Döden och dikten
Man andas ut
men så andas man inte in igen
Så kan döden beskrivas.
Det är alltid lättare att skriva om döden än att samtala med andra om den. Vi har ofta så olika erfarenheten, utgångspunkter och föreställningar. Men jag hoppas på fler mötesplatser där det är mer öppet att också tala om vår ångest, rädsla och dela ett nytt språk för det vi inte vet så mycket om.
Dagens program i Radions P1 om Dödsögonblicket i konsten och verkligheten gav mig många nya värdefulla reflektioner.
Här lägger jag in några av mina dikter på detta tema, livet/döden.
Glasäpplen
Genom höstens mörker kan jag om natten höra
hur glasäpplena faller i trädgården utan att gå sönder
Omärkligt som ett stjärnfall
De frusna grässtråna sjunger tystnadens höga visa
och allt vänder åter till jorden
Det gamla äppelträdet som redan hälsats av döden
blir den harpa där det outtalade stannar upp
och vinden fyller dess strängar
(C) Marianna Agetorp
Väck inte döden
Långsamt långsamt skall du åter färdas in mot födslovattnet
Dränkas i den flod du förut föddes ur
Vem vet ditt namn vem ropar åter liv vem vaktar ljuset runt din iriskrans
Väck inte döden låt den ännu slumra
Så rosor runt hans öken och häng fågelholkar vid hans frukostbord
Döden går med vita skor
Döden går med vita skor. Ställer dem varsamt i människans mörka tambur.
De sovande märker ingenting. Avtrycken syns inte på morgon.
Nya dagar börjar om och börjar om.
Vi ligger sovande medan någon räknar våra pulsslag.
Tick tack tiden kommer emot oss, oändlighetens stora återvinningscentral.
Som samlar agnarna och vetet. Allt sås igen och om igen.
I svart stol sitter dagen. Vi märker honom inte.
Han har inte bråttom som vi.
Lyssnar till våra andetag, ögonblick efter ögonblick läggs till livets radband.
Tills det brister och går av.
Döden går med tysta vita skor.
(C) Marianna Agetorp
Av en vän fick jag inspiration genom denna länken. Death Cafe?
Dödscafé -javisst behöver vi fler mötesplatser, både på webben och i verkligheten där vi kan tala om döden. Läs mer om dödscafé här. Death Cafe?
Den 6 November 2014 sitter jag och samtalar på Dödscafé på Blohméhuset i Älmhult. Hoppas vi ses där.
Jag har tidigare skrivit på min blogg om Döden döden döden
Och under rubriken Den Ljuvaste av årstider
Kanske är döden livets sakrament.