Jag fortsätter jag jobba för det jag tror på. Jag tror på varje människas eget ansvar. Jag tror jag att min intention skapar nya möjligheter. Jag tror att min attityd påverkar det jag arbetar för. Jag tror att jag får all hjälp jag behöver. Jag tror på att männsikans förmåga till kreativitet är oändlig. JA jag tror till och med att det är möjligt att renovera en gammal gisten backstuga fast taket har börjar falla in och det är extremt fuktigt och uppruttet i vissa delar.
Vill du hjälpa mig att tro?
Jag behöver stöd på vägen. Jag behöver fysisk hjälp, material, redskap, kunnande, goda råd och material och pengar för att gå i land med detta projekt. Varför denna stuga är värd att bevara kan ju verkligen ifrågasättas! Om det har jag skrivit ner här på denna sida – och också om de som bott i stugan, slitit, arbetat och försökt skapa sig, och därmed oss alla en bättre framtid. Vi drar alla vårt gemensamma strå till mänsklighetens fortlevnad. Läs mer omhistoriken här
Björkemoens backstuga “Sofie Kalles stuga”Akvarell Eskil Olsson
Det första fotstegets resa
Om jag inte börjar gå – kan jag inte komma framåt. Så i dag har jag sökt stipendier, samlat mod, kreativitet och ork för nästa steg. Vill du också hjälpa till. Berätta vad du skulle kunna göra. Jag tar tacksamt emot alla förslag. Redan har jag fått tre donationer och jag har full tillförsikt att det går att samla in pengar till ett nytt tak på Sofie Kalles stuga. Tack på förhand. Swishnummer: 070-6739916 (Marianna Agetorp) Bankgiro : 5776-5778 Kontanter: Välkommen till Stensjöäng
Från utlandet.
Ruinen före hembygdsföreningen renoverade Sofie Kalles stuga.
Inte vill väl någon att stugan faller ihop igen?
Maila mig gärna om tips på sponsorer, material och råd och dåd. Eller bara Hejarop! Bless you!
Nu hukar stugan under ett par presenningar och snön faller tungt. Men snart är det vår och jag skall plantera ett äppelträd som sällskap.
Och vad kan du få ut av detta?
Det vet jag inte med säkerhet – men jag är övertygad om att denna stuga kan komma bygden till del och glädje. Stöder du stugan med en summa pengar kan stugan bli ett unikt utflyktsmål för dig och dem du vill visa den för. Mitt mål är att hålla stugan öppen för alla besökare – och göras möjlig för enkel övernattning för de som vill bli “Backstugsittare för en dag” Alla som stöder backstugan med en summa pengar får välja en av Mariannas böcker. Alla som stöder projektet med en störe summa pengar bjuds på picknick vid stugan av Marianna. Alla stödjare erbjuds också att när projektet är i hamn – att sova över i stugan. Hittills har jag samlat in 6450:- – men jag behöver minst det tiodubbla. Vänliga hälsningar Marianna Agetorp
Det finns de som alltid gräver hålet först innan de köper äppelträdet. Det är hedervärt att tänka före, planera och se till att projekt är genomförbara. Men sådan blev inte jag. Jag bara vill framåt. Vill rädda, skapa, renovera och skapa skönhet och framtid. Tänker ändå att jag är hyfsat bra att leva i nuet och med de begränsningar jag har.
Men nu var det så att att min hembygds hembygdsförening beslutade på sitt årsmöte att de skulle låta en av sina stugor, en backstuga kallad Sofie Kalles stuga – få gå tillbaka till naturen. Föreningen mäktade inte med att fortsätta att renovera och det är fullt förståligt. Det är svårt att engagera mäniskor till frivilligt arbete i dag.
Sofie Kalles stuga – Björkemoen Ilagölsmåla
Häradsbäck Älmhults kommun. En kort sammanställning
Sofie Kalles Stuga vintern 2020 i stort behov av renovering.
Bakgrund Härlunda Hembygdsförening har i många år bevarat och renoverat på Björkemoen – Sofie Kalles backstuga. 2019 beslutade föreningen att låta den ”gå tillbaka till naturen” på den ursprungliga fastigheten som den var avstyckad ifrån.
Jag Marianna Agetorp som på min egen mark har en annan backstuga – Lille Jans Backstuga som jag och min make Anders Agetorp – tillsammans med flera sörjt för att renovera, känner starkt för dessa gamla kulturmiljöer och föreslog därför för hembygdsföreningen att överlåta stugan och dess vård åt mig för att åtminstone göra det jag kan för att rädda den. Se denna länk Backstugan Björkemoens tak är i mycket stort behov av byte/renovering efter att träd fallit över backstugan vid Gudrunstormen 2005. Jag har nu tillfälligt täckt taket med ett par presenningar för att det inte skall regna in. Min intention är att hålla stugan öppen för bygdens innevånare, tillresande turister, skolklasser mm.
Protokollsutdrag. Protokolls utdrag fört vid årsmöte med Härlunda Hembygdsförening i Bygdegården Häradsbäck den 24 mars 2019
§23. Byggnader. Sofie-Kalles stuga är i stort och akut behov av renovering vilket styrelsen har svårt att mäkta med. Årsmötet beslutar att stugan med tomt återlämnas till ägaren.
