféverksamhet eller annan servering.
Till vår stora glädje har detta årliga evenemang verkligen ökat gemenskapen i bygden året om, och de som aldrig tidigare mötts eller talat med varandra känner nu varandra och samarbetar när så behövs, och gemenskapen är större under hela året.

För att landsbygden skall hållas levande och lustfyll behövs vi alla – vi som ”håller ställningarna” året om, alla sommarstugeägare som kommer med nya tankar, seder och glädjeämnen men också alla tillfälliga hus- eller rumshyrare som kanske bara stannar en vecka, men som gläds över att möta öppenhet och som kan förmedla nya berättelser från sina hembygder. Och vi ”på landet lockas till nya platser och nya länder. Vi behöver alla varandra för att livslusten skall råda på landsbygden såväl som i stan.

Välkomna ut i naturen också i år säger vi i Spjutaretorpsbygden utanför Häradsbäck i Älmhults kommun. Vi bor där gränserna mötas. Vi har ”Gränsstenen Grytehall” i vår bygd – där Småland, Blekinge och Skåne möts.

Pissed Elin Invigning 2017

Jag har tidigare skrivit om min syn på konstverket Pissed Elin.

I kväll var jag kallad in till invigningen av konstverket. Vi var förutom Konst-kultur och politiker – sex personer i en Talstafett – som fick uttrycka vår mening. Det var ord och ”inga visor”. Somliga lite stötande – väldigt rigida, fastlåsta åsikter om konst och konstverket. Men men. Ordet var fritt.Ett fantastiskt vackert konstverk. Mångtydigt och innerligt. Verkligt roligt var att så många kom för att vara med på invigningen. Rekordet för konstinvigningar i Växjö.

Och härligt sång och musik av Justine Her / Leona Frantzich, musik.

16.10. Gunilla Friman, förvaltningschef, kultur- och fritidsförvaltningen, hälsar välkommen.

16.15. Invigningstal av Eva Johansson (C), ordförande kultur- och fritidsnämnden.

16.20. Nicolas Hansson, avdelningschef kultur och konst, om Pissed Elin.

16.25. Marie Eriksson, universitetslektor, institutionen för socialt arbete vid Linnéuniversitetet, om kvinnlig vrede som drivkraft.

16.40 Talstafett: Olika Växjöbor säger sin mening om Pissed Elin.

17.00–17.10. Justine Her / Leona Frantzich, musik.

Själv fick jag avsluta – och då passade jag på att lägga in en Tyst minut för Elin Wägner, för konsten , vår värld och Moder jord.
Och några bilder finns här nedanför.

Tal till Pissed Elin


Hur skall man kunna skildra en så stor och värdefull människa som Elin Wägner?
Vad hade vi själva gjort för skulptur? Vad hade jag gjort?
När vi nu haft så många åsikter om denna skulptur och dess namn, är det en intressant fråga.
För vi är alla med i livets stora ”konsttävling”, om hur vi bäst kan påverka och förändra världen.

Vi är själva den skulptur som står i vår vardag och skall påminna oss andra om det som förändrar, det som förvandlar, det som rymmer – det som ger rymd.
Vad hade vi själva gjort för skulptur?


Jag älskar konst när den får oss på fall, sätter krokben för oss. När den blottlägger våra innersta känslor, fördomar – när den får oss att gråta, skratta eller äcklas.

Vad är det vi är så rädda för?

Konst är inte farligt, vill bara öppna oss, vill bara knäcka oss, så vi aldrig mera blir som förut.

Konsten vill öppna oss så att ljuset kan komma in i en av våra största rädslor – nämligen vår tro på att inte duga, ha en plats och va bra nog.

Vi är alla bra nog!

Låt denna skulptur öppna oss. Låt den knäcka oss, få oss på fall- så ljuset kan flöda in i alla våra rädslor.
Tystnaden är en oerhörd kraft! Låt oss stilla oss i en tyst minut för

KONSTEN, FÖR VÅR ÄLSKADE ELIN WÄGNER OCH FÖR VÄRLDEN.

Landart Jordkonst och miljökonst

Att skapa tillsammans med miljön, med naturen med varandra.

2001 upptäckte jag en konstform som lockade  fascinerade mig mycket. Miljökonst kallades det då. En grupp som från Pro Artibus hade det som tema. Med flertalet skulpturer/ verk utomhus. Detta var relativt nytt då.

Bild-googlar du på Landart finner du massor i dag.
sök på Pinterest tex.

Mikael Hansens verk har varit inspirerande

liksom Hishults konsthall och Skulpturpark
Konsten på Wanås
är också en stor källa till inspiration.

I somras besökte jag Skärfva gård och Skärva Herrgårds fantastiska park.

Se min film om Annemarie Gunnarsdotter ”penseldrag” i landskapet. Livskonst 3

Ljuset dansar i Skärfvaskogen

Från Skärva Herrgård

Från Skärva Herrgård

 Från Gylsboda

 

I år öppnar vi oss för ett flertal för oss helt nya konstnärer som kommer till Stensjöäng, för att arbeta med Landart. Konst i samklang med naturen. Konst som får stanna kvar på platsen. Vi samarbetar med Tingsrydsgruppen Se också  länken Å-konst Konst i naturen. Se också Aktuellt

Välkomna att se mer av vad vi och konstnärer vi samarbetat med, skapat under åren på Stensjöäng. Och besök oss i ”Verkligheten” Här är det särskilt Skogskatedralen och våra labyrinter jag vill lyfta fram. Följ oss gärna på Facebook och sociala medier.

