Vandrarens väg
Poesi har alltid varit min livslust. Både att läsa andras poesi och att skriva. Här en dikt från en helt ny poet för mig.
Men hans dikt speglar precis min egen livsresa.
Vandrare av Antonio Machado 1875-1939
Vandrare, dina fotspår
är vägen, och inget mer;
vandrare, det finns ingen väg
man bryter ny väg när man går.
När man går bryter man ny väg
och när man vänder blicken bakåt
ser man stigen som man aldrig
åter kommer att trampa.
Vandrare, det finns ingen väg
bara kölvattenstrimmor i havet.
Och skulle jag säga det med egna ord – skulle sista raden vara ” det finns ingen väg, bara den vilda naturen”.
Så är det att trampa upp en ny stig i sitt inre. Och på den vandringen fann jag Genekeys. Som en hållplats, som en vägvisare, som en röd tråd att att hitta in till mina gener, mina sår, mina skuggor och alla de gåvor som är just mina och den högsta essensen för mitt gudomliga jag.
Stigfinnare
De yrkesvägledare jag träffade i min ungdom berättade aldrig att jag kunde bli en poet. Det fanns inte ens i min egen vokabulär då. Någon utbildning till Stigfinnare fanns det inte heller. Men jag prövade det ordet i min mun och i mitt hjärta, och kände att det var jag, mitt sanna jag. Ja jag är och vill vara en Stigfinnare. Och kanske allra främst en inspiratör för andra – för att fler skall “våga gå sin egen väg. Alla andra leder vilse.”
Se boken Samtal med änglar.”
Må vi mötas där ute i den vilda naturen, och på alla de mötesplatser som finns i verkligheten och på internet.
Marianna Agetorp