Protokollsutdrag fört vid årsmöte med Härlunda Hembygdsförening i församlingshemmet Häradsbäck den 20 september 2020
§23. Byggnader. Anders informerade om att Gärdslevargens koja brunnit ner under morgonen av oklar orsak. Platsen behöver röjas upp och grunden täckas så snart det är möjligt och Anders kallar samman frivilliga. Sofie-Kalles stuga är skänkt till Marianna Agetorp med villkor att den ej får säljas och skall återlämnas till markägaren om Marianna ej vill ha den kvar.
Under 2021 ämnar jag samla in medel och arbetshjälp för att kunna bevara denna stuga, vilket den är i mycket stort behov av. Taket är mycket skadat och fuktigt. Eventuellt måste alla takbjälkar bytas ut, liksom takbrädorna. I dag är det ett enkelt papptak men jag ämnar att lägga ett stilfullt gammaldags pannplåts tak.
Lite Historik längre tillbaka i tiden: Stugan kan troligen ha varit bebodd tidigare än vad som här angives – men det finns ännu inte dokumenterat.
Först var backstugan en så kallad Jordkula – men förbättrades efterhand till en backstuga. Första boende som vi känner till: Ludde Månsson född 1681 med sin hustru fram till 1732.
1740 bodde Måns Jonsson. Död 1748 (Då kallades den för en backstuga under Ellagölsmåla)
Nästa boende som man känner till, var Peter Larsson (född 1751 död 1819) och Kristina Svensdotter (född 1762, död 2/8 1821)
Därefter bodde Jon Karlsson (född 1780) och hans hustru Ingegerd Jönsdotter född 1786. Jon kom från Virestad och hon kom från Västra Torsås. De bodde först i en backstuga i Långhult men flyttade sen till Björkemoen med barnen Eva Sissa och Bengt. Sissa dog 1840 i bröstfeber.
I backstugan bodde sedan en bror till Jon – Johan Karlsson med hustru fram till 1858
1864 köpte Sven Månsson och Hans hustru Katarina Larsdotter hela gården som Björkemoen ligger på, och då flyttade Svens mor in i backstugan samt Svens moster Bengta Larsdotter som var änka- tillsammans med sina barn Tilda och Ingrid Magnusdotter, Svens mor Karin Larsdotter bodde där till sin död den 28/11 1893. Tilda och Ingrid Magnusdotter bodde kvar till 1901.
Även Sofia, Svens dotter och Katarinas dotter bodde där med sin dotter Jenny. När hennes man Karl Jönsson var i Amerika, bodde hon där endast 1888, sen flyttade hon till Blekinge. Så stod stugan tom från 1901-1904, då Martina Svensdotter bodde där tillsammans med sin dotter Ingeborg, en vinter tills hon gifte sig med Per Hallberg i Havhult, vilken var far till Ingeborg, men de kunde inte gifta sig förrän köpet var klart i Havhult. Sedan stod backstugan tom till 1925 då Karl Jönsson (Sofie Kalle kallad) flyttade in där efter reparation, han satte hög resning på stugan, rev av jordtaket och höjde timret med fyra timmerstockar, satte in ett fönster till och byggde en liten förstuga.
På bilden Sofie Kalle (Karl Jönsson) och barnbarnen Wilhelm och Edit
Karl August Jönsson föddes den 22 sept 1864 i Ämtamåla hage – ett torp i Lösens församling Blekinge.
Karls hustru Sofia Svensdotter föddes den 21 mars 1861 i Amundshylte på ett torp benämnt Norretorp, men växte upp i Björkemoen (Björksjölund) i Ellaglösmåla. (Ilagölsmåla Olika stavning)
Karl och Sofia vigdes 15 juni 1888
Sofia dog 14 mars 1924 (Dog av cancer i bröstet)
I backstugan bodde ”Sofie Kalle” Karl Jönsson till sin död 6 december 1942.
Våren 1989 hölls ett möte vid stugan och det blev bestämt att Härlunda Hembygdsförening skulle ordna tomtavstyckning, lagfart och sommaren 1990 kom arbetet igång. Bara att gräva och röja bort sly så vägen kunde göras framkomlig till stugan var ett stort arbete. Muraren Arne Johansson i Spjutaretorp började mura upp och renovera skorsten och de murade väggar.
1990 revs det gamla huset norr om Stugan (Ellagölsmåla) och det timret användes för att återuppbygga backstugan. Gunnar Karlsson började snickeriarbetet den 21 Juli, 8 augusti restes stugans tak och 12 augusti spikades taket. Gunnar Jönsson var då arbetsledare och ordförande för Härlunda Hembygdsförening.
Namnet Björkemoen förekommer från omkring 1800
Historiska uppgifter lämnade av Wilhem Johansson
Stort tack till Sofie Kalles släktingar som tillhandahållit material och bilder.
Jag fick tillträda som lagfaren ägare till stugan 2020-05-26
I den vackraste, ljusaste och ljuvligaste av årstider kommer döden för mig. Kanske för att livet är fyllt av dessa kontraster, mörkt ljust – men vad jag förstår mer och mer finns det alltid ett tredje betraktelsesätt. Ljus och mörker tillsammans – livets alla färger. Att jag går och tänker på döden och begravningar är också för att jag får fler och fler samtal runt döden, begravningar och Promession. Läs mer om Promessa En miljöanpassad begravning också kallad Ekologisk beravning.