Stensjöäng Digital bildberättelse 3

Under 2016 började vi tillgängliggöra Stensjöäng för att även rullstolsburna och alla med rörelsehinder skall kunna besöka Stensjöäng i framtiden.
Vi kom en bit på väg i vår strävan och fortsätter så långt våra krafter räcker.
Här en bildberättelse med ord och bilder som besökare bidragit med 2016.

Se mer på Youtube

Här nedan finns de dikter, och textreflektioner som besökare velat dela under året. 

”Tack för en oförglömlig promenad i underbar natur, som vi berikat ytterligare, utan att göra intrång på den.”

”Tack för en avstressande dag”.

”Tack för att vi fick låna er natur”

”Vi var här och fick en härlig promenad till allas belåtenhet. Vi tackar för besöket”

”We have all great fun here”

“Fantastiskt rofyllt och vackert”

“Jag smakar atmosfären”

lars-erik-andreasson-jpeg

Foto:Lars-Erik Andréasson

”En vandring genom en fantastisk natur. Här finns mystik, ro och inspiration.”

”Underbart TACK”

”En annorlunda trädgård, tystna och lugnt. ”Massor med pappebarn”. Tack för upplevelsen.”

”Tack för alla upplevelser i skogen och häromkring. Vi kommer tillbaka!”

Foto: Lars-Erik Andréasson

Foto: Lars-Erik Andréasson

”En  utfärd – där vi inte visste varthän. Vi kom hit och det blev en stark och fridfull upplevelse.”


lars-erik-andreasson

Foto: Lars-Erik Andréasson

Stenarna

ger stöd för en vacklande

Dammen

en vattenspegel växer fram

för den vilsne att hitta sig själv i

Skogen

en skyddande trygghet

som vaggar vandrarens ängslan till ro

Köksbordet

märkt av ålder och småbarnsår

där människor bjudits med

att dela måltid och tankar

Vännerna

som möter dig med kärlek

sätter ett redskap i din förlamade hand

Kramar i en famn

som bara vill gott

Stensjöäng

ger dig plats och mull

att växa på nytt

Jonas Holm, Dalby april -16

ma76


dsc_0100

Mossan rinner nerför storstenen

ett grönt vattenfall

hänger som en mjuk matta på tork

 

Klangfärgerna är djupa

Rören spelar

Jag leker

Stenarna längs stigen

sjunger för oss

välkomna

Sjunger ger ro

vinkar vidare

Vassen och vattnet sorlar

porsen fyller mitt andetag

ytan är gråsvart

lite dagg

anar regnet

långt borta

Tunn är järntråden

som fångar rutorna i portalens vägg

sträv av rost

lågmält brun

I fyrkantens titthål

lyser det rosa

äppelträdet

Snuffa


Stenblocket

från en annan tid

lyft av en större hand

rofyllt

nedsjunket i vårgrönskan

smyckat

med en slintande vit klematis

en krona över toppen

Göken kastar ut tydliga vårtons

som blandas med humlekören

i kastanjens blomtak

ett helande

i in tillfälliga gästnärvaro i en lånad stol på Stensjöäng. Mona Waldemar

733

Stenblocket
En gång buret hit
av en större hand
Mossklätt
rofyllt nedsjunken
med en vårlig klädsel
av slingrande vit kaprifol
på toppen
vårliv på Stensjöäng
Mona Waldemar

Med ett steg in i Mariannas helande trädgård Det är vår maj 2016 Tingsryds skrivarklubb är på väg till Mariannas trädgårds Stensjöäng. Vi är inbjudna till ett möte med ord emellan och en återblick på Maj 1987 – vår förra resa hit. Vi gör en repris i minnesbilder, jämförda med de kamerafångade. ”Å titta där är Mariannas stora vackra fat med de underbara bullarna. Mariannabomärket.”

I dag får vi varsin vandringskäpp – alla ger sig av till Katedralen- i tystnad. Jag tar mina käppar, kamera och ger mig ut på min pilgrimsfärd i tystnad.

Sa jag något om ord – de kommer senare.

Nu möter mitt hjärta ett stenblock i grönskan – orubbligt vilande med minnen från en annan tid, ditlyft av en större hand. Stenen smyckad med en vit klematis som slingrar över toppen – till en krona.Jag tar ett steg in i trädgården och möter en ormslå. Den lyfter huvudet, som ville den tala om tidlösheten. Jag sätter mig under den 100-åriga kastanjen, som ger mig ro.

Jag hör göken gala, han kastar ut en tydlig vårton som blandas med humlesurret i kastanjens blomklasar som bildar tak över min tillfälliga gästplats i en lånad stol på Stensjöäng.

