Döden döden döden
Döden min vän – är väl få att de mänskliga erfarenheter vi alla kommer att uppleva. Ändå har vi så olika förhållningssätt, inte minst inför vår egen död. Ännu har jag inte fyllt i Livsarkivet – väntar nog på ett alternativ, som jag vet kommer och som en vän är i färd med att lägga fram på nätet. Annars är det hög tid, för oss alla, oavsett ålder. Det blir så lätt försent….. Och visst kan vi låta alla planer överlåtas till våra efterlevande – men jag tror att som anhörig läser vi tacksamt våra käras “sista önskan”.
Själv vet jag bara att jag vill begravas via Promession och helst får ett träd som “Gravsten”.
I tanken skrev en vän sin egen dödsruna, för att ta ut en tydlig riktning i sitt liv. Hur ville hon bli ihågkommen? Vad ville hon lämna efter sig? Själv har jag alltid haft ett stort intresse av att läsa och höra berättas om nära-döden-upplevelser, och Elisabeth Kübler-Ross har jag alltid läst med största beundran och intresse. Hennes bok Livshjulet – en sorts självbiografi – är särskilt viktig – och visar på hela hennes liv och forskning.
Elisabeth Kübler Ross dog 2004.
Mer om henne här
I kväll skall jag se på filmen Avsked på svt 2 kl 22.45 Okuribito – som originaltitel
Allt har sin tid