Döden – ett inslag i livets gobeläng
Breven och telefonsamtalen till mig handlar om att människor redan nu vill skriva ned hur de vill ha sin begravning, och i flera fall, att de vill uppge att de vill ha mig som officiant vid sin borgerliga begravning. Läs mer här. Om detta finns mycket mer att tillägga, än det jag redan skrivit, och jag tror också att vi kommer att se att de borgerliga begravningarna ökar stadigt eftersom fler går ur Svenska Kyrkan. Jag tror verkligen vi behöver fler officianter för begravningar och tror att jag kommer få fler förfrågningar framöver, även från dem jag inte känner. En roll som jag känner mig hemma i.
Men behöver vi kalla det begravning? Är inte minnesstund bättre? Ja det tycker jag själv, för det är verkligen ett tillfälle att minnas den som lämnar livet. Minnesstunder kan vara innerliga och ljusa, men också mycket svåra och fyllda av smärta, och allt annat än “goda minnen”. Som officiant behöver jag också vara medveten om att “den vi minns” kan ha gett efterklang av totalt olika karaktär. Den jag älskar – kanske min “bänkgranne” haft det smärtsammaste avståndstagandet till, ja ett oförsonligt hat. Därför är min intention att låta minnesstunden vara öppen i sin form, och att inte endast en “anhörigs röst” skall få förnimmas. Svårt men viktigt.
“Under hela min uppväxt brukade min far påminna oss om att “du har tid till att dö”. Ja inte skriver vi in varken sjukdom, smärta eller död i almanackan. Den bara kommer, överrumplar oss. Men att sörja tar tid, och vi kan vara hjälpta av att våga tänka till om vår död, även i den ljusaste årstid. Allting har sin tid.
Många frågar mig också – måste en begravning vara så dyr? Hörde just att en borgerlig begravning kostar runt 40.00. Om det är sant är det en gigantisk summa för mig, och jag tänker “vilka har råd med det”? Jag tror därför att det behövs fler alternativa begravningsbyråer, som ger också mycket enkla prisvärda alternativ, och som stöder oss i att göra mycket av arbetet själva. Enkelhet – kommer att vara ett viktigt ledord för dessa nya begravningsbyråer – som dessutom vågar ställa sig utanför de etablerade kedjorna.
Under stjärnhimlen är vi alla lika. Häromnatten sov jag utomhus under stjärnhimlen. Den enorma tystnaden kallade ut mig. Önskar att fler skulle lockas ut under “vintergatan” under denna ljusa tid.
Vi får livet, och måste ge det tillbaka i en sista utandning. Vår föreställningar om döden varierar. Som borgerlig officiant känner jag mig mycket fri att ta in alla önskemål om hur minnesstunden skall utformas – och sjävklart är jag mycket öppen för att ta in andliga inslag – från olika traditioner. Så låt oss tala om livet – där döden är ett inslag och en självklar del – i den stora livsgobelängen. En dag skall vi alla omslutas av Moder Jord.
Kan en dikt förändra världen. JA det är jag säker på. Varje dikt förändrar världen. Här är en Poet och andlig livsresenär som försöker ett nytt sätt, och ber om massor av nya dikter, med medkänsla, inlevelse och liv – som kan förändra hans värld
Se Richard Rudd filmvädjan på Youtube http://youtu.be/2WJF7kehehY
Vad blir ditt bidrag?
Jag skriver med hjälp av Google translate…..
Dear Cavanna Homes
Dear Cavanna home
Stop there the houses already grows freely from the earth
Stop right there, where the city already live.
Stop there, where people chose to live in amount
Stay right there where the communication is already high.
Let the open countryside to be free
Let the growing trees continue to extend towards the light.
Let freedom closest to human beings who have chosen silence and nature
spawning lustfully kiss the ground
where Mother Earth HEART STILL BREATHES
Kära Cavanna home
Stanna där, där husen redan växer fritt ur jorden
Stanna där, där staden redan lever.
Stanna där, där människor valt att att leva i mängd
Stanna där där kommunikationen redan är hög.
Låt det fria landskapet vara fritt
Låt de växande träden fortsätta att sträcka sig mot ljuset.
Låt den fria människan som valt stillheten och naturen
lekande lustfyllt få kyssa marken
där MODER JORDS HJÄRTA ÄNNU ANDAS
Human Design är verkligen en nygammal kunskap, som fångar mitt intresse på alla möjliga sätt. Länk nedan till en film som kanske gör dig intresserad.
Mer om mitt intresse för Human design här!
Det blir bara bättre!
I dag ringde min älskade mor från äldreboendet och berättade hur mycket det ger henne att Kultur på Hjul(kultur i vården med “Bobbo” Barbro Waldemarsson och Gunilla Lundh-Tobiasson ) kommer till Solängen – det äldreboende där hon nu bor.
Men hon började med att säga – den där hårmaskinen du berättade om -(och nu trodde jag att jag skulle få en stark tillrättavisning eftersom jag berättat i går om min kala hjässa, dvs lilla barnet i ryggraden trodde det) – men hon sa. “Den där hårklippningsmaskinen – snälla kan du inte ta med den och klippa mig också. Jag orkar inte längre kamma mig varje dag, och mina gummiband sliter bara på det lilla hår jag har).” Javisst svarade jag….. – och satt nästan den ljuva novemberdagen i halsen.