”Gångarna” från stenskogen är tillbaka och jag delar med mig: Hör ni göken. Nej de gör inte det nu, längre. Plötsligt förstår jag min lilla pilgrimsfärd: Jag har kört bilen hit, tagit bilderna på stenen, hört göken. Gör det något att jag går dåligt? ( frågan ställd till mig själv)
Mona Waldemar


Promenaden

Jag är naturvetare och intresset för biologin, har oftast tagit över andra upplevelser. När jag var ute med mina barn, ville jag lära dem namnet på växterna.

–  Nu kommer han med blasten igen, suckade de.

En gång sade min son.

– Pappa, du kan ju inte se det fina i en blomma, du bara räknar ståndare och pistiller.

Det gav mig en tankeställare.

Under vår tysta promenaden, upptäckte jag bland annat, granrötter strax under markytan. De bildade intressanta streck, figurer och skrivtecken, som jag kanske skulle

försökt skriva en dikt om, men jag kom att tänka på en bok, som jag läst för många år sedan. Jag vill berätta om den

Boken Fåglarna av Tarjej Vesaas

Tufsen eller Mattis var en medelålders förståndshandikappad man som bodde hos sin syster Hege. Hon försökte aktivera brodern, få honom i arbete. Hon sände honom till en gård att gallra betor tillsammans med andra. Det gick bra en liten stund, men så glömde Tufsen tid och rum och började samtala med betplantorna.

Han hade en gammal båt, som han rodde ut i och metade. Det var ett arbete, det var viktigt, med eller utan mask och fisk. En dag upptäckte han i den våta leran, vid stranden avtryck av fågelfötter. De var som skrivtecken. Fåglarna skrev brev till honom. Han tog en pinne och svarade på deras brev. Nästa dag hade de svarat.

Så kom det som förändrade hans liv. Systern Hege träffade en man. De var tre i stugan. Han var i vägen, överflödig. Han rodde ut på sjön, slog ut bottnen på båten. Han var inte simkunnig. Det skulle tolkas som en olyckshändelse. Han hade råkat trampa igenom den ruttna båtbottnen.
– Denna bok betydde mycket för mig. Den förändrade min syn på dessa vi kallar  förståndshandikappade. Jag tror att Vesaas vill ha sagt att vi har samma människo­värde, men de passar inte riktigt in i vårt effektiva samhälle. Vi skall inte tycka synd om dem, vi skall acceptera dem, kanske ibland avundas ve deras fantasi. Det har jag gjort ibland, när jag sett dem på en konstutställning i biblioteket.
Hans Billman


Vandring i sagoskog

Från gårdsplanen börjar gruppen sin vandring i Mariannas sagoskog.

Mellan  himmelskupan och sjöytan, en konsertsal för fågelkören.  Tankfulla träd

bugar  sitt bifall.

Testar klanginstrumenten.  Ljudvågor fyller luften.

Skogskatedralens vidöppna famn inbjuder till stillhet och reflektion. En kvinna börjar sjunga. Med mjuk och klar sopranstämma. Stilla flyter sången mellan trädstammarna, stiger upp mot  det blå. Vad är det? En bön kanske. Sången klingar sakta av.

Går  den  smala stigen mot Backstugan. Stöder  mig då och då, mot stenblockens gröna päls.

Stormfällda träd är avsågade och årsringarnas hemligheter blottlagda.

Småtrollen har gömt sig  i stenarnas skrevor och gömslen.

Luften doftar av solvarm skog.

Ett vitblommande äppelträdet hälsar välkommen åter.

Tack Marianna för att vi fick komma och vandra i din fantastiska sagoskog.

Varma hälsningar

Elsa Engnell


Att få fira min födelsdag hos Marianna och Anders på Stensjöäng blev en stor upplevelse för mig. Hit kom vi längs slingriga skogsvägar. I en glänta ligger denna kulturplats. Då i juni var det fullt av blomster kring husen.

Min dotter Eva och jag hade en berättarföreställning i skogskatedralen,i backstugan, vid källan. Här finns sagoplatser, en del urtida, andra har uppstått i samspel människa/natur. Ibland vet jag ej om det är av människohand eller av naturens väsen.

Det jag vet är att det är en unik plats med två människor, Marianna och Anders, som insett naturens läkande kraft och vill bjuda på den. Bjuda in oss.

Tack än en gång , jag bär minnet av besöket inom mig och återkommer gärna.

Elisabeth Ydrén


För mig är upplevelsen av Stensjöäng mångfacettterad.

Barnet vaknar av lekfulla stigar

Kraften är kännbar vid sjö och vid skog.

Konsten är eggande, nyfiket väckande

slumrande känslor får liv igen.

Alla måsten och alla tankar

försvinner av vindarnas smekning vid sjön

och vattenkällan i ladan lockar önskningar fram ur en dröm.

Tack för att ni delar denna vackra plats.

