Meditera mera
Skrift i blått vatten.
Marianna Agetorp
Jag har inte gett några nyårslöften, har ändå en tillitsfull syn på att 2014 kommer bli ett underbart år i mitt liv. Och för att jag verkligen skall få uppleva det, vara närvarande vet jag att om jag mediterar mera, så löser det de gamla svårigheterna som ännu inte släppt, och som, utan att jag vill, följer med mig in i detta nya år. Vi kämpar så lätt, tror att det är det enda sättet att komma vidare. Kämpar uppströms. Men jag övar mig i att släppa paddeln, vända kanoten och flyta med floden – så livet självt får leda mig dit jag skall. Inte likt mig. Min vilja har fått mig att kämpa på, kämpa hårdare och kämpa lite till. Nu har jag lagt “paddeln på hyllan”, och tackar för att livsströmmen vänt kanoten, av egen kraft, och nu flyter jag med. Nej inte som en död sill. Jag iakttar, ser, tackar och övar mig att allt som jag behöver kommer till mig. Jag behöver inte kämpa. Jag vill fortsätta måla skriva, vandra, läsa, föreläsa och viga människor. Som jag gjorde förra året. Liksom förra året vill jag arbeta i min trädgård, kratta i Skogskatedralen och njuta av det ännu mer. Vara närvarande i det jag gör, är, ta fler pauser och njuta av varje varande nu. För att “vara detta” i varje nu behöver jag meditation. Ju mer jag har att göra, ju mer behöver jag meditera. Ju mindre jag har att göra (uppdrag som ger mig inkomst) ju mer behöver jag meditera i tillit, ju lyckligare jag blir – ju mer behöver jag meditera. Som att skriva ord i havets blå vatten – och låta vågorna sudda ut dem igen. Ändå fortsätta skriva, det som är mitt liv.
Hur gör man då? För mig är det viktigt att göra det enkelt. Jag sätter mig ned på pall, kudde eller stol. Rak och upprätt rygg, fötterna stadigt i marken, långsam medveten andning, som jag följer. Vänder mig inte mot någon Gudom utanför mig, utan stillar mig inför den Gudom som finns i allt, i mig, i alla. Låter ljuset ta plats i mig, vilar andas, andas andas.
Jag tänker att jag är en sjö, ett hav, en vattenyta – och låter allt falla till ro, bli stilla. Vattenytan runt mig blir till en spegelyta som kan reflektera mitt högre jag, det jag verkligen tycker är värdefullt, det som är mitt inre och yttre liv.
Vad jag verkligen är- ja det vet jag ännu inte, men min yta, min vardag, min kamp, mina misslyckanden är inte allt. Jag är så mycket mer. En andlig varelse. Så jag fortsätter att meditera, och meditera ännu mera. Meditationen hjälper mig att vara där jag är, den jag är. Detta oavsett om jag skall lyfta stenar i min trädgård, föreläsa för en större publik, renovera fallfärdiga hus eller röja nya lekplatser i skogen. Också under arbetet kan jag stilla mig. Vara där. Så kommer mitt nya år att bli. Oavsett yttre omständigheter.
Och om trädgården grönskar och blommorna blommar – är det utan min “förskyllan”. Allt är en gåva, ett samspel och en övning i att se på världen med tacksamhetens ögon.