Fortsättning följer. Det är spännande att fylla 50 – detta Jubelår. Se tidigare inlägg. Gott nytt hår
Fyra systrar, jag till höger om far som spelar psalmodikon. Det hände rätt ofta att far flätade våra långa hår. (Tredje advent – men vilket år?)
“Håret är en kvinnas prydnad” så står det i bibeln. Så därför får kvinnor inte klippa håret. Åtminstone inte i min ursprungsfamilj, där gammelkyrkligheten rådde. Med andra ord får man inte klippa sig. Det tog många år innan jag och mina systrar gjorde det, i stark rädsla för att far och mor skulle ogilla det. (Jo jag är född på 1800-talet)
Jag har gjort mina försök – kortat det lite försiktigt, men det har tagit emot, fast jag sett mig som rebell, och minsann gjort som jag själv vill. Men det sitter i. Mycket hårt. Jag tycker långt hår är det vackraste, både på kvinnor och män (ja även finansministrar). Men i dag tog ett glädjefyllt mod tag i mig och frihetskänslan var otal. JAG kan göra det,” jag kan själv”. Att trimma sönerna och maken har jag ju klarat. Det måste gå att göra det på eget huvud. Så när jag arbetat mig trött i trädgården, med att gräva ned Valnötsträd (pyttesmå, men dock) och det bara var duschen kvar – då var det bara att greppa trimmern framför spegeln. Och kort blev det. Mycket kort. Så skönt, så härligt, så befriande. Och att duscha sen, ja allt. Nu känner jag mig sant vuxen, “flyttat hemifrån”, “förvisats från paradiset” och övervunnit ett gammalt inre tabu. Blivit av med min “oskuld”. En livsrit – ja en ceremoni, det kändes faktiskt så.
Inget hår som romantiskt längre ” flyter över hela kudden”, ingen fläta längs ryggraden, inget hår att lägga över örat när jag skall sova.
Kan det vara för att jag fyller vuxen snart. JA en ny tid väntar.
Inspirerad av b.la en mening i boken av Jane Fonda – där det stod en kort text som grep tag i mig. Där stod typ: “När man står i ett nytt skede, ny förändring, är håret den bästa sättet att visa detta på” Så är det också för mig. Äntligen vågade jag, INFÖR MIG SJÄLV stå för min längtan – att faktiskt klippa mig kort (som jag snackat om så länge). Jag gjorde det! Yes!
Vill börja om, börja på nytt, bli mer mig själv. Och nu ser jag verkligen hur jag ser ut. Spännande.
Här är jag som liten. Nu har jag inte mycket mer hår än på denna bilden.
Dags att börja på nåt nytt. “For the times they are a-changin’ “(Bob Dylan)
Ett tydligt sätt att påminna mig själv om att min “Kiron Return” leder mig vidare.
Leta gärna vidare under Sökordet Human Design
Detta mitt fyrtionionde år har inneburit många nya och nygamla upptäckter. Det är otroligt spännande. I mitt sökande efter mig själv, har jag fått leta mig längre ut i rymden och rymden har verkligen kommit närmre. Jag har länge närts och glatt mig över att vi alla, ja allt, är stjärnstoft -supernovaexplosioner . Det har fått mig att förstå min otroliga litenhet, och också min enorma oändlighet. Och under denna vår vintergata tror vi oss veta i dag, att den bara är en av 200 miljarder galaxer i kosmos. Det mer än hisnar inom mig, när jag om natten, väl påklädd, tar plats i min “solstol” (borde kanske kalla den “stjärnsol” om vintern), under stjärnhimlen. Det har gett mig perspektiv på vem jag är, och mod att våga vara den jag är.
Nej personligen har jag inget intresse att resa ut i rymden, min resa går på det mentala planet, i min fantasi, i lyrik och i sagor. Vi är stjärnbarn, och en dag kommer vi upptäcka vem vi är, förstå vårt sammanhang. I detta mitt sökande har jag funnit Human design.
Om rymden sa Goethe: – Den skjuter oss tillbaka in i oss själva, och fortsatte: Stjärnhimlen däremot är så stor att den rycker oss ut ur oss själva. Just så har jag också känt.
Universum – C. Flammarion, trägravyr, Paris 1888, färgläggning: Heikenwaelder Hugo, Wien 1998. Träsnittet presenterades som ett upphittat medeltida verk bland annat föreställande en platt jord, att Flammarion var upphovsman offentliggjordes först 1974.
I alla tider har vi haft våra föreställningar i himlavalvet. Som på den här vackra bilden ovan.Religionerna har gett oss sina bilder, fantasin har alltid och kommer alltid att vara större. Vi har alla vår egen bild som sen också brukar förändras.
Dessa meningar ur essän ovan älskar jag: “Allt suddas ut i en statistisk osäkerhet där tingen blir verkliga först när någon iakttar dom”.
“Vi är små men i rymden är det lilla stort, en tunn kvantväv som hänger samman utan att vi riktigt kan förstå.”