Sanna Johansson


Vårkrattning i Skogskatedralen

Vårkrattning i Skogskatedralen

Katedralernas katedral
Katedralernas katedral finns överallt och ingenstans
Ingen mänsklig tanke skulle kunna projektera den
ej heller skulle någon mänsklig hand kunna bygga den
Den har himlen som tak, skogen och bergen som väggar
Solen skänker ljus, havet bildar fond
Tusen och åter tusen orglar, ljuder från träd och fåglar
Alla världens örter och blommor bildar mattan som täcker dess golv
Dit in träder jag med vördnad, och finner luften, elden, vattnet och
jorden som ger och tar liv
Där inne finner jag allt jag söker, och finner ro för själen Sven-Erik Svensson


TACK
för en ”annorlunda” promenad i tystnad! Har aldrig sett så många ”stenar”!!Med och utan mossa! Underbart. Älskar ”sten”. TBB


 

img_2746

Jag vandrade
Stigen med sina
fotstegspolerade
Granrötter
Sven-Erik Svensson


När lever jag
Då hjärtat öppnar sig
och låter kärleken flöda
föds jag på nytt

Hur länge som helst

I ett andetag förnimmer jag
universums oändlighet
Med luften i mina lungor
försvinner mitt ändliga jag
odödlig likt evigheten lever jag
Greenleaves Andersson

img_2338


Sagostämning
Känner sagostämmning
Mossklädda stenar
höga granar och lövträd, människotystnad, småfågelkvitter och Gökens hoande och en backstuga.
Känner mej som en liten flicka i en saga

Pia Vukasovic


Limerick

En mångkunnig tjej i Stensjöäng
bor trivsamt i blockig terräng
med en skogskatedral
både hög och sakral
Hit kan man gärna ta sig en sväng

Elsa Engnell


Tack till alla som bidragit med sina texter och bilder. / Marianna Agetorp

Naturens läkande kraft

En sparad bild, en artikel som vi fångas av – och tiden vandrar vidare till nya möten.

Birgit Ziegel hade sparat en bild från en artikel – fångats av den och började måla av den.

Några år senare fick jag ett mail, från en väninna i Säffle att hon sett målningen på en konstutställning, och hon frågade om jag kände igen bilden. Självkart kände igen bilden och ”mig själv” i den. Fick begärelse, ville undersöka möjligheten att köpa tavlan. Och det var möjligt. Men hur skulle jag få ner tavlan från Säffle till Stensjöäng. Och få råd att köpa den….
Jag bjöd in konstnären Birgit Ziegel och hennes make till vårt Bed & Breakfast.
Så spännande det var när de sen kom hit sommaren 2015. Ett drygt år sedan nu.
Några bilder från vårt möte.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Birgit Ziegei och Marianna Agetorp

Birgit Ziegei och Marianna Agetorp

Den helande kraften.

Så löd rubriken i ICA-kurirens artikel om vår trädgård på Stensjöäng.

Madeleine Appelgren skrev texten.

För ordningens skull, har jag frågat och fått tillstånd från Fotografen Mats Samuelsson – som tog det första fotot. Både fotograf och Målande konstnär har gett sitt medgivande till att jag får använda bilden som vykort. Som det kan bli.

Målning av Birgit Ziegel

Målning av Birgit Ziegel

Det obegränsade sinnet

Konst på Stensjöäng

Konsten skall vara till för alla

Alla våra sinnen är en oerhörd källa för upplevelser, känslor och intryck.

De ofärdiga är arbetsnamnet för vårt nya samverkansprojekt. Alla har vi olika begränsningar, inte enbart de vi traditionellt kallar rörelsehindrade eller rullstolsburna. Syn- eller hörselnedsättning, blyghet – alla kan vi vara ”ofärdiga” på något sätt. Det kan också gälla olika former av känslighet för upplevelser, starka sinnesintryck etc eller bara oförmåga till social gemenskap. Vår mångfald av sinnen ger oss möjlighet att vara kreativa och skapande människor. Det vi kan uppleva som en begränsning kan istället bli vår tillgång, eftersom andra sinnen ofta skärps.
Nu behöver vi din hjälp för att skapa en digital berättelse om våra obegränsade sinnen och om det du upplevt på Stensjöäng. Sänd dina bilder, din filmsnutt, dina ord, tankar, minne så kommer vi under året att sammanställa dessa. Sänd till
Tack för ditt bidrag.
Läs mer om vårt projekt på Stensjöäng.
http://www.crowdculture.se/se/projects/stensjoang-for-alla-aven-rullstolsburna

 

Rullstolsburen

Förr i tiden sa man om dem som inte ”var som andra” att man var ”ofärdig”. Ett vackert uttryck – alla är vi på väg – vi har olika skröpligheter, begränsningar skuggsidor, rädslor mm. Vi har olika fysik- olika kroppar och vi är olika i vad vi orkar, eller vågar utmana oss till. I ett försök att öppna upp Stensjöäng och våra marker här – är vi nu i färd med att söka projektpengar för att kunna Tillgänglighetsanpassa delar av Stensjöäng. Äntligen – känns det som. Det är alltid lika sorgligt att neka någon med gångsvårigheter, den som är buren av rullstol eller den som av olika anledningar inte kan röra sig fritt. Jag tror dessutom på att vi alla behöver hjälpas åt – för att förändra vår värld -in i det minsta- likaväl som i de större händelserna.
Därför ber vi nu om HJÄLP – hjälp med ekonomiskt bidrag – för att kunna förverkliga denna framkomliga väg/stig till Skogskatedralen och för att bygga en besökstoalett för besökare – även de mer rullstol.
Så har du själv funnit Stensjöäng värt att besöka – hjälp oss att fortsätta denna verksamhet – och öppna upp den för alla.
Läs mer här.
Vårt projek

