Söndag
Söndag förmiddag, och hushållsbestyr inför att vi väntar gäster. Radion är det självklara sällskapet – men ack det är söndag. Så fort jag sätter på dagens söndagsgudstjänst -vrider sig själen inom mig och jag stänger av direkt. Underligt – gudstjänster som varit ett självklart inslag i så gott som hela mitt liv. Nu är det stor själslig påfrestning att bara höra en psalm, en “undervisande” predikan, en mässande bön eller ett vackert adventstycke. Rädsla, oro, ilska. Hela jag vill bara springa därifrån. Inte vuxet, modigt, men “jag”. Och jag plågar mig inte längre, tvingar mig inte. Så oändligt många mässor har jag tvingat mig, suttit kvar, för att andra tycket, velat, tagit för självklart. Det går inte längre. Alla åldrar inom mig protesterar. “Lanne” vägrar!
Genast byter jag kanal. Räddad. P2 och Musik!