Jag kom i “rymdåldern” när jag första gången dristade mig att våga gå ensam över min barndoms gårdsplan, i fullständigt mörker, och då jag plötsligt lyfte blicken och såg stjärnhimlen/vintergatan. Från förfäran, över mörkret, till förundran över stjärnhimlen. I dag har jag börjat leta efter spår av stjärnhimlen inom mig. Och jag är helt övertygad om att stjärnorna, planeterna, galaxerna, och neutrinerna på ett förunderligt sätt påverkat mig, som den jag är i dag. Lär mer om neutriner För den som är mer intresserad av Human Design finne Internet som en fantastisk sökkälla. Inom dig får du söka på ett annat sätt. Jag har sedan barnsben mycket tydligt lärt att inte tro på horoskop. Det var “från djävulen”. Att Jesusbarnet kunde hittas i ett stall, med hjälp av vise män från östern, som kunde läsa i himlavalvet, kopplades inte ihop med “denna farliga villolära”. Att jag är skorpion, det har jag vetat, men längre änså har jag inte fattat hur stjärntecknen påverkat mig. Aldrig har jag “vågat” ställa mitt personliga horoskop. Kanske har jag anat att inte heller de, astrologerna, hade hela sanningen. Men nu har jag äntligen via Jovian archive fått min “livskarta” ställd över mitt liv, via Human design. Snacka om att jag gett mig ut på en helt ny resa, inåt och utåt. Som att finna en enorm guldfyndighet under sitt eget köksgolv. Du vet att du måste berätta, men du vill sannerligen inte “kasta pärlor för svin”, bli förlöjligad, hånad eller förklarad för tokig. Så tur att jag fann denna upptäckt under mitt Jubelår – på väg att bli 50 -myndig, vuxen modig och orubblig.
Vill du läsa mer på Svenska, och komma längre i förståelsen av dig själv och din “livskarta” vill jag med de varmaste rekommendationer länka dig vidare till Human design art – och Carin Noelius Certifierad Living Your Design-GuideUnder utbildning till Analytiker.
Avslutningsvis vill jag nämna hur stort det var för mig att läsa Karen Armstrongoch hennes bok Myternas Historia – och där hon berättar om hur Homo sapiens vände sig upp mot stjärnhimlen och blev Homo erectus. (Vill du läsa mer om begreppen Människa, ur ett utvecklingsskede, läs mer under länk nedan) För flera år sedan sökte jag domänen Homosanctus.se . Nu har jag åter påbörjat ett tänkande, sökande, frågande- utifrån – Den andliga människan, Homo sanctus, Homo Spiritus.
Religion är för mig den som i sitt sökande efter livsmening går i någon annans fotspår. Andlighet – är den som söker och försöker finna sin egen väg/förståelse/livsmening. Det är bara att välja. Nedan ser du min karta – hur ser din ut?
Artikeln “A Complete Skull from Dmanisi, Georgia, and the Evolutionary Biology of Early Homo” publiceras i tidskriften Science. SLÄKTET HOMO Människosläktet Homo härstammar från det äldre och mer primitiva släktet Australopithecus. Homo uppstod för runt 2,4 miljoner år sedan i Afrika. Totalt har minst nio arter placerats i släktet, inklusive vår egen art, Homo sapiens.
Härom dagen hade vi åter vandring på Stensjöäng, och qigongövningar under stora alen nere vid Stensjön. Karin Sandelin ledde övningarna.
När vi kom hem ställde vi stavarna mot väggen och tackade varandra för tyst vandring, gemensamma upplevelser och nya rörelse i kroppen.
Välkommen du också till vandringar. Kortare eller längre.
Kom ensam eller med en grupp du vill vandra tillsammans med.
Aktuella vandringar i Oktober vecka 43
21 okt måndag 11-14
23 okt onsdag 11-14
24 okt torsdag 11-14
25 okt fredag 11-14
Grova skor eller stövlar. Stening och vild terräng. Ta med egen matsäck för två fikatillfällen + en lunch: 300:- / person
Anmäl dig till Marianna 070-6739916
Vill du vandra andra tider så hör av dig. Hösten har bara börjat. Kombinera gärna med en övernattning.
Bland stavarna har jag i bland ställt fram ett av mina gamla tunga järnspett. Vi behöver ibland tänka till om vår vandringsstav är till stöd eller bara likt ett tungt ok, som inte är vårt. Vi behöver välja en stav som passar oss och en livsväg, som är vår egen. Ibland i väglöst land.
Må bra vill vi alla. Det finns många vägar dit.
Det jag vill bidra med under Älmhults kommuns Måbra-Vecka är Hälsovandringar och att erbjuda massage här på Stensjöäng. Se mer här på sidan under Andrum Stensjöäng
Och här nedan finns fler länkar.
Välkommen att höra av dig.
Alla behöver vi andrum för kropp och själ. Ibland längre, ibland kortare. Nästa alltid är det kroppen som säger ifrån, om vi inte tar vår trötthet, värk, livssorg m.m på allvar. Av en fd lärare har jag under året fått fantastisk helkroppsmassage, vid upprepade tillfällen. Otroligt välgörande och stärkande för mig själv- för att ta till mig min trötthet, alla smärtsamma känslor som jag gömt undan och att få vara i en öppen och mottagande i någon annans helande närvaro. Jag har fått tid för “bara mig”.
Detta vill ja nu få dela med mig av till andra.
Mariann Simonsson kommer nu under hösten att, när kunder så önskar, ge massage på Stensjöäng. Läs mer och boka här
Kombinera detta gärna med en övernattning på Stensjöäng, vandringar, skapardagar eller på det sätt som passar dig.
För priser och info: se vidare på länken Andrum
Ibland tar det tid för att kulturinslag skall få komma med på nyhetsplats i Smålandsnytt.