Grind på stensjöäng

Stensjöäng-FÖR ALLA

Och har du svårt för att förstå hur du blir månadsstödjare eller donerar – Läs mer här på vår hemsida.
Jag skriver också mer här på bloggen om hur jag ser på finansiering.
Du kan också Swisha (telefonnummer 070-6739916) in din gåva eller betala via bankgiro. 5776-5778
Skriv under med FÖR ALLA
TACK för din gåva.

Konsten med konstnären

Det svåra är inte att vara konstnär, utan att erkänna det. Jag vill påstå att all konst är en sublimering av vår egen inre smärta och den smärta vi har omkring oss, i familjen och samhället i en vidare krets. Ja inte bara en sublimering (läs gärna förklaringen av ordet), utan konsten är ett sätt att förvandla, transformera den smärtan, för att beröra andra, för att vi själva skall våga känna smärtan och visa på någon form av förändring eller förvandling. Visa att jag är berörd av min smärta, och jag vill dessutom beröra någon annan och visa på att det är möjligt att förändra världen.
Så konst är ett sätt att förändra världen! Så enkelt så. Varje barn förstår det bättre än vi. Och det finns tusen och ett sätt att förvandla smärtan till konst. Det svåra är sen att vara aktivt verkande konstnär och sälja sin konst och kunna leva på den. Jag upplever det snarare som att vi konstnärer är värkande istället för verkande, men givetvis är det både ock. För mig är det lätt att sätta ned foten kring, om vem som är konstnär, inte alls en svår fråga. ALLA ALLA är konstnärer. Men en del försöker utbilda sig till det, en del försöker bortförklara sitt konstnärskap, och det verkligen svåra är det för dem, som försöker leva av det. Och det finns många genvägar och ännu fler senvägar för att erkänna, eller inte erkänna konstnärskapet inom sig. Vill du inte själv skapa konsten, kan du kritisera andras, det kan du också göra professionellt, du kan vara den som inhandlar konsten, som berört dig, eller läser om konstvetenskap, gå på utställningar eller du kan ställa ut andras konst, vara en så kallat ”gallerist”, eller kanske ”arrangera”, vara en ”kurator” för en utställning, ”kurera” – vilket skulle kunna översättas med att bota, och då blir det verkligt spännande. Kanske en konst-kurator kan åta sig att bota också konstnären och besökarnas smärtor?

vetsintid
Konsten med konsten.
Ja det svåra med konstnären och konsten blir uppenbart när konstnären tror sig om att kunna sälja sin konst. För vem vill betala för någon annans smärta, eller försök till transformerad smärta. För en del går det utmärkt, både att köpa och att sälja, men den enskilda konstnären finner ofta detta som det svåraste i konstnärskapet. Där är konstnärerna helt ovana, och har i ett fåtal fall, inte alls lust att sälja. Smärtan som nu fått nya kläder. Smärtan som värkt ut, ebbat ut genom konsten. Först när dess förvandlingskonstnär är klar med smärtan, är det dags att sälja. Så oavsett om vi betraktar oss som självlärda, ”autodidakter” eller om vi gått långa utbildningar för att bli konstnärer kan det vara en svår utmaning.
Själv brukar jag undvika att kalla mig konstnär, utan kommer kring ordet, genom att säga att jag är en skapande skrivande människa. Däremot tillåter jag mig att ge mig tid, tid med smärtan, tid med att bli berörd, tid för att försöka beröra andra och tid för att ta in och i vissa fall också inhandla andras konst – när den är transformerad smärta.

Tro inte att jag inte vet att jag är ute på djupt vatten, när jag överhuvud taget försöker föra fram min åsikt i detta ämne, som så ofta splittrar vårt samhälle. Somliga vill avfärda konsten med att det är terapi. Sånt kan samhället inte betala för. Andra hävdar att bara den som har en gedigen utbildning och är heltidsutövande och inkomstbringande får kalla sig konstnär. Men som i alla sammanhang har varje människa sin inre och sin yttre frihet att kalla sig vad man vill, och utöva den konst man vill utöva – så länge det inte skadar någon annan. Så därför fortsätter jag att skapa, vara konstnär, vara konstig, vara berörd, bli berörd, köpa konst, ställa ut konst och formulera mig omkring konsten med konsten. Och jag har själv gett mig tillstånd, för vem annars kan göra det?…, att känna alla smärta jag känner, i eget liv och i det omgivande samhället – och testa och prova på alla olika former av konstnärliga uttryck, redskap,tekniker och tillvägagångsätt.
Ja jag känner mig mest hemma med pennan, eller som här, med tangenterna, med spaden, krattan,kameran men också rösten. Den inre och den yttre. Ingen mer än jag själv kan ge mig detta godkännande, godkännande att jag får, jag kan jag vill jag gör. Oavsett jag skriver en poesibok, berättar en saga, målar en tavla, krattar fram en Skogskatedral eller skapar en vild trädgård. Jag är densamma, men smärtan varierar genom livet och de olika verktygen lämpar sig olika väl. Att vara konstnär är att vara människa. Och varje människa måste ge sig själv rätt att få finnas till och få erkännande. Och jag måste börja med mig själv. Hoppas vi ses i kvällens konstsamtal.

