Jag är den jag är
Detta mitt fyrtionionde år har inneburit många nya och nygamla upptäckter. Det är otroligt spännande. I mitt sökande efter mig själv, har jag fått leta mig längre ut i rymden och rymden har verkligen kommit närmre. Jag har länge närts och glatt mig över att vi alla, ja allt, är stjärnstoft -supernovaexplosioner . Det har fått mig att förstå min otroliga litenhet, och också min enorma oändlighet. Och under denna vår vintergata tror vi oss veta i dag, att den bara är en av 200 miljarder galaxer i kosmos. Det mer än hisnar inom mig, när jag om natten, väl påklädd, tar plats i min “solstol” (borde kanske kalla den “stjärnsol” om vintern), under stjärnhimlen. Det har gett mig perspektiv på vem jag är, och mod att våga vara den jag är.
Det senaste i dag är detta fantastiska radioprogram, eller om du hellre vill läsa denna spännande radioessä om Drömmen om resan till rymden
Nej personligen har jag inget intresse att resa ut i rymden, min resa går på det mentala planet, i min fantasi, i lyrik och i sagor. Vi är stjärnbarn, och en dag kommer vi upptäcka vem vi är, förstå vårt sammanhang. I detta mitt sökande har jag funnit Human design.
Om rymden sa Goethe: – Den skjuter oss tillbaka in i oss själva, och fortsatte: Stjärnhimlen däremot är så stor att den rycker oss ut ur oss själva. Just så har jag också känt.
Universum – C. Flammarion, trägravyr, Paris 1888, färgläggning: Heikenwaelder Hugo, Wien 1998. Träsnittet presenterades som ett upphittat medeltida verk bland annat föreställande en platt jord, att Flammarion var upphovsman offentliggjordes först 1974.
I alla tider har vi haft våra föreställningar i himlavalvet. Som på den här vackra bilden ovan. Religionerna har gett oss sina bilder, fantasin har alltid och kommer alltid att vara större. Vi har alla vår egen bild som sen också brukar förändras.
Dessa meningar ur essän ovan älskar jag: “Allt suddas ut i en statistisk osäkerhet där tingen blir verkliga först när någon iakttar dom”.
“Vi är små men i rymden är det lilla stort, en tunn kvantväv som hänger samman utan att vi riktigt kan förstå.”
Jag kom i “rymdåldern” när jag första gången dristade mig att våga gå ensam över min barndoms gårdsplan, i fullständigt mörker, och då jag plötsligt lyfte blicken och såg stjärnhimlen/vintergatan. Från förfäran, över mörkret, till förundran över stjärnhimlen.
I dag har jag börjat leta efter spår av stjärnhimlen inom mig. Och jag är helt övertygad om att stjärnorna, planeterna, galaxerna, och neutrinerna på ett förunderligt sätt påverkat mig, som den jag är i dag. Lär mer om neutriner
För den som är mer intresserad av Human Design finne Internet som en fantastisk sökkälla. Inom dig får du söka på ett annat sätt.
Jag har sedan barnsben mycket tydligt lärt att inte tro på horoskop. Det var “från djävulen”. Att Jesusbarnet kunde hittas i ett stall, med hjälp av vise män från östern, som kunde läsa i himlavalvet, kopplades inte ihop med “denna farliga villolära”. Att jag är skorpion, det har jag vetat, men längre änså har jag inte fattat hur stjärntecknen påverkat mig. Aldrig har jag “vågat” ställa mitt personliga horoskop. Kanske har jag anat att inte heller de, astrologerna, hade hela sanningen.
Men nu har jag äntligen via Jovian archive fått min “livskarta” ställd över mitt liv, via Human design. Snacka om att jag gett mig ut på en helt ny resa, inåt och utåt. Som att finna en enorm guldfyndighet under sitt eget köksgolv. Du vet att du måste berätta, men du vill sannerligen inte “kasta pärlor för svin”, bli förlöjligad, hånad eller förklarad för tokig. Så tur att jag fann denna upptäckt under mitt Jubelår – på väg att bli 50 -myndig, vuxen modig och orubblig.
Vill du läsa mer på Svenska, och komma längre i förståelsen av dig själv och din “livskarta”
vill jag med de varmaste rekommendationer länka dig vidare till Human design art – och Carin Noelius Certifierad Living Your Design-Guide Under utbildning till Analytiker.
Avslutningsvis vill jag nämna hur stort det var för mig att läsa Karen Armstrong och hennes bok Myternas Historia – och där hon berättar om hur Homo sapiens vände sig upp mot stjärnhimlen och blev Homo erectus. (Vill du läsa mer om begreppen Människa, ur ett utvecklingsskede, läs mer under länk nedan)
För flera år sedan sökte jag domänen Homosanctus.se . Nu har jag åter påbörjat ett tänkande, sökande, frågande- utifrån – Den andliga människan, Homo sanctus, Homo Spiritus.
Bild: Leonardo da Vinci
Mer om detta längre fram….
Religion är för mig den som i sitt sökande efter livsmening går i någon annans fotspår. Andlighet – är den som söker och försöker finna sin egen väg/förståelse/livsmening. Det är bara att välja.
Nedan ser du min karta – hur ser din ut?
Artikeln “A Complete Skull from Dmanisi, Georgia, and the Evolutionary Biology of Early Homo” publiceras i tidskriften Science. SLÄKTET HOMO
Människosläktet Homo härstammar från det äldre och mer primitiva släktet Australopithecus. Homo uppstod för runt 2,4 miljoner år sedan i Afrika. Totalt har minst nio arter placerats i släktet, inklusive vår egen art, Homo sapiens.
Att gunga sig själv och själen i en hängmatta, är ett härligt sätt att skapa andrum. Min vi behöver finna många vägar för att hitta hem till oss själva.