Men här är både bilder och film från den pågående utställningen “Rester ur det förflutna”
med Hans Hedlund – i Skogskatedralen.
För att uppleva god konst och kultur är inramningen ibland en viktig förutsättning. Så när Hans Hedlund nu återigen varit här och, ur sitt rika konstföråd, berikat Stensjöäng och Skogskatedralen med sina skulpturer, konstverk och målningar, kom tanken upp att ordna en Skymningsvernissage. I skymningen, då tillvaron stannar upp en smula, innan natten och mörkret – då kan vi ges möjlighet att att vandra över svala marker, där dimman brukar framträda över gräsängarna, och spindelnäten fäst sina egna konstverk mellan grässtrån och kärrtistlar. Så välkommen ut till Galleri Stensjöäng. Leta dig fram i de olika rummen i ladan, gunga i en gungstol på Luffarloftet, se Anders foton i galleriet – så som han ser skönheten i förfallet och skröpligheten i vår värld. Och vandra ned till Skogskatedralen där Hans Hedlunds övervintrande fjärilar vilar mot marken eller mot trädstammar. Utställningen är utspridd, för att du skall ta god tid på dig att bli berörd.
Hans Hedlund
För berörda är just det vi blir av konst och kultur i dess olika former. Konsten får oss att känna igen oss själva, får oss att upptäcka det vi glömt, gömt undan, förbjudit oss att känna eller uppleva förut. Konsten förändrar oss, förvandlar oss, omformar oss till att bli mer MÄNNISKOR – tänkande kännande älskande människor. Det är min fulla övertygelse.
Så välkommen ut på Skymningsvernissage på Stensjöäng. Välkommen ut – och var med och förändra världen till det bättre.
Det är min högsta tanke varför jag arbetar och vill lyfta fram andra konstnärers verk – för konst förändrar oss, konst förändrar världen.
Läs mer om av av Hans Hedlund
Mer förfall åt folket Rosens dag 2013 Galleri Stensjöäng
Ta med dig fikakorgen/matsäcken och kom ut till Stensjöäng. Vandra i trädgården som doftar av rosor, vila på bryggan, stanna upp i Skogskatedralen, känn svalkan i Backstugan mm.
Att få arbeta som borgerlig vigselförrättare bjuder på många underbara upplevelser. Ett ansvarsfullt uppdrag, men allra mest känns det som att det är Kärleken med stort K som är min uppdragsgivare – kärleken som har så många namn och så många språk och så många uttryck.
Dagens vigsel i den undersköna midsommarprydda Höö Naturreservat i Älmhults kommun, var en vigsel att verkligen minnas. Vi var alla djupt berörda. Den gamla platsen förstärkte djupet i orden och vigselformuleringen jag/vi gemensamt fick förmedla.
För att inspirera om du går i bröllopstankar – infogar jag texten här.
Vigselformulär Höö
Samling på parkering Höö.
Marianna och spelmän leder följet till platsen. Psalm: En vänlig grönskas rika dräkt
Marianna: Inledande ord:
Jag vill på brudparets vägnar hälsa alla välkomna till denna kärlekens fest ….. lite mer om platsen…
Vi har samlats här för att viga Er, N.N och N.N till äktenskap.
Att äktenskapa är mer än att ingå ett förbund. Det är att tillsammans med någon annan, och med sig själv skapa något – som är äkta,
och öppna livet för en djupare kärlek. Av denna kraft är Ni en del. Kärleken ville era enskilda liv. Kärleken ville ert gemensamma liv.
Den enda port som aldrig stängs är kärleken, den enda väg som alltid står öppen är kärleken.
Att älska varandra i nöd och lust blir ofta en självklarhet men att älska varandra under vardagens alla grå timmar, utdragna ögonblick och stressiga sekunder kan bara övas genom arbete och en ständigt ny vilja. Och minns – Kärleken finns i era liv också då ni inte förmår leva den eller hålla den i era händer.
Att ge varandra kärlek är en stor sak. Att tillfullo kunna ta emot är kanske ännu större. Var och en är också kallad till att älska sig själv, för att kunna ge kärleken vidare.
Trohet mot denna kärlek är både att vara trogen mot varandra och mot sin egen livsväg.
OCH till oss alla:
Kärleken är livets största gåva.
Det finns bara en kärlek
och den älskar vi alla med
Den kan inte förstöras
och den växer ju mer vi älskar
Äktenskapet bygger på kärlek och tillit.
Genom att ingå äktenskap lovar ni att respektera och stötta varandra.
Eftersom ni har förklarat att ni vill ingå äktenskap med varandra frågar jag:
Vill du NN ta NN till din hustru att älska henne i nöd och lust? (Svar: Ja)
Vill du NN ta denne NN till din man att älska honom i nöd och lust? (Svar: Ja)
Ringarna välsignas av Marianna genom att kronblad från prästkrage strös över ringarna. David och Mira växlar ringar och samtidigt ges löften.
Jag förklarar er nu för äkta makar.
Dikt. Kärleken kommer och kärleken går…
Text och bön. Kärlekens höga visa.
Marianna: ”Som en dialog.”
I min strävan efter att förstå mer av mig själv, fann jag dig.
I min strävan efter att finna svar på frågor som jag inte ännu ställt, fann jag dig.
I min längtan efter kärlek, fann jag dig.
I min längtan efter gemenskap, fann jag din varma famn.