Kanske är det till och med så att vårt livs mening ytterst handlar om att vi måste ta oss an vår livssmärta, och förvandla den så att ljuset, lyckan och glädjen kan flöda fritt i oss. En livslång livsuppgift.

Trasor i vinden

Trasor i vinden

Kvinnan i konsten

Från Elisabeth Bergstrand-Poulsen till Liv Strömquist.
Inte vet jag vad som är mitt eget fokus under detta tema, och som deltagare i detta kommande panelsamtal ( se nedan). Kanske blir det; kvinnan i konsten, eller konsten i kvinnan eller varför så få kvinnor står upp för sig själva. Ett spännande och värdefullt  ämne är det verkligen.
Varför jag överhuvud taget tackade ja, är för att jag förutom mina egna konstnärliga uttryck, också under 10 år drivit Galleri Stensjöäng och vill verka för att konst och kultur förs upp på alla möjliga scener. Inte minst den politiska.
Hoppas vi ses på Museet.

Panelsamtal
Ett samtal och debatt med utgångspunkt i Kulturparkens aktuella utställningar
Kvinnans årstider och Blood Mountain. Moderator Camilla Carnmo, kulturjournalist.
Onsdag 14/10 kl 18.00.
Smålands museum, Hörsalen. Se Smålands museums hemsida
Fri entré

Marianna Agetorp

Marianna Agetorp 2015

Kreativ skaparvecka på Stensjöäng

cropped-img_04941.jpg

27Juli -2 Augusti Kreativ Skaparvecka på Stensjöäng
27 Juli Måndag
Vi arbetar tillsammans i vår Sagoskog, och på Förundrans äng.
28 Juli Tisdag
Vi gör ”böneflaggor”. Donera en färgglad skarvs till skogen på Stensjöäng. Skriv något på den och låt vinden sprida dina tankar, din bön, din önskan.
29 Juli Onsdag
Kreativ skrivardag. Låt dig inspireras av naturen och möten på Stensjöäng och skriv ur ditt hjärta.
30 Juli Torsdag
Vi arbetar i Livslabyrinten – krattar sågar, klipper. Som ett Landartprojekt.
31 Juli Fredag
Fritt skapande, måleri, färg form.
1 Augusti Lördag
Vi skapar med Skot
2 Augusti Söndag Finissage Galleri Stensjöäng
En dag av stillhet och meditation.
Ibland behöver vi stilla oss, klä av oss våra sysslor och öva oss i ”Konsten att göra ingenting” The art of doing nothing.
Lägg eller sätt dig i Skogskatedralen och bara vila. Stilla dig på bryggan, vandra på stigarna och låt tiden stanna upp en stund.
Stensjöäng har öppet hela dagen från 11-16.
Besök stensjöäng och se vad andra har skapat i Natur skog och trädgård. Denna söndag är också den sista dagen för Gunnel Oldenmarks Utställning. ”Mångfaldens poetiska uttryck och förvandling”.
på utställningens sista dag vill vi särskilt lyfta fram Gunnels målning med text.
”Mitt i en värld fylld av oro och smärta finns för varje människa en väg, en frid som ingenting kan rubba. Vägen är kärlek och enhet med allt liv.”

"Vägen är enhet och kärlek"

”Vägen är enhet och kärlek” Gunnel Oldenmarks text.

En av Gunnels verk på utställningen.

Ett av Gunnels verk på utställningen.

Serigrafi Gunnel Oldenmark ”Budskap nära och långt ifrån”

Informationen finns också på Visit Smålands hemsida över Älmhult

karlekens nya visa

 

Trasor i vinden

Trasor i vinden

Gunnel Oldenmarks sommarutställning på Stensjöäng

Sommaren är som alltid full av frid, massor av möten, dofter och olika av aktiviteter. I en enda röra. Det är bara att gilla läget – och kondensera alla minnen inför vinterns lugnare dagar.
Här några bilder av aktiviteter vi har/haft i sommar.

Gunnel Oldenmark vernissage Stensjöäng

En bild från Gunnel Oldenmarks vernissage på Sommarutställningen 2015. I Skogskatedralen sjöng och kulade Maria Bervelius.

Gunnel Oldenmark 1

Gunnel Oldenmarks Skulptur i Skogskatedralen.

Gunnel Oldenmark 2

Gunnel Oldenmark. Skulptur av återbruks-material
Gunnel Oldenmark 3

Objekt: Gunnel Oldenmark

 

 

Gunnel Oldenmark 4

Gunnel Oldenmark på bryggan på Stensjöäng

 

Gunnel Oldenmark efteraffisch A4

Gunnel Oldenmark på Stensjöäng.