För att kunna sjunga sången om mig själv, fann jag din röst, ditt mod och din vänskap.
Du bygger broar till min ensamhet, som jag sen själv vågar gå.
Du ger mig kraft när min ork sinat.
Du behöver mig för att kunna spegla dig själv och livets stora mångfald.
Livet har alltid fler sidor än två – I varandra har vi fått en ny gemenskap.
Livet har fler färger än två – tillsammans skapar vi fler nyanser
Livet har fler toner än två – tillsammans skapar vi en djupare klang.
Marianna: Sändningsord:
Låt mig önska er lycka och välgång i ert äktenskap, och jag önskar er att kärlek, glädje och lekfullhet skall fylla ert gemensamma liv och att Ni tillsammans och var för sig skall mogna, och komma närmre sanningen om er själva och kärleken.
Låt oss alla gå med frid i våra sinnen och med varsamhet och medkänsla i allt vi gör och är
Psalm: De blomster som i marken bor. Psalm av Harry Martinsson
Fiolmusik
På min väg hem kom jag att tänka på den gamla brudkronan jag fått av min goda vän och syster. Den vill jag i liknande sammanhang gärna låna ut till bröllopspar som på detta sätt vill pryda sig. Ett smycke av samma konstnär finns också till utlåning.
Kontakta mig gärna för ett samtal om vigsel, eller andra livsceremonier du önskar få hjälp med. Hälsn. Marianna Agetorp 070-6739916
Bröllopskrona för utlåning Skapat av Gösta Stentoft
Bröllopssmycke för utlåning. Skapat av Gösta Stentoft.
Ett tag till hänger utställningen kvar på Stensjöäng. Hör av dig när du vill komma.
Även möbler målade i Turkosa nyanser är till salu. En gungstol, ett rektangulärt bort, ett runt bord och en pall)
Det gläder mig att 3 verk redan fått nya ägare, och ett är hemlånat till “påseende”.
Välkommen på besök.
Dra ut på Luffarvandring för en dag – i gemenskap?
Kanske är det fler än jag som vill ut och vandra – och utgå från Stensjöäng.
Aktuella hälsovandringar just nu!
4 Juni, 10 juni, 12 Juni.
Kommer du långt ifrån finna ett enkelt B&B i vårt hem – eller gratis övernattning i enkelhet (du tar med egen sovutrustning) på Luffarloftet i vår lada.
Vi börjar kl 11 och vandrar fram till ca 16. Vandringen sker i tystnad – förutom vid pauserna. Och vi avslutar med ett gemensamt samtal.
Var och en har med egen matsäck och fika. Minst tre pauser. INGEN motionsövning. Vi vandrar i lugnt tempo, njuter av vägen, av vädret (även om det regnar) och vandringen.
300:- per person. Självklart kan du ta med hunden.
Jag fick en fråga: Stämmer det att du håller på med ”hållbara vigslar”? I så fall, hur funkar de?
En bra fråga. Det lär vara 40 % alla vigslar i Sverige som leder till skilsmässa? Vilken skillnad det är mellan borgerliga och “kyrkliga” vet jag ej.
Hållbara vigslar?
Och jag svarade ungefär såhär:
Tack för frågan. Kanske en provocerande beteckning “hållbara vigslar” – men för mig är det självklart att försöka tänka i hushållningstermer och hållbarhet i livets alla skeden. För mig började det först i tanke på vigseln som sådan, fest, kläder, förberedelser mat, vin, presenter mm. Se här i bifogad Ecovigsel 2013
Men hållbarhet – innebär också för mig att formulera orden väl på vigseln, de löften man ev. ger, hela inramningen, och de förberedande samtalen som sker med mig, före bröllopet. Ofta väldigt värdefulla, får jag bekräftat. Desamma gäller för andra livsceremonier självklart. Ännu har jag inte skrivit ihop något för hållbara begravningar, men det kommer.
Jag bruka också säga, när det passar, att jag är öppen för efterföljande samtal i livet. Som vigselförrättare är jag en enormt lite pusselbit i ett vigt pars liv, ett ynka schackdrag, men det vill jag göra med omsorg.
Vad skulle en hållbar vigsel innebära för dig? Tacksam för många tankar.
Inte hela sanningen, men en början. Allt har MINST två sidor. Reklamen förpestar, förstör, förfular, förringar, klär av, ljuger men ger också upplysningar som vi verkligen behöver. Så att vi finner det vi söker. Vägen till den plats vi söker, det mål vi söker efter.
Jag har lätt för att falla ned i diket “förakt”. Förkasta allt, allt som jag inte vill ha, inte söker eller inte förstår. Många blir upprörda för att Facebook gör så mycket reklam, smyger in det över allt. Vad hade vi väntat oss, att socialt nätverk, helt gratis, utan att vi behöver betala på något sätt? Naivt, verkligen naivt. Många slutar använda facebook av den anledningen, och den ryggmärgsreaktionen drabbas jag också av, men så tänker jag till. Dagstidningen – ja massor av reklam – men jag slutar inte läsa, plockar upp morgontidningen nåd. Tidningar hemsidor på nätet, OTREVLIGT mycket reklam, men nog läser jag ändå. Har tackat nej till reklam i brevlådan , för den pappersmängden vill jag skall vara kvar i “skogen”, hellre reklam på nätet, än som pappersreklam. Det finns reklam jag verkligen älskar, ja som får mig berörd och som får mig att börja gråta. Naturskyddsföreningens reklam kan vara mitt i prick. Många hjälporganisationers reklam. Reklam som inte får mig att vilka konsumera, utan som får mig att tänka till, engagera mig och börja tänka på nytt sätt. Men om ni ser mig göra reklam för underkläder, ting, resor, hotell eller dyligt via bloggen här eller via facebook – SÅ ÄR DET INTE JAG! Det är systemet som nyttjar (utnyttjar) min kommunikationsglädje-strävan. Gratis blogg – nej tusan – vi får betala, via massa reklam som inte stämmer med vår övertygelse. Ändå älskar jag sociala medier, hur oärliga de än kan tyckas. Jag blir lätt antingen eller. Är uppfostrad med tvåpoligt tänkande. Gud-Djävulen, himmel-helvete, got ont, liv-död, älska-hata, bra-dåligt.
I dag försöker jag komma fram till en tredje väg, en för mig mer sann väg. På stan är det massor av reklam – som jag som ovan lantis – inte kan värja mig mot, ser, tittar, läser och tror att det gäller mig. Är inte lika avtrubbad som de som bor i staden alltid. Förr hade jag protesterat och velat åka hem direkt – vill inte bli påverkad, men självklart älskar jag staden, all den mänskliga energin där – men ack så trött jag blir, av alla ljud, av alla bilder, allt som “vill mig”. I skogen och på ängarna är det annorlunda. Ett annat tempo, helt andra synintryck. Men nog tusan har också naturen “sina reklampelare” – allt säger något, berättar och vill förföra mig. Kom ut till oss!!! Häggen berättar med dofter, blommor och blad, gullvivan ropar mig längre ned i fruktträdgården, göken fångar min uppmärksamhet, sjön glittrar, alpklematisen täcker hela fält med sin blå färg och säger kom, kom nu, i morgon kan det vara försent. Och ramslöken ropar: ät mig, och syrenen – kom och älska med mig, och snart börjar rosorna förföra mig rejält, ja berusa mig, och jag vet somliga dar inte vilket ben jag skall stå på. Blir yr av fröjd. Så jag sätter mig ned i solstolen och låter alla sinnen bara ta in, låter allt ha sin tid. Låter årstiderna ha sin gång genom mitt liv och min dag. Jag älskar reklam, som får mig att gråta, som får mig att byta till nya positiva tankar. Älskar reklam som får mig att vilja ÅTERANVÄNDA, öppna mitt hjärta eller börja tänka nytt. Reklam för mer konsumtion av onödiga prylar, det behöver jag inte! Men fortsätt att göra reklam för att leva Nu, älska mer och stressa mindre. Och genast dyker den tredje tanken upp – jamen vadå? – jag är inte bättre jag – jag gör reklam för att jag vill sälja mina tavlor, och mina böcker vill jag verkligen sälja. Instängda i lådor gör mina böcker ingen nytta. Att göra reklam för sig själv är inte lätt, ofta ett nödvändigt ont, för en skapande människa. Men JAG VILL OCKSÅ SÄLJA. Så med andra ord, reklam är dubbelbottnat och omöjligt att värja sig mot. Men det gäller att öva sig, se igenom, tänka ett varv till – och sen sjunka ned i sig själv och konsumera allt det som är gratis – SJÄLVKÄRLEK, solsken, vind, och doften från en annan värld som vi bara anar.
Vandringen på min livsväg har länge handlat om att gå över mina egna eller andras skapade gränser. Att börja måla var för mig att gå över en enorm tröskel, gå utanför min egen ram om vad jag kunde eller skulle våga.
Min väg in var att våga umgås med färger, njuta av färger, svara an på vilka färger jag behövde i mitt liv. Leka, måla med “hela kroppen”. (Därför behöver jag stora dukar.) Stort underbart och revolutionerande för mig. Jag har ingen konstnärlig utbildning – och i mitt liv ger det frihet och öppenhet för lek.
Men jag älskar att dela med mig om vad jag är och gör. Därför visar jag nu mina senaste målningar i en utställning som jag kallar Turkos och Guld.
Utställningen öppnar på (Mors dag 2013) 26 maj. Kl 11-16 och har öppet följande dagar 31 maj, 1 Juni, 2 Juni, 7 Juni, 9 Juni och 14 juni. Samma tider 11-16. Övriga dagar och i veckorna är utställningen öppen när du ringt och meddela att du vill komma. Jag är hemma så gott som hela dagarna, men vill känna frihet och inte sitta och “passa en utställning” utan arbeta i min trädgård, kratta i Skogskatedralen, sola på bryggan och njuta av våren på alla de otaliga sätt som livet bjuder på nu. Känn aldrig att du “stör mig” när du ringer. Jag älskar att få dela med mig av min lek och min värld här ute på Stensjöäng.
Det nya för i år var att jag bad en vän om hjälp med prissättningen. Det var otroligt skönt.
Ca 20 verk är till salu. Dessutom mina foton på canvas, och svartvita foton på handgjort papper.
Självklart har jag alla mina böcker till salu att inhandla, och i år också många antikvariska böcker till försäljning.
Att gunga sig själv och själen i en hängmatta, är ett härligt sätt att skapa andrum. Min vi behöver finna många vägar för att hitta hem till oss själva.