 

Instickade spår av Britt-Marie Sjöberg

Stickgrafitti

Britt-Marie Sjöberg Instickade hässjestörar

Just före ett av de större midsommarregnen sköljde över Stensjöäng hann jag ut och fotograferade Britt-Marie Sjöbergs nya objekt på Stensjöäng. Britt-Marie har förut ställt ut en separatutställning på Stensjöäng se hemsidan för denna utställning.
Nu får en mindre utställning locka besökare och vandrare på väg ned till Stensjöäng och Skogskatedralen. Det är de gamla Hässjestörarna som nu fått nya kläder. Som en modern hässja, för den som lagt småbruket åt sidan och ägnar sig åt natur och kulturvård. Det är en rikedom att få välkomna kreativa människor och deras konstverk och installationer på detta sätt. Det lockar ofta till skratt. Och jag undrar vad min far sagt om han levat, han vars händer burit hässjestörar för sin , familjens och primärt djurens överlevnad under långa vintermånader. Han som så ofta skakade på huvudet och sa ”mycket förståndigt” åt min onyttiga påhittighet. Själv hässjar jag inte längre hö eller ”samlar i lador” – men min lada fylls nu och då med konst och kulturevenemang av olika slag. För livets skapande lust och glädje. Men i mitt cv skulle kunna stå – att jag kan hässja hö, lava ved, handmjölka kor och mycket annat som hörde till småbrukarnas liv och levebröd. Ja, jag kunde det åtminstone förr – nu skapar jag med ord, bilder, färger och naturens föränderliga skönhet. För att se mer som händer på Stensjöäng i Sommar då vi firar 10-årsjubileum se under AKTUELLT

Britt-Marie Sjöberg instickade hässjestörar

Britt-Marie Sjöberg instickade hässjestörar

 

 

Britt-Marie Sjöberg instickade hässjestörar

Britt-Marie Sjöberg instickade hässjestörar

Britt-Marie Sjöberg Instickade hässjestörar

Britt-Marie Sjöberg instickade hässjestörar

Gunnel Oldenmark till Galleri Stensjöäng

Från att en tanke föds, till att den blir till verklighet kan ibland ta många år.

För några år sedan kom jag helt oförberedd upp på Gunnel Oldenmarks ateljévåning och blev överförtjust i de fantastiska hängande skulpturer jag fick se. Genast tänkte jag att detta ville jag får se på Stensjöäng, i Skogskatedralen – svävande mellan himmel och jord, gungande i vinden, bland träden. Likt ”ljuv musik” för ögonen och själen.

I år när Galleri Stensjöäng firar 10-årsjubileum blir detta verklighet. (se mer om våra utställningar) Och mer till. Gunnel tar med både skulpturer, objekt, och fotogravyr. För inomhus och utomhus.
Det skall bli så spännande.

Efter utställningen skall också något verk  få stanna kvar, för att likt andra konstverk på våra marker, få vävas in i vår kulturskog.
Jag är också förtjust över att få presentera ännu en konstnär som återbrukar material, som andra kastat bort.
Läs mer på Gunnel Oldenmarks hemsida.

Gunnel Oldenmark 3

Gunnel Oldenmark från tidigare utställning.

Gunnel Oldenmark1

Skulptur Gunnel Oldenmark

Varmt välkomna till vernissage, och inte vilken vernissage som helst. Det är fullmåne och således en fullmånsvernissage nere i Skogskatedralen.
Maria Bervelius sjunger kular över sjö och skog.
Se också mer från Aktuellt och på affischen nedan.
Varmt och innerligt välkomna.

Gunnel Oldenmark2

Skulptur Gunnel Oldenmark

2

 

 

 

Mariannas minneslådor

memory

Mariannas minneslådor

Det har varit en synnerligen lekfull och skapande vinter. Något av det konkreta ställer jag ut under Spjutaretorpsbygdens konst och kulturrunda 14-17 maj 2015.

Här något om mina Minneslådor.

Äkthetsbevis:
Garanterat skräp, skrot och återvunnet material. Bortsprättade knappar, spetsar, förbrukade lådor, förgyllda reservdelar, naturens förbrukade fjärilsvingar, fallna blomblad och ”bjälken vi inte kunnat finna i vårt eget öga.”  Våra minnen är som livets skräp-dna – vad skall vi ha det till? – Det mesta glömmer vi, men i någons minne lever något kvar. Jag har plockat upp det andra förbrukat och återanvänder igen. Vad blir kvar av oss när vi dör?
Vad kommer någon spara som ett kärt minne. Vem vågar gå på sin egen soptipp och leta efter guldflagor, bland misslyckanden, pinsamheter, högtidsstunder, krossade
drömmar och förkolnade tankar.

Välkomna till Galleri Stensjöäng och Spjutaretorpsbygden i Älmhults kommun.

Mer info. på www.agetorp.se

Fåglar sagor och magisk musik

Två veckor till och Finissage.

Ännu två veckor hänger Therese Hägebys utställning på Galleri Stensjöäng. Kommer du i veckorna får du boka tid, så jag säkert är hemma. Under helgerna är det öppet 11-16.
Alltså helgen 2-3 maj och 9-10 maj. TEL: 070-6739916
10 Maj är det dessutom finissage 14-16. Marianna läser sina texter och Therese Hägeby är på plats och berättar om sagosamarbetet. Marianna skriver sagor och Therese illustrerar.
15.00 leder Anders Agetorp en musikvandring genom skog och mark i bl a Skogskatedralen med suggestiv och magisk musik.

IMG_2655

Några av mina texter till Thereses målningar som nu är utställda på
Galleri Stensjöäng.

Ömt ömt talar hon med oss, ömt, ömt, öppet måste vi lyssna, sluta munnen, öppna tanken, vidga ögat och kupa själen så att dropparna kan urholka tiden till andetag. Källan är ett med droppen.


Spindelväven fångar in allt det som månen inte vet, men när månens baksida åter vandrar och vänder andra kinden till, blir våra fågelhjärtan likt sand som silar ljuset till hägringar och nystämda ackord. Guldmånens tystnad lär oss att lyssna.


Kungakronans sång bor i varje vattendroppe. Planeterna är den säd som såtts i dig. Släpp ut ditt hår över skogens matta. Somna sökande, allt det som är du. Du är en himlakropp som vilar i gräset.


Den blå älgens värld bor i varje saga varje snöflinga och skrivs i björkarnas bark.

Djuret inom dig vilar redan, så stilla dig, stilla dig. Lägg dig ned bland timotejsnåren och plocka smultrondoft ur vinden.


Flygbered dig och ta i av alla krafter. Låt allt falla. Sök sårbarhet och flygcertifikat och bara flyg flyg. Det är tid att tänka om nu, omvänt, framvänt, spegelvänt. Tanka om, omtanken och våga ana det nytagna steget. Var inte rädd för skuggan, den vill bara väcka gåvan som du längtar till. Väck dig och du väcker världen och barnet är du och du är evig.


Det mumlar i marken och något vill upp, bli synligt. Ljusgatorna mellan träden bildar hängmattor för stjärndjur och fågelfröjd.

Låt den vita hästen visa sitt dolda horn. Kom fram ut skuggorna och låt visheten nynna in en ny röst i dig.


Med stora ögon möter vi livets magi som om den inte fanns. Varenda cell är ett magiskt stjärnfall och det gåtfulla språnget måste du tillåta, tillåta utan synliga synpunkter.


Barnet i dig är källan till din framtid. Lev alla dina åldrar varje dag. Du har alltid tid att dö. Barnet som funnit sin vilosten  blir aldrig mera hemlös

Magin i den glömda skogen vibrerar av den röda kraft som kärleken brinner av. Du är barnet, du är kärleken.


Björksaven bleker tidens svärta. Stammarnas ljus sträcker sig in i framtiden och lånar kläder av din längtan. Var varsam med det knappt hörbara suset. Skatan vet redan det du drömmer om. Och i den mörka skogen bor din bästa vän.


I den tysta skogen behövs du, om du någonsin skall vakna. Res dig upp och ta ny gestalt.
I den tysta skogen är du ett träd, ett löv, en fågel, som kan närvarande ta dig dit du vill. På tidens kyrkogård, väcks en gång alla fåglar åter till liv. Dirigenten övar ännu.


Läk dina sår och världen helas. Vörda jorden och dina celler kodas med ljus. Den större bilden ser du inte nu, bara utsnitten skuggorna och siluetterna.  Livets gåva finns i spegeln om du vågar se dig i hela din skönhet.


Naturens läkande antikroppar skyddar dig från stressens tyranni. Skrik skrik, gå ut och ropa in dig själv. Länge nog har skogen gått vilse i dig. Vattnet som frusit till spegelbilder är inte hela du. Visheten ser tålmodigt på och ditt ansikte är inte längre din gamla bild. Du är större.


Förändra världen i dig själv. Timglaset rinner ännu. Ta ombord pingvinens tålamod, hoppets vingar och det frusna ögonblickets nu. Du har vingar, du kan använda tankarna som tillflyktsort.


Therese Hägeby på Galleri Stensjöäng

Therese Hägeby på Galleri Stensjöäng

 

Vårutställning i Galleri Stensjöäng med Therese Hägeby

Gläntor och ord ur vinden.
Det är så innerligt berikande med nya människor som bara dyker in i ens liv. Therese Hägeby är en sådan kontakt som genast blev en vän och ”kollega” i skapandets och livets konst. Känner både vördnad och tacksamhet.
Jag skriver sagor och Therese illustrerar.Vi ger och tar och berika varandras skapande.
Och nu kommer Therese med sina för mig fullkomligt magiska målningar till Galleri Stensjöäng. Varje målning är en hel värld och fylld av berättelser. Jag har dess-utom förmånen att få skriva korta bildtexter till målningarna i denna utställning utifrån min tankevärld. Självklart bör var och en beröras av bilderna utifrån sin inre värld.

Jag vill varm och innerligt rekommendera dig att komma .
Efter vernissagen är det dessutom en Visstuga på Stensjöäng.

Therese Hägeby på Galleri Stensjöäng

A4-affisch Therese Hägeby

